Senaste kommentarerna i forumet

och alla stjärnorna och sänder goda tankar till dig och dina nära & kära / mt

kommer och går. Många skriver att de känner sig trötta. Jag är trött och magen är jobbig, fortfarande svårt att äta normalt, yr i huvudet, tappar tråden när jag pratar, svårt att koncentrera mig, emellanåt väldigt rastlös, sömnen är helt värdelös, etc. Jag hoppas att det kommer att gå över.

Det sitter kvar i kroppen på en fast man inte druckit en droppe. Hela dagen har jag gått omkring och varit sur och ledsen. Lättade litet framåt kvällningen. Tänker"Ska det va' så här?" Ja, det ska det för jag kan inte ändra på nån annan och så här ser vår supkultur ut. Like it or not. Men jag vill skona barnen..
Ja, kanske det gjorde skillnad för nån att jag var nykter. Jag hoppas det. Om inte annat så blev jag ju styrkt i mitt beslut och det var ju inte så fel. Behövde nog det. Nu blir det några timmars sömn och sen upp för att se blodmånen :). Häftigt!

Jag inser att det är tokviktigt att inte ha a hemma. Jag kan inte hantera det helt enkelt. Men visst försöker jag förhandla med mig själv, visst finns ett magnetiskt sug att köpa hem... Gäller hela tiden att stå emot, stå emot, om och om igen.
Nyfödd, letade efter din tråd men hittade den inte. Har du en? Hur går det för dig och hur länge har du kämpat?

Det var en emoji som ställde till det.

Söndagkväll och ganska ångestfri. Inget mer vin har det blivit, resterna av boxen har hamnat i kylen på landet och kommer inte orsaka mig några problem då jag inte kommer att vara där på några månader.
Måste ta itu med träningen i veckan som kommer. Det brukar få mig gladare och just nu saknas gladet. Inget är kul... Hoppas att det vänder snart och att jag får tillbaka energin...

Har försökt att posta detta:
Är på besök hos mina föräldrar. De bor en bit från mig så jag brukar ta tåget och sova över en natt.
De är båda sjuka (min far är multisjuk och min mor vårdar honom i hemmet). Min mor är reumatiker och har dessutom (obehandlade) alkoholproblem.
Oftast brukar det gå till så att hon möter mig vid tåget, sen går vi tillsammans till systemet. Samma sak igår, med den skillnaden att jag köpte alkoholfri öl. "Jag har en vit vecka".
Vid middagen ställde min mor fram en starköl till mig "En öl kan du väl ta?"
Orkade inte svara. Lät den stå där oöppnad.
En torr rapport, jag vet, men jag känner att jag behöver dokumentera mina små segrar för att peppa mig själv.
Nu ska jag ut i svampskogen!

Hoppas att ni alla har en vit och bra helg!

Oj, ja jag vet inte Vilja. Vår inne o läste tidigare idag o även ditt inlägg. Ja nåt har hänt. Men vet du, det går inte att ta det personligt. Jag tyckte inte du skrev något konstigt alls. Och jag håller med dig om att det måste vara äkta. Respektfullt och vänligt, men äkta. Nej alla går inte ihop m alla. De som väljer att lämna forumet har gjort det med samma fria val som att gå med. Jag tror att just detta forum som rör så mycket känsloladdade ämnen kommer innebära ett snitt av människor i stort. Och också reaktioner och beteenden som är ett snitt av oss alla. Det kommer alltid finnas dem som störtar ut ur ett klassrum/ mötesrum/ kontor med buller och bång. Och den som håller masken men går hem och aldrig vill komma tillbaka. Och dem som håller masken men är ledsna egentligen. Och dem som tar det som händer som en lärdom.
Oj vilket svammel. Har haft yoga för grupp jag aldrig träffat ikväll. De hade trott de skulle få annan typ av yoga eftersom sådan info gått ut. De flesta var nöjda. Men av 15 närvarande, var en tydligt missnöjd/ svårläst, ca hälften av de andra klart nöjda och andra hälften neutrala. You can't please them all... Och så är det nog härinne också. Ibland tror jag att det krävs en hel del ödmjukhet och öppenhet. En förmåga att kliva utanflrbsig själv och ta in det andra säger utan att värdera. Och vi har olika förmågor med oss.
Kära Vilja, tvivla aldrig på din magkänsla o din övertygelse!

Fy vilken helg. Jag ogillar en del sysslor bl.a. att klippa gräset, men halvlullig funkade det hyfsat i somras och alla tidigare somrar. I går var det väder och lämpligt, vilket fick mitt humör att gå i botten. Fräste ilsket åt allt och alla, svor och gick på. I den stund skulle jag gjort nästan vad som helst för några glas vin. Som tur var hade jag inget och jag kunde inget dricka heller, tack vare Antabus. Jag blev så lättad över detta att klippningen nästan var ok. Idag brottades jag med tankar kring belöning-jag har varit duktig och inte druckit på två veckor, så nästa helg skulle jag ju kunna få dricka lite och bara bli lite berusad.... A kallar. Men jag mår ju bättre och sover gott, har börjat göra något åt min dåliga kondis, är piggare och mer kreativ på jobbet, så varför skulle jag börja dricka igen, frågar jag mig? Det finns ju faktiskt inget bra för mig att hämta i flaskan! Min självkänsla har aldrig varit bra men alkoholen kunde lura mig så länge det "positiva" ruset var i kroppen, men med promillehalten steg också mitt självförakt och bakfylleångesten spädde på det nattsvarta. Nej tack! Jag vill inte - så det blev en tablett till ikväll. Jag vill fortsätta vara nykter - det känns fint och fräscht. Hoppas fler med mig kan och vill säga nej idag och imorgon med!
Sommarkatt15

Vad skönt att ha lagt ännu en alkofri helg bakom sig.....-tiden rullar på. (Nykter nu i drygt 2 månader...) Vad skönt det är att slippa fylle- och bakisdagarna. Har känt ett diffust sug, till o från - men inte värre än att det är hanterbart. Jag skulle inte kunna hantera följderna - och är så glad att jag har låtit bli att dricka dessa gånger. Även om en "mysfylla" skulle vara härligt - så är det ju för mig omöjligt i nuläget - och då är det så mycket skönare och bättre att hålla mig nykter. Något som jag däremot kan bli oerhört sugen på ibland, är en riktigt iskall öl - bland det godaste jag vet. Första klunkarna på första ölen.........-men dessa gånger så är det faktiskt (nästan) lika gott med en alkoholfri öl.

Fortsätter att läsa här inne i stort sätt varje dag. Tycker att det ger mig oerhört mycket att "följa med" i alla dessa historier här på forumet - och är imponerad av den oerhörda styrka som ändå finns här bland oss deltagare. Ibland är det någon som faller - och då blir jag så glad när personen skriver om detta här - och tar nya tag. För mig är det en trygghet att man kan, i anonymiteten, berätta så detaljerat och ingående om sig själv. Jag tror att det är av nytta, för i verkliga livet så kan det vara svårt att berätta för någon annan - även om det är för någon som vet om problemen man har.......

Fortsätt kämpa alla därute! Hoppas att helgen har varit bra!/A

Länge sen sist nu.. Går bra fortfarande.. Förutom då för en vecka sen, ensam på hotellrummet ned öl så har jag inte känt något sug.. Men veckorna rullar ju på och även om jag inte känner nåt sug eller behov nu så har ju tankarna börjat komma om att jag kanske någongång kan dricka på ett sunt sätt om jag bara får en ĺång nykter period.. Tänker att om jag r nykter tills att jag någongång i framtiden har byggt upp en stark självkänsla och gar stabila verktyg att hantera livets upp och nedgångar så att jag inte längre har behovet att självmedicinera med alkohol.. Ett vanligt användande liksom, inte hemma, inte med avsikt att bli full osv..

Ja sådana tankar har börjat komma nu.. Förstår att detta är normalt att det kommer..problemet är att viljan att tro på det är stark..men varför då? Viktigt att ifrågasätta för vad säger det egentligen om det känns så viktigt att kunna få dricka normalt nångång liksom..

I övrigt börjar kroppen komma ikapp..fortfarande lite extra trött trots vila men jag mår bra och är på ganska bra humör för det mesta :)

Fokusera på din nykterhet istället ;). Lycka till!

Jag vill också gratulera och håller med Adde, det är alltid lika underbart att läsa om ettårsdagen och glädjas med den som lyckas! Håller också med Fenix att detta forum är fantastiskt! Under mina år här har jag glatt mej åt många som lyckas. Det går att bli nykter. Det är faktiskt nästan fyra år sen jag hittade hit, det tog lite tid och återfall innan jag blev nykter. Jag minns mina vänner från den tiden med värme. Vi var särskilt tre som kämpade tillsammans och peppade varandra och vi lyckades! Detta forum har hjälpt mej väldigt mycket. Det viktigaste var nog känslan av att finna att vi var många som tänkte och gjorde likadant. Smarta, välfungerande i samhället med hemliga alkoholproblem.

Ok tack, ja får fokusera på mitt drickande istället.

Ja, tror DNA prov är betydligt mer komplicerat och dyrt än att en hyresvärd skulle anvönda det för att kolla vem som inte städat efter sig och inte blir du vräkt för en spya heller... Det är en komplicerad process att vräka folk, så det ska mycket till. Eller bor du i andra hand? Så nu kan du koppla bort det och fokusera på hur du ska komma tillrätta med ditt drickande.

Är nykter! & glad att jag klarade det själv den här gången, utan hjälp av tabletter (i princip) men återhämtningen tar tid, är så trött. Jag ska försöka komma ihåg hur dålig jag varit när jag får en impuls att dricka igen. Nu är jag helt omedicinerad, sist hade jag antabus. Får se hur det går.
♡Tack Heatpump, sisyfos & Lillylee ♡

Tycker också det verkar långsökt att de sätter dig på DNA för en spya. Se det här som en nystart mot någonting bättre. Mot ditt mål o den du vill vara. Bara du avgör detta.

Jo jag behöver nog provoceras. Har ändå druckit måttligt nu i 2 månader och lyckats med det. Men vet inte om jag ska dricka mer, just nu hoppas ja bara ja inte blir vräkt. Men att hyresvärden tar dna prov för o lista ut vem det var e de nog bara min paranoida hjärna som tror på.

Helgen har varit god, tack, FM. :)

Avgörande för min nykterhet har det här forumet varit. Samma funktion har Lucas. Jag tror inte att jag hade haft kraft och funnit mig viktig nog att släppa alkoholen utan dessa båda.

Tack, forumet.
Tack, Lucas.

Mina tankar går till dom av er som kämpar på utan en stöttande partner vid er sida. Jag tycker ni gör det så gränslöst, enormt fantastiskt bra.

Vad är ditt mål med alkoholen? Att kunna dricks måttligt som alla andra? Kan jag gå i god för att det kommer att bli oerhört svårt då man en gång i tiden nästan aldrig klarat av måttlighet och att sluta dricka i tid. Ursäkta att jag undrar men känner du att du kunnat kontrollera A någorlunda ok sista året tex? Jag talar så klart bara för egen del men jag har försökt i många år att klara av måttlighet. Har alltid slutat med att det blir för mycket ytterligare en gång. Jag kom till insikt att jag inte kunde ha som mål att kontrollera drickandet utan vara tvungen att sluta helt. Än så länge går det bra och livet fungerar bättre än på länge utan A. Ville bara ge dig min dåliga erfarenhet av romantiseringen av att dricka och att tro mig kunna dricka måttligt. Hoppas verkligen du lyckas bättre än mig om ditt mål är måttlighet. Kämpa på!

Klart att du inte orkar, att det är mörkt, att du gråter. Hela du är ju mitt uppe i ett inbördeskrig och din kropp, hjärna och själ slåss på olika fronter.

Kliv av. Avlägsna dig. Slut fred.

Fan, drog dit igen i Fredags. Började dricka hemma, drack 3 öl o lite whiskey, sen bestämde ja mig för o gå till puben. Där trodde ja att ja drack två öl, ser senare att ja druckit 3 öl o nånting för 90 spänn. Vet inte vad det kan vara. Dan därefter när ja går ut ser jag en arg lapp på dörren från någon som fått städa upp spyor utanför porten. Sån jävla ångest nu och är skitoroad över att hyresvärden ska få reda på att de va ja o ja ska bli vräkt. Inte bra, ja borde kanske aldrig dricka mer. Fast jag antar att de skulle behöva dna för o bevisa att de va ja. Sån jävla ångest! fy fan. Man får tydligen aldrig koppla av o tro allt e lungt me alkoholen. Vet inte vad ja ska göra.

Man kan tycka att vuxna människor ska kunna bete sig och föregå med gott exempel när barn finns med i bilden, men som vi vet har det där med ålder föga betydelse... Förstår din vanmakt, FM. Och gläds också åt din mening där: "... om varför jag inte dricker längre." Hoppas omgivningen tar intryck av det, både barnen och dom vuxna fulla. Kram på dig, du livs levande tankeställare.

Slopa smileys och emojis så ska det funka. Se till att inläggen får tid på sig, också, att ladda upp ordentligt. Good luck! :)

med alla rubriker och trådar, men jag vill svara dej att jag känner SÅ VÄL igen det där att hålla andan och va snabb som tusan i att gömma undan ... Jag har skrivit massor av dagbok men alltmindre de senare åren. Och när jag klottrat ner något har det väldigt ofta varit i antingen förtvivlan över ännu ett misslyckande som jag ju bara delat med mej själ, eller ett nytt spotta i nävarna och dunk i ryggen. Aldrig ta hjälp av nån annan fast man vet att detta är ju bland det svåraste som finns, att hantera eller bli fri från ett missbruk! Så du är inte ensam. Inte jag heller. :)