Senaste kommentarerna i forumet

Hej vänner! Just nu går det inte så bra, drack i helgen men drog mej för att erkänna det här. Är ju en "duktig flicka" och vill inte miaslyckas. Vill vara en sån som bestämmer sej för att sluta och sedan slutar. I helgen gick jag tillbaka till mitt gamla jag, orkade liksom i?te låtsas om att jag hade problem, ville bara vara vanlig. Grejen är att jag har saker i min vardag (nära anhöriga med sjukdomar) som stressar mej. Jag vill finnas där, hjälpa. Så har det egentligen varit hela tiden. Jag började med att döva ett trauma med alkohol och sen har det fortsatt. I helgen blev det för mycket, jag behövde bara få ett andningshål från oron. Det är nästan inte så jag ångrar mej ens? Jag vet inte hur jag ska leva igenom oron?

Ja, jag vet att alkoholen föder ångest. Jag vet det! Men när riktiga saker, sjukdomar och död äter sej in, då vet jag inte vad jag ska göra. Det är nästan som jag dyker upp för luft (ner i flaskan) när jag dricker.

Har varit katastrofal. Hade ett längre uppehåll på 6 veckor men sen kom semestern och allt med de. Druckit inprencip 2 flaskor vin varje dag i flera veckor. Haft några dagars nykterhet men dom har inte varit många. Även haft ont till höger av sidan vilket jag bortförklarat med "jag har haft ont där förr, kollat upp de några gånger och även gjort ett ultraljud för ca ett år sedan och de har alltid visat bra så måste vara magen som strular". Nu ska jag väl försöka hålla mig nykter och första dagen idag. Haft kraftig handsvett och yrsel samt ångest som gnagigt. Och som alltid efter en tids drickande kommer tankarna om DT fram. Men tror de borde vara lugnt då blodtrycket samt puls hållt sig i schack hela dagen. Mår man Okey borde man väl inte få en DT bara sådär? Eller så är jag så marinerad att allt blir förskjutet någon dag? Alltid tänkt annars att "tre dagar sen är faran över!" Men då har jag mått betydligt sämre första nyktra dagen också... Får väl se hur de slutar.
Hatar mitt liv iaf. Allt suger verkligen. Och är väl fan inte undra på man vill dränka sorgerna då.. Mitt liv rinner ifrån mig men har ingen ork att göra något åt de. Kommer vara en av dom som ligger på dödsbädden och ångrar allt man inte gjorde.

Vilken skön insikt!!!!

Är att alkohol gör mig nojjig och orolig även i liten mängd. Jag strävar mycket efter att ha fötterna i jorden, att liksom jorda mig själv för att gunna balans och ro och detta är omöjligt med alkohol i systemet. Jag blir ofokuserad och fladdrig dagen efter. Långt ifrån så som jag vill vara och som jag behöver vars för att hantera min vardag. Känner sån skillnad efter några dagars nykterhet, ett lugn når mig som jag trodde jag förlorat. Har inte känt igen mig själv på länge och jag har tillskrivit yttre omständigheter skulden när det egentligen handlat mycket om a och mitt sätt att missbruka det lugn à tillfälligt kan ge.

Tackar för dina erfarenheter och upplevelser Adde. Jag ska ge min lilla orts AA-grupp "chansen" först och sedan se vad det leder till.

Man har sin grundpersonlighet, den kan liksom inte bara försvinna. En del är gladlynta, en del grubblande, en del stridiga, en del liknöjda, en del.... Ja, vi är dem vi är o vi är alla lika viktiga!!!! Sedan kan det hända oss saker i livet som färgar oss. Vi kan mista ett barn, en partner, en identitet. Men i grunden är vi dem vi är. Så tror jag!

Tack för att ni orkar sätta er in i mina tankar o känslor! Det värmer! Jag har många vänner att prata med, men ingen jag har öppnat mig för ang alkoholen, o kan därför inte göra den kopplingen med dem. Jag vet inte varför det är så hemligt...
Lena, det du skriver ger mig hopp och aha- känsla! Jag har känt intuitivt att jag måste använda verktyg, att det handlar om mer än vanlig vardagsbalans. Det är som om jag lätt hamnar i ett mentalt läge där alla spjäll är öppna. Jag tar in andras energier alldeles för lätt. I jobbet har jag stor nytta av detta, eftersom jag ofta känner i hela mig vad personens kärnproblem egentligen handlar om. Men samtidigt tar det mycket energi som jag inte fattat har med detta att göra. Att jag levde med en narcissistisk person i många år gjorde att jag aldrig kunde återhämta mig hemma.
Det är nog ingen slump att jag fastnat för yogan o jag tror jag behöver börja se det som ett verktyg för att klara min vardag, inte bara ett intresse. Vill utforska vad meditation kan göra för att hjälpa mig.
Och absolut tror jag att alkoholen gör mina upplevelser av att bli "chokad" värre. Även om det ger ett visst skydd, en distans på nåt sätt till allt.
Jag kommer komma fram jag också!

AA :-)

Många grupper är så olika till sin sammansättning så det är svårt att säga något generellt. En del grupper är poppis hos behandlingshem och tar med nya färska som ger nya fina insikter. En del grupper består av aa-talibaner som suttit där sen aa bildades för typ 70 år sen.... En del grupper har mycket blandat med narkomaner/tablettberoende/alkoholister och har sin rörlighet i delningarna. På mindre orter är min erfarenhet att grupperna bärs upp av de som har en längre nykterhet och de blir mycket glada för nya ! Som ny hjälper du oss äldre att påminna oss om hur det var och vi kan se om vi är på väg åt fel håll, vårt minne är ju inte så hundra och har en förmåga att försköna efter ett tag.

De flesta grupper har numera en hemsida där de visar vad mötena handlar om. Det varierar hur man lagt upp schemat och därför är variationen hyfsat stor. Men ibland skiter det sig naturligtvis. Jag har varit runt på en massa olika möten och ibland återvänt till nån grupp efter några år och där ser samma människor sitta och snacka samma ord.....Jag går inte dit mer, jag måste ju komma framåt i min nykterhet/utveckling. Mitt första nyktra år hade jag en grupp jag kallade min hemmagrupp och gick nästan varje dag, ibland 2 ggr/dag. Jag trivdes väldigt bra där. Men tiderna förändras även inom aa.

Stora konvent/landsmöten har varit till stor hjälp för mig, koncentrerad kunskap och trevligt umgänge i 2-3 dagar OCH nätter :-) För festa kan vi fast vi är nyktra :-))

Nästa stora är Gullbranna och den helgen är helig för mig !! http://www.aa.se/sites/default/files/filarkiv/pdf/evengemang/gullbranna…

Välkommen att prova och njuta !

i ditt sätt att dricka, det där med att det ska finnas mycket, att njutningen ligger nästan lika mycket i det. Bra att du hittat hit, forumet hjälper verkligen :-)

Tack Vändningen för att du tagit dig tid att läsa och kommentera! Jag begrundar dina ord om läkarkontroll. Får klura lite kring det. Vill våga. Biofeedback känns som ett konkret och motiverande sätt att hålla sig i schack.

Jag mådde jädrans bra ända fram till nu på eftermiddagen. Jag är inte direkt sugen på vin, men jag är jäkligt irriterad och har såååå kort tålamod. Vill bara ge bort barnen och få en stund tystnad (nej det vill jag såklart inte, vet att ironi och sarkasm kan vara svårtolkat i text) runt omkring mig. Självklart känner barnen det och blir än mer påstridiga och bråkiga med varandra, då kommer ju mamma och ryter iaf, istället för att gå omkring och vara tyst och inbunden. Jag har tidigare kämpats med mycket ångest och oro, och mycket av det kretsade den sista tiden kring min roll som mamma. Nu märker jag att jag faller tillbaka i det igen, jag tänker att jag är världens sämsta mamma, skriker på barnen i onödan och känner mig än mer som världens sämsta mamma. Lurigt. Jag tänker iallafall inte dricka vin för att komma undan ångesten, så det så.

Jag kommer nog använda den här tråden för att skriva av mig ganska mycket. Jag läser andra trådar här och ser olika historier och andras kämparglöd. Blir inspirerad.

Tack T88
Ja jag har kommit fram till att det är lika bra att inte ha det hemma. Uppenbart så har jag inget motstånd när klockan slår fem. Nu är jag på dag fyra av nykter. Fast jag får räkna bort gårdagen då jag ju hade en halv flaska kvar hemma som jag inte kunde motstå efter en urjobbig dag. Ursäkter ursäkter.. Sov dåligt och tänker det var ju bara två glas vin..
Det var ett jätteintressant program på tvåan igår om alkohol och vilka skador det ger. Efter att ha sett det så är det ju ännu mer anledning att inte dricka ALLS!!! fy vad äckligt..

Otroligt gott ni måste ha det som har semester i detta väder. Äntligen kom ju sommaren till Sverige, åtminstone om man inte bor på Kebnekaise ;)
Njuuut!

Jag tror att det är rätt vanligt att man nyttjar semestern som ett legitimt skäl till att få dricka mer och ofta, kanske rentav varje dag osv för många. En del klarar detta dock utan att få några problem efteråt, men jag tror att känner man att man är i riskzonen eller vet att man druckit lite väl mycket alkohol under sin semester - så är det nog ingen dum idé att ta minst 1-2 månader som nykter, helnykter. Gärna mer.

Det vi dock är experter på är att vilja skjuta upp det. "Jag börjar inte nu idag, för till helgen är det ju... jag tar det senare då jag... "osv.

Kör på, visa dig själv att du har kontrollen, ursäkta dig med att det har varit en semester med lite mycket av det goda och att du vill låta kroppen andas lite

Jag skulle vända på saken om jag vore du och ta prover nu i varje fall. Jag tror inte någon läkare i vårt land skulle anmäla något vidare om du kommer dit självmant och säger att du har haft det lite väl roligt i sommar och vill se hur allt ser ut nu, för att du kommer att ha ett hälsofokus några månader framåt. Det skulle ju snarare ses som klokt och sunt tänk, från en person med självinsikt? Jag ser det själv i varje fall som en före- och efterdel, lite som bilder man kan fota innan och efter en kroppsförvandling. Jag ville få svart på vitt hur allt såg ut och jag vill kunna blicka tillbaka ett år senare och jämföra. Se hur mina förhoppningsvis bättre värden ser ut då. Oavsett om du tar prover nu eller senare, så är det bra iaf att du är medveten om alkoholriskerna och inte blundar för de nedbrytande effekter alkoholen faktiskt har på kroppen.

När jag tog första proverna nu så var det efter en period av riktigt intensivt drickande, med flera liter sprit i veckan och i praktiken per dag. Jag drack nog 2-3 boxar i veckan, en massa folköl och fick då och då in en flaska starksprit i schemat också. Jag var som du supernervös över hur värdena skulle se ut.

Nu blottade jag mig själv dock och lade korten på bordet för arbetsgivare osv, annars tar man ju normalt sett kanske inte alkoholmarkörer när man tar en vanlig hälsokontroll. Nu tog de dock prover på typ allt, inkl urinprov för att kolla narkotika osv.

Mitt MCV låg på 104 på första testet, men bara någon vit vecka senare låg det på 95, vilket är inom referensvärdet där 98 är max.
ASAT/ALAT såg helt ok ut, vilket visade på att levern givetvis har tagit stryk, men inte sådana skador att den har börjat lägga av. Den fungerar som den ska, men mår nog bra av en vit, helst en lång vit, period....

Alkoholmarkörerna är dock de luriga busarna. De kan man inte trolla bort eller ljuga bort direkt. CDT't är den som visar om man dricker regelbundet och ohälsosamt, men den kan också variera från individ till individ. b-PeTH är mer pricksäkert och där kan man rentav se någon enstaka fylla eller "måttligt drickande". CDT't halveras på typ 14 dagar om man är spiknykter och b-pethen ca 4 dygn, men är det redan förhöjt sedan innan t.ex. efter rejält semesterkrökande, så kan det ta flera, flera veckors tid innan b-pethen nollas t.ex.

Det som inget av detta säger är ju hur nedbruten man blir i psyket och allt däromkring som alkoholen riskerar att pajja med.
Som kvinnan på frivården sa till mig häromdagen; "du ser ändå väldigt fräsch ut i ansiktet fortfarande, men en sådan alkoholmängd ett tag till och det hade absolut börjat bryta ner din hud och ditt utseende så att du sett mer sliten ut".

Hej Vändningen!

Ja, 20 på AUDIT är högt. Jag blev själv ställd och kände att det var en nyttig insikt. Jag har alltid legat högt på AUDIT, 10-12 kanske och känt att "jaja, det där veeeet jag ju. Det är ju bara det att jag dricker lite för mycket och ofta just nu, det tar jag tag i sen..." varenda gång. Så mina poäng kommer sig alltså inte bara från semestern. Däremot har semestern varit någon slags legitim ursäkt att kunna dricka mycket varje kväll. För både mig och min make.

Jag tror och hoppas att det här kan bli vändningen för mig också. Jag vill inte att a ska vara en självklar ingrediens på helgen och under ledigheten. Jag vill kunna dricka ibland, när det är fest. Men inte varje helg, inte varje fest. Men jag vet inte när/om jag kommer dit att ens det är möjligt. Eller om det kommer att kännas som att jag vill göra det, dricka alltså, igen. Det är så dubbelt.

Iallafall. Jag tror att jag tänker ta en vit kräftskiva nu på fredag. Utifrån min AUDIT föreslogs att jag skulle ta 90 vita dagar. Det har jag gjort förut, frågan är bara om jag har motivationen att göra det här och nu. Kanske kan min plan vara att ta 90 vita dagar och sedan se om jag har modet att kolla upp mina värden? Då jag har barn är jag rädd för att min läkare kommer att göra en orosanmälan, i all välmening, så att mina barn kan få stöttning vid behov. Problemet är att jag arbetar mitt i den stöttande verksamheten :(.

Jag har också lite förstorade blodkroppar. MCV vad 98 eller ngt sådant. Enligt min läkare var det inget onormalt, men han vet ju inte heller hur jag dricker. Jag hade det värdet i december och fick mig en tankeställare då. Höll upp i dryga två månader innan jag drack igen. Vad har din läkare sagt om dina blodvärden, Vändningen? Jag vet att det kan normaliseras efter 2-4 månaders avhållsamhet, men jag har inte vågat fråga mer.

Brukar ha vita perioder 2-4 månader varje år, frågan är ju varför jag inte håller i och inte fortsätter så. Jag ser när jag skriver det att det ser så dumt ut, "har ni hört den förut" liksom :).

Levern är ett fantastiskt organ och den tål mycket. Den kan också reparera sig och se det som så här; om du nu HAR försämrade levervärlden så är det väl bättre att du tar tag i det nu och ger organet en chans att återhämta. Det ska till mycket, mycket alkohol för att orsaka skrumplever eller cirros, gärna också i kombination med tabletter paracetamol eller annat som också stressar levern. För en person med normalt alkoholmissbruk, så kan du få ändrade världen men som också går tillbaka till normalt om du vilar levern en månad typ.

Om man har en riktigt trasig lever så brukar det märkas, så jag skulle inte oroa mig för mycket i dina kläder. Däremot skulle jag se en hälsokontroll som ett faktiskt kvitto på att du bryr dig om hur ditt inre faktiskt mår och kolla upp hur du ligger till nu. Inte bara levern tar stryk av alkohol utan du kan ha som jag har, förstorade röda blodkroppar t.ex. Det är inte akut farligt, men kanske inte supernyttigt i längden. Också en sak som kommer att rätta till sig själv om man håller upp från alkohol helt ett tag. Sjukvården och läkare har tystnadsplikt, så inte ser jag att de skulle springa iväg och vifta med dina provsvar till någon annan om det nu inte är en företagsläkare du går till.

Det som hälsokontrollen dock inte tar hänsyn till är din relation till alkoholen. 20p på AUDIT'en är inte lågt, det får man nästan kämpa sig till att få även för en "semesterdrickare".

Det är ett bra första steg i varje fall att du inser att något inte står helt rätt till i relationen till A och välkommen hit till forumet! Jag kan bara varmt rekommendera att du bestämmer dig och gör en plan, såväl för hur du ska göra med hälsokoll samt hur du ska göra med fester och sociala tillställningar. Stort lycka till!

Då tar du det på allvar. Håller tummar och tår för att du får en god progress även på det området. Tappa för guds skull inte ironin :)

LenaN sa faktiskt en bra sak man inte ska glömma bort... just när man tycker att man inte har tid att umgås, orkar inte umgås, orkar inte ringa tillbaka osv.... ibland kan det vara just då som man faktiskt borde umgås, i varje fall om man har vänner som verkligen är bra vänner och som kan ge energi. Har flera gånger varit med om att bara vilja dra täcket över huvudet för att jag har kräkts på allt och inte känt mig socialt motiverad alls - men så har en vän tjatat sig till att få komma och hjälpa mig med något (för denne har förstått att jag mått lite skit). Å så har jag fått hjälp, massor med skratt och känt piggare och gladare efteråt.

Riktigt fina människor i sin omgivning är guld värda. Även här på forumet, om än det inte leder till fysiska möten.

Här händer det ju massor! Även om du har svårare saker att hantera också, med relation, flytt etc - en oj, vad skönt att se att du har kommit igång med hjälp och fått medicinering osv. Massor med stora steg på gång här ju! Jag ska själv gå på AA tänkte jag bara för att jag ser det som ett extra verktyg bara. Behöver inte svälja allt som sägs eller avhandlas där, men tror det är nyttigt att träffa fler personer och prata om det jag inte kan prata med mina kollegor eller vänner om - missbruksproblematiken.

Skönt att se att du är på g iaf, det går faktiskt framåt. Inte bakåt.

... människor som föds med kablarna dragna lite annorlunda än dom allra flesta. Man är extra känslig, extra sårbar, eftersom man tar in så mycket mer, utan förskonande filter. Allt från hur kläder sitter till ... ja, allting annat. Alla dessa intryck går rätt in med hög magnitud - och man tröttas ut. Om det är ungefär så här du upplever det så förstår jag dig helt. Och jag tycker inte att det blir lättare ju äldre jag blir. Så jag måste vara varsam, skapa mycket egentid, inte flänga runt i onödan, akta mig för energitjuvar, hålla hemmet i hyfsad ordning, göra det jag kan för att motverka oordning. Åh, det finns mycket att säga om såna här saker men nu väntar Lucas med morgonkaffet.

Du, Sattva? Det är okej, allting. Det ordnar sig. Med a också. Det är mycket som skett i ditt livpå kort tid, sånt som kräver sin landningssträcka. Och du lever som nutidsmänniska vilket är helt galet uppstressande egentligen. Det är inte du som det är nåt galet med, det är världen såsom vi skapat den.

Puss på dig.

.... som är boven i dramat också, lägger sig som en blöt filt ovanpå allt genom att bara finnas där i bakgrunden. Den rackaren kan ju fula sig och hitta på massa olika påhitt.

Jag höll på som du i många år - megadåligt samvete, vita perioder som aldrig blev så långa som jag ville mm - innan det senaste nykterhetsbeslutet. Nu känns det som att det bär på ett annat sätt än tidigare, men jag litar inte helt på mig själv nu heller fast det gått tre månader ( minus ett återfall) Det verkar vara en lång och jobbig process för de flesta av oss att komma till sin "botten".
Och har man som du en massa andra förändringar att hantera också, så förstår jag att det inte alls är enkelt. Det kommer, när det kommer...Var snäll mot dig. Kram!

Jag har läst om HS och mycket stämmer. Jag har blivit oändligt mycket bättre på att stänga av för att skydda mig själv, men sårbarheten finns där ju.

Jo, jag ställer mig höga krav på mig själv men kan också bara vara. Det ligger på ett annat plan på något sätt. Kanske får jag acceptera att det är såhär jag är och hitta redskap för det. Var sjukskriven förbutmattning för två år sedan o jsg tror att det hänger kvar mer än jag vill medge. Sedan vill jag utgöra en motvikt mot dels hur jag själv växte upp, i ett mycket rörigt hem på alla plan. Jag vill att mina barn ska få en struktur/ trygghet/ förutsägbarhet jag aldrig hade. Jag har börjat ställa krav på barnen att hjälpa till, vilket är jobbigt eftersom jag då kämpar med dåligt samvete att jag känner mig taskig.
Jag vet inte vad det är som gör att livet känns mastigt. För jag har försökt skala av. Hoppat av "karriären" och strävar inte längre efter det. Hoppat av att binda upp mig på fritiden varje kväll. Men kanske om jag läser detta om ett halvår kommer allt vara annorlunda. Allt förändras ju.

Stort tack myrkotten!
Håller tummarna för att du får hjälp med din depression. Du är så j-a värd att känna livsglädje!!

Förresten, det där med ciggen handlade om igår, när jag drack, inte om ikväll. Kanske skriver mer om AA i slutet på veckan. Känner mig avtrubbad, svårt att visa känslor, svårt att ta till mig andras känslor. Jag måste träna mig känns det som.

"Dallas" drycker, fick mig att skratta även om fylle lekar är av ondo. Läste nyss ditt inlägg hos Sisofys.

Imponerad av att du har vågat dig till ett AA-möte, bra jobbat drycker.

Kramisar m-k