Senaste kommentarerna i forumet

Så är jag då framme i den arktiska byn som jag ska tillbringa två nätter innan jag reser till nästa arktiska by. Isberg, fjordarm, glaciärer - otroligt vackert.
Men här bor knappt 500 personer, ett hotell, en restaurang. Hotellet är urtrist.
Normalt hade det blivit några bärs, vin med kollegan. Men inte i kväll. Flyget hit gick bra trots, flygplatslounger med fri tillgång till alla typer av alkohol.
Kollegan håller igen. Men han är inte alkis och det är inte normalt att dricka dagtid, inte ens om du bara ska resa med flyg. Själv har jag alltid sett det som normalt.
I morgon ser jag fram mot en tidig morgon, ut i gryningen för en långpromenad och se dimman lättar över fjorden.
Men alla mina invanda rutiner skriker ; dags för en bärs!
Men se, det är inte det. Ty jag är alkis och vill jag bli frisk så dricker jag inte basta!

Var disträ och allmänt vimsig igår men vem blir inte det med 2,5 tim sömn?! Det hjälpte med en promenad och att kvällen var uppbokad. Sov såå gott, attans att väckarklockan ringde! Idag har jag både energi OCH huvudvärk. Man vill ju må så himla mycket piggare men inser att jag får ge det tid. Att vakna utan ångest är dock en fröjd! Och en tid framöver att reflektera över sitt beteendemönster och fallgropar.

Håller med, man blir glad av dina rader! Skriv av dig då och då om det hjälper och är möjligt där du är! Lycka till!

Lycka till pa din resa, jag vet precis hur svart det ar.

Borgward. Håller alla tummarna för dig!!

... åttamånadersdagen, modingen!

:)

"Det jag inte ledsnat på hittills - and never will - är varje morgon jag slår upp mina blå och är nykter. Obakis. Det är det vackraste jag gör för mig själv."
om vi släpper in A en enda minut nu. Fin skrivet och precis vad jag upplever varje morgon. Inte utbytbart mot ångesten i svettiga lakan, känns otroligt att man sluppit det i nu 78 dagar.
Klart A ska dra år helvetet, jag känner oftast att den gjort det!

Man blir glad av att läsa ditt inlägg, massor med hopp och insikter. Håller tummarna för att du får en bra resa och att budgetarbetet för 2016 blir en bra sysselsättning. Heja heja

Dag 12, jag har bestämt mig förr att räkna dagarna från det jag gick med här och ge mig själv en 90 dagars utvärderingsperiod. Jag är medveten om mitt problem men hoppas på att lösa det med tiden. Om jag bestämmer mig för att ta 2 öl som i förrgår så gör ju inte det utvärderingen sämre, tvärtom har jag nu reflekterar över en vana jag har som behöver ändras. Hade jag bara slopat ölen så hade det inte blivit samma reflektion och sannolikheten att jag faller tillbaka i samma spår efter de 90 dagarna jag gett mig själv ökar.
Känner mig på det hela taget nöjd idag, dax att jobba lite :)

än hit och dit. Mycket på jobbet, snart fredag och alla glada tillrop. Behöver ha en plan som att se till att jag äter med korta mellanrum eftersom jag mår bättre då och inte faller för frestelsen att gå in på bolaget.

Kanske reagerar du som mig. Senaste året hade jag 0 nätter utan antingen sömntabletter eller a. Det tog tio dagar innan jag började somna. Inte perfekt, ibland somnar jag direkt och har 8 timmar, ibland ligger jag vaken 2-3 timmar innan sömn. Men de helt vakna nätterna är förbi.
Go girl! day 5,

I morgon kl 06:00 åker jag ut på en resa till ett avlägset, kallt land med väldigt små städer och lite att göra (nej, inte Island :-) reser tillsammans med en kollega, efter jobbet finns inte så mycket att göra förutom att äta och kröka.
Jag har tagit med mig alla dokument för att kunna jobba fram företagets 2016 budget - det är min strategi.
Vi flyger direkt till ett annat land för att göra ett kundevent med 15 kunder under 5 dagar, många i sällskapet är törstiga. Det blir en prövning. Men en av deltagarna är nykter alkis, min strategi är att ta rygg på honom.
Hemma igen den 6:e sep. Många hotellnätter, många fällor.
Men.
Varje dag berättar jag för mig själv att jag är alkis, inte för att klanka, mer för att bekräfta att jag är sjuk. Och en sjuk person ska inte äventyra sin hälsa.
Jag fnullar och funderar varför det gått som det gått, och kommit fram till att allt är som det ska; det lönar sig knappast att ångra eller säga, det borde inte vara så här.
Varför?
För att det är så här. Jag är alkis, och det är som det ska. Bra med det. Ingen människa i världshistorien har kunnat ändra på det som hänt. Inte jag heller. Resonemanget är ett sätt för mig att acceptera min lott.
Men jag kan påverka framtiden. Det finns inga undantagskvällar i framtiden. Inga " ja, men en kväll, sedan skärpning". Jag dricker inte. Så är det.
Vet inte om jag är ärlig, eller om jag är bra på att föra mig själv bakom ljuset, men jag har ingen lust att dricka mer. Njuter av att vara ångestfri och att ha fått förbättring vad gäller sömn. Njuter också av min andedräkt och att jag inte känner mig trött och sliten.
Njuter gör jag också av de små vällustkänslor över hur extremt oförskämt bra jag har det.
Eller ljuger jag för mig själv, svårt att veta. Men jag mår bra, tänker och reflekterar mycket. Och är jätteglad för detta forum. Att få sätta ord på tankarna.
Håll tummarna - klarar jag de nästa tio dagarna, klarar jag allt!

... så jävla mycket, jämt, när jag drack. Det ska vara så väldigt mycket av allt, även i dag. Som om jag vore omättlig. "Herregud, du tål ju spiken..!" utbrast nån en gång, nån som själv var rätt duktig på att få i sig våtvaror.

Jag läser om återfall efter längre och kortare tid. Det är som om Alfons Åberg vore i farten. "Ska bara..." Man vill bara ta det där lilla glaset vin. Eller öl. Eller nån liten Irish, eller nån liten whiskey.

Jag minns så väl hur det blev efter höstens nio nyktra veckor. Jag hade bestämt mig för att dricka öl. En gick bra. Två gick bra. Sen var det som att hjärnan slog om till frossarläge och allt blev p r e c i s som vanligt igen. 9 veckor var inget uppehåll att tala om i längd räknat men spelar 9 eller 99 veckor nån roll egentligen? I redan kidnappade hjärnor. Det vete gudarna.

Fan också. Jag blir så helvetes frustrerad eftersom jag vet vad jag borde göra. Jag borde stänga dörren till allt vad alkohol heter, ge mig iväg därifrån och aldrig vända mig om igen. Men nej då, det gör jag inte. Jag räknar månader i stället. "3-6 månaders avhållsamhet är ett minimum för att bryta ett beroende", det är meningen som ekar uppe i huvudet. Men sen då?

Äh! Den där jävla alkoholen kan dra rätt åt helvete!

Det jag inte ledsnat på hittills - and never will - är varje morgon jag slår upp mina blå och är nykter. Obakis. Det är det vackraste jag gör för mig själv.

Ja, förr eller senare lär man sova, det ordnar sig!

Jag försöker se det enbart ur ett lever perspektiv o penga perspektiv.

Tack :) Men jag vet inte det där med klarhet, känner ingen klarhet. Har märkt nu när jag varit nykter i snart 2 veckor att ja även insjuknar i sjukdomen när jag inte druckit/e bakfull och känner samma effekter, den kontrollerar fortfarande alldeles för mycket.

... dag 4 gått, Svanen? Jag håller alla tummar o tår!!! Kämpa vidare! Sömnen kommer, men det är jobbigt ett tag.

Jag kunde helt enkelt inte sitta i soffan och pimpla fredagsvin. Då jag råkat ut för en olycka med ett brutet ben till följd. När jag sedan blev återställd och hade kraft så började jag igen. Det är annorlunda nu eftersom det känns som att jag ifrågasätter och ser lite tydligare hur mitt dryckesmönster går till. Har nog inte svårt att lägga ned alkoholen om jag förstår varför jag använder det för jag tror inte att jag är beroende utan det är ett riskbruksbeteende som jag behöver ändra på..tror jag.

11 dagar nykter! Fast idag e jobbig, första gången ja kännt ett rejält sug, bara en sån dag. Men nej jag ska klara 2 veckor.

...inget sug, fortfarande skrämd och för vad alkoholen har gjort med min kropp och rädd för ångesten som alltid kommer efter en fylla. Hjärnan börjar klarna upp, det är lättare att komma ihåg saker, jobbet flyter på bättre. Har bara hållt upp i 10 dagar - glad att kroppen/huvudet återhämtar sig så fort. Men jag är fortfarande konstig. Saklig, lugn, logisk... tråkig... och inte speciellt gosig... Kanske är sådan som jag är när jag inte behöver ha ångest och skämmas hela tiden?

Är omtyckt på mitt arbete. Initierar projekt och ror iland dem. Ansvarsfull förälder med öppet hjärta. Snäll och kan sätta gränser när det behövs. Mycket att vara stolt över och det är jag. Jag fixar en jäkla massa grejer..men behöver komma ihåg att jag inte fixat att hantera alkohol..någonsin..det går ett tag att vara måttlig men det går alldeles åt fanderns efter ett tag. Och så tar jag nya tag, förlåter mig själv, glömmer bort hur illa det är. Och så håller det på..Köper ett gott vin till fredagen..lyssnar på musik, lagar mat och slappnar av. Det går ju riktigt bra, sköter mina åtaganden..tills den dagen jag får något glasartat i min blick och häller i mig tills jag stupar. Jag har någonstans laddat upp för kaos, minnesluckor och ångest...kraschar totalt. Kanske att jag behöver återhämtning och anvönder alkohol för att tillåta mig att inte alltid vara så stark, att tillåta mig att absolut inte göra någonting...behöver sätta mig under lupp.

Blev lite snurrigt där med vc, antabus osv. Tycker det övriga lät bra, både miljöombyte, simning, natur, ja rubbet. AA också. Håller tummarna för dig.

Denna tråd är nu flyttad till forumet "Förändra sitt drickande" på trådstartarens begäran.
/magnus

Jag har en bit kvar med modet FruHoppfull. Jag tror att den här processen kan få mig att bli en modigare människa. det är bra att reflektera över saker och ting och inte bara gå vidare och därmed inte ta sina fel och brister på allvar. Först när man står för sina fel och brister kan man ju göra förbättringar.
Lycka till med dina beslut i morgon lillylee. Jag håller tummarna för att du är modigare än jag var.

Du har så rätt answe77, för att det här ska funka måste jag bli ärlig både mot mig själv och mot mina vänner. Det är svårt, jag skäms över att jag inte kan hantera det här, jag vill inte berätta att jag dricker när jag är ensam. Ny dag nya tag. Den här dagen kommer att gå fint.