Senaste kommentarerna i forumet

Fattar inte vad du menar, men förstår att du är full. Men du kommer igen. Nya tag i morgon!

Jag vet inte alls hur du hamnat där du är eller om det är planerat. Jag vill bara att du ska veta att det finns en bas, för du kan landa tillbaka. Här hos oss. I forumet. Vi finns här...

Otroligt tacksam för era inlägg, myrkotten, vändningen + alla. Har varit lite upptagen så jag har inte hunnit läsa så mkt i forumet. Idag var jag xtremt nära att börja dricka igen, började med att jag var uppe i varv, kände mig manisk.jag kunde inte sova, utan låg vaken hela natten. Tankarna snurrade hela tiden runt alkohol. Började planera hur jag skulle göra. Gå på krogen? Hade en lång bilresa idag. Köper en folköl & tar i bilen på väg hem? Bolaget, ngra drinkar när jag kommer hem? Ngra kalla öl. Kanske kan ta en krogrunda & sen börja behandling igen? Sen tänkte jag då & då på era ord som var riktade direkt till mig. Nu har jag ju dragit igång en flytt &så, kanske inte så jävla bra att supa till igen nu. Sen att komma ihåg vad gjort, varför jag sökte hjälp tillslut. Jag blev iallafall helt fixerad vid alkohol,försökte avleda mig själv, men det gick inte. Kände att det ni skrivit vägde tungt i hur mina tankebanor gick, det här med att lämna kvar barskåpet, bokstavligt. När jag var på väg hem dividerade jag fortfarande med mig själv. Söka hjälp (igen) eller gå på krogen? Ringde beroende centrum tillslut & frågade efter antabus. De hade ingen tid förrän måndag. Ringde till vc & bad om en akuttid.
Slutade efter mkt diskussion med läkaren med att jag fick antabus+ lugnande. Jag kom på att det var antingen antabus eller alkohol. Tog 3 lugnande & har sovit hela kvällen. Kan konstatera att förståelsen för läget, hur det känns, (hur desperat man kan känna sig) är mkt
Låg inom vården. Ska tillbaka imorgon för ytterligare antabus. Sen har jag en lång resa igen. Utan alkohol hittills.

Tack för dina ord Felix. Ja visst är det en härlig frihet att inte vara beroende av A. Tänkte idag på så mycket mer tid jag fått sedan jag slutade dricka. Jag är ju vaken betydligt fler timmar på dygnet.

Jag har oxå använt antabus, det är bra och funkade tills jag struntade i att ta dem. Det var för 5 år sedan och efter det drack jag bara mer och mer. Tror att det kunde slutat riktigt illa. Nu går det bra utan men jag har kvar några antabus om jag behöver. men det tror jag inte, jag är glad och mår kanon och känner att min vilja är starkare denna gången.
Visst är det härligt att vara nykter med vännerna nuförtiden. De fester och kalas jag varit på nykter har jag tyckt varit roligast. :) Jag vet att jag vaknar och mår bra utan ångest över att jag pratat för mycket eller så.

Fina Santorini alltid kloka ord från dig. Ja lite frälst känner jag mig allt det stämmer. Jag gillar dessutom att sjung gospel så det passar ju bra:)
Halleluja tack för min nykterhet :) :)

Jag har stupat i hennes gästsäng och är sketfull, det är inte så j-A lätt

Känner lite igen mig i dig. Olycklig kärlek födde min kärlek till spriten tror jag, jag försökte allt i en period på kanske 10 års tid, inget gick och nu är det ända jag har kvar sen den tiden drickandet.

Det är helt sant, Vändningen, o hade jag inte dem så vet jag inte nåt alls. Jag önskar av hela mitt hjärta att det kommer till dig också!!!!
Jag har en nära vän, o de kämpade i många år att få barn. Tiden gick o hon blev för gammal att adoptera ( hennes man är några år yngre). De hade givit upp hoppet men anmälde sig som fosterföräldrar, där ålderskraven inte är lika hårda. Med kort varsel fick de ta emot en liten kille på en månad. Idag är han över två år. Jag är, trots mitt jobb där det är vetenskap o beprövad erfarenhet som gäller, rent privat helt öppen för andra förklaringsmodeller. Jag tror på mirakel. Jag tror på det goda. Jag tror på att saker sker av en anledning. Din tid kommer Vändningen! På ett eller annat sätt o kanske inte i den form du förväntar dig. Men gott kommer till de goda, det är min övertygelse!

... som du, Anders. Kört dom där fyllerejsen, tagit det lite lugnare ett tag - och så på det igen. Det är precis som att jag måstat marinera mig länge och väl, under så lång tid att kropp och psyke till slut verkligen fått nog, liksom totally soaked. Flera dagars supande på raken, dygnet runt. Abstinensen sen är fruktansvärd. Hjärnan svampig, kroppen skakar, hela ens sinne är bortom. Jag har legat utslagen på soffan två dygn i rad och varit i så dåligt skick att jag knappt fått i mig vatten, rädd på riktigt att nu jävlar slår det faktiskt om.

Det var ett oskönt liv.

Jag firade just fyra månader i alkoholfrihet. I dag har jag varit på ett sånt djefla strålande humör
att det nästan skulle ha beskattats. Har fått enormt mycket gjort. Mått helt super. Det är dags för allt det här nu, i mitt liv. Kanske är det dags för dig med? Det som är så fantastiskt i allt detta är att plötsligt, faktiskt, så händer det. Plötsligt är man där. Och man märker att det oföränderliga faktiskt kan förändras.

Kom faktiskt iväg ut i spåret idag.. Orkade dock inte springa så långt. Blev mer en snabb promenad och lite joggning mellan åt. Måste ta tag i träningen på allvar och sluta äta.. Känns som jag äter och dricker hela tiden.. Alltså dricker vatten, kaffe och thé..

Idag har det känns lite som att det vore gott med ett glas vin men slagit bort tanken direkt med att hur dåligt jag egentligen mår av att dricka.. Tror inte att det skulle stanna vid ett glas...
Idag har jag inte haft någon huvudvärk, så skönt för har faktiskt då orkat fixa här hemma.

Loggade precis in, men mitt inlägg får vänta, Frank är på SVT 1, gillar verkligen idén, men någon bondmora blir jag nog aldrig i detta liv. Mitt barns far är lite som Frank, anledningen till att jag föll för honom. Nä nu måste jag titta på vad dansken hittar på.

Tror inte de. Hade en vän ett tag när jag var yngre, fast drack hans alkohol på en fest o han började bråka med mig. Vilket var löjligt då jag festen innan tog med en 3 liter vin box o gav han, som jag visserligen hade stulit från ett företag. Han var för övrigt inte en särskillt bra vän heller. Men nej större delen av mina vänner förlorade jag med min psykiska sjukdom, hade aldrig så många heller. Och detta är en stad man flyttar från när man kommer upp i 20 års-åldern. Har många vänner utomlands dock, då jag bodde där och jobbade där i över 1 år. Så har många facebook och mejlkompisar och annat, men dom träffar man ju tyvärr sällan. Min bästa kompis har jag i utlandet.

... men det där att du inte har några vänner i stan längre, har det någon koppling till alkoholen?

Att kontakta terapeuten låter ju superbra. Helt perfekt att det är en som är specialiserad på alkoholberoende. Genom de fall jag hanterat genom mitt jobb har jag haft kontakt med en alkoholterapeut som var mycket erfaren och klok. Han hade dessutom själv varit missbrukare så han visste väldigt väl vad det handlade om. Det har gått bra för många som han jobbat med. Hoppas du också får träffa en sådan terapeut!

Du får tänka så här när det känns jobbigt; du har trots allt de två högsta drömmarna som Vändningen har och skulle jag bara få en av de drömmarna uppfylld så skulle jag slänga mig på golvet i en enda hög, gråtandes av glädje ;)

Det är med andan i halsen jag följt mig själv de senaste dagarna...:-) Jo, jag skall ta tag i det hela! Skall stå betydligt starkare och rakare i ryggen när jag går till jobbet om en månad! (Note to myself - and others....)

Det är lite med andan i halsen jag följer dig. Ta tag i det hela så du står lite stadigare när jobbet börjar igen!!

Jo, jag får ta itu med elefanten senare.....-min "fint" gick hem - och dagen utan giltig frånvaro ströks när de läste mitt läkarintyg. Det ligger ju sanning i intyget - även om det känns som att jag kör med viss lögn. Sov 12 timmar i natt - vilket var väl på sin plats. Min "räddning" den här gången kanske var att jag varit rätt ärlig om att jag har haft det tufft privat under våren....... Jag balanserade på en skör tråd ett tag kände jag, vad gäller jobb-biten, men jag fick en försäkran om att den ogiltiga frånvaron stryks - följt av en hälsning om att inte tänka mer på det, utan se till att jag får en bra semester. Puh och stön, så skönt.

Balanserar på en skör tråd ändå - och jag tror att den här smällen precis innan semestern gagnar för att jag inte kommer att använda semestern till att krama närmsta Bag-in-box! Jag funderar på om jag skall berätta för min läkare hur det ligger till, eller ta kontakt med en terapeut som jag har fått namnet till, som är specialist på alkoholberoende. Det är möjligt att det blir av den här gången - jag hoppas att jag har den styrka och det mod som krävs - för jag vill för allt i världen inte gå igenom det jag har gjort den senaste veckan. Jag har lekt med elden - igen. Att det gick "bra" den här gången ger mig ingen styrka - och det är bra. Det ger mig bara respit och andrum för att gå igenom vad som hände. Sen får jag höja blicken och försöka ta mod till mig att söka hjälp - det är dags nu.....!

För har kännt suget hela veckan. Planerar o dricka ensam med stereon o datorn. Har inga vänner i den här stan längre och min familj gillar inte mitt drickande. Har 4 öl i kylen, sen blir det säkert en o annan whiskey me. Ska försöka o inte dricka så jag blir bakfull.

Bra att du dragit ner på drickandet. Ett bra första steg!
Varför har du planerat att dricka imorgon och hur mycket har du planerat att dricka? Ensam? Hur har du planerat att må på lördag morgon?

Har nu lyckats dra ner på mitt drickande, förra veckan drack jag Tisdag och Lördag. Denna veckan har jag hållit mig nykter hela veckan. Gått ner lite i vikt t.o.m. Det har varit svårt och jag har ibland suttit o stirrat på flaskan. Imorgon har jag dock planerat att dricka. Läser "the miracle method" rekommenderat från litteratur tråden, har stött på problem dock för boken vill man tänker sig hur det ska se ut när ens problem är slut och man inte längre behöver dricka, kan inte ens tänka mig det.

Visst är det så. Jag har definitivt coolat ner mig på vissa områden med åldern. Samtidigt har insikten om livets förgänglighet gjort mig känsligare i mycket vilket lätt kan slå över i ångest om jag inte passar på vad jag tänker. Och där spädde ju alkoholen på ytterligare. Ett lugn för stunden , men sen....
Jag är nog uppe i fyra månader nu. Tror jag ligger efter LN med en vecka ca. Kommer inte i håg exakt datum. Nån gång i mars. Just nu känns det som att jag inte kommer att dricka a nåt mer men efter allt jag läst här på forumet så törs jag inte lova vare sig mig själv eller nån annan :). Blott en dag..
Kul att du gillar mina tankegångar :).Alltid roligt att få respons och nya vinklingar på det jag tänker. Det behöver jag. Blir lätt "hemmablind" i mina egna tankar annars.
Såg att du haft en jättefin semester, mod. Du ligger ju flera månader före mig i nykterhet. Otroligt bra jobbat :)! Kramar /FM

Herregud, det går inte att lämna det här stället för en sekund. Grejer händer precis hela tiden. Viljas lillskrotis, FM som blitt en lampa, Vändningens getjogging, Stingo med jollen...

Tur jag har semester.

Tack för ett gott skratt! Men faktum är att jag var betydligt rundare då jag drack. Alkohol innehåller mycket kalorier och levern förbränner alkoholen först. Med ständig påfyllnad fick levern aldrig tid att ta itu med fettet. Och träning kom i andra hand. Jag gick ner 20 kg på ett halvt år då jag slutade dricka. Ändrade vanor, åt enligt lchf och började promenera. Så jag har varit normalviktig sen men nu har jag lagt på mej några glasskilon. Inte så farligt, jag ska ta itu med det igen. Inte så kul när kläderna spänner men det är ändå ett lite problem. Inte en gång under denna tid med kriser har jag känt sug efter alkohol. Det är verkligen skönt. Och nu börjar det lugna ner sej runt om.

Jag roar mig med att googla efter dikter, borde gå till bibblan och få lite lästips då dikter inte är min vanliga prosa, men just nu tilltalar det mig. När jag läste era svar infann sig en känsla och Birger Franzén har skrivit denna dikt:

En droppe medmänsklighet

Ibland kan dagen vara så grå
och själen kännas så tom
som en urdrucken ölburk
i rännstenen-

men så händer något-
någon ler mot en
någon gnolar på en visa
- kanske ett litet ord
från radions morgonandakt
kanske vad som helst
som handlar om liv
och enkel vardagstro
mitt i allt slitet -

Ibland behövs det så ynka lite
en droppe medmänsklighet bara
ett litet stänk av kärlek
för att inte själen
ska torka ut -

Tja vem vet vad särboskapet leder till? Vi var ju det från början. Fast då var vi nyförälskade. Min förhoppning är såklart att han ska sakna mig så mycket att han flyttar hit (själviskt, jag vet). Samtidigt har han varit tydlig med att han vill bo kvar. Och andra saker som signalerar osäkerhet kring hur han tänker sig framtiden. Så jag vill inte ha förväntningar. Och inte heller förringa det som är. Men jösses, nu snurrar jag iväg i tankebanor igen. Här o nu är det enda som finns. Drömmar är viktiga, men det allra viktigaste är att göra det bästa av det man har.

Lyssnade på en sommarpratare för flera år sedan, tror faktiskt han också var nykter efter vindrickande, minns inte alls vem det var. Men han sa nån liknelse om just detta, att göra det bästa av den jordlott man faktiskt fått istället för att stå o hänga på staketet mot grannens finare jordlott o vara bitter att man inte fick den istället...