Senaste kommentarerna i forumet

Ja det är min utmaning! Just det där att "det får bli som det blir" har jag eg lite svårt för, men det är det jag råder andra till.
Tack Lena , det känns faktiskt så!
Och Helena, vad glad jag blir. Jag har fått höra de orden flera gånger av människor omkring mig, men inte tagit dem till mig eftersom de ju inte vetat att jag inte är så "inspirerande" i verkligheten med mitt vindrickande. Du vet sanningen, att jag flera år levt "dubbelliv", och ändå säger du så! Fast dubbellivet kan jag ju lägga bakom mig. Känns inte så än, det är så skört...Men det kommer!!!

Njut av nuet att det går bra! Vad härligt!

Svårt skriva i telefonen

Jag tror du skrev på något annat ställe att du har en tendens att göra revolt mot dig själv när du blir för duktig. Känner igen det där. Att liksom inte riktigt stå ut med att det går bra, för det finns ju alltid en risk att det går åt skogen så småningom. Då kan det vara enklare att misslyckas på en gång, så är det gjort och man slipper oroa sig för det. Stämmer det knasiga tänkandet in på dig också?

Åh de orden känns i mig. Positivt, upplyftande, framtidshoppande.
Tack Sattva, du är en inspiration för mig :)

Låter som att du har börjat överväga att söka hjälp, men tvekar...Precis som väldigt många andra av oss.
Det är ju egentligen absurdt att vi ska ha så svårt att söka hjälp med detta. Hade vi haft en kroppslig sjukdom som fick oss att må så dåligt och som påverkade oss så mycket hade vi sökt hjälp för länge sedan! Men alkoholproblemen försöker vi i det längsta kämpa med på egen hand.
Har du kollat upp vad det finns för möjligheter där du bor? Kan ju vara ett första steg.
Lycka till! kram!

Tufft läge du är i. Låter jättesvårt att klara detta på egen hand. Har du funderat på att lägga korten på bordet och söka ordentlig hjälp? Inte bara andra piller utan ordentlig missbruksbehandling. Med tanke på din frånvaro skulle det inte förvåna mig om din chef och andra på arbetsplatsen kanske misstänker något, men inte törs ta upp det. Du funkar ju dessutom bra mellan perioderna och då "glömmer" kanske chefen konstiga telefonsamtal och oförklarlig frånvaro. Har du funderat på att säga som det är till din chef? Kanske har företaget hjälp att erbjuda?
Jag känner verkligen med dig och önskar innerligt att du hittar ett sätt att komma ur det här. Kram!

Fan, vad trött jag blir på mig själv!! Nu har det nästan blivit värre, jag som trodde att semestern skulle hjälpa till.
Inte då! Jag dricker nästan varje dag nu. Hur ska jag ta mig ur detta. Ska man behöva skaffa hjälp?

vad jag lider med dig, Anders ! Jag hade en sådan fylleperiod i maj innan jag började med forumet. Det där med hörselhallucinationer, fy f-n säger jag. Det går över, försök att hålla ut!

Vilket maraton. Tänk vad skönt om du skulle slippa?

Var varsam med dig själv nu. Kram på dig.

... i vilka situationer dom potentiella fällorna lurar, M. Trött + "gräsänka" = sug. Med tiden kommer fler reflektioner. Kanske kommer suget vid nåt visst klockslag, vid ett visst känsloläge, i särskilda situationer. Ju fler såna ledtrådar du hittar, desto bättre står du rustad. Kanon att det inte fanns alkohol i huset. Hoppas nu att du vaknar om några timmar, mer utsövd och rejält obakis. Kram på dig.

Din #96; så himla gott att läsa. Raderna rymmer hopp, ställningstagande, önskningar, acceptans, glädje ... ja, allt som får ett människohjärta att slå.

♥

"Det får bli som det blir!"
Håll kvar vid det en stund och låt det bara just bli som det blir. Du gör vad du kan, men bränn inte ut dig fullständigt bara.. det är nog jobbigt med flytt å allt. Energiska kramar till dig!

Utan att spekulera i om gårdagen gick för bra eller om något farligt väntar runt hörnet imorgon.
Som du skriver så kanske det rentav är negativt. Det kan bli så att man sätter sig i bilen och inte kan köra igenom en korsning utan att tänka "de fyra andra korsningarna gick bra, men är det HÄR jag kommer att krocka?!". :)

Det är bra att ha en plan dock så man vet att kommer man in i korsningen och ser något suspekt, så är man förberedd med broms, undanmanöver osv. Kanske rentav har förstånd att sakta in lite innan korsningen för att kunna agera ännu bättre vid en olyckssituation. Har man en plan och är dessutom tränad på sin uppgift så är det topp! Se det som att din semester nu är ett nyttigt träningsläger! Det går bra och du rustar dig för framtida överraskningar!

Svårt o sätta ord när man läser din text, men tack för att du delar med dig först av allt. Det var verkligen en karatefylla och det slår ju rätt hårt om det påverkar jobbet.
Förstår att det blir en soppa också med tabletter hit och dit. Otäckt med hallucinationer och det där med att du ringde jobbet två gånger inom loppet av en timme.

Att läsa ditt inlägg, hjälper mig minst sagt att komma ihåg varför jag inte bör lukta på en BiB på ett bra tag framöver...
Hoppas du kommer ur detta och kommer tillbaka på banan Anders. Rid ut eventuella dagar/nätter nu och kom tillbaka på banan.

Semestern travar på och nykterheten likaså. Jag mår löjligt bra, dricker A-fria alternativ eller vatten, ingen som undrar eller frågar, sover gott, vaknar stark, alla är tillfreds och lyckliga.

Behöver jag vara på min vakt nu? Kan det vara så att det går FÖR bra?????????????

Jag funderar knappt på att dricka A, inga förhadlingar med mig själv, men jag blir misstänksam. Även om jag inte just nu för mitt liv kan förstå hur det skulle gå till om jag drack vin igen är jag inte så naiv att jag tänker att det inte kan ske.

Så min fråga är: Kan det gå FÖR bra???? Bara den oron som växer över det kan ju få en att få tillbaka suget eftersom jag vet att oron skulle försvinna med första klunken :-(

För att du VÄCKER tankar hos mig ska det ju vara :-)

Nu har du verkligen fått mig att tänka till! Att vara duktigast på att vara nykter? Den ska jag verkligen ta till mig. Jag är ju kanske världens DUKTIGASTE flicka, mamma och hustru, och att vara duktig på en sak till går ju av bara farten. Men jag vet också att när jag är duktig på något som med tiden blir tråkigt brukar jag göra revolt mot mig själv. Och i det här sammanhanget skulle jag sålunda dricka vin igen.

Just nu går livet som en dans, men jag håller koll på mig själv, fortsätter känns efter och är väldigt, väldigt ödmjuk inför alla dagar jag har framför mig.

Jag är väldigt imponerad över att du för dig själv och oss här vågar och orkar sätta ord på det du känner. Jag skulle bara vilja ge dig en lång kram! När jag läser dina inlägg inser jag att du är så ärlig mot dig själv, en ärlighet som jag ska försöka nå jag också. Att verkligen våga på riktigt känna efter hur det känns, om det finns någon sorg och vad som faktiskt inte är så bra, kul eller ballt med allt det här.

Tack, fina fina du för att du böcker tankar hos mig!

Kram!

Körde en karatefylla på cirka fem dygn.....Skriver här mycket för att själv gå tillbaks och läsa o begrunda..... -men att får självklart bidraga med stämningshöjande kommentarer eller klocka ord!

Började på måndag e.m. med en BiB - perfekt dag att putsa alla fönster. Mysigt - lite musik på. Hej vad det gick. När jag var klar så var jag sååå nöjd, och drack självklart ett par glas till. Inser att jag aldrig kommer att hinna bli nykter för att gå till jobb TIDIGT nästa morgon: Sjukskrivning. Vaknade nästa dag med lite ångest och bakfylla. Fyll på glaset.....-in i en ny gemytlig fylla. Måste förstås dra till bolaget för att köpa en ny box - på cykel. Bra jobbat...... Sen var det ju läge att storstäda hela lägenheten. En njutning - rent och fint blev det - värt några glas till, eller hur? Ojdå måste ringa och förlänga sjukskrivningen innan jag är för full. Tog två dagar till! Satt o poade för mig själv och blev självklart jättefull. Bib:en slut. Här vet jag inte om jag har köpt en till? Pallar inte att gå in på bankensidan och kolla. Sen ringer jag arbetsgivarens jour seeent - efter vin och ett par sömntabletter - för att förlänga sjuksrivningen en dag till. Sömntabletterna gör ju att man tappar närminnet - så när jag ringer igen, en timme senare så skriker han: Men vad fan, du ringde ju för en timme sen och sa samma sak. Vet inte hur man egentligen låter efter denna dubbeldosering? Antagligen inte så som man själv tror....

Under torsdagen och fredagen så löper dagarna/kvällarna/nätterna på med många vändor till ICA för att köpa mellanöl - jag såg så jävla grisig ut i spegeln - och rundade hyllorna med meterprecision. Så jävla full - på dag/eftermiddag/kväll där inne på ICA. Och massa vändor ner till glasåtervinningen i samma skick. Inte en aning om jag mött några grannar? Antagligen gör sömntabletterna att man inte sluddrar lika mycket - så ingen sa nej. Detta förvånar mig verikligen. En e.m. var jag så full att jag inte kunde se siffrorna på koddosan, så jag ber tjejen i kassan slå koden. Inga problem - hem med en ny laddning. Någon gång på fredagen så svarar jag äntligen i telefon när en vän ringer - han förstår direkt vad klockan är slagen. Jag går in i badrummet och ser de sista tomma insomningstablettskartorna. Jag hade 17 tabletter när det här racet började - och nu låg det 1 kvar!!!

Den sista tabletten avslutade fredagkvällen. Nu var de slut - mina "livsräddare". Under lördagen så intog jag några få öl långsamt i något slags landningsförsök. Natten var ett rent helvete......Jag hade ren abstinens och drömde "live" på något sätt med ändå rätt dråpliga och roliga episoder - men jag kunde hela tiden själv bestämma när jag skulle lämna denna värld och titta ut i mitt sovrum. Fick hörselhallucinationer också - det pep på konstiga ställen i rummet. Öppnade sovrumsdörren för att se om grannarna hade nåt på gång. Tyst och svart så klart, mitt i natten. Svettningarna var enorma - och ibland frossorna. Söndagen på dan så var jag ett vrak under början av dagen - men hittade en insomningstablett på golvet bakom tvättkorgen - drack dock ingen alkohol. Men egentligen så borde jag nog ha gått till akuten och bett om en avgiftning. I morse så var jag på jobbet rätt tidigt - förhoppningsvis utan alkohol i blodet. Jag fick dock gå hem efter halva dagen - skyllde på feber och den envisa förkylningen....... Jag svettades och kan inte ha varit en rolig syn. Fick även på eftermiddagen konstiga ringningar i öronen som inte var annat än hallucinationer...... Nu på kvällen så har pulsen gått ner avsevärt - och jag känner mig något närmare en normalitet. Huvudet känns dock segt och trögtänkt - och ögonen grusiga och inte alls glansiga och blåa.

Hur kunde jag? Hur fan i helvete kunde jag? Jo, för att jag är alkoholist, och dessa gånger även tablettmissbrukare. Jag KAN INTE SÄTTA GRÄNSER. Jag kan inte kontrollera mitt drickande. Punkt. Nu väntar antagligen några nätter av rent helvete.....Är ledig några dagar, så det är bara att ta. Men jag måste fan ha mina tabletter snart igen. De är min räddning men samtidigt min dräpare......

Hej så länge!:-)

Har inte reflekterat så själv, men det låter så fint när du säger så, blir glad o varm i hjärtat! Jag försöker bara följa min sanning på nåt sätt. Har gjort mitt bästa att passa in i många år, men har äntligen fattat att jag är den jag är. Jag färgar inte håret längre, jag äter "kaninmat", jag tror på mänskliga rättigheter även i det lilla. Jag funderar över om jag ska skippa bil och skaffa elcykel med flak istället. Egentligen hör jag hemma på landet, men bor här nu i villaområdena för barnens skull. Jag är säkert superflummig i mångas ögon, men så får det vara! Ja, jag mår bättre än på mycket länge! Tack snälla för dina ord!

Vändningen, se om du kan ändra i någon rutin så att du inte sitter där hemma när barnen somnat. Netflix? Stickning? Lyssna på sommarprogram eller Storytel? Vad vet jag. Ibland nu när jag haft risiga, jobbiga kvällar har jag helt enkelt bara lagt mig med mobilen och lyssnat på en ljudbok i någon av barnens sängar. Då somnar jag efter en stund, intill en varm liten kropp som är den största och viktigaste anledningen till att jag gör det här. Min Sir Väs har väldigt väldigt svårt för att få mig därifrån :-)

Kära S, det jag tänker när jag läser dina inlägg är att du närmar dig dig själv, din sanning och det sätt du själv vara och leva. Du flyttar för att du vill. Du slutar med A för att du vill. Du målar för att du vill. Märker du det själv? Det är som att du långsamt drar upp gardinen och in i rummet som är Sattva kommer fler och fler av solens strålar och allt blir ljusare och vackrare och enklare och framför allt ärligare. Känns det så, eller är det bara inbillning från min sida?

...som nu även är ett möbelupplag i platta paket... Åh, jag vill ju eg inte ha ett hem baserat på platta paket, men med begränsad tid o ekonomi fick det bli såhär. Dagen startade tidigt i morse med takmålning andra rollningen. Sedan kom paketen. En av männen som bar tyckte jag synd om. Han kämpade. Den andre var ung så han pinnade på... Jaha, sedan kom yngstevpå sina inlines o hjälpte mig montera lite småsaker medan jag började på golvlisterna...vilka fortfarande har en strykning kvar. Alltså, jag hade ärligt talat ingen aning om vilken tid detta skulle ta! Så har jag ändå väggar helt opåbörjade än!!!! På torsdag kommer barnen o på måndag gäster...Det får bli som det blir! Vi ska ju inte sitta hemma när gästerna kommer så det löser sig. Nästa torsdag kommer särbon. Längtar. Det är skönt att vara två. Dels den fysiska närheten, om så bara hålla handen framför tv. Men också det praktiska.

Jag dricker för mycket ibland. Kan gå flera veckor få jag och min man "bara" delar på en flaska vin på fredagen. Men vissa helger när vi har eller är på fest så har jag svårt att känna av min gräns och jag blir ofta för full. Det händer få jag dricker rött vin. Kan det vara då att just det inte är bra för just mig eller skyller jag bara på det? :/

Nej latte till middag låter kanske inte helt optimalt... men flytten bär av till ett mer trivsamt ställe tolkar jag det som?
I sådana fall är det ju bara o starta om på nytt. Förstår att stök med flytt o så, det är så skönt när man får lämna det förra och verkligen får fokusera på det nya liksom...

Stressa inte ihjäl dig med flytten bara så du kommer helt slut till dina vänner där... tankekram!