skrev Nyckelpigan i Insikt mitt i ångesten
Vändningen, Vilja och HelenaN - tack för er stöttning! Det är inte så att motivationen bara kommer från min man, jag har aldrig själv varit inne på detta forum tidigare eller verkligen tänkt på ett liv utan a, där jag kanske måste ändra vissa saker i livet för att det ska kännas bra utan a, jag har antagligen valt in vissa saker bara för att kunna dricka a. Det händer enormt mycket inom mig och jag kan inte fatta att det bara gått tre veckor... Att läsa här, skriva och få svar på mina inlägg har gett mig så enormt mycket och även gjort så att jag inte kan ljuga för mig själv längre. Jag märker ju hur lika vi tänker och vilken ångest a ger. Precis i början kände jag den där euforin av och till som andra skriver om, men resan låg hel tiden som ett orosmoln över oss. Det var väl det att det sättet att dricka på som de andra gjorde är en del av min romantiska bild av hur jag skulle vilja ha det. Bubbel för att fira, ett par glas till maten och sedan spelar man spel, går en promenad med barnen el gör något annat med barnen. Samtidigt vet jag att det bara åren rosaskimrande bild i mitt huvud. Jag längtar efter den där känslan man får efter 1-2 glas vin, men samtidigt vet jag att jag jagar vidare på den där känslan och då går det överstyr.
Jag blev väl besviken att jag inte mådde bra på resan, allt kändes så perfekt... Det var det jag menade med att försöka vara ärlig med vad jag känner, beskriv hur det var eftersom det var kändes jobbigt utan att jag kunde sätta fingret på något speciellt. Jag valde att lägga fokus på det och inte att jag hällde ut a, då hade jag ju åter försökt vara "duktig".... Samtidigt var det bra eftersom jag undanröjde risken att jag skulle göra ett dåligt val - jag såg till att ingen a fanns kvar. Jag märkte även att min impulskontroll var bättre, jag hade kunnat hälla i mig ett glas (el flera) när ingen såg, men jag klarade att se nackdelarna och låta bli.
Min dotter blev ledsen och anförtrodde sig till mig, så kändes det sååå bra att sitta där och krama henne utan att lukta a (då hade hon nig inte sagt något om sina problem).
Jag tror att jag projicerar mycket på min man just nu, det är ju inte så att det bara är han som vill bort från det kaos som a ibland orsakar i vårt liv... Men när jag, som andra, förhandlar med mig själv vet jag att beslutet att inte dricka alls inte bara ligger hos mig. När jag vacklar är det jobbigt, men samtidigt är det ju en enorm fördel i kampen mig a.... Men det sjuka i mig ser inte det just då...
Vad gäller den där känslan av eufori så har den kommit tillbaka när jag kom hem. Det går upp och ner men här är jag mer trygg. Jag ska nog inte utsätta mig för situationer med a riktigt än (vi har dock en 40-årsfest snart och i sept ska vi på all inclusive i Turkiet....). Det är mest den där känslan inombords jag inte orkar möta riktigt ännu, den av utanförskap. Den finns ju bara i mitt huvud, frågan är hur man blir av med den..,.
skrev myrkotten i Blåste positivt
Jag tycker inte ditt inlägg är virrigt. Tror mig förstå och är benägen att hålla med.
Jag ser dig i en uppförsbacke och du trampar som sjutton, svetten lackar, mjölksyra i benen, du vill, du kan och du ska opp till toppen. Jag hejar på dig.
Den första uppförsbacken har jag bakom mig. Nu trampar jag i nästa backe. Nyväckta tankar och ord fladdrar förbi i en rasande fart. Har svårt för att sålla och hålla tungan i styr. Vinglar hit och dit, tappar fart, rättar upp styret och tar nya tag. Tempoväxlingen sliter. I väntan på en jämnare färd bör nog pennan få vila från stora ord och tvivelaktiga (alt. flummiga) resonemang. Inget fel på kort och koncist, to the point. Ja, det kanske kan bli min nya melodi.
Ha're gött, ny identitet sökes här också som du märker, vi får se vart det landar
skrev Drycker i Blåste positivt
Tänkte på din sista mening. Jag kan bara inte uttala de orden. Konstigt. Jag kan inte identifiera mig som nykterist. Imorgon ska jag till beroende centrum, jag undrar om det är slutet eller början på ngt. Säger som sockerconny, jag skiter i färger. Fast liknelsen blev fel kanske, jag menar länder. Vi är alla världsmedborgare, jag tror våra värderingar är lika & våra kulturer olika. Sorry för rekordförvirrat inlägg.
skrev myrkotten i Blåste positivt
Hej Drycker. Jag har min egen lilla följetong i din tråd, men jag läser nu vad jag skrivit ovan; "jag har en viss uppsättning kulturella värderingar " som givetvis alla människor har, sen hur de formas beror bl a på vilket samhälle man lever i. Ville bara förtydliga så ingen tror att jag menar att mnsk som bor i något annat land inte har värderingar.
Får mig att tänka på en psykoterapeut jag gick hos för många år sedan. Hon sa till mig när hon ställde frågor : " Det ligger ingen värdering i frågan". Då var jag i ett mycket skört tillstånd och såg förmodligen misstänksam ut när hon sa något.
Hoppas du får en riktigt skön semester. Leve nykterheten
skrev Drycker i Blåste positivt
apropå knepig situation. halva dan idag har jag jobbat påverkad (av benzo) därför har jag fått kompensera det med att jobba över, arbetstakten har inte varit jättehög & imorgon har jag semester.
Myrkotten, jag vägrar ta bort nåt ord,jag såg ett omtänksamt inlägg, liknelsen stämmer ju &så. du skriver sjukt bra dessutom. beskrivning av bilder av droger som man får, & av alkohol, (kommer inte ihåg xakt formulering) känner jag igen, ikombination av ngn rastlöshet, det är som jag måste göra ngt för att inte livet ska bli tråkigt. nu har jag massa hållhakar (tex jobb) som har hindrat mig från större katastrofer under lång tid. jag kom upp i en omöjlig mängd alkohol tillslut, omöjlig om man fortfarande ska ha ett jobb tex. ngn skrev nåt i stil med att så fort man sänker garden, så dricks det mer & mer alkohol. känns så för mig &så, skulle kunna dricka hur mkt som helst annars. men jag var verkligen tvungen att sluta innan nästa vecka & jag kunde bara inte. oavsett hur du känner eller dömer dig själv så värdesätter jag verkligen dina inlägg myrkotten. & tack för fina ord & uppmuntran.
skrev Sattva i Början till något nytt
Nacken ska man vara rädd om!! Har hört om den för nackkragen. Grejen som jag fattat, är att det finns en jargong att man ska tåla lite... Hjälpmedel är för mesar osv...
Ungefär som en del verkar tänka kring cykelhjälmar. Vissa borde göra en månads praktik inom vårdens rehabilitering, allt från 40- åringar på äldreboende till besök hos sjukgymnast och arbetsterapeut på vårdcentral efter cykelolycka utan hjälm. Varför fattar inte folk att de inte är odödliga??
skrev Sattva i Början till något nytt
Men precis, jag tycker också man mycket väl kan göra det man är bra på! Problemet blir när den ena är kunnig, erfaren, snabb osv o den andra bara villig att lära o hjälpa till! Då gäller det att den förstnämnda har självkontroll och tillit till det slutliga resultatet! Lite som att ha barn, låta barnen fixa fast man själv gör det både snabbare o bättre!
skrev Vändningen i Början till något nytt
Jag fick det precis av takrenovering faktiskt... men då inte bara målning, utan gipsning, kabeldragning, spackel osv. Det jag fick lära mig av ett gäng proffs är att de (som vill undvika problem med nacken), använder en nackkrage/kudde som stöd, så att du inte låser den i ett så spänt läge och stressar den, utan kan slappna av lite. Synd att jag fick den vetskapen efter att c2/c3 gick åt pipsvängen...
Det är nog ingen fara i ditt fall med så lite att måla, men träningsvärk kan du säkert få... positiv sådan! =) .. Lycka till med resten!!
skrev Vändningen i Tredje dagen ett liv
Hah, nej Sattva, inte kallar jag mina vänner för krångelpellar inte, inte bokstavligen talat, det är mer bara konstaterat inom själva gänget att alla gillar så olika att det är svårt att få till en bra bjudning. Någon vän kan slänga ihop något som bara halva gänget kan äta, för så fungerar han, han orkar inte bry sig så mycket om andra halvan är allergisk eller inte tycker om maten. Jag är däremot en perfektionist som inte ger mig förrän jag kan garantera att alla blir 100% nöjda och jättebelåtna. Så efter första stora bjudningen jag höll när jag spenderade 14 dagar på förberedelser, städning och tog ledigt från jobbet för att i praktiken arbeta 24/7 med att laga till allas mat, så kan man väl säga att jag får nog inte bjuda detta gäng på fler sådana måltider :D
skrev Sattva i Början till något nytt
Ja det gör det faktiskt!
Hm, det där om att dra rollern sista gången åt ett visst håll minns jag från en patient jag hade i höstas. Han hade jobbat som målare i 40 år o hade diskbråck längs hela nacken. Jag tänkte på honom när jag efter två timmars rollande kände att "detta är inte bra i längden". Men nu minns kWh ju, han sa det du just sa!
Ok, så imorgon gör jag rummet korsvis på andra hållet. Låter vettigt. Från altansidan.
Tack för hjälpen!!!
skrev Osynlig i .
L I V E T. sätt ner flaskan. Drick aldrig mer. Livet är för kort för det här. Ta hjälp och var rädd om dej. Kram.
skrev Vändningen i If you re waiting for a sign, this is it.
Tror också du sitter på svaret själv..
Sedan undrar jag om A inte är en fisk egentligen. Är det något vi som fiskar har fått lära oss om man någon gång fått en gädda, så är det att hur snabbt och fint man än avlivar den - så nog fan kommer det ett plötsligt hugg lite senare, trots att den är död eller borde vara död. Som om den vore programmerad till att "dör du så spara lite energi, vänta en stund och sedan bit den jäveln". Det kanske är lika dant med A, att det finns någon inre låga där som är kvar, någon glöd som håller A-suget vid liv, men lite i det dolda, lite i det tysta.. å som plötsligt bara smyger sig på i några sista desperata försök att hugga dig i tummen. Fuuuuuuuul slemmig fisk!
skrev Vändningen i Början till något nytt
Det får egentligen ett proffs svara på, jag är bara självlärd efter att ha läst på och provat på själv. Hade aldrig använt ett verktyg och råkade köpa ett ruckel...
Med den dyrare färgen räckte det med en målning för mig, men de billigare varianterna krävde två eller tre omgångar. Målar man mer än en gång så ska man måla i kors. Målar man bara en gång så har jag gjort som med golv, att jag gått från ljusets typ ett fönster och inåt. Sedan är det sådan där "målargrej" man kan komma ihåg och det är vått i vått för mindre synliga skarvar. Det beror lite på hur rummet och taket ser ut, men kommer du med en våt roller från en torr yta och drar in den på takfärg som redan torkat lite, så är risken att skarven kommer synas. Så bäst är att släppa en våt roller på en färgyta som fortfarande är fuktig. Ett litet rum i en lägenhet så hade iaf jag rollat från fönstret och inåt hela vägen, men kanske dragit 2-3 remsor först från ena hållet och sedan 2-3 remsor från andra hållet, sedan på nytt börjat vid fönstret med 2-3 remsor osv...
Första gångerna jag målade så köpte jag tokbillig takfärg och den dolde precis ingenting. Det var som att måla med vitpigmenterat vatten bara. Den dyrare målarfärgen jag numera använder är mer som att måla med yoghurt, droppar knappt från rollern och är så tacksam att måla med.
Jag tycker Sattva låter som en klok person! Sedan kan man inte vara lika duktiga på allt kanske, men gudars vad skoj det vore att träffa någon som ville hjälpa till. Är man nu olika duktiga på att rolla tak och slutresultatet är det viktiga, ja men låt den förste grovkladda in taket då och låt den andre gå och findra med rollern. Tre gånger så snabbt som för någon som jobbar ensam och dubbelt så skoj om man är två som samarbetar och jobbar ju.
Åh blir nästan lite avis på nymålade ytskikt .... det doftar bara sååååååååå gott och blir så fint och fräscht. Kul!!!
skrev Sattva i Början till något nytt
Orden kommer från en yogablogg och syftar till att, i detta fall, utövaren kände att hon saknade utrymme och flexibilitet , även om hon faktiskt gjorde den yogaövning hon tänkt sig. Låter säkert flummigt, men för mig lite som " de vita knogarna". Kommer något lättvindigt och av sig självt - från hjärtat- eller är det något tillkämpat? I den fysiska yogans värld hänger det oftast ihop; det som startade tillkämpat blir efter hand och med regelbunden practice något som bara ÄR. Införlivat med en själv, inget konstigt. Som att gå på en trottoar. Den liknelsen kommer från långt tillbaka men har fastnat. På den tiden var klättringen en stor del av mitt liv, och en klätterkompis liknade friklättring utan säkringar som att gå på en trottoar. Alltså inget svårt eller konstigt.
Livet utan alkohol borde vara lika självklart! Oj så mycket funderingar när jag inte har någon hemma att prata med...!
skrev Sattva i If you re waiting for a sign, this is it.
Ja visst är vi alla!!!!
Åh, du är en av mina hjältar!!!
skrev myrkotten i En ny början
Tackar som frågar. Sitter här och dricker 100% blåbär, riktigt god. 100% vinfritt har det dock inte blivit, är mest stolt hitintills att jag repar mod dagen efter och står emot impulsen att fortsätta som förr. Vad jag håller på att älta flera ggr per dag är om jag ska ge antidepressiva en chans, väger för och emot, fram och tillbaka, gillade inte biverkningarna så jag slutade ta pillerna. Orkar inte ringa VC igen och be om en ytterligare sort. Jag fick ta blodprov (alkoholmarkörer) hos företagshälsan pga sjukfrånvaro, har inte hört ngt, chefen är fortfarande på semester. Känns skönt att jag kan ge dom långnäsa om det blir aktuellt med nya prover. Känner mig faktiskt ganska trygg med att lyckas vara vit, svarta dagar till trots. Alkoholstoppet är ett led i mitt syfte att ta tag i min depression. När jag väl får komma (väntelistan är lång) till psykolog/beteendeterapeut vill jag inte ha en elefant i rummet, utan fokus enbart på min depressions-sjukdom inte på min alkoholism-sjukdom.
Tråkigt att du har flera sjukdomar att brottas med. Jag tror det blir lättare i vart fall att bli tagen på allvar av både sjukvård och arbetsgivare om man är nykter. Låter som jag varit full på jobbet, så är icke fallet. Hoppas du och jag + alla andra som har problem kan låta bli spriten. Nykterheten äger, jag är piggare utan den. Kramisar myrkotten
skrev Sattva i En ny början
Här finns stöd när det känns svårt i balansen, både fysiskt och psykiskt!
skrev LenaNyman i If you re waiting for a sign, this is it.
Tidigare läste jag om dig, Sattva, och svårigheten att be andra om hjälp. Jag är precis likadan. Ibland hör jag hur jag låter, till och med när jag ber Lucas om nåt: "Skulle det besvära dig mycket om..."
Att logga in här och läsa alla era svar blir så stort. Jag sitter med tårar i ögonen och dom här hakryckningarna, ni vet. Fan, vad fina ni är.
♥
För mig finns inte alternativet att uppta drickandet. Däremot ska jag förnya nykterhetslöftet - här - i just det ögonblick då jag kan nagla fast det med hejdundrande tveklöshet.
/Lena - so effing totally normal ;)
P.S SL, jag slöläser Ahnhems Offer utan ansikte just nu, men har som av en händelse Knausgårds del ett i bokhyllan. Inköpt för ett tag sen, oläst.
skrev Sattva i Början till något nytt
Och då kan jag lika gärna fråga, vilken strategi är enklast, större sjok i taget eller mindre? Längs med rummet i smala remsor, eller beta av rummet från ändå till ända?? Kanske inte det mest roliga att svara på under semestern...
Jo det är verkligen gott att vara sin egen igen! Innan jag träffade barnens far gjorde jag allt själv. Sedan gjorde han o lät mig inte. Så hade jag ett kort eget boende innan jag träffade nuvarande sambo/ särbo. Som också helst gör själv ( och är duktig på det), men är mycket smidig med det ; "ligg du här i solen/ i soffan och bara vila Sattva, så fixar jag detta". Men Sattva är inte road av att bara vila, Sattva vill också bidra och vara en del av skapandet!
skrev aeromagnus i En ny början
För varje dag kommer du må bättre
skrev Vändningen i Ett första steg mot något annat
Skönt att du inte motverkar stressen med A iaf.
Fortsätt som du gör nu!!! ..å hoppas du får lite andrum.
skrev Madeleine 83 i If you re waiting for a sign, this is it.
Jag mår mycket bättre nu, jag mådde inte bra av alkohol, vinet har bara varit min fiende.... men ändå går tankarna till att kanske kunna dricka lite grann ibland ändå. Jag tror det är Sir Väs som gömmer sig kvar där inne och försöker locka till ett återfall. Ena stunden känns det superenkelt att avstå alkohol men nästa stund känner jag att jag kanske ska dricka lite vin ändå, det kan väl inte skada.
Jag tog till mig det som du skrev i min tråd om att fokusera på anledningen till att man väljer bort A och påminna sig om det när motivationen svajjar. Du är jättebra på att motivera andra, Lena, så då borde du kunna motivera dig själv också. Kram
skrev Vändningen i Början till något nytt
Det tog mig nästan ett helt hus innan jag började få kläm på det, men sedan kan det vara skillnad på vilken färg man använder också... jag lärde mig det på slutet då jag köpte en annan färg och det blev som en helt annan upplevelse att måla. Visst är det en go känsla dock att lyckas! Klart du ska vara stolt, jag vet flera bekanta som hade blivit gråtfärdiga om de bara fått ett färgstänk i ansiktet. Jag tokgillar tjejer/kvinnor som törs prova på och som vågar göra själv. Resultatet är det mindre viktiga, att våga och ta sig an uppgiften (och gå i mål) är det viktiga! Bra gjort! Jag tror du bara växer o växer i dina barns ögon :) ... en Sattva på G mot bättre tider!
skrev Sattva i If you re waiting for a sign, this is it.
Klart du får lov att svajja du också! Fast jag tror ändå du kommer avlägga förlängda löften:) Du är ju en av mina förebilder härinne!!
Jag fick också tårar när jag läste om sin dotter... Dels att du vågar fråga, att se henne och inte låsa in henne i ett medberoende.... Men även pga svaret... Njut! Kram