Senaste kommentarerna i forumet

Nu har jag lagt 5 veckors semester tillsammans med mannen bakom mig, så sorgligt det känns. :-( Jag började ju min nykterhet efter 2 veckors semester och jag har inte funderat så mycket på hur vardagsstressen kommer påverka mig och suget efter vin. För att barnen ska få ett långt sommarlov jobbar jag och mannen om varandra resten av sommaren, jag jobbar som bara den på helgerna och han på vardagarna.

Så efter en tuff tuff jobbhelg med både kvälls och nattjobb väcktes jag efter 4 h sömn, då skulle mannen till jobbet och barnen längtade efter att få vara med mig. KAN VI GÅ OCH BADA?, KAN VI GÅ OCH BADA?, KAN VI GÅ OCH BADA?. Mina kollegor brukar beskriva att man känner sig bakfull när man vaknar efter ett tufft nattpass, men nej. Jag känner mig snarare överkörd av ett tåg, men det är ändå inte lika illa som att vara bakfull ;-)

Och nu. När mannen jobbar kväll och jag är trött så har vinsuget kommit tillbaka som en spark i ansiktet. Jag brukar tycka om att vara ensam på kvällarna men det beror ju på att jag kan mysa ifred med mitt vinglas. Jo jag skulle kunna förbereda en presentation som jag ska hålla....mm med ett vinglas bredvid så hade det känts riktigt mysigt. Nu är det tur att jag inte har något vin hemma för då slipper jag tänka på det.

Det var bra uträknat!!!!

... med att vara nykter är att när svärföräldrarna lägger igen ögonen så behöver dom inte tokspöka för att svärdottern alkoplågar deras son. Gosh, jag räknar ut det så bra!

Yoga är en hjälp i mycket!! Fast dessa dagar har jag mest målat och röjt o burit... Men yogan är ju också att försöka acceptera saker som de är just nu. Hitta en mening i det. Något jag ofta tar upp på mina yogaklasser, eftersom det är nåt jag ständigt återkommer till privat. Acceptans, och med det någon form av utveckling/ självkärlek. En tro på att det finns något gott i allt. Ahimsa, försöka göra ickevåld. På alla plan. Inte alltid lätt!!

Hur ser det ut för steglitsan nu måtro? Massa nya tillställningar i sommar, eller lugn och ro? Hoppas du har det braaaaaaaa i sommarn!

Får du något annat än rostbiff serverat och har du fått lite ny energi? :)

med målandet och fixandet denna vecka!
Skulle förresten önska att jag hade dig här som min personliga yoga-coach :) Började med yogan på allvar i samband med a-stoppet och det är fortfarande väldigt mycket vita knogar...

Brottas också med den där känslan, så jag har inget facit. I helgen valde jag avstå från en stugvistelse med vänner för att det kändes outhärdligt att vara där, instängd med de andra som glatt skulle dricka alkohol, medan jag skulle få sitta med mitt sug utan att kunna fly någonstans.
Det går så mycket lättare hemma i min egen trygghet.
Om några dagar åker jag på en resa som kommer att bli en prövning, men jag har bestämt att den ska göras nykter. Blir det jättetrist, så blir det så, men jag kommer att anstränga mig för att hitta glädjen utan A. Det SKA gå!

Blir alldeles tårögd av att läsa om din härliga spa-upplevelse! Och att kunna jämföra med förra gången och inse hur mycket bättre det blev utan alkoholdimman...
Upplyftande att bara läsa om!

Åh vad härligt det låter!!! Spa...mysigt!!

Hehe, jag fick plötsligt den här scenen i huvet, där Peter Haber vrålar "Men dö för helvete, tomtejävel!"

Om a är en fisk, så mycket bättre. Då är vi inte födda i samma tecken i alla fall.

Morgonlöpt nåt än?

Hur går det för dig? Kram

Hur har du det? Kram

Vad härligt att höra!!! Jag ska nog också fundera på spa, det verkar ju funka utan en massa vin... Kram

Vad bra att du berättade! Dessutom hjälper det oss andra att höra att det inte var så fantastiskt som vi alla inbillar oss... Att du berättade visar ju även att du fortfarande är kvar, att din inställning inte ändrat sig trots att du drack. Som sagt, det är inte att vi faller som är det viktigaste utan vad vi väljer att göra efteråt. Stor kram

Jag fick också tårar när jag läste om sin dotter... Dels att du vågar fråga, att se henne och inte låsa in henne i ett medberoende.... Men även pga svaret... Njut! Kram

Vändningen, Vilja och HelenaN - tack för er stöttning! Det är inte så att motivationen bara kommer från min man, jag har aldrig själv varit inne på detta forum tidigare eller verkligen tänkt på ett liv utan a, där jag kanske måste ändra vissa saker i livet för att det ska kännas bra utan a, jag har antagligen valt in vissa saker bara för att kunna dricka a. Det händer enormt mycket inom mig och jag kan inte fatta att det bara gått tre veckor... Att läsa här, skriva och få svar på mina inlägg har gett mig så enormt mycket och även gjort så att jag inte kan ljuga för mig själv längre. Jag märker ju hur lika vi tänker och vilken ångest a ger. Precis i början kände jag den där euforin av och till som andra skriver om, men resan låg hel tiden som ett orosmoln över oss. Det var väl det att det sättet att dricka på som de andra gjorde är en del av min romantiska bild av hur jag skulle vilja ha det. Bubbel för att fira, ett par glas till maten och sedan spelar man spel, går en promenad med barnen el gör något annat med barnen. Samtidigt vet jag att det bara åren rosaskimrande bild i mitt huvud. Jag längtar efter den där känslan man får efter 1-2 glas vin, men samtidigt vet jag att jag jagar vidare på den där känslan och då går det överstyr.
Jag blev väl besviken att jag inte mådde bra på resan, allt kändes så perfekt... Det var det jag menade med att försöka vara ärlig med vad jag känner, beskriv hur det var eftersom det var kändes jobbigt utan att jag kunde sätta fingret på något speciellt. Jag valde att lägga fokus på det och inte att jag hällde ut a, då hade jag ju åter försökt vara "duktig".... Samtidigt var det bra eftersom jag undanröjde risken att jag skulle göra ett dåligt val - jag såg till att ingen a fanns kvar. Jag märkte även att min impulskontroll var bättre, jag hade kunnat hälla i mig ett glas (el flera) när ingen såg, men jag klarade att se nackdelarna och låta bli.
Min dotter blev ledsen och anförtrodde sig till mig, så kändes det sååå bra att sitta där och krama henne utan att lukta a (då hade hon nig inte sagt något om sina problem).
Jag tror att jag projicerar mycket på min man just nu, det är ju inte så att det bara är han som vill bort från det kaos som a ibland orsakar i vårt liv... Men när jag, som andra, förhandlar med mig själv vet jag att beslutet att inte dricka alls inte bara ligger hos mig. När jag vacklar är det jobbigt, men samtidigt är det ju en enorm fördel i kampen mig a.... Men det sjuka i mig ser inte det just då...
Vad gäller den där känslan av eufori så har den kommit tillbaka när jag kom hem. Det går upp och ner men här är jag mer trygg. Jag ska nog inte utsätta mig för situationer med a riktigt än (vi har dock en 40-årsfest snart och i sept ska vi på all inclusive i Turkiet....). Det är mest den där känslan inombords jag inte orkar möta riktigt ännu, den av utanförskap. Den finns ju bara i mitt huvud, frågan är hur man blir av med den..,.

Jag tycker inte ditt inlägg är virrigt. Tror mig förstå och är benägen att hålla med.

Jag ser dig i en uppförsbacke och du trampar som sjutton, svetten lackar, mjölksyra i benen, du vill, du kan och du ska opp till toppen. Jag hejar på dig.

Den första uppförsbacken har jag bakom mig. Nu trampar jag i nästa backe. Nyväckta tankar och ord fladdrar förbi i en rasande fart. Har svårt för att sålla och hålla tungan i styr. Vinglar hit och dit, tappar fart, rättar upp styret och tar nya tag. Tempoväxlingen sliter. I väntan på en jämnare färd bör nog pennan få vila från stora ord och tvivelaktiga (alt. flummiga) resonemang. Inget fel på kort och koncist, to the point. Ja, det kanske kan bli min nya melodi.

Ha're gött, ny identitet sökes här också som du märker, vi får se vart det landar

Tänkte på din sista mening. Jag kan bara inte uttala de orden. Konstigt. Jag kan inte identifiera mig som nykterist. Imorgon ska jag till beroende centrum, jag undrar om det är slutet eller början på ngt. Säger som sockerconny, jag skiter i färger. Fast liknelsen blev fel kanske, jag menar länder. Vi är alla världsmedborgare, jag tror våra värderingar är lika & våra kulturer olika. Sorry för rekordförvirrat inlägg.

Hej Drycker. Jag har min egen lilla följetong i din tråd, men jag läser nu vad jag skrivit ovan; "jag har en viss uppsättning kulturella värderingar " som givetvis alla människor har, sen hur de formas beror bl a på vilket samhälle man lever i. Ville bara förtydliga så ingen tror att jag menar att mnsk som bor i något annat land inte har värderingar.
Får mig att tänka på en psykoterapeut jag gick hos för många år sedan. Hon sa till mig när hon ställde frågor : " Det ligger ingen värdering i frågan". Då var jag i ett mycket skört tillstånd och såg förmodligen misstänksam ut när hon sa något.
Hoppas du får en riktigt skön semester. Leve nykterheten

apropå knepig situation. halva dan idag har jag jobbat påverkad (av benzo) därför har jag fått kompensera det med att jobba över, arbetstakten har inte varit jättehög & imorgon har jag semester.
Myrkotten, jag vägrar ta bort nåt ord,jag såg ett omtänksamt inlägg, liknelsen stämmer ju &så. du skriver sjukt bra dessutom. beskrivning av bilder av droger som man får, & av alkohol, (kommer inte ihåg xakt formulering) känner jag igen, ikombination av ngn rastlöshet, det är som jag måste göra ngt för att inte livet ska bli tråkigt. nu har jag massa hållhakar (tex jobb) som har hindrat mig från större katastrofer under lång tid. jag kom upp i en omöjlig mängd alkohol tillslut, omöjlig om man fortfarande ska ha ett jobb tex. ngn skrev nåt i stil med att så fort man sänker garden, så dricks det mer & mer alkohol. känns så för mig &så, skulle kunna dricka hur mkt som helst annars. men jag var verkligen tvungen att sluta innan nästa vecka & jag kunde bara inte. oavsett hur du känner eller dömer dig själv så värdesätter jag verkligen dina inlägg myrkotten. & tack för fina ord & uppmuntran.

Nacken ska man vara rädd om!! Har hört om den för nackkragen. Grejen som jag fattat, är att det finns en jargong att man ska tåla lite... Hjälpmedel är för mesar osv...
Ungefär som en del verkar tänka kring cykelhjälmar. Vissa borde göra en månads praktik inom vårdens rehabilitering, allt från 40- åringar på äldreboende till besök hos sjukgymnast och arbetsterapeut på vårdcentral efter cykelolycka utan hjälm. Varför fattar inte folk att de inte är odödliga??

Men precis, jag tycker också man mycket väl kan göra det man är bra på! Problemet blir när den ena är kunnig, erfaren, snabb osv o den andra bara villig att lära o hjälpa till! Då gäller det att den förstnämnda har självkontroll och tillit till det slutliga resultatet! Lite som att ha barn, låta barnen fixa fast man själv gör det både snabbare o bättre!

Jag fick det precis av takrenovering faktiskt... men då inte bara målning, utan gipsning, kabeldragning, spackel osv. Det jag fick lära mig av ett gäng proffs är att de (som vill undvika problem med nacken), använder en nackkrage/kudde som stöd, så att du inte låser den i ett så spänt läge och stressar den, utan kan slappna av lite. Synd att jag fick den vetskapen efter att c2/c3 gick åt pipsvängen...

Det är nog ingen fara i ditt fall med så lite att måla, men träningsvärk kan du säkert få... positiv sådan! =) .. Lycka till med resten!!

Hah, nej Sattva, inte kallar jag mina vänner för krångelpellar inte, inte bokstavligen talat, det är mer bara konstaterat inom själva gänget att alla gillar så olika att det är svårt att få till en bra bjudning. Någon vän kan slänga ihop något som bara halva gänget kan äta, för så fungerar han, han orkar inte bry sig så mycket om andra halvan är allergisk eller inte tycker om maten. Jag är däremot en perfektionist som inte ger mig förrän jag kan garantera att alla blir 100% nöjda och jättebelåtna. Så efter första stora bjudningen jag höll när jag spenderade 14 dagar på förberedelser, städning och tog ledigt från jobbet för att i praktiken arbeta 24/7 med att laga till allas mat, så kan man väl säga att jag får nog inte bjuda detta gäng på fler sådana måltider :D