Senaste kommentarerna i forumet

Det jag ser framför mig är att vi, med långa, silverglittrande svärd, hugger halsen av denne orm närhelst den dyker upp. Game of Thrones, släng dig i väggen! Här kommer vi, i krig mot alkoholen! Wiiihhaaaa!!!!

Jag låg och tänkte på det i natt. Jag måste dra ned på tempot och mina egna prestationskrav om jag ska klara den här resan.
Mina prestationskrav bidrar med all säkerhet till att jag dricker.
Styrka och kraft till dig Valeria. Vi tar små steg tillsammans.

Ska bli intressant att följa dig när du tar dig ur den onda cirkeln. Lycka till!

Heja dej!

Som ovan skriver: för varje kamp med din motståndare blir du klokare, lör dig att känna igen tecknen och vet bättre hur du ska parera.

Känner igen det där med lite irritation över att saker inte blev som JAG tänkt, och att jag alltid bemött det med ett glas vin. Eller egentligen, många glas vin.

Nu gäller det att se upp, andas lite och liksom komma på sig själv med vad man håller på med. Ligga steget före sig själv...

Du är på rätt väg! Heja heja!!!

.... Och självklart hänger den ihop med A. Och vad som är hönan och vad som är ägget är ingen större idé att fundera över, alkoholen blir ju inte bättre för det.

Vi är alla på rätt väg! Sträva mot att sluta med A, och i nästa steg eventuellt utröna diagnoser man tror eller vet att man har. Men alkoholen är ett gift som förvärrar, hur vi än vrider på saken.

Sen tänker jag att vi är alla olika! Jag är en sån där som kan strosa runt i affären och titta, klämma, fundera. Och jag blir galen när det kommer en stressad Vöndningen som tror att det är någon slags Autobahn han befinner sig på när det bara är en liten affär:-)

#vigillarolika

Kram på Er!

Kunde ha varit skrivet av mig......är så hopplöst besviken på mig själv,ensam pimplande vin.....hur f.n ska jag ta mig ur dettta?Inget måttligt drickande för mig.Det gäller att sluta dricka helt.Är så deprimerad och ensam,måste göra något åt det här eländet.Upp till kamp!

Vi har ett allvarligt problem som vi delar med varandra. Inte klanka, inte anklaga utan stötta varandra. Det är vad vi ska syssla med på forumet, tycker jag. Vi är alla olika och det måste vi acceptera, precis som du säger Sattva. Eftersom vi blottar hela våra själar på forumet tror jag att vi måste acceptera att det blir fel ibland! Kram till er alla !

har tyvärr haft dålig täckning när jag hade min utläggning om din resa så jag gör ett nytt försök. Sol, bad, bra böcker (har du läst en oväntad semester av Marian Keyes?) , strosa runt i butiker och snacka med försäljare och pruta, uppleva nya miljöer och atmosfärer, ta en taxi till en avlägsen by utan turister osv osv. Låt dina "fyllepolare" sitta runt sitt j-a bord vid poolen och lev! Åker själv iväg på söndag och ska ha det precis så som jag beskriver, har dock endast min av naturen måttlige sambo med mig! Du får en toppenresa ! Om vi kände varandra irl och skulle till samma ställe kunde vi träffas och ha vrålkul ! Kram

Säger jag också, du har det för d-t, men vi kommer att hjälpa dig!

lugn, lugn lugn, jaga inte upp dig och tänk att du ska bli världsmästare i barn, hushåll, trädgård and you name it....! Dra ner på tempot och lägg i en lägre växel, tänker jag som har varit i din småbarnstid för några år sedan. Inse att du sakta men säkert håller på att rehabilitera dig från en sjukdom. A-problem är faktiskt en sjukdom enligt WHO, ta hand om dig!

Ja det är väl så ett missbruk kan fortgå, genom att kapa hjärnan och rättfärdiga det som inte alls är rätt. Hade mitt förstånd funnits där så hade det varit en annan femma. Eller jo det finns ju kvar men hamnar i bakgrunden. Bra att få lufta det här med er! Sätter jag ord på det så är det inte lika lätt att smita undan.
Jag kan säga att jag har alkoholproblem, men bakom de orden finns en öppning - det vill säga att det är en dålig vana som jag kan få kontroll över igen, det är inte så farligt. Men det faktum att jag efter ett gäng försök att få en såkallad normal relation till alkohol åter igen hamnat på precis samma konsumtion som tidigare. Det om något säger att jag faktist är en alkoholist. Jag kommer aldrig få en "sund" relation till alkohol. Varför och hur kan jag lyckas glömma det gång på gång? Vill inte behöva nå botten, fast det är dit tåget är på väg om jag inte hoppar av nu. Inte sen, inte lite senare, efter semestern...

...Vi är alla olika, vändningen. Jag tar illa upp av ditt sätt att raljera över andra människor som inte är som du...

Du har inte funderat på medicin så du inte kan dricka?

att ni förstår och förlåter. När jag började självmedicinera med alkohol kändes det riktigt bra. Rödvinet lenade och lindrande min plågade själ. Det var mitt livselixir, gav ork att leva och energi till att prestera. Samtal och piller hamnade i soptunnan. Jag var en lyckad alkoholist, relationen med vinet var en framgångssaga som skulle hålla för evigt. Ohälsosam alkoholförtäring förkortar livet, en ytterligare bonus för mig. Vinet och jag levde lyckliga tillsammans men så började det knaka i fogarna. Framgångsreceptet fungerar inte längre, spelar ingen roll hur jag än laborerar med blandningen, relationen måste ta slut.

Om jag bara hade mig själv att ta hänsyn till, skulle det vara okej att hamna på gatan och vidare till kyrkogården. Mitt underbara fantastiska barn förtjänar en trygg uppväxt. Det har hon fått hitintills, visst finns det stoft hon kan behöva ventilera på psykoterapeutens soffa som vuxen, men jag hoppas och tror att hon ska ha känt sig älskad vart fall. I övermorgon är det dax summera första månaden av förändrat dryckesmönster. När jag är onykter ser jag saker som jag har svårt att se nykter. Igår fick jag en aha-upplevelse. - cirklar. Jag avslutar alltid ett längre telefonsamtal med att återknyta till det första ämnet som avhandlades. Tar mig aldrig från punkt A till B. Springer runt i cirklar och jagar min svans som jag aldrig kommer att få fatt i. Kommer inte lyckas med att vara helnykterist resten av mina dagar, utan jag måste acceptera återfall. Hitta användbara verktyg som kan minimera och förkorta återfallen. Från lyckad alkoholist till misslyckad alkis till framgångsrik periodare.

Over and out för ikväll, kära forumvänner.

Psst, skriver nykter dock med en sjusärdeles baksmälle-huvudvärk.

Det ska jag, siktar på att han ska sluta visa sitt fula tryne (eh..kan man säja att en orm har tryne?) :-)

Visst är det en härlig insikt!? Jag har aldrig kommit dit förut, trott att jag måste ha. Det kan kännas jävligt i stunden, som det aldrig kommer att gå över men det gör det! :)

Ge den där ormen vad han tål. Snart inser han att det inte är någon idé att ens komma fram när han inte får ta något bett.

Jag har faktiskt aldrig upplevt regelrätta minnesluckor, det kanske har blivit lite flytande och suddigt men inte helt tomt. Låter extremt obehagligt :( Skönt ayt du bestämt dej för att aldrig hamna där igen! :) Och tack för att du berättar, det motiverar mej att aldrig hamna där heller.

Kanske inte riktigt exakt som den metaforen, men jag kan tycka att så många får så lite gjort i sina liv och jag får massor gjort och upplevt under samma tidsperiod :P ... jag får rätt många kommentarer om mitt sätt att vara. Jag är alltid snabbast i alla affärer. Går jag in i en affär, så har jag redan en plan för hur jag ska röra mig mellan hyllorna på bästa sätt för att vara tidseffektiv och spendera så lite tid som möjligt av mitt liv på något så onödigt som att gå i en affär. :P

Bygghandlarn brukar säga att mitt normaltempo är en rugbymatch för andra, men folk står ju och är så slöa på byggvaruhus. Ha en plan redo, lasta och åk då!! Jag joggar ofta mellan stationerna så håller jag tempot uppe :P

För att inte tala om soptippen. Jag blir galen. Tror folk det är någon slags samlingspunkt för att meditera?! Det kan vara kö långt ut och ändå går folk å såsar där inne utan något som helst tempo. Bra många gånger som jag varit sugen på att rusa in, bara hoppa på någons släpkärra och bara börja våldsslänga denne personens saker för att visa var skåpet ska stå och normalisera tempot på en soptipp.

I mitt nästa liv ska jag bli en sådan där sopvakt. Med en stooooooooooor megafon, en visselpipa och en illröd flagga.
Jag känner mig helt frisk.

Det fina i kråksången är ju också att det är vi som måste förklara oss. Nästa gång ska jag banne mig vända på steken och fråga personen "Varför är det så viktigt för dig att veta varför jag inte vill dricka"?

Skönt att höra att det går att vänta ut det!
Starkt jobbat av dig!!:-)

Om det ändå vore så väl, en timme eller två med lite aningar. ho ho ja ja....

Håller med Vilja: Blir så trött på alkoholnormen. Det är ju helt sjukt egentligen, att man ska hålla på och försöka komma på sätt att tacka nej till en speciell dryck, det är ju verkligen helt ok att tacka nej till en kopp kaffe. Varför kan det inte vara så med alkohol?

Detta samhälle alltså, den här veckan sedan jag gick med här och tog mitt beslut så har jag blivit exta uppmärksam på all alkohol runt oss. Vi skadricka, det uppmuntras överallt men om vi inte kan hantera det ska vi skämmas? Det är ju helt sjukt!!

Ja, de där är inge roliga. Tack och lov så har jag inte gjort något fruktansvärt galet under mina minnesluckor, men visst är det läskigt att vakna och inse att det saknas typ en timme eller två där man inte har en aning om vad man har gjort. Man kanske har lite aningar, men inte mer än så.

Idag berättade jag förresten för mina kompisar att jag hade tagit min första fylla på åtta månader i Almedalen. De blev nyfikna hur det kändes och hur det hade gått. Någon började prata om hur mycket han kunde sakna en redig ordentlig fylla. De där fyllorna som är redlösa men precis innan det barkar åt helsike. Då konstaterade jag att det inte skulle gå för min del just för att jag alltid korsar den där gränsen. Och det är på den andra sidan gränsen som allt dumt händer.

Några av de stora hemligheterna i mitt liv som jag aldrig kommer att få svar på är vad jag gjort under de otaliga minnesluckorna. Jag vet att jag inte suttit på en parkbänk och väntat in nykterheten. Det är nästan så att jag levt parallella liv. Sånt som jag har upplevt under minnesluckorna som jag inte har en aning om ( då jag inte varit med vänner). Det hugger tag i mig när jag inser vilken tur jag har som sitter här idag. Jag vill aldrig, aldrig, aldrig uppleva det igen.

För mig har det varit väldigt svårt att lova mig själv att bli helvit. Det var viktigt att under det första halvåret för att få distans till alkoholen. Men oavsett hur min relation till alkohol kommer att te sig framöver så är mitt absoluta löfte till mig själv att aldrig få en minneslucka till. Och när det har gått ett år, då kommer jag bli så stolt över mig själv.