Senaste kommentarerna i forumet

...drar ner brallorna som en polare en gång sade....
Vadå, ska man moona åt det?
Nej men skärp dig nu Berra, du drar nytta av det.
Hur ska man kunna dra nytta ur något som går dig dåligt?

Man lääär sig något, ....eller så vänder man på det.....och visar det röven, som du behagar...
Små motgångar som vi hade som äldre tonåringar, man trodde inte det kunde bli värre.
Nyss blivit nekad som femtonåring när man försökte köpa en platta folköl....men misslyckats övertyga kassörskan på OK-livs att man visst var 18 år.

Nu är det precis tvärtom, nu är det jag som sitter i positionen att försöka övertyga tonåringarna att inte ha så bråttom med att testa vuxensakerna, ni hinner tids nog att få er första fylla, och upptäcka nackdelarna med detta...
...för mig tog det .....eh, trettio år till.

Problemen har blivit det motsatta, nu tvingas jag till att antingen ljuga, eller berätta den härskna sanningen om vad som händer mig när JAG blir påbjuden att vara social och dricka tillsammans med alla andra.
Skulle jag inte kunna vara social om jag INTE drack alkoholen?, mer sanning skulle väl vara att de andra inte kan det.
Livet är bra konstigt, precis som om man inte skulle kunna ha roligt utan alkohol, det går väl aldrig?
Nu kommer det, vad är det som händer med människan när hon dricker alkoholen egentligen?
Vad händer i hjärnan som vi inte skulle kunna framkalla när vi är nyktra?
Sinnesintrycken förändras, lättare till skratt, pladdrar på i tvåhundraåttio.....listan kan nog göras lång.
Hur pass svårt skulle det vara att släppa på tyglarna nykter, låtsas vara lite påverkad?
Att inte bjuda till när det bjuds på fest, släppa loss den där efterhängsna nedtryckande känslan av att inte räcka till.
Det fungerar, men det är svårt och tar tid att hitta sin festskådespelare, inte alltid rollen passar en, eller ens festen.
Och att ha modet att tacka nej, eller ta konsekvenserna av att lämna en fest som inte duger.
Det är svårt att vara för ärlig, och rakt fram, men känns bättre för en själv.

Senaste åren har jag försökt vara mer ärlig mot mig själv och min omgivning, det blir enklare så.
Varför krökar inte du?, nej jag tycker det känns överreklamerat, inte så kul som alla tror, det kan man säga faktiskt.
Ibland får man medhåll, och lika ofta för man slåss för sin övertygelse, oftast i kvadrat mot promillehalten.

Igår hade vi en sammankomst för den flickan som miste livet, många deltagare var hennes fotbollstjejer.
Dottern berättade efteråt en kul sak, vet du?, sade hon, Frida sa att jag hade en ball farsa, och om hon inte hade sin egna hade hon önskat att min pappa skulle varit hennes också, så sträck på dig pappa lilla!, du är omtyckt av småtjejerna.
Blev du inte lite stolt då?, frågade jag henne.
Jo svarade hon, men det är ju en sak som jag egentligen inte borde ha berättat, du blir ju så jävla dryg då.
Ja men tack för den passningen svarade jag, så du skulle inte vilja ha Frida som en styvsyster då, eller styvmamma?
Äh men lägg av för fan, du är ju gubbsjuk...
Njaeh...men lite söt är hon nog i alla fall, säg mig ...har hon någon pojkvän?
-Sluta!.....
Så kan konversationen låta i våran familj, man levererar en öppning och då gäller det att hugga.
Hon vet att jag skämtar med henne, och att alla hennes kompisar som vi känner är lite som våra egna döttrar vi bryr oss mycket om dem hur det går för dem i början av det inte allt för lätta vuxenlivet.
Jag och min fru har varit lite som oberoende föräldrar med stöttning och en trygghet att kunna prata med.
Det är mycket som ska falla på plats, fortsatta studier, flytta hemifrån, ordna ett hållbart arbete, skaffa pojkvänner och för några enstaka av dem skaffa familj.
Så blev det inte för en av dem, någon valde att spela gud och kunna härska över liv eller död, och det blev det sistnämnda.
Han/hon/det valde att ta en av mina "döttrar", och det blev ett rov jag har svårt att kunna acceptera.
Hon var ingen som utsatte sig för risker, men blev ändå ett offer, det känns så himla orättvist.
Ibland så knyter det sig runt mitt hjärta i ett krampaktigt grepp i en hastigt påkommen sorg, allting står stilla och allt som finns i mitt sinne är enbart tankarna på henne, och vad ska inte hennes familj orka gå igenom när det känns så hemsk för oss?
Vad är då problemen med att inte kunna dricka i jämförelse mot dessa?

Ibland så känns mina alkoholproblem så små, så små...
När de nyligen kändes så stora, det är märkligt hur omständigheterna vänder på problematiken.
Det betyder heller inte att jag kan förringa dem, tvärsom så stärker de mig,
hur mycket dumheter hade jag då inte gjort OM jag hade valt att dricka.

Så mitt i allt elände så är jag faktiskt väldigt lyckligt lottad som inte längre dricker, det hade bara blivit betydligt mycket värre.

Man står stadigt på jorden när den har börjat skälva, tro mig!

Berra

Förstör är precis vad alkohol gör! Bra att du kan stå emot ditt vin ikväll. Du har helt rätt - det är fantastiskt gott med kaffe efter en nykter sömn, då både kropp och knopp fått vila. Känn in hur bra du mår imorgon och jag hoppas du bestämmer dig att det är så du vill ha det. Jag har vaknat upp nu tjugo morgnar och jag vill ha fler sådana! Men mitt humör är väldigt omväxlande, men jag hoppas det stabiliserar sig.
Sov gott!

... skulle rubriken vara, vet inte varifrån "Hit" dök upp

Har inte läst mycket på forumet nu och helt missat vad du gått igenom med din familj. Vad tungt det måste vara. Jag fastnade för det där med gråt och tycker att du föll på helt rätt sida där. Det är inte manligt att aldrig gråta, bara sorgligt.

Sköt om dig och de dina.

Ska bli skönt att vakna i morgon, inge bakis, inte lukta gammal vin och det kommer blir så gott med en kopp kaffe.

Håller med Vilja, vill också ta över ibland och återlämna ångest och jobbiga delar en bit i taget. Förstår känslan av att känna sig värdelös jämfört med andra. När jag kämpade som värst så var jag ännu inte medlem här. Från att ha varit väldigt övertygad om att jag kunde sluta om jag ville, så funkade det inte. Och värre o värre incidenter blev det. Drickandet såg ut som ditt, hemmet likaså och motivationen till allt var obefintlig. Det är så lätt att slå på sig själv och känna sig misslyckad när man jämför med framgångssagorna härinne. Jag var så rädd att jag inte skulle kunna komma tillrätta med det, men plötsligt hände det. Det låter lite fånigt, men det var som en ingivelse... Har du tagit hjälp? Får du stopp på det så kommer så mycket annat positivt på köpet. Hoppas så att du kommer tillrätta med det här snabbt. Det är fullt möjligt. Du är inte din mamma. Du har sett det utifrån och kan använda din insikt i din egen kamp. Du kan ta dig ut det, men kanske behöver lite hjälp. Kramar!

Jag vill inte ha några levnadsregler...jag vill vara fri.
Men grejen är den att jag kanske MÅSTE ha regler för mig själv hur jag lever mitt liv, för att klara den här kampen mot alkoholen.
Tråkigt, men kanske att jag ska sätta upp några regler för mig själv.

Men är inte det lite samma sak som att säga att man ska sluta med alkohol?
Det i sig är ju en regel....jag har tänkt den regeln flera gånger.
Jag har till och satt det som en regel i mitt liv, men mitt inre har känt att det är nog ingen fara om jag bryter mot den regeln ett antal gånger.
Frågan är vad som kan få mig att verkligen inte dricka mer alkohol....

... på en landsv... Äh. Jag har gått på ett par AA-möten till nu, sen det allra första. Det är skitjobbigt. Och jätteskönt. Jag tar med mig mig själv på dom där mötena, min ovilja att prata inför andra, min skräck för att plötsligt börja gråta och mina kallsvettiga händer som förenas med andras varma, torra i Sinnesrobönen.

Fy fan. Alla dom procent vatten min kropp består av - jag tror alla är tårar som aldrig fällts.

Sist jag var på möte pratade en av deltagarna om AA-stegen på ett sånt sätt att det stod klart för mig att dessa steg bildar ett helt, holistiskt livsprogram. Då väcktes min nyfikenhet. Där återfinner jag, såsom jag uppfattar det i alla fall, såväl meditation som mindfulness. Det kallas bara inte för samma sak.

Ojojoj, jag känner mig helt skörbjuggig inombords. Så får det lov att vara just nu, denna söndag.

Har jag känt mej länge. Vet ju vad jag gör när jag drar i mig
giftet . Vet precis hur farligt det är. Och ändå....det är helt j- obegripligt.
Har haft ännu en dag i vegeterandets tecken.
Lyfter på en tekopp sen måste jag vila.
Jag är egentligen en prydlig och
ordningsam människa så har höga krav på mej själv att hålla både mej och hemmet välstädat. Det slitet ju sej totalt när man max orkar hasa sej ut i köket och äta frukost.
Vaknade i morse med helt igensvullna ögon och förkylningsblåsor på munnen.
Ser ut som ett ras och i hallen står soppåse och tomflaskor som måste gås ut med.
Vill för allt i världen inte träffa på nån granne.
Får väl smyga ut när det blivit mörkt.
I morgon arbete.......fattar inte hur det skall gå till.

Jag känner mej så värdelös jämfört med många av er kämpar här.
Ser hur jag upprepar min mammas historia och beteende.

Jag svor på att aldrig göra det.

Vad duktig du är ! Har läst din tråd och känner att du har gjort så många bra saker. Hur funkar naltrexone?

vad jag känner igen dessa förhandlingar man har med sig själv... Läste ett ordspråk för ett tag sedan, "Har man ingen karaktär får man skaffa sig levnadsregler" . Det är så jag själv lever och det funkar hyfsat.

Du orkar inte, helt enkelt, man måste få abdikera från livet och fly ibland. Skuldbelägg dig inte och hata inte dig själv. Vi finns här för dig. Skriv hur du känner och dela med dig! Många kramar!

Det blir bara värre.
Summerade veckans a- intag.
Har varit full tre kvällar.
Dragit i mej tre flaskor vin, 1 flaska Martini och en halv flaska cognac.
Har suttit i sängen och skakat av baksmälla och ångest hela dagen.
Är så orolig för nära och kära som har det skitobbigt och är sjuka.
Inte hjälper jag dem genom att supa men ändå gör jag det.

det konstigt att man kan glömma så snabbt?? Tänk om
man kunde läppja på dryckerna i stället för att dra i sig ett fullt glas i fem klunkar? Fast då skulle jag ju inte befunnit mig här förstås.
Yes LN , i kväll blir det fotbad och tv-tittande :). Vad fiiiina leeena fossingar vi ska få :D. Sköt om dig och ha en fin lördagskväll. Kram, kram <3

Här är en till som mår fan idag.
Å på radion gör en begravningningsentreprenör reklam för sej själv.
Passande.

Oj oj oj vad jag kände igen mig i det du skrev.
Detta med att man går och handlar, tänker att man BARA ska handla hem en viss mängd, men sedan kommer tankar om att det ser fånigt ut, det är billigare med mer...
Sedan när jag kommer hem med ölen som jag handlat och ställt den i kylen, tänker jag att jag ska BARA dricka två eller tre av de öl som jag köpt.

Sedan går kvällen och det blir två-tre-fyra och rätt vad det är har jag druckit åtta folköl på en kväll.
Jag som har svårt att gå i vanliga fall tar jag mig fram med rullstol i hemmet.
Vilket gör det "lättare" att dricka mycket, för jag vet att jag behöver bara ta mig upp från soffan och välta ner i min rullstol.
Sedan styr jag kosan mot min säng där jag krashar.... om jag har tur...har hänt flera gånger att jag somnat inne på toaletten eller i mitt kök.

Ändå fattar jag inte VARFÖR jag inte bara kan låta bli ölen.
Jag mår ju piss dagen efter och känner att jag ångrar att jag drack, för jag förlorar en hel dag då jag inte är mig själv.

Nu drack jag igår.... och oj vad jag har ångrat det i dag.
Nu mår jag bättre igen, men hela förmiddagen...var asjobbig.

Jag har flera gånger tänkt att NU ska jag sluta dricka alkohol.
Men ändå har jag gett mig själv kvällar då jag tyckt jag varit värd öl, med mer.
Även om jag VET mycket väl att jag kommer må skit dagen efter, så tänker jag just då att det är värt det.
Sedan sitter jag där igen, full och odräglig.

Jag behöver bestämma mig var jag står.
För såhär fungerar det inte.
Många kanske tänker
"Men det är ju bara att bestämma dig"
Nej, det fungerar inte så.
Jag kan inte förklara varför det inte bara är att bestämma mig, men det är just det där....att bestämma sig som är det svåra.
När jag väl bestämt mig, blir det ju lättare att kämpa emot de gånger som suget kommer.
För jag vet att jag ska inte dricka.

Som det är nu har jag jag inte bestämt mig...
Kanske ska göra det, FÖRE det går för långt.

Japp, jag ska tänka på det där i några timmar.

Tänk så klok och insiktsfull du är, FM, så där mellan fotbadsvarven. ;)
Glad att du såg just det programmet, kom ihåg just det faktumet, gjorde just den kopplingen.

Den här dagen går i ärendenas tecken men när jag kommer hem nångång i kväll ska jag nog också ta mig ett fotbad. Fila fötterna och minnas, liksom. Lördagskram till bästaste, finfinaste goskitbruttan! :)

inget fotbad. Ingen a för den delen heller... Blev påmind nu när jag såg ett program om olika dieter att jag tillhör gruppen snabbätare och därmed även är en snabbdrickare. Hade jag glömt. Det kommer inte att bli ett glas som räcker flera timmar. Glöm det FM.
Blir nog ett fotbad i morr'n i alla fall. Tack för omtanken, LN. Puss <3

Precis, jag har känt att sömnen genast blivit bättre och på sikt tror jag att nykterheten blir längre & sammanhängande. Har börjat få lusten att träna tillbaka och vill inte sabba det med sunkigt vinpimplande varje kväll ;) så nu må det vara helg men det är färdigvinat här på ett tag!

Blev lite orolig där :). Puss<3

Bara 2 dagar än så länge med N, men det känns som att det funkar faktiskt. Har inte haft ngt direkt sug dessa dagar, vilket känns som trolleri. Tankarna på a är ju där, men så lär det väl vara en lång tid framöver antar jag.
Så jag fortsätter nog med att ta tabletterna. Skönt att slippa det värsta suget.
Hade en tuff em som fick mig att tänka på att ta några rediga drinkar när jag väl kommit hem. Men var egentligen inte så sugen på att dricka och ville inte gå till Systemet. Kändes inte viktigt.
Dricker min dagliga drink med multivitamin brustabletter istället.
Gud vad trött jag är. Hade hoppats få läsa lite innan jag somnar, men blir nog kudden direkt ost.
Hur har ni det denna fredagkväll?

Titeln på din tråd är en av mina favoriter... När man läser så ser man hur fel du har. Du var ju inte lycklig när du drack, först senare. Bra jobbat och kul att du tittar in!

Ännu en gång visar forumet många av sina bästa sidor, att vi bryr oss om varandra, lyssnar, finns där och visar empati.
Tack för det...

Jo det är en hemsk situation och vi ältar det fram och tillbaka i familjen, det tär och bryter ned oss, men är också en form av sorgearbetet på det sätt vi pratar oss igenom det, det kanske stärker oss på lång sikt, vrider och vänder på alla möjligheter.
Lite häftigt hur Svärsonen reflekterade vid middagsbordet för ett par veckor sedan....
-Kan ni sluta prata ond bråd död för en gångs vid middagsbordet, finns det ingenting annat vi kan prata om?
Det blev "dödstyst" en lång stund och vi satt alla och glodde förebrående på varandra, kom på att vi var väldigt enkelspåriga.

Dottern tittade ut genom fönstret och sade....vilket väder vi har?
Grabben kontrade med....å bilen går bra?

Vi tittade på varandra igen, var tysta en lång stund, upptäckte att vi hade ingenting annat i röret att surra vidare om...
Vi återgick till att prata om mordet, för det var vad vi ville ventilera klart, alla högg tag i spörsmål och fortsatte där vi slutade.
Svärsonen blev synbart irriterad med sin uppsyn, tog sin tallrik och glas och gick till vardagsrummet.
Vi gav helt enkelt f-n i vad han tyckte, fyra mot en, majoriteten fick övertaget.
Nej men vi försöker gå vidare i livet men det påverkar oss mycket mer än vad vi vill, oundvikligt på något sätt.
Dottern fick ett högst personligt tackkort från flickans föräldrar efter begravningen, frugan var tvungen att dra igång en snörvelkavalkad vid grytorna i köket... igen, och hon sade ....Jag är så innerligt trött på att behöva böla stup i kvarten, kan det aldrig ta slut någon gång?
Vad ska man svara?, nej det måste få ta sin tid, minnena måste få blekna bort i sin egna takt, hur ont och jobbigt det än är...
Att ignorera bort det går inte, det får ta plats.
...Men nog om det nu....

Läste i någons tråd ...går det att genomlida en helg utan öl?
Min första tanke var, varför skulle man göra det?
Att falla tillbaka i sitt gamla tänk, vore det inte mycket mer uppriktigt att säga, hur ska jag klara mig igenom en helg utan min alkohol?
Jag kan dricka min öl varje helg, om jag vill, varje dag till och med...
Men frågan jag skulle ställa mig, varför skulle jag göra det, ett par öl räcker, sen är jag inte sugen längre.
Jo hemligheten heter ju....nollöl, noll procent alkohol, noll procent påverkan, noll procent beroende, noll noll noll...
...och när den inte påverkar mig så finns det inget sug efter att dricka mer än jag hade tänkt mig.
Jag har ju avslöjat bakgrunden till att dricka öl, vin och sprit, det handlar om att bli påverkad, ingenting annat.
Allt annat är ju ett ljug, jag försöker lura mig själv och försöker övertyga alla andra också för den delen.
Idag var jag på bolaget, skulle köpa ett par pavvor rött till gumman som hon ska ha imorgon kväll då vi är bortbjudna.
Jag kom ut med två fulla kassar, resten var mitt, det fanns ju massor av nyheter på de alkoholfria hyllorna.
Har fått smak för de små röda och gula flaskorna med vresig bitter, köps i sexpack och hälls över några stadiga isbitar, river gott.
Hinner knappt svepa upp första glaset innan jag rotar fram nästa i kylen, och nästa...
Den bittra smaken dövar smaklökarna och suget efter annat effektivt, och jag sitter nöjd resten av kvällen.
Kan rekommenderas hårt, de funkar för mig....

Annars? Jo en helg utan en massa måsten, riskerar att bli inkallad i helgen till jobbet när de jobbar extra.
Jag är ju andras lilla bitch när det gäller troubleshooting, men när det kommer till mina egna, så finns det inte alltid en lösning.

Livet är inte rättvist, det är väl en acceptans som tar tid att smälta.
Jag blev en alkis, varför blir inte andra det samma som dricker mer och oftare än jag.
Därför att du Berra inte är som alla andra, men du fick ju en lösning på det problemet, och löste det alldeles själv.

Nöjd och stolt?, jajemensan....

Berra

Ja, jag har lite svårt att räkna dagar eftersom jag drack då och då där i början. Drack vid ett fåtal tillfällen de första två månaderna så sömnen hann stabilisera sig. Det tror jag har haft en stor betydelse för mitt mående. Jag hade också förmågan att förlåta mig själv för att jag trillade dit. Men jag råder dig att samla sammanhängande nyktra dagar. Sömnen blir så mycket bättre!