Senaste kommentarerna i forumet

Viljas poesi kan citeras under yogasessionen.

...ska vi ta 20.30 förestälnningen?

Vem vet vi kanske rentav bor i samma trakter :)

Känner igen mig i dig Meredith, också vinberoende och bestämde mig i onsdags att nu får det vara nog. Googlade, hittade din tråd har läst den tråd från början. Bra jobbat och jag ska försöka följa samma spår. Det du skrivit har inspirerat mig att verkligen ta tag i det här problemet nu på allvar. Tack :)

Dag 5 idag och det känns bra men mycket tankar och funderingar som de flesta tydligen har.

Första semesterdagen i morgon och ska bli första semester utan alkohol sen jag var gravid för 20 år sen...

Sen kan jag som avslutning på dagen också bjuda på lite hormonyoga. Då blir alla rastlösa så lugna och fina då alla hormoner faller på platz...zzzzz..

Ju mer jag läser här bland olika trådar och kommentarer ju mer övertygad blir jag att mitt mål om att leva ett helnyktert liv är rätt för mig. Att inse och acceptera och förlika mig med tanken att alkohol inte ska finnas i mitt liv. Framför allt vill jag kunna känna glädje när jag ser och tänker mig en framtid utan alkohol! För mig känns tanken att bara ta en dag i sänder inte lika "säker" som om jag bestämmer mig för ett helnyktert liv. Då blir det inget förhandlingsutrymme och jag kan sluta tänka på alkohol. Jag skrev om det när jag startade tråden och jag vet att för mig som föll för alkoholen redan vid första tonårsfyllan så finns det inget som heter normaldrickande. Jag har aldrig druckit normalt och jag dricker inte av samma anledning som normaldrickarna. Alkohol är en drog för mig och kommer alltid att vara det.

Jag har slutat så många gånger och lovat mig själv att aldrig dricka en droppe till och jag har börjat lika många gånger till och sagt till mig själv att "nu skiter jag i det här, nu super jag ihjäl mig, jag fixar ju ändå inte att sluta". Varje gång jag har försökt sluta så har jag tyckt och känt att den här gången, nu är det minsann annorlunda, nu är jag motiverad till 110% och ändå misslyckas jag. Vad är det som gör att man plötsligt lyckas? Måste man hamna längst ner i botten, måste något hemskt hända medan man är full, måste man bli sjuk eller....? Eller kan man, bara plötsligt efter år av misslyckanden och förtvivlan och längtan efter frihet från alkohol, faktiskt lyckas? Jag måste ju tro att det kan vara så!

:)

Har äntligen börjat må lite bättre. Har haft konstant yrsel och pga det även svåra ångestattacker varje dag i flera veckor nu. Har dövat ångesten med alkohol några gånger för att stå ut men har fortfarande siktet på nykterhet så fort jag är på benen igen. Har blivit diagnostiserad med två autoimmuna sjukdomar som kanske delvis förklarar varför jag mår så dåligt. Känns som hela livet rasar nu och jag är rädd att förlora mitt jobb pga min höga frånvaro. Detta har väl egentligen inte med mitt drickande att göra men jag skriver av mig lite ångest här ändå. Hur har det gått för er Myrkotten och Annapannasanna?

Jaaa, jag ska inte låta som en tjatpelle för jag kastar bara sten i glashus, men nog tror jag att en av dina nära vänner som har fullt upp med sitt inte skulle tveka en sekund att hjälpa till om så en timme bara. Jag känner dock igen känslan så väl, vill ju inte störa, stressa dem mer mitt uppe i sitt.... en nära vän till mig läxade dock upp mig lite och sa åt mig att låta henne avgöra vad hon hade tid för och inte, inte fatta det beslutet åt henne. Har hon inte tid eller inte vill så säger hon det. Ehummmm..... jooo.... det hade hon ju faktiskt en poäng i ;)

Det kostar ju faktiskt inget att fråga och det enda man kan få till svar är "nej hinner verkligen inte denna gång".... men "kul" (?!) å se att vi är fler här som har lite svårt att be om hjälp och som tänker lika, inte vill vara till besvär osv. Undrar om det kan finnas en koppling till alkoholberoendet där också... kapsla in, klara sig själv, bita ihop... för det är lättare att döva det med A än att ringa det där hjälpsamtalet till en vän. Ouch, den träffade nog rätt så bra på mig iaf.

Jag tycker ju också det är kul att bli tillfrågad. Och ändå kommer jag inte be om hjälp denna gången heller. Erbjuder sig någon jag är trygg med tackar jag ja direkt o jag känner inga krav på nåt sätt. Men är det inte en nära vän utan mer en bekant (har flest bekanta här eftersom jag o exet är inflyttade från en större stad några mil bort). Och alla nära vänner har liksom fullt upp med sina liv. Men absolut är detta ett utvecklingsområde. Våga blotta mig...

För jag vet också att när jag har lite svårare stunder så gör det där sällskapet ändå lite mental nytta. Någon glad och positiv människa som man dessutom kan skratta lite ihop med och fylla på sin egen energi ihop med, fast man egentligen känner att man inte orkar. Det är då det brukar vara som mest nytta för mig att socialisera lite.

Sedan det som HelenaN skrev tar jag till ursäkt själv varje gång jag ens tänker tanken på att be om hjälp. Sedan älskar jag att hjälpa andra och blir superglad om någon hör av sig och vill ha min hjälp med att skruva barnsängar... "va kul att personen hörde av sig till just mig! självklart hjälper jag till, kul!!".. så även jag övar jag på att be om hjälp lite oftare. Det var faktiskt mitt personliga mål förra året. Att våga lyfta luren och ringa en vän. Så otroligt fånigt det kändes efteråt när det som hade tagit mig 4 timmar, istället tog 50 minuter när man var två. Dessutom med skratt o prat.

Och, orkar inte vara trevlig, bjuda på fika osv...

Hon hette ju till och med Wine - house upptäcker jag nu...
Huh vilket tragiskt namn när man tänker på hennes liv och öde

Läste precis att en dokumentär om Amy Whinehouse går på bio nu. Den vill jag se! Någon som vill hänga med? (var jag på vippen att fråga :)))

http://www.sf.se/filmer/Amy

Kan själv? Vill inte vara till besvär? Vill inte hamna i tacksamhetsskuld? Vill inte ha någon annan klampande i mitt ouppackade/ icke tillrättalagda liv?
Det var några grejer som jag kom på brukar hindra mig från att ta hjälp.
Själv har jag försökt träna på att be om hjälp för jag tror det vore bra för mig, men det är svårt....
Hoppas du lyckas bättre!

Helt rätt, det kan inte bli klart på en vecka... Jo jag tror faktiskt barnen tror det, men det är nog deras barnhjärnor som inte kan veta hur mycket jobb det är...
Bra idé Vändningen! Ska fundera på det. På nåt sätt tar det emot, vet inte varför. För jag skulle absolut få hjälp om jag bad om det. Hm, varför tar det emot??

Tack myrkotten!
Har läst en del du skrivit, känner igen mig mkt. (Är lite dåsig nu för att skriva) eller trött menar jag. Har mkt fantasier omatt dricka öl, etc. För tre dar sen trodde inte jag det var möjligt. Fortsätt kämpa du &så kram!

Det har jag gjort om jag missat stängningstiden på bolaget.... ehum... är nog mer än en gång jag handlat "mat" rätt sent och råkat få med något sexpack där för att rädda upp lördagskvällen.. huuuh...

Sattva; LenaN skrev ett bra inlägg där. :) Sedan tror jag inte barnen förväntar sig att allt ska vara tipptopp från dag1 heller.

En fundering; du har ingen gammal vän eller bekant där som du kan återuppta kontakten med och som du skulle kunna be om hjälp, t.ex. för att skruva ihop barnens sängar eller vad som? Lite roligare o va två och ett tillfälle o få återuppta en gammal kontakt kanske...

.... som i huvud taget ser att ni kan släppa lös mig i steglitsans lya. Dessutom med förstörelseredskap och destruktiva maskiner :D
Börjar se en affärsidé här jag med. Borra och skruva upp en hylla hörde jag, kanske ska ta och ge mig in i den branschen istället hmm... myrkotten, jag kommer nästan exakt någon gång mellan 08-17, vilken vardag som helst inom en vecka eller tre. Du får gärna hålla dig hemma så du kan låsa upp! ;)

Å visst är det en skön känsla! Jag gillar att HelenaN skrev ordet "fast", jag väntade mig faktiskt att det skulle stå i någons mening (ordet fast eller ordet trots framför nykter) :) Visst är det intressant att vi redan i den meningen undermedvetet har likställt nykter med ett sämre tillstånd... men det är ju så flera av oss tänker.

En tanke jag fick tidigare idag var just kring vad jag gjorde innan helgerna blev förknippade med A. Vad såg jag fram emot när det vankades helg i min barndom? Eller sommarlov, skolavslutning? Inte tusan att jag som sjätteklassare och tänkte "det här ska firas i min ensamhet ikväll med en flarra tjut".

den kommer och går för mig efter mer än tre månader. Det ÄR deppigt när den sätter in men däremellan kan jag också känna dagar med en eufori som jag inte kände förut. Det är ju skitjobbigt att vara den nyktra på fest för efter gav två timmar ger det inget mer och man kan packa ihop. Sen kommer det en seg dag efteråt om ens hälft också "partat".
Jag klarar inte heller fyra glas vin utan sömnstörning och ångest. Bara minnet av hur det känns när jag vaknat dagen efter gör att JAG blir starkare än suget när det sätter in. Ångesten är vidrig och går inte att förklara för den som aldrig känt den. Måste upplevas. Brr!!
Och en annan sak- man känner sig ensam och då är det en välsignelse att kunna logga in här :). Ibland känner jag mig tjurig och obstinat som en barnunge som bara inte tänker följa strömmen och göra som alla andra. Vill nästan stampa med foten åt folk :). Tror vi får börja meditera över vad vi en gång tyckte var kul innan vinet kom in i bilden. Än har jag inte hittat dit men jag försöker. Kram och håll i. Vi är med dig :)/ FM

Myrkotten representerar en usel fyllehelg, vill bli påmind om hur dåligt jag mådde då. Om mitt ex skulle trilla in på forumet så vet han, usch vilka dåliga förebilder vi var den helgen.

:D

Var tvungen att googla myrkotte, visste inte alls vad det var. Dom är ju jättesöta små däggdjur! Apropå montering så kan jag vara behjälplig med Ikeas produkter, m. Köpte en hylla på Jysk en gång och det var rena helsicket att få ihop den. Gah, morrar inombords bara jag tänker på eländet.

Om vi vore kloka hade vi aldrig försatt oss i den här situationen, man vaknar inte helt plötsligt en morgon och är alkoholist, det ligger mycket ihållande "träning" bakom. Jag jämför det med övervikt, det räcker inte att äta en bulle då och då, även om man har lätt för att gå upp i vikt, utan det krävs många bullar för att vakna med fetma.
Du är klok som har tagit hjälp med ditt beroende, keep up the good work. Kram

Åh, vad jag känner igen den där känslan av meningslöshet och tristess som kom efter någon veckas nykterhet! Minns att jag låg nästan en hel helg i sängen och glodde på Netflixfilmer och tyckte synd om mig. På något sätt gick det över sedan och tiden började fyllas av annat utan att jag tänkte på det.
Håll ut så ska du se att det vänder! Vinet dödar tristessen för stunden, men hur kul är det dagen efter? Inte alls....

Det börjar likna en vinnande affärsidé. Först tar ni betalt av den som vill ha hjälp med att riva ut/ned ngt, sen tar ni betalt av de som river i träning/terapi syfte. En demolering och fitness byrå, de lux paketet innefattar extra stor slägga och ett glas rosa bubbel, a-fritt förstås. Affärsplanen behöver putsas på, men konceptet är fött. Utvecklar ni rörelsen till att även förmedla montering och uppsättning av saker så hör av er, har idag svurit rejält - hyllan ligger fortfarande på golvet.