Senaste kommentarerna i forumet

Hej Platina, ville bara säga att jag är inte en duktig, högpresterande, framgångsrik individ. Kan hålla med om att det verkar som att detta forum är för de rastlösa och ambitiösa, men vart ska jag vända mig? Känner att jag kan sluta med A på egen hand med hjälp av cyberrymden. Kanske jag kan tillföra andra infallsvinklar. Jag är en misslyckad person men det syns inte på min utsida heller. Jag har inte druckit för att kunna varva ned, ingen ventil för prestationsångest, utan självmedicinerat mot depression och ensamhet. Skrev i en annan tråd att jag tittat på filmen "Farväl Las Vegas" inatt, den destruktiva existentiella stämningen som råder i den filmen kan jag identifiera mig med. Känner mig som vanligt utanför, men Platina jag hejar på dig, jag är också i början av min resa till ett nyktert liv. Borde kanske börja min egna tråd istället för att låna andras, nå't med "trailertrash drunkie", fniss.

Sitter här i sommarvärmen i trädgården och loggar in, läser era kommentarer och tårarna rinner... Av sorg, av lättnad, av tacksamhet. Ni hjälper mig att stanna i detta, att inte lyssna på den där rösten som vill börja förhandla. Jag läser era inlägg och förstår att detta är allvar. Bilden jag fick när ni skrev om att fokusera på den där känslan jag kommer ha om ett år när jag sitter där och ser stoltheten och kärleken i deras ögon istället för fördömandet...det ären målbild att hålla kvar vid. Det där om omyndighetsförklaringen känner jag igen... Jag blir som en revolterande barnunge, förlåt - blev. Jag måste inse. Tacksam att ha mött så många kloka och insiktsfulla människor här... Tack.

En 1,5 l-dricka under en tevekväll i soffan och då är jag inte ens törstig. Tur jag har SodaStream också, om det skulle knipa. Älskar bubbel.

Modig, stark, varm. På dig, Sattva, växer ingen mossa. Lördagskram på dig.

I midsomras lämnade jag vanliga mobilen hemma och tog med mig en annan. Den går bara att messa och ringa med och bara ett fåtal människor har det numret. Det är väldigt avkopplande - efter ett tag, när man vant sig - att vara urkopplad.

Ha så skönt till fjälls. Kram!

Gå inte i mina fotspår! Jag kan inte med ord beskriva skammen och ångesten att åka dit för rattfylla. Jag kände mig nykter, uppfattades som nykter, men hade druckit betydligt mer. I mitt fall så är det bara jag själv som råkat illa ut, men tanken finns där. Även om jag kör vettigt, så kanske någon annan inte gör det.

Jag kan inte med ord beskriva hur det känns nu och veta att jag ska infinna mig hos Tingsrätten och för första gången i mitt liv bli dömd till fängelse. Allt för att jag ville ha en hamburgare från McDonalds kl 22 en måndagskväll. Med alkohol i kroppen.

Låt det inte gå så långt. För min del har jag förstört rejält mycket av min sommar och mitt liv, trots att inget allvarligare hände än att jag åkte fast (ingen olycka eller annat). Se det som ett uppvaknande, en liten käftsmäll för att få dig att ändra på beteendet.

Tack snälla ni!Jag ska banne mig sluta med att tycka synd om mig själv.Det är endast jag och bara jag som kan göra något åt detta "elände"!Det blir tufft men det måste gå......

Var och handlade i går em och stötte då på en jämnårig kusin. Jag har alltid känt mig underlägsen henne. Hon var den coola tjejen i skolan, jag var den med läshuvud. Men i går hade vi ett kort, genomgott samtal och jag fann mig titta henne rakt in i ögonen, ärligt och utan ansträngning, strax innan vi båda exploderade i ett gemensamt skratt som fick tiggaren bredvid att också dra på munnen. Så jäkla skönt var det. Ett äkta möte.

I förmiddags tog jag ett långt fotbad. Ni vet, ett sånt när man verkligen går loss med fotfilen och får så härligt lena bäbisfossingar efteråt. Och jag märkte medan jag grejade med mina fötter att jag gjorde det för min egen skull, för att jag tycker det är skönt att ha lena bäbisfossingar, inte av rädsla för att nån annan ska tycka att jag har ovårdade fötter.

Ja, såna där små aha-upplevelser gör att jag märker att jag är på rätt väg. Att det är värt att vara nykter. Och att belöningarna kommer.

<3

Jag blir alltid extra häppi när jag får vykort. Såna där, du vet, som trillar ner i ens brevlåda på gammaldags vis. Ditt känns som ett sånt.

Varmt i går, svalare i dag här hos mig.
Kristina Sandberg har jag inte läst. Har påbörjat en annan Donna Tartt efter Steglitsan (SL:s fel alltihopa). Nej, vad säger du? Har hennes man alkoholproblem? Är han rentav en ALKOHOLIST? :D

Ja, jag tror jag förstår vad du menar. Eller, jag är nog rätt säker. <3
Jag dricker inte och vill ibland dricka.
Japp, sånt är livet. I ett nötskal. Skrattet fastnar i halsen sometimes. Men what the heck..!

Har inte hunnit dricka kaffe än. Ojojoj, klockan är ju över elva!
Bada, hm. Osett.
Jag längtar också efter kräftor! Äääälskar kräftor, såna överljuvliga små djur!
Carpe Diem:ar i korta ögonblick åt gången, dom är fler i dag än i vintras.

Gillar dig med!

(Ochdetärklartattjagvillvetamassoromhurdetärmedalltmen ... jaja)

KRAM!

Tack, brudar!

/Lena-bruttan

Jag känner igen mig i mycket av det du skriver, Nyckelpigan. Framförallt att inte vilja att barnen ska få uppleva alkoholism som man själv gjorde. Jag har själv begränsat mitt alkoholdrickande sedan jag fick barn på olika sätt; aldrig köpa BIB exempelvis, men så fort jag släpper ner garden för mig själv så hamnar jag med att dricka vin dagligen och att vinet blir det viktigaste som finns. Nu ska jag prioritera familjen och min egen hälsa. Försök att fokusera på det du mår bra av och undvik din svägerska ett tag. Ångesten kommer minska när du varit nykter ett tag, det är vad jag har fått höra iallafall ;-)

Har faktiskt inte sett den filmen, men nu när du nämnde den så kände jag för att se den... jag vet ju lite om vad den handlar om, men har inte känt mig lockad av att se den. Förrän nu. Tack för tipset!

Ja, visst, de kanske inte finns i ens närvaro, men så många telefonsamtal jag ringt till min mamma och besviket fått höra hur hon varit onykter där hemma. Har hört via telefon när hon redan bara druckit någon folköl t.ex. Så jag tror nog att ni som har barn och har stålsatt er för barnens skull, kommer nog ändå känna att ni inte vill svika dem ens på distans heller.

är du inte! Vi är många som finns här med dig , kram till dig och dina hundar!

Hur är det nu inför helgen då? Det blev alltså inget dricka igår alls? Jag är nyfiken för du har ju ställt dörren på glänt och inte stängt den helt och jag som har stängt min helt, tillfälligt iaf, får verkligen stå och hålla i dörrhandtaget med båda fötterna mot dörrkarmen känns det som just nu. Trots att dörren är låst och reglad så är det någon som försöker slita upp den.

Hur går det för dig? Styrkekram till dig!

Ett liv utan A är inte farligt. Eller sämre. Det gäller att man får ställa om sig lite bara, men ta det där kalaset som ett exempel. Hade du istället valt att dricka a-fritt vin eller på förhand gjort i ordning en sommardrink utan alkohol som du hade haft under dagen/kvällen, så hade hela dagen antagligen utspelat sig annorlunda. Det hade kanske känts lite "awkward" att inte kunna dricka, lite som om man är omyndigförklarad. "De andra kan ju, varför skulle inte jag kunna ta ett glas?!"... men i ditt fall och som för så många av oss andra här på forumet, så är det där "lilla glaset" bara som att låsa upp en dörr till ett helvete. Inte där och då, inte de första minutrarna - men ett par timmar senare börjar det...

Nästa gång du står där på ett sådant kalas, så kommer du ha med dig i minnet vad som hände denna gång. När du ser A så kommer du veta att tar du ett enda glas, så öppnar du den där dörren igen, tar den där risken att det blir en dejavú. Eller så tar du glaset med A-fritt, vilket i sin tur istället låser upp den andra dörren, där chansen att du får en kanonbra kväll öppnas istället.

Jag tror du kan fixa det, om du sätter en plan och faktiskt bestämmer dig för att det får vara nog nu. Stor styrkekram till dig och massor med kämparglöd nu, låt detta bli ett kapitel till historieboken och börja skriv på framtidens bok!

för att ni finns för mig! Din liknelse med mr A som en hopplös karl är verkligen klockren ! En sådan hade jag inte haft några problem att göra mig av med! På den punkten har mitt liv varit framgångsrikt. Jag har aldrig stannat i trista relationer men förbindelsen med A tycks vara ett undantag. Men nu är det lördag och suget är borta! Kram

Jag fick flera känslor och reaktioner när jag läste dina senaste inlägg. Kan bara summera det med "huga", som man säger i min hemtrakt. Jag har inte varit med om exakt det du har varit med om, men ångesten efter att ha gjort något riktigt dumt alkoholpåverkad känner jag absolut igen. Tro mig... ångesten och skammen är inte att leka med. Tack och lov om man får säga som så, så är den som värst direkt efter och brukar lugna sig lite, även om den kan älta runt ett tag. Det går ju inte att få saker och ting ogjorda, så man får försöka inse att gjort är gjort och det är bara framtiden man kan påverka.

Skönt att din man ändå finns där och du måste vårda och fokusera på dem som faktiskt stöttar dig. Samtidigt är det som du beskriver själv, att de absolut två vanligaste lögnerna som existerar för någon med alkoholproblem är "detta var sista gången" samt "jag ska bara dricka ett glas och inget mer". Det om något märker de anhöriga och för varje gång man bryter sitt löfte, även om det är ett tyst löfte, så bryter det ner förtroendet hos de som står en närmast. Jag har själv för länge sedan gett upp hoppet om min mamma, hon får lova hur mycket hon vill. Jag tror bara inte på henne. Så många år försökte jag peppa, tro och stötta, men hon tog sig aldrig ur missbruket. Till och med inte ens när det gick så långt att hon fick hjärnblödning (knappt 50 år gammal) och fick nollställa ALLT i hjärnan. Tro fan att hon förutom att lära sig prata, gå och stå, också lärde sig dricka igen.

Min närmaste vän gav upp hoppet om mig då jag talade om att jag hade alkoholproblem, lovade att ta tag i det och två månader senare åkte dit för rattfylla. Samtidigt så tror jag att hon innerst inne har hopp och tro, men hon vill inte visa det. För visar hon det så är också risken att hon dels blir besviken igen, dels att jag kanske tar för lätt på det. Genom att faktiskt backa lite, så ger hon utrymme för att jag ska få horn i pannan, kavla upp och bevisa att jag visst kan reda ut detta.

Så när man kämpar mot A så får man vara beredd på att folk i sin omgivning reagerar lite olika och även om det kan kännas som att folk kanske är arga, besvikna osv, så fokusera inte på det. Fokusera istället på bilden där du ett år senare sitter och berättar om hur bra det här året har gått och ser hur det lyser av respekt och kärlek i deras ögon.

Jag led med dig när du skrev det där om kalaset och drickandet. Känslan jag fick var att även om du på förhand hade vetat att det skulle sluta så som det gjorde innan du tog första glaset, så hade du ändå tagit första glaset, alltså att suget på A ändå är så pass stort. Jag kan ha fel, men det var bara en sådan känsla jag fick, att drivkraften att få inta A är så pass stor att du tar den risken trots att du vet att det är ett kalas och en sådan dag där du inte vill hamna i någon tokig sits. Ändå är rösten där som talar om att ett eller två glas går bra. Bara sättet du beskrev det på hur du också drack glasen i sig, gav mig en känsla.

Svårt att ge råd och tips, det enda jag kan ge är värme och kärlek tillbaka till dig om än över ett nätforum. Det känns dock som om den relation du måste prioritera och fokusera på - och i det här fallet göra slut med - är A.

Vi är många här som vill samma sak som du, som kan stötta varandra. Ångesten åker upp och ner, det uttjatade "en dag i taget" blir en livlina... har du någon runt dig du kan vända dig till? Tänker på dig!

Hur länge har du varit utan a, Valeria?

kom belöningen för den halvtrista fredagen även för mig! Du har så rätt, så rätt Helena ! Nu känns det inte som att lördagen blir tung och abstinensfylld, tycker jag. Skrev i nyckelpigans tråd att allt blir lättare och lättare för varje dag som går sedan senaste fyllan och det stämmer verkligen. Med tanke på att jag hade ett återfall i tisdags måste jag ändå konstatera att det har gått snabbt att läka! Kram

Vette tusan om jag är så duktig... Snarare tvungen. Jag sa ju till mina barn att jag tänkte sluta dricka alkohol redan dagen efter att jag hade bestämt mig. Det är en väldigt väldigt stark motivator. Att svika dem skulle kännas så överjävligt hemskt att det bara inte går.
Fast de är på väg bort till sina egna liv och snart bor jag förmodligen ensam... Hur blir det då? Det får vi se.

vad jag känner igen mycket av det du uttrycker så klockrent bra, nyckelpigan! Känner din ångest i min mage och i varje annan inälva, framför allt i hjärtat. Jag har visserligen inte haft jobbiga släktingar att konfronteras med, men arbetskamrater, chefer, kompisar, partners, för att inte tala om barnen.....! Det gör så ont att läsa det du skriver! En tröst är att hela du kommer att läka när du klarat dig ifrån A ett tag. Våra kroppar och själar är egentligen inte gjorda för att dricka, tror jag. Ju längre tid som går efter senaste fyllan desto mera klingar ångesten av. Tro mig ! Håll ut, många kramar!

Tack för alla fina svar! De värmer så och man känner sig mindre ensam, man känner att det finns någon där ute som förstår utan att döma. Jag läser också mycket på forumet, det hjälper enormt, precis som ni skriver. Man känner sig mindre ensam, man känner igen sig och har svårare att sopa allt under mattan. Man ser även att det går, att andra klarar det. Tack! Kram

Du är så duktig på att peppa dig själv Helena och du uppvisar en så stark övertygelse! Jag är impad!
Själv kände jag mig nöjd när jag gick o la mig, men kände mig ändå lite tom sådär. Samma känsla idag när jag vaknade. Det kommer ju en lördag också. Än så länge har jag inte semester, men det kommer att bli en tuff semester, den saken är klar.