Senaste kommentarerna i forumet

Samma här! Jag dricker jämt för mycket! Har inget problem med Att inte dricka en helg utan det är mer att när jag väl dricker går det åt pipsvängen. Vill bara lära mig dricka måttligt, men det verkar vara omöjligt.

Vi verkar vara i samma läge.

Jag ska sluta idag. Slog i huvudet i helgen, är trött på att smyga och vill åter bli en person att lita på.

.

tror jag att det handlar om och att byta ut något dåligt mot något bättre.. Jag har aldrig lyckats "tvärsluta" med något (då skulle jag ljuga för mig själv) Jag har bytt ut alkoholen mot bubbelvatten och dricker det ur fina glas. Har även hittat spendrups 0,5 öl (men jag vet att assosiationen till öl kan vara för mycket för en del)
"Gingerbeer" som är alkoholfri på systemet, är perfekt då den smakar mycket ingefära. värmande på vintern, och tror det eller ej, svalkande på sommaren.
Har skippat de alkoholfria vinvarianterna och köper hellre Råkrafts råpressad lingon (finns en variant med 50/50 rödbeta också!) Inget socker och bra för både blodtryck och sockerhalt i blodet..
Men visst.. Jag tror att rastlösheten spelar en viss roll. Jag sveper också mitt bubbelvatten och kan dricka 2st 1½-liters om dan.. Men när jag kikar på "drickbeteendet" hos min man som fortfarande dricker.. Så fullkomligt kastar han i sig första glaset vin eller första ölen.. Sitter vi och pratar eller tittar på en spännande film, så är han inte ens medveten om att han dricker utan blir väldigt förvånad när glaset/flaskan är tom..
Jag tror att det handlar om någon sorts behovstillfredställelse.. eller "tröstbeteende".. En del har ju tics.. Vi som är alkisar har vår tics i drickandet.. För ibland är vi inte ens medvetna.. Just nu är jag på sätt och vis medberoende för jag har inte druckit en droppe alkohol på 4 månader. Men jag vet att jag inte kan ha en öppnad flaska och bara ta ETT glas.. Det skulle sluta med att jag drack ur allt..

Amen! ♡

Jag kunde/kan inte heller ha a hemma. Drack bara upp det. Är glad att Lucas skeppade ut sina starköl och snapsen i går kväll, trots att jag tänkte ställa in dom i kylen. Nej, det är mycket bättre att dom inte står där och frestar.

Tycker du gör det bra. Du funderar och reflekterar och resonerar, det är perfekt. Man måste ju börja gräva där man står och precis det har du börjat göra.

Stor kram!

Kram!

Det är alltid så gött att läsa det du skriver. Tänk, nu har du gått å blitt med lägenhet också. Förstår att det är surt att betala såna överpriser, men som du säger; man behöver bo. Det här blir kanon ska du se.

Sa du nåt till den här bonden? Jag har upptäckt att många gånger biter jag bara ihop och är tyst när jag i stället skulle vara mer betjänt av att tydligt markera min ståndpunkt. Det som händer då är att jag går och ältar och mår dåligt och är förbannad över den här sabla surdegen jag tillåtit nån annan att sätta i mitt inre. Men det går kanske att kanalisera din stingslighet till att bli något mindre diplomatisk? (Minns ju med stor förtjusning hur elegant du satte den där kollegan på plats.) Yes, tror minsann att världen skulle må bra av lite mera steglitsisk bitchighet. ;)

Ha en fin måndag! ♡

på dig själv,Valeria. Du har ju gjort framsteg. Se det i stället. Det kan och ska bara bli bättre nu. Även om det så går med myrsteg. Helgen som var ör redan historia. På't igen. Du fixar det. Skickar en bamsekram :). /FM

att din midsommar blev bra :)! Jag är fullt nöjd med min och kör vidare - En dag i taget :). Kram /FM

alla föräldrars kall. I den bästa av världar..,Du beskriver dina naturupplevelser så fint och jag känner på ungefär samma sätt ( vilket jag nyss skrev om i min tråd). Naturen är balsam för själen. Hoppas ni får en fin vecka tillsammans :). / FM

Nu är jag ju kanske mer än normalintresserad av just sagor och folktro, Valeria :) men jag tror mycket på naturens läkande kraft. De flesta som varit utbrända eller gått igenom kriser berättar ofta vilken stor betydelse naturen har haft i deras tillfrisknande. Det läker att bara få vara och följa rytmen i årstidernas växlingar. Tyvärr försvinner det i all stress och press i vardagen. Vi har tappat bort oss alldeles och följden blir att många av oss tar till alkoholen när allt blir övermäktigt. Hur mycket bättre hade jag inte mått om jag gått ut och promenerat på kvällarna istället för att sjunka ner i soffan med vinglaset, slötittandes på nåt skitprogram på tv:n? Nej, vinet var en mycket snabbare lösning.
Jag har lovat mig själv att den här sommaren inte ska försvinna i ett töcken. Jag SKA vara med, med alla sinnen i behåll och inte slösa bort ett enda ögonblick. Amen

Körde de sista gästerna för ett par timmar sedan, vi har plockat och plockat, och diskat och diskat om vartannat...
Det är tråkigt när folk åker iväg, men samtidigt kan man bli ganska så mätt på dem, de blir mest i stort sett prat om samma saker om igen.
Vi blir så många vid matbordet att vi alltid måste äta ute oavsett väder, och i huset ligger det folk överallt på nätterna så man nästan är rädd för att dö av syrebrist under natten.
Det funkar ett tag men det tryter på tålamodet, det är lätt att reta upp sig på småsaker som tjatiga ungar när våra egna har blivit nästan vuxna.
Det blir som ett vakuum när alla har åkt iväg, ett vakuum av tysthet, stillhet och ett icke se på mig, lyssna på mig-syndrom, uppmärksamheten riktas åter till mina egna tankar,
Och det är faktiskt väldigt skönt.

Skönt att titta ut på ett nästan helt kav lugnt hav, små reflexer som kommer med rytm från någon tidigare båt som passerat för ett långt tag sedan.
En mås ligger ensam i viken på ytan och inväntar att något ska hända, doppar näbben och skakar sedan av den.
I grantopparna i viken rakt över kraxar två enorma korpar och flyger lite oroligt runt, undrar vem de retar gallfeber på nu, en rovfågel?
Längre bort i den audiella horisonten kan man höra toner ifrån en ångslup, en...två...tre stötar, den går för backande maskin.
Den kommer förbi vår ö varje år, en rak för med stockar som puttifrånpåsar hängande i grova kättingar, och en rundad akter likt en svanstjärt.
Barnen var ute för att rycka lite strömming, men det blev en ynka liten stackare som fick komma tillbaka till sitt stim istället för vår stekpanna.
Vid stranden kluckar vågorna förnöjsamt mot båtar och bryggor, man får tid för sina egna tankar, jag älskar verkligen kontakten med vattnet.
Grabben har fått hit sin kusin och de leker som tonåringar gör, de gör vuxensaker på sitt egna sätt.
Just nu klev de ner till bastun mitt i natten, halvtolv typ, de sitter väl och drar sina historier och kanske har de nypt någon riktig öl från svärsonens förråd, vem vet?
Men de är snart vuxna om bara några veckor till, och var går gränsen egentligen, ska de inte få övningsköra lite in i vuxenvärlden också?
Så länge de gör det lugnt har jag inget att sätta emot, de får gärna testa vuxenvärlden lite i smyg för min del, de måste få leva på sitt sätt också.
Tvingar man dem för mycket slutar de följa med ut till stugsn, de blir deras straff för att man kommenderar dem för mycket, en svår avvägning.

Vi har en veckas semester framför oss, och vi ska verkligen försöka umgås med barnen så mycket det bara går, och bara göra sådant som vi alla tycker om att göra tillsammans.
Det är sådant som blir kittet i familjen, det vi kan komma ihåg när snön och kylan sätter in i vinter, att bara få vara tillsammans...

Det är sådana saker som är viktigt för mig, utan min familj hade jag inte haft den identitet som jag har idag, de stöttade mig när jag hade det svårt, det är dags att betala tillbaka.
På mitt sätt, och det är att vara den familjefar jag borde ha varit hela tiden, nykter och närvarande, lyssnande och förstående.
Det är mitt kall...

Berra

... hade jag med fördel kunnat passera som Mygg-Bettan nu - gah, det kliar överallt!

Vilja; varm kram till dig med! Hoppas midsommaren varit till belåtenhet.

SL; men tusiken så härligt att ... ja, höra din väna stämma! Japp, nu kör vi på den 22 juli!

Muris; vi hade det riktigt härligt! Trots att vi var bland folk så var vi ändå på ett sätt på tu man hand. Inte ett känt ansikte så långt vi kunde se.

Valeria; ja, skönaste känslan som finns!

Betyder vila....! Festprissarna reste tidigare än planerat så jag hade A kvar, bl a en oöppnad BIB. Öppnade den på midsommardagen och konsumerade den tillsammans med sambon. Men nu är det söndagkväll och A är slut. Helgen har dock avlöpt väl, ingen baksmälla eller ångest. Har varit ute på promenader och jobbat i trädgården och mått bra. Trivs inte med BIB som sällskap på helgerna så det fick bli en engångsföreteelse. Jag hade kunnat gjort det bättre i helgen, men var för svag helt enkelt. Beundrar er forumvänner som kan ha A hemma, jag klarar inte det. Känner ett visst sug, som inte är övermäktigt. Antabus i morgon, suck......!

...man fattar att man inte är ensam, att andra gjort samma galenskaper och djävligheter. Tack för att ni finns här och berättar och stöttar.

...finns det något annat som du kan göra och som du blir glad av? Försök göra så mycket roligt som du någonsin kan, umgås bara med människor som är positiva... lätt att säga haha... Nej jag försöker säga, häng in there, det kommer inte att bli bättre av att du dricker. Styrkekramar i massor

Tack för en intressant vinkling! För mig har midsommar alltid varit förknippad med A i kopiösa mängder, enda skillnaden mot andra helger är att det var utomhus, ljust och svinkallt ! Denna midsommar har varit ok, måttligt med A, men jag gillar känslan du fångar med älvor och Näcken, något jag ska ta till mig i framtiden ! Kanske något uppslag för resten av sommaren?

Ja Valeria nog biter jag ihop. Två tänder kraschade och tandläkaren i morgon. ;)

då får man bita ihop och härda ut. Livet är inte bättre än så, helt enkelt. Jag tror att vi som har A - problem har svårare än andra att acceptera det. Men vi får stötta varandra i kampen.

Åh, vad bra du fångar den härliga känslan man känner när man har haft koll på läget. Ingen Ågren inför campinggrannar utan känna sig som en hel människa !

Home at last. Vi beslutade oss för att skippa fricamping och åka längre, till en större camping, i stället. Det var så himla befriande; jag kände inte igen en människa. Och vi fann solen där! Den slösade så givmilt med sina strålar precis hela helgen. Men som alltid, ack, så skönt det är att komma hem ändå, kunna diska och duscha utan att varmvattnet tar slut, borsta tänderna i fred och inte behöva stå i kö till toa.

Det var mycket speciellt att fira första nyktra midsommaren sen … fasen, jag minns inte ens när det hände senast. Jag kommer ihåg allt, bara en sån grej. Jag slapp vakna utan den där hemska känslan av att närmaste campinggrannarna kanske hört eller sett nåt olämpligt. Klar blick, uppe i tid, kaffe på morgonen, redig i huvudet. Gick omkring hela tiden och kände mig som en människa att räkna med, fullt i klass med den där mamman med sin barnvagn eller den där gråhåriga damen med förståndig uppsyn.

Det är dyrt att hålla sig nykter, det upptäckte vi också. Starkölen Lucas beställde på områdets restaurang kostade 65, min a-fria 33:a gick på 50. Horribelt. Men som Lucas sa: ”Det är det värt.”

Att softa och göra ingenting i nyktert tillstånd är också en grej att vänja sig vid.

Jag kom hem med hälften av rosévinet och flera NA-öl. När jag packade in allt i kylen här hemma tänkte jag att åh, är det så här det är för måttliga människor? Var på väg att ställa in Lucas öl också i kylen men dom åkte ut i garaget tillsammans med snapsen. Han sover bättre om nätterna då, säger han.

Allt sammantaget blev det här en fin midsommar och som generalrepetition inför kommande semester kunde det inte gått så mycket bättre. Vad Lucas tycker? Så här: ”Nu har jag ju kunnat tycka om dig varje dag i tre månader.”

Det är det värt.

Den insikten gjorde jag också nyligen och jävlar vad det svider.
Aldrig mer är en lång lång tid.
Träning är ett bra alternativ till a
Men vad gör man när kroppen inte vill vara med. När ryggen pajar och det värker överallt.
Att förbanna sin ålder och allmännas skröplighet löser ju inga problem. Ändå är det precis vad jag gör nu. Svär åt att inte få dricka, svär över värk.
Känner bitterheten översvämma hjärnan.Å vem fan vill bli bitter. Måste vara världens sämsta känsla.

... har jordens ångest över att aldrig få bli full igen. Så rädd för det. Varför? Jag vet inte, släppa en snuttefilt och stå på egna ben. Kunna klara av sociala situationer utan att bedöva hjärnan. Inte få flyta bort i alkodimman en solig sommardag. Känner sorg över att släppa det livet. Men - jag kommer ju också att släppa ångest, bakfylla, hemska situationer som jag försätter mig i, minnesluckor, att jag varit otrevlig mot min man... Jo vinsterna är större. Ska försöka hitta ersättning i träning, choklad och att skratta med vänner. Det SKA gå... Kram