Senaste kommentarerna i forumet

Jag hade fullständig panik i början av tanken på att inte få dricka mig berusad, men det går faktiskt över. Nu har jag valt en annan väg, nämligen att dricka måttligt, men deppigheten i början var densamma som du beskriver. Det som hjälpte mig var ett råd som någon skrev att man inte ska tänka mer än någon enstaka dag framåt i tiden. Du kanske kan bestämma dig för att stå över nu på torsdag så får du se hur du vill göra nästa gång?

Tror det är många som känner den där sorgen i början, men det verkar också som att det går över så småningom. Jag blir glad av att läsa inläggen från dem som varit nyktra länge och har kommit över alla de där nybörjarkänslorna. Det tar lite tid att komma dit, men verkar definitivt vara värt det :)
Gäller väl att påminna sig om varför man egentligen vill sluta, alltså hur man mår när man är bakis. Det är säkert värre än du mår nu?

Tack för tummarna!
Vi stöttar varandra när det svajar.
Just nu känner jag mig så otroligt glad för att ha fixat midsommaren! Men nya utmaningar väntar... Ska snart på stor fest och därefter semesterresa. Längtar till den dag jag känner mig helt trygg i nykterheten. Än gör jag det verkligen inte.

... har inga problem med att hålla mig nykter men tanken på att jag aldrig mer ska få dricka ett par glas vin på fest eller i solskenet på en uteservering gör mig så deppig. Skitlessen... Jag vill inte träffa någon, vill helst ge mig iväg ut i naturen och springa men jag måste träffa folk hela tiden via mitt jobb. Sen är det maken och de vuxna barnen som pockar på sällskap. Jag vill bara vara för mig själv och begrunda mitt öde. Börjar tumma på det jag lovat mig själv trots att jag vet att jag inte klarar att stoppa vid två glas vin. Så ledsen och besviken... Normalt brukar jag inte dricka något på måndagar, det är bara tors, fre och lördag som jag pimplar vin så jag är inte sugen idag. Men - nu har jag ju inget att se fram emot längre... Vad är det för mening om man aldrig får sitta med en kompis och fnissa och dricka vin? Vaddå läsk, nej det funkar inte... Håller undan från folk så gott det går... vill bara gråta.... och detta är bara dag tre... Till råga på allt så blev jag bjuden på fest på torsdag med allt fritt - buffé, vin, sprit... Nej jag ska inte gå på den :( Ska leva resten av mitt liv i tristess...

Det var inte svårt alls att vara utan vinet den här midsommaren. Eftersom vädret inte var någe vidare blev det bilåkning och stuga istället för vandring. Lugnt och mysigt, bara vi två. Helt klart behöver jag och särbon inte alkohol för att umgås med varandra och det känns skönt!

.

Det är du ju inte såklart!!
Du kan inte göra mer än att försöka förklara vad alkoholen gör med dej och be om ursäkt.
Jag tror dina närmaste förstår och vill stötta dej.

När måendet återhämtat sig efter förra fyllan så kommer tankarna, det kanske inte är så illa (det är som att föda barn, man glömmer bort hur ont det gör rätt snart efteråt). Men nu har jag min post här att återkomma till och se att, jo det är så illa att jag till och med skapade en tråd här!

Varför påstås det att man blir ärligare när man druckit a och att man blir mer sig själv? Det är så långt ifrån sanningen så jag vet inte vad.

Du är förövrigt värd att må bra likväl som dina närmaste. Hang in there det blir bättre!

.

Nervgift skall det såklart stå....

Hej ESTB!
Jag tror det mesta av självhatet du känner kommer från alkoholen.
Nu menar jag inte de sekundära effekterNa utan de rent kemiska.
Alkohol är ett potent nervigt som ställer till det ordentligt i skallen.
Det brukar lätta redan efter några a- fria veckor.
Jag talar av egen erfarenhet, har också velat "ta bort mej" när det varit som värst. Men det vänder så gå nu inte och gör nåt dumt.
Varma kramar från mej.

.

Välkommen! ESTB - blir nyfiken på vad det betyder. Kanske En Stund Till Besinning? :)

Du har alla möjligheter att förändra din situation, ESTB. Var rädd om dig själv. Hitta din väg. Stor kram.

/L

Hej allihopa!

Dags för mig att skriva av mig lite. Midsommar har passerat och jag har fortsatt att välja nykterheten, dag för dag. Har under midsommar fått försvara mig lite smått om varför jag inte dricker, "Det är ju midsommar!? Idag ska du väl dricka!?", men det har gått bra och jag har känt mig otroligt trygg i det. Inte känt något sug att dricka alls. Det har varit otroligt befriande att slippa kampen inombords som jag hade sist i Stockholm. Dock tar jag inget för givet längre och tar mitt beslut aktivt. Jag vill inte och jag ska inte dricka.

Var på samtal i öppenvården för ca 2 veckor sedan och blev då erbjuden att börja behandling i höst. I behandling i form av åka-iväg-till-skogen-för-avgifting, utan behandling i form av gruppbehandling här i stan under hösten. Två förmiddagar i veckan. Förut när jag blivit erbjuden det så har jag lagt benen på ryggen och sprungit för livet. Nu kändes det ändå OK när jag fick erbjudandet. Och det måste jag erkänna är en väldigt positiv känsla. Att det känns OK! Wow. Börja inse att jag verkligen är redo för det. Redo att rensa själen på riktigt och ta hand om mig själv fullt ut. Har inte spikat det och tackat ja än. Jag fick betänktetid, men känner redan nu att jag kommer tacka ja. Det vore en fin investering för min framtida nykterhet.

Stor kram till er alla som krigar! <3

Hej stellas!

Jag har varit nykter sedan 1:a december nu 2014. Jag skulle inte kalla mig fullbordad alkoholist, men jag har definitivt alkoholproblem.

Detta är tredje gången i mitt 28:a åriga liv som jag försöker förbli nykter och nu, tredje gången gillt har jag insett ett viktigt faktum: Jag klarar inte detta själv! I att genomföra detta, utan stöd från möten eller någon typ av samtal, så har det för mig funnits allt för många utvägar att ta. Så lätt att manipulera sig själv och helt plötsligt satt jag där på festen och skålade i alkohol.

Jag har helt enkelt inte kommit åt min kärna utan att ta stöd och hjälp från andra med samma problem, och från min omgivning. Dock handlar det för mig om viljan. Förut ville jag nog inte sluta dricka till 100%. Därför ville jag heller inte ta hjälp av andra på samma sätt då. Samtal el. behandling valde jag att utesluta eftersom jag tänkte att "detta klarar jag själv". Nu när jag till 100% vill förbli nykter så tar jag all hjälp jag kan få.

Känn efter vad du vill och VÅGA ta den hjälp du kan få. Det är det bästa jag gjort för mig själv.

Stor kram!

Jag vill inte att mina barn skriver så om mej. Jag ska klara det.

Samma här! Jag dricker jämt för mycket! Har inget problem med Att inte dricka en helg utan det är mer att när jag väl dricker går det åt pipsvängen. Vill bara lära mig dricka måttligt, men det verkar vara omöjligt.

Vi verkar vara i samma läge.

Jag ska sluta idag. Slog i huvudet i helgen, är trött på att smyga och vill åter bli en person att lita på.

.

tror jag att det handlar om och att byta ut något dåligt mot något bättre.. Jag har aldrig lyckats "tvärsluta" med något (då skulle jag ljuga för mig själv) Jag har bytt ut alkoholen mot bubbelvatten och dricker det ur fina glas. Har även hittat spendrups 0,5 öl (men jag vet att assosiationen till öl kan vara för mycket för en del)
"Gingerbeer" som är alkoholfri på systemet, är perfekt då den smakar mycket ingefära. värmande på vintern, och tror det eller ej, svalkande på sommaren.
Har skippat de alkoholfria vinvarianterna och köper hellre Råkrafts råpressad lingon (finns en variant med 50/50 rödbeta också!) Inget socker och bra för både blodtryck och sockerhalt i blodet..
Men visst.. Jag tror att rastlösheten spelar en viss roll. Jag sveper också mitt bubbelvatten och kan dricka 2st 1½-liters om dan.. Men när jag kikar på "drickbeteendet" hos min man som fortfarande dricker.. Så fullkomligt kastar han i sig första glaset vin eller första ölen.. Sitter vi och pratar eller tittar på en spännande film, så är han inte ens medveten om att han dricker utan blir väldigt förvånad när glaset/flaskan är tom..
Jag tror att det handlar om någon sorts behovstillfredställelse.. eller "tröstbeteende".. En del har ju tics.. Vi som är alkisar har vår tics i drickandet.. För ibland är vi inte ens medvetna.. Just nu är jag på sätt och vis medberoende för jag har inte druckit en droppe alkohol på 4 månader. Men jag vet att jag inte kan ha en öppnad flaska och bara ta ETT glas.. Det skulle sluta med att jag drack ur allt..

Amen! ♡

Jag kunde/kan inte heller ha a hemma. Drack bara upp det. Är glad att Lucas skeppade ut sina starköl och snapsen i går kväll, trots att jag tänkte ställa in dom i kylen. Nej, det är mycket bättre att dom inte står där och frestar.

Tycker du gör det bra. Du funderar och reflekterar och resonerar, det är perfekt. Man måste ju börja gräva där man står och precis det har du börjat göra.

Stor kram!

Kram!