Senaste kommentarerna i forumet

Hej. Fint att vi samtidigt kommit fram till samma beslut :)
Du beskriver abstinenssymtom - har du erfarenhet av det tidigare så du på ett ungefär vet hur lång tid det tar innan de klingar av?? Du kan också ha behov av hjälp från beroendevård. Titta under fakta här på sidan.
Har du haft delirium eller epileptiskt anfall under abstinens då ska du vända dej till sjukvården. H

Ny i forumet o scrollar o scrollar o läser om glädje o sorg... A som gemensamt problem och vi är på olika grader i helvetet, men mött vår överman vad gäller listighet. Har du bestämt mej för att igår var sista dagen!!

Ny i forumet och försöker plöja igenom så mkt jag bara orkar o hinner...
Starkt och målmedvetet jobb du lagt ner på dej själv.
Själv funderar jag över varför inte isvatten var ett fullgott dryckesalternativ igår när det mer än gärna slinker ner idag. Detta blir med stapplande steg under tiden jag tar del av er andras klokskap.

Skall bli intressant att se hur det går för dig. Hoppas du fortsätter att skriva här.

Vi var flera som skrev här om hur det blev mindre intressant med god mat förra hösten. Visst saknar jag ännu middagsvinet ibland, men inte alls lika mycket som då. Det tog nog flera månader, men nu lagar jag nog nästan lika gärna god mat som då jag ännu drack. Helt samma sak är det naturligtvis inte. Då började jag ju med matlagningsdrink och befann i mig i stigande rus hela vägen från matlagning till kaffe, det var nog inte den goda maten som var så väldigt viktig, om jag skall vara helt ärlig.

Nästbäst, efter chili :) Kanske inte så gott att knapra på så där bara, men t.ex. i te! Eller i en fruktkompott.

Sök efter kanderad ingefära. Sådana där mjuka sockerkokta och sedan torkade så de får en litet vingummiliknande konsistens. Man måste söka sig fram, en del är mest bara socker, men åtminstone här har jag hittat sorter, som är riktigt starka och smaskiga. Kan också göras själv, recept finns på nätet.

Jag har alltid varit en som brukat vakna snabbt och enkelt, men nu efter 9 månaders nykterhet är jag seg som phan på morgnarna. Vet int riktigt varför, antar att det har med förändrade sömnrytmer att göra. Annars mår jag bra, det är bara att komma upp ur sängen, som är svårt.

En skillnad mellan att önska sej död o att vara less på livet o tycka det är meningslöst. Känner igen mej...
Har inte det mer att erbjuda?? Men det kanske det är oss det hänger på ? Livet är det som pågår medan vi sysslar med annat???

Hade verkligen önskat att man haft den självdisciplin som många här verkar ha. Kan erkänna att jag läser många trådar med en klump av stor avundsjuka i bröstet. Man läser om nyktra veckor, månader och tom år. Själv klarar jag nätt och jämt att hålla vinandet till helgen..
Självdisciplin är något som inte verkar finnas i mitt ordföråd.

Jag hade som mål att helt avstå alkohol i 6 veckor, det lät inte länge. Men jag tappade all lust att lägga energi på goda helgmiddagar. Har suttit här under helgen och surat med vatten och vällagad middag. Kände mej närmast förnärmad att min goda mat inte var värd ett glas vin. Arg sur och uppgiven. I samförstånd med maken bytte jag mål. Måttlighet istället för 0 tolerans. Det innebär att:
1. Aldrig ha vin hemma när jag är ensam
2. Aldrig själv köpa vin
3. Vid lördagsmiddagen dela 1 flaska vin med maken
4. Berätta om mitt beroende till min samtalskontakt i morgon ( både shopping och alkohol, och annat som jag fastnar i )
5. Alltid vara ärlig kring mitt beroende mot mina närmsta, be om och ta emot stöd.

Jag känner mig lugn efter det beslutet. Jag tänker inte på vin på det sättet som jag gjorde när det var 0 tolerans, då var hjärnan okuperad. Jag tror på min egen förmåga att leva efter beslutet. Jag är inte ensam.

Tänk om man kunde "piska" sej lite förebyggande o inte bara dagen efter. Förstått på trådarna att vi hat lite olika grader i helvetet, men samma problem.
Första gången jag erkänner det för nån annan än mej själv.

För en hälsomedveten träningstant så är hälsan den största motivationen! Jag har i och för sej ingen erfarenhet av minnesluckor och att vara dyngrak. Men mängden vin jag druckit har npg legat på 4 flaskor i veckan.... vin i princip vatje kväll. Självklart är det ett beroende, det inser jag. Jag strävar mot måttlighet och tror att jag kommer fixa det med hjälp av stöd och egen uppriktighet.

Hej och välkommen.
Känner igen mig i de du skriver. Och det gör säkert många andra här inne också.

De där med "benen bär i väg mig till systemet" känner jag igen. Jag kan tänka hela dagen att Nej, jag ska inte ha något. Och ha samma tankar hela vägen dit och sen hem. Helt sjukt att man kan ha två olika viljor samtidigt. Tyvärr är ju den självdestruktiva starkare.:/

Och de där, idag är de lätt men om några dagar sviktar minnet. Hade kunnat vara jag som skrev de:)

Enda bra med ångesten idag är att jag hittade in på denna sida och fick ta del av en massa eländesklokskap :)
Om det nu är ensamhet, stress och tristess som får mej att sällskapa med alkoholen... Då räcker det inte med att bara låta bli köpa hem och härda ut med vita knogar?
Och lättaste dagen att lova låa bli A är just en dag som denna. Om ett par dagar sviker minnet...
Idag är tid för grubbleri, ångestfylld självrannsakan, skuld o skam
Kostbart sätt att förpesta tillvaron på

Tack, idag är en ny dag. Det är idag som gäller. Och imorgon inte i går, så skall jag försöka tänka och ja det är bra att skriva och läsa här. Tack igen!

Tack för tipsen det låter vettigt att lära sig slappna av. Ska kolla upp dem!!

Inget första glas vin igår, kunde trots allt sova på natten men är fortfarande ångestladdad idag. Nåväl nu blir det en timme i taget och jag tar inte det första glaset i dag heller. Och träningstanten, visst är det så att ärlighet varar längst, har berättat för mina närmaste vänner att jag känner oro för mitt vindrickande som har eskalerat de senaste året. Tror dock inte att de riktigt förstår hur illa det är ställt med mig.

Var snäll mot dig själv och se det som att nu har du fått svart på vitt hur det ligger till. Ångesten kommer att ge med sig och då kan du fundera ut hur du ska gå vidare. Bra att du skriver här. Dels för att vi andra kan svara dig men också för att du kan gå in och påminna dig om hur du kände. Korta delmål kanske? Eller som mitt, fram till midsommar. Är rätt säker på idag att jag kommer att fortsätta efter. Jag försöker se det som att nu ska jag vara snäll med min kropp som varit bussig och ställt upp för mig i över femtio år- trots att jag misshandlat den med både alkohol, skräpmat och för lite motion.
Vara ute och sysselsätta sig brukar vara bra. Naturen har en läkande effekt på oss människor. Så försök njuta av våren och att idag är en ny dag och nya möjligheter. Gårdagen är borta. Ta hand om dig för det är du värd. Kram/ FM

Jag hatar mig själv, vrider mig i skam och självanklagelser sedan kl 04:00. Jag har haft en helt misslyckad och vidrig Valborgshelg. Druckit vin och även sprit igår. 4 dagar som är själva beviset på att jag är oförmögen att ha någon A hemma. Om det inte hade funnits hade jag inte naturligtvis inte druckit. Jag fattar inte hur jag skall klara detta, hur skall det gå? Hade en massa planer att göra i dag, tänkte att jag skulle njuta av söndagen. Istället mår jag skit och gråter, har så mycket ångest. Ångesten är fysisk och vidrig. Jag hatar, hatar mig själv.

Det blev en lugn Valborg. Lite grilla, lite pula å påta i trädgården, ja, sista april & Co passerade ungefär som en helt vanlig helg. Apropå hetsätarorgie vräkte jag i mig ofattbara mängder snacks och godis, usch, det här kommer att ta en ände med förskräckelse... Men imorrn är det måndag igen.

Aha, du gillar ingefära! När jag är i dom tagen mixar jag hälsodrinkar på ingefära, citron, ingefära, babyspenatblad och banan. Har provat att tugga på en bit ingefära, ungefär som jag föreställer mig att Stingo chiliknaprade när det begav sig, men alltså ... ousch!

Ja, det är stort. Och jag blir varmglad när jag läser dina rader här. Tack, right back at you. :)

Jag tycker att du ska försöka söka hjälp en gång till. Blir förbannad när jag läser hur vården har bemött dig. Så får det inte gå till!!

Kollar runt på forumet och inser att jag inte hinner följa med i alla trådar. Inte som jag skulle vilja i alla fall. Försöka peppa lite här och där. Tycker det finns så mycken klokhet här. Så många känsliga själar. Önskar er allt gott och att all er (vår) samlade erfarenhet ska komma fler utanför forumet till godo. I stället för att vi ska skämmas och gömma undan. Några kvällstankar :). Natti!

Tack M_K för adressen :)
Är hos mina föräldrar över helgen. Då ska det umgås och hittas på saker hela tiden.
Men mailar dig när jag får lite mer tid för mig själv.
Ta hand om dig så hörs vi snart!
Kram

Vill inte tvinga dig till något men jag hoppas att du hör av dig! Jag tror iaf att man kan ha nytta av ha någon i samma situation att diskutera med!
Kram!

Hur går det? Tack för inlägget i min tråd. Du har också kört kontrollerade "återfall", precis som jag. Men det känns ju inte som återfall, eftersom det är planerat.
Jag tänker nog att jag borde sikta på ett helt vitt liv. Men det blir liksom enklare om jag inte formulerar det så för mig själv. Då känns det så svårt och oöverstigligt, på nåt vis. Det är kanske så din man tänker?