Senaste kommentarerna i forumet

Idag berättade jag för en annan vän om min situation. Den andra av mina, för närvarande, närmaste vänner.
Jag vet att tanken dök upp även när jag berättade för min närmaste vän, men eftersom det också var den första jag berättade det för, och även i ett oerhört tidigt skede så var det många andra tankar och känslor som gick före.

Men som sagt. Idag dök tanken och känslan upp igen. Medkänslan jag känner för mina vänner. För min familj. Och vetskapen om att om och när jag berättar för dem kommer de att känna skuld.
"Varför märkte jag ingenting? Varför såg jag inte och uppmärksammade det här? Jag kanske hade kunnat göra någonting i ett mycket tidigare skede. Vilken dålig vän jag är som inte har märkt att något varit så fel."

Jag vet inte exakt vilken sorts tankar som går igenom huvudet på personerna i fråga. Men jag kan tänka mig att det är någonting i den stilen. Jag har, för de två personer jag valt att hittills anförtro mig till, poängterat att jag inte klandrar dem. Inte det minsta. Och att jag inte vill att de ska känna skuld i det här. Jag har ju medvetet och avsiktligt försökt att hålla det en hemlighet. Att ingen ska märka någonting. Och det skrämmer mig lite att jag har lyckats med det. Det betyder att jag skulle kunna lyckas igen…

Men det är så det fungerar med beroendet. I mörkret frodas det. I skymundan. I hemlighet. Frågan är vad som egentligen tär mest, beroendet i sig eller hemlighetsmakeriet som omger det.
Härom dagen skrev jag för att ventilera under en utmanade period:
"… 'Vad är det som har varit så skönt den här veckan då? Med att vara nykter?'
Jo, först och främst har jag inte behövt smyga. Jag har inte behövt oroa mig för att jag ska ha glömt gömma något. Jag har inte behövt stressa över att mamma ska märka att jag druckit. Andedräkten. Lila tänder och tunga. Sluddrigt tal. Klumpigheten. När hon kommit in i rummet har jag känt ett form av lugn. 'Det finns ingenting att märka.'
Det har varit en stor fördel. Det har varit värt det. Tror jag…"

Det är skönt att få stöd. Men det är jobbigt att veta att mina vänner kanske tar på sig skuld i händelseförloppet. "Jag har ju druckit med dig, pushat och hetsat dig att dricka mer. Nu känner jag mig jättedum för att ha gjort det! Jag har bidragit till att försätta dig i den här situationen."
Fast alla beslut har ju i slutändan varit mina. Och det kan ingen argumentera emot.
Men jag är glad. Jag är glad att jag är precis där jag är idag. För jag väljer att tro att alla beslut jag tagit, alla stadier jag hittills gått igenom och att allt som har hänt mig har en mening. Att det finns lärdomar för mig i detta. Därför ångrar jag ingenting. Det låter kanske konstigt.
Det kan vara svårt, nästintill omöjligt, när man är mitt uppe i en situation att stanna upp och ta några steg tillbaka. Att backa för att se en helhet. Att se hur en sak leder till en annan. Och hur allting på något sätt hänger ihop. Jag har försatt mig i den här situationen för det är precis här jag behöver vara just nu.

Jag minns ett citat som jag skrev på ett kort när jag gjorde en present, en inspirationslåda, till min bästa vän. Och jag tycker att det på ett elegant sätt sammanfattar och fångar andemeningen i det jag försöker förklara. Och i denna stund inbringar det ett visst hopp och tänder en gnista inom mig.

"It is quite reassuring to think that every situation we have been faced with, we have also made it through"

Ja Valborg ja, vem minns inte dem, alla av dem skulle man inte vilja minnas.
Det var tidigare en tradition....av fylla...
Man åt en middag med vänner, travade ut en sväng till närmaste brasa, med en fickplunta fylld med något barskåpsskrap.
Jag drack ju inte ens sprit rakt av då, men det skulle ju smuttas och smygas oss gubbar emellan...
Man träffade andra familjer där gubbarna var blanka om ögonen och mosiga om kinderna och det var inte värmen ifrån lågorna som framkallat det.
Minns en fru/mamma som skämdes så inför sin man som var så framåt och pratglad som aldrig sade något annars blyg som han var...

Brukar titta på ungarna som springer runt brasan med pinnar och petar i glödhögarna, de skyggar för värmen med händerna framför ansiktet men kan inte låta bli att nästan bli lågornas rov.
Jättelyckliga blir de när de har fått en liten gul låga långt ut på pinnen,....kolla!, kolla!...dä brinner!...och så springer de runt för att visa sin fina låga för sina kompisar..
Lyckliga, ja det är de, inte fullt så lyckliga blir deras mammor när de kommer hem med glödhål på kläderna och det luktar gammal villabrand.
Håret luktar, sotfläckar på händerna och skorna, och visst var det tradition, varje år...
Det blev alltid en ny täckjacka till hösten för min del, i unga tonåren var det ett jättehål i den fina röda täckjackan, det var hålet efter en fet festcigarr.
Minns hur mamma gick i taket, den var alldeles ny inför våren, hon klippte ur ett hjärta ur kapuschongen och sydde dit det över fickan.
En av mina första tonårsfyllor satt kvar som ett minne länge i form av ett ditsatt hjärta, jag ... bara jag visste vad den lappen har för innebörd.
Ville inte berätta, ingen var så dum att de berättade om sina fyllor för sina föräldrar då, det hade blivit husarrest och indragen veckopeng under en lååång tid.
Idag ser jag det som ett stort förtroende om våra barn vill berätta om hur de har upplevt det, även om vi inte gillar det.

Så visst finns det en tradition med Valborg, men i takt med att brasorna har försvunnit och mitt drickande likaså, så har det övergått till att vara historia.
Det skedde då, och det behöver inte per automatik betyda bara för att det är en tradition att den ska få fortlöpa, är det en dålig tradition så kan den få vandra vidare, utan mitt sällskap.

Förresten frågade jag en hantverkare på jobbet idag hur han skulle fira Valborg, ska du ut och flukta på brasorna och dricka brännvin?
Nähejdu fick jag till svar, det är bara till för amatörernas afton, hmm. ...var har jag hört det förut tänkte jag, jo just det....
Så bet jag mig i tungan när jag höll på att avslöja mitt egna hemliga lilla forum....

Så länge ingen vet vem jag är, så är jag fri att kunna skriva det jag vill...
Anonymiteten är forumets moder, vårat sätt att fängslas av alkoholen förbrödrar och försystrar oss tillsammans i en gemensam vänskap.

Känner en svag doft av brandrök ligga över vårat lilla samhälle utanför det mörka vardagsrumsfönstret.
Därute finns många ungdomar, vuxna och barn som genomlever samma erfarenhet som jag har fått erfara.
Hoppas att de går dem väl och att de kommer hem välbehållna, för vad är ett lite brännmärke i jackan, när ett brännmärke i själen är så mycket svårare att dölja med en liten lapp.

Trevlig Valborg ifrån en varm och skön soffa, att få vara nykter är en ynnest, inte alla förunnade, känner mig privilegierad.

Berra

Jag vill också komma till insikt! Ska försök följa ditt råd...just nu känner jag mej bara arg och sur. Känns så bortkastat att lägga energi på att laga en god middag när det är vatten som serveras till...maten och måltiden blir förstörd..humöret också! Jag blir less och ledsen...

För mig fungerar det att stanna upp två sekunder. Ta ett par riktigt långa djupa andetag och sedan fråga mig själv:"Det här jag gör nu, tar det mig närmare eller längre ifrån den jag vill vara?"
Och alltsom oftast när den frågan behöver ställas så vet jag att svaret är längre ifrån. Men bara att få det sagt i den stunden gör att jag få tillräckligt med kraft att sluta. Även om första glaset är drucket. Det är passé. Det kan jag inte göra ogjort. Vad jag kan bestämma över är vad jag gör härnäst. Just i detta nu. Om jag dricker ännu ett glas, eller ännu en klunk; tar det mig närmare eller längre ifrån den jag vill vara?

Jag ger dig styrka och mod att ta ett aktivt beslut.
Lycka till denna afton!

Hej FataMorgana!
Grymt kämpat!
Känslorna måste få gå som en berg-och-dalbana ibland.
Det är riktigt läskigt att behöva möta alla tankar och inte trycka undan dom med alkohol.
Och som vi alla vet så blir ju de negativa känslorna 100 ggr värre dagen efter att man har druckit...
Tyckte det här med mindfullness lät riktigt intressant!
Har du några tips på bra appar att ladda ner?

Ta hand om dig i Valborg!

Nää, inte klarade jag att göra rödvinssås av sista skvätten! Fasen heller! Här står jag och dricker 2dl ut plåtmåttet!! Sååå nöjd jag kände mej, just då....sååå mycket större sug jag har NU efter en halvtimme! Vill, vill inte, vill vill inte...vad vill jag?

Nää, inte klarade jag att göra rödvinssås av sista skvätten! Fasen heller! Här står jag och dricker 2dl ut plåtmåttet!! Sååå nöjd jag kände mej, just då....sååå mycket större sug jag har NU efter en halvtimme! Vill, vill inte, vill vill inte...vad vill jag?

Jag blir - och jag vet inte varför - så här märkligt stolt över dig. Över dina insiktsfulla rader, det du åstadkommit, över ... ja, dig, helt enkelt.

/L

Ja, jag tror att när hjärnans belöningssystem har återhämtat sig och börjat fungera normalt. Då kommer dopaminduscharna av naturlig njutning och då krävs inte alkohol. Kanske det räcker att ta ett skönt bad, tända ljus och lyssna på musik......och. ...alkoholfritt svalt vitt vin....eller sitta i solstolen på eftermiddagen....lyssna på en ljudbok eller fågelkvitter....åh vad jag ser fram emotvår och sommar!

HEJ FM!
Tack! Då ska jag testa allt jag hittar som heter vin och är utan alkohol, kanske ordna en alternativ vinprovningskväll hehehehe

Tack LenaNyman för att du frågar! <3
Terapin går bra! Den är ytterst nödvändig för att komma till botten med mitt missbruk.
Känslan av att våga ta upp dom svåra och djupa frågorna är befriande. Tungt ända in i själen, men förlösande.
Jag har som så många andra länge dolt mitt missbruk, både när det gäller tabletter och alkohol.
Det var först efter månader av terapi som jag vågade vara ärlig, dels mot mig själv, men även mot de som står nära.
Som beroende så trodde jag att ingen visste eller förstod. Jag dolde ju det hela så väl.
Gömde vin i lägenheten, på toaletten och hade alltid en MER-flaska med vin i handväskan.
Jag var en fantastiskt rolig och social människa när jag var onykter! Människor trivdes i min närhet och självförtroendet var på topp.
Men allt var centrerat till alkoholen.
Jag minns en gång när jag var hemma hos en vän och kollade på film. Jag hade glömt min MER-flaska hemma och började bli
desperat efter mer vin. Helt sonika ställer jag mig upp på mina skakiga ben och drar en nödlögn att jag har glömt att ta min
medicin för sköldkörteln och måste hämta den direkt. Jag bor bara några hundra meter bort och skyndar hem för att halsa en halvliter vin
innan jag känner mig lugn igen och kan gå tillbaka.

Såhär i efterhand när jag har berättat för mina nära om mina problem så har i stort sett alla förstått att någonting inte stod rätt till.
Jag har uppträtt konstigt, varit överenergisk eller jättetrött, haft svårt att hålla tråden i ett enkelt samtal och har glömt bort saker som har sagts.
Jag har missat födelsedagar, ställt in möten med vänner och kommit med dåliga undanflykter för att få vara hemma och dricka.
Mina föräldrar har upplevt mig som ytlig och undvikande, vilket jag egentligen inte är. Har alltid tidigare haft lätt för att prata om mina problem och vara helt ärlig.
Men med missbruk kommer skamkänslorna och lögnerna. Jag var ett tag så intrasslad i alla lögner att jag inte visste till vem jag hade sagt vad.
Detta ledde såklart till ännu mer ångest, ännu mer isolering med alkoholen.

Nu är allt ute i det fria och jag har utan censur delat med mig om mina problem till dem jag vill ska veta.
Det har varit en förutsättning för att kunna gå vidare. Jag skäms inte längre. Jag är sjuk och behöver allt stöd jag kan få för att bli frisk.

Idag är fjärde dagen utan alkohol. Så sakteliga lägger sig abstinensbesvären och oron.
Det enda som vittnar om att jag nyligen slutat dricka är hjärtklappningen.
Det dunkar hårt och envist i bröstet. Men jag känner att jag lever och är nykter!

Glad Valborg till er alla härliga kämpar!

"Du stärks inte av framgångar, utan av motgångar"

Ska kolla upp om de är goda. / FM

Ja, verkligen. Synd att det skulle ta så lång tid innan poletten trillade ner på mig kan jag tycka ibland. Men trots olika bakgrund ( jag drack tidigt a), så har vi nog alla här en inneboende rastlöshet. Det mesta ska gå snabbt. Jag äter upp först av alla och hinner dricka flera glas innan andra har tuggat klart. Även vatten. Vinet är i första hand en stressdämpare för mig. Så allt jag sagt och svamlat om smak kanske jag måste ta tillbaka. Det var inte det primära:). .Även äckliga viner har tagit slut hemma hos mig. Och skulle man gå på smak så hade man varit nöjd efter första klunken. Vem tyckte den första klunken vin var god?? Man vänjer sig för att man förknippar smaken med behaglig avslappning. Rena betingningen. Borde gå att göra samma med a-fritt om man knyter drickandet av det till nåt positivt. Eller...? /FM

Det är sant. I alla fall tycker jag det som inte heller gillar söta, sliskiga drycker. Jag slänger dessutom i lite limeskivor i glaset så blir det ännu strävare. Har dålig koll på bolagets a-fria sortiment för jag köpte mitt på Coop. Kanske finns ännu bättre. Vet inte om dom
kommit på BiB a- fritt än? Finns det? Då skulle jag säkert kunna dra i mig en sån på en kväll också. Valborg har aldrig varit en "stordrickarhelg" för mig så jag känner inte så mycket inför den. Det är vardagsdrickandet o h att jag tycket det är allra mysigast att få krypa upp i soffan och dricka vin alldeles för mig själv - som är mitt stora problem. Snuttefilten min. Kör lugnt tt:)!

Tack för din hälsning gulle du! ❤ Men om jag är storsyrran, så är du verkligen min lillsyrra. :-D Trevlig tanke!

Men du agerar nu själv som en storasyrra, tycker jag. Det går ju så himla bra för dig, eller hur. Även om jag fattar att det är lite rörigt inombords av olika skäl. Är det inte dags för dig också att ta tag i de där trassliga trådarna? Du har ju varit på väg med det ett tag... Du skulle må så bra av det... Jag märker nu att jag inte har det där behovet av att missbruka mat längre. Gode Gud - låt det hålla i sig. Men det är inte förrän nu som jag liksom börjat kunna släppa taget om det. Jag behöver det på något vis inte längre. Eftersom jag har ändrat inställning till mig själv. Det hade jag aaaaaaaaaaaaaldrig klarat utan terapin. Den säger psykologen också - att vissa saker kan man inte lösa själv. Det går liksom inte. Vad har du att förlora...?

Puss och kram och ha en fin, vit Valborg
❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤

Tror jag fattar. ;-) Men det ÄR extremt viktigt att kunna se och känna att man är värd någonting - det må vara hur klyschigt som helst. Tror att många av oss kämpar med det och därför dövar hålet därinne i bröstkorgen. Att kunna få känna, i alla fall under korta stunder, att man är värd någonting känns ju som när vårsolen plötsligt tittar fram och govärmer våra frusna kroppar.

På tal om svamel...

Önskar dig hur som helst en fin Valborg. Kramis

HEJ FM!
Jag blir nästan lite upprymd och förväntansfull när du beskriver det vita alkoholfria vinet! Smakar det verkligen bra? Är detcinte sött och sliskigt?
Jag som äter sockerfritt (lchf) avskyr sötma men inte vin. Skulle jag hitta ett alkoholfritt alternativ skulle jag jubla! Även om jag häller i mig enhel flaska på en kväll. Just nu knaprar jag nötter och dricker bubbelvatten....för mycket nötter är inte heller bra. Hm... jaja men jag ser det som en övergångsperiod. Nu vä tar min första alkoholfria valborgsmässoafton på 17 år! Brum brum ut och köra bil! Hahahaha

:D

Tack! Vet du? Jag kom plötsligt på en sak. Kan inte formulera det riktigt, men det har att göra med att acceptera det jag inte kan förändra och att bara inse på djupet att jag är "värd det". Det är en underliggande sanning, en naturkraft, ett faktum. Det bara ÄR så, för oss alla, att vi är värda det. Värdefulla. Vi behöver inte tvivla eller förneka längre. Fan, vad jag svamlar, det här går aldrig vägen... Nåväl.

Jag vill önska alla härinne på forumet en härlig Valborgsafton. Minns inte vad jag gjorde i fjol. I år dyker jag in i denna dag med känslan att det är så himla skönt att fira sista april sprakande nykter. Alltså;

Go for it.
Be it.
Cause we're worth it.

Ok, hittade han massa halvtomma vinflaskor? Men som du själv säger det kanske blir enklare. Är gömman (som nu inte är en gömma) borta?Om inte ta bort den! Tror att jag förstår din känsla av skam men den leder inte till något bra för dig. Ta hand om dig och stor Valborgskram.

Ok Muränan, jag förstår logiken med att acceptera mataffärens matlagningsvin. Måste väl bara gilla läget. Eller...ett annat alternativ...här på "landet" har systembolaget ombud, då kanjag ju beställ alkoholfritt! Thjohoo, det måste testas! Jag har kollat sortimentet och hittat en röd för 49 kr nr 1919.
Vita alkoholfria1912 och 1911, mousserande 1932. Nån som testat? Undrar just hur de smakar. Jag har kommit på att eftersom min tolerans mot alkohol har ökat så "känner " jag ändå inte av alkoholen på bara ett par glas som normala människor. Då kan jag ju lika gärna dricka utan alkohol om det smakar gott. Jag har heller aldrig druckit för att kunna "släppa loss". Jag är tillräckligt spontan och social som jag är. Så egentligen undrar jag VARFÖR jag har druckit? Jag började inte att dricka förrän vid 40 års åldern då jag träffade min man. Jat kom frånen helt alkoholfri bakgrund. Kanske är jag helt enkelt en beroendepersonlighet där allt eller inget styr. Det finns en del att jobba med inombords. Att löra känna sej själv är en utmaning!

Hej Träningstanten,

Ja... för vissa går det inte att ha någon alkohol hemma alls... Plocka fram bilden av dig och decilitermåttet nästa gång som suget sätter in. Jag tror att den kan hjälpa dig att stå emot då. Inte för att du ska må dåligt över dig själv, utan för att påminna dig om var "nivån ligger". Jag har en del sådana bilder som är "fina" att plocka fram som avskräckare ibland. Man får vara försiktig så man inte mår för dåligt bara, men ett decilitermått är väl lagom hemsk påminnelse?

Jag har alltid haft vin i maten. Vet inte om det ursprungligen har varit en ursäkt för att få dricka vin. Säkert. Vad jag gör nu är att jag köper matlagningsvin på affären. Visst, det är inte lika fylligt som vanligt vin. Men det kompenseras av att man inte behöver gå till systemet. Och tills läget är lugnare, så klarar man sig i ärlighetens namn ganska bra på det där gamla matlagningsvinet.

Kram

Vilka möjligheter! För första gången på 17 år ska jag fira en nykter Valborg. Det öppnar möjligheter som jag vill ta tillvara. Varför inte delta i ett nyktert firande med IOGT/NTO? Till min glädje så är vi helt överens om nykterhet nu och framöver, kanske pga. Olika motiv. Jag är öppen med att jagdruckit för mycket, så mycket att det har blivit ett beroende. Min partner ser det mest som en ekonomisk sak. Men det spelar ingen roll vilket som ökar mmotivationen. Men jag tror inte att han har insett vidden av mitt beroende. Kändes ynkligt av mig att smygdricka av matvinet igår....ur ett decilitermått av plåt! Herregud! När jag ser den bilden framför mej så ser jag en alkoholiserad tant! Må så vara att hon är vältränad som få...hjärnan är ändå kapad av alkoholmonstret! Den lilla dl. Vin jag drack igår drog igång magkatarren direkt! Bra! Jag fick mitt straff och en påminnelse.
Ps: jag rusade också till skafferiet en gång och togen rejäl klunk direkt ur flaskan! Den bilden skrämmer mig ännu mer! Hur lågt kan man komma?
Det var absolut inte värt det, för det triggade igång suget direkt och hela kvällen gick åt till att tänka på det där matvinet och hur jag skulle kunna få åt mig en klunk till......
Jag kommer att klaradet här! Jag vill helt och fullt leva upp till min egen och andras bild av mig som träningstanten hahahaha.
Allt gott kära vänner denna Valborg i nykterhet!

Fint att läsa dina inlägg Berra! Framför mig har jag den första Valborg utan alkohol på 17 år! Jag ser fram emot det, faktiskt!

Jag skäms Jag skäms Jag skäms Jag skäms Jag skäms
Jag kan skriva det en miljon gånger men det räcker inte för att tala om hur jag mår.
Min man hittade min vin gömma igår! Jag är helt tom inuti, vad fan håller jag på med.
Jag har världens underbaraste man och nu riskerar jag detta.
Vilket "Wake upp call"
Kanske, kanske blir det enklare att motivera sig i fortsättningen. Jag hoppas verkligen det.
Kramar och lycka till, till alla som kämpar

Tack för tipset, mt :)! Det kan vara gott ibland med nåt liknande rödvin till god mat. Hoppas på att kunna lägga ner även det a- fria till slut. I går köpte jag en flaska vitt a-fritt o hällde i mig den på en halvtimme. Vad säger det? Jo, att jag har kvar mitt beteende att jag MÄSTE dricka nåt som belöning eller avslappning när jag är stressad. I fint glas framför tv:n. Knäppt. Blir som en ritual. Ofarlig just nu men ändå nåt jag vill ha bort. Valborg nu och lite jobb innan det drar igång med allt vad det innebär. Önskar dig mt, och alla andra här en fin och vit ( inte snö) Valborg./ FM