Senaste kommentarerna i forumet

Jag har också funderat, och jag tror vi lever på ett sätt som vi inte är gjorda för. I vårt samhälle finns alltför liten plats för dem som INTE är framåt, snabba, tar för sig osv . De snälla, hjälpsamma, känsliga, långsamma personerna kan lätt känna sig osedda och inte tillräckliga. Finns så himla många sätt att döva sig på. En del är socialt accepterade, som att jobba hårt. Eller träna hårt. Det är väl när beteendendena blir ett hinder i vardagen som omgivningen reagerar. Med alkohol ger det ju så påtagliga tecken när det blivit för mycket. För mig såg ju bara min exman. Och nu ser jag min sambo. Utåt sett syns inget.
Sedan kan man ha en personlighet som passar i samhället, snabb o driven. Men kanske ha ett psyke som är mer i behov av lugn o eftertänksamhet. Och det kanske är svårt att acceptera för en själv.
Nu blev det långt och rörigt...

Träffade bla min fd svärmor igår på barnens avslutning, dvs barnens farmor. Här inte behövt förhålla mig till henne sedan förra årets avslutning. Det brukar vara artigt/ kallt mellan oss. Så också denna gång. Plus att hon passade på att säga sin hjärtas mening om några väl jag gjort det senaste året. Som hon anser skadat hennes son. Jag var fast besluten att bara vara vänlig tillbaka, inte reagera. Men nu är jag spänd som en fjäder. Hon har alltid hållit på såhär, hugger plötsligt en kniv i ryggen. Hon mår säkert jättebra idag när hon fått sitt sagt. Jag vägrar gå in i dramer, hon ska inte få rubba mig. Men hon påverkar...Måste släppa!!!!

Egentligen, vad orsakar att vi hamnar i den där "måste bedöva mig från livet"-grejjen? Precis som du säger, livet är ju bra överlag. På något sätt, utan att förringa någon eller förminska någons problem, men jag kan förstå hur en förälder som förlorar sitt barn bara rasar hela vägen ner i ravinen - och tar till flaskan. Det är så drastiskt liksom. Men för oss andra, som kanske inte tog fram flaskan så pass drastiskt och så pass kopplat till en enskild händelse? Utan som successivt har börjat dricka för att "orka leva"?

Är det stress? press? sociala medier? utvecklingen? Säkert massor av faktorer, men psykisk ohälsa är verkligen ett fenomen i sig som känns som om det ökar. Blir det världens undergång? Vi super, drogar och tröstäter oss till döds? För de som inte dricker alkohol, kanske går loss på skräpmat istället. Får sin kick den vägen och blir beroende av det.

Det borde ske maximal forskning på psykisk ohälsa, psykosociala faktorer och psykosociala miljöer.

Det värsta för en sådan som mig som gillar att bokföra vad pengarna går åt till osv, är att mina excelark har också prognoser samt årssummeringar... jag har inte vågat summera vad jag la på alkohol förra året, men att det är femsiffrigt vet jag redan.

Jag tror säkert att många nykterister kan ha superskoj i sådana sammanhang och släppa loss och ha roligt. Det hänger nog på förhållningssätt kanske, hur man själv lever sig in i festen. För min egen del är det tvärkört. Jag kommer att tycka sådana tillställningar är tråkiga och jag kommer att uppfattas som en tråkmåns där. Strunt samma. Jag kommer upplevas som mer energisk, glad, social och positiv i mitt träningsumgänge dagen efter istället. Det betyder mer.

Hur börjar man skriva här....?
Jag e 40 år, inga barn och föll för en kollega på mitt jobb....vissa sa att han inte drack mer än andra medans några sa han e alkolist.
Borde med facit i hand dragit mig ur för längesen men det e svårt, nog lika svårt som det e för honom att sluta dricka!

Vi har varit ihop i nio månader, särbo tack och lov.
Alla signaler fanns där men fan vet vad man trodde, sen vipps åkte jag ut en natt...fattade ingenting merän att min pojkvän blev som förbytt, började säga det inte gick att lita på mig, att jag skulle ha nån annan...jävla massa dynga fick jag spytt över mig o jag fatta inte ett skit!

Sen kom nästa morgon...sms på sms kom om hur ledsen han va o hur mycke han älskar mig.
Jag förlät, gång på gång på gång, helg efter helg i no månader.

Detta nådde sin spets för tre veckor sen, han va bakfull på jobb en onsdag morgon, dom låg ute på jobb och hans idioter till kolleger hade haft sprit med i bilen på väg upp och dom visste mycket väl om att han har stora problem...så det söps i bilen från Hörby mot Oskarshamn...

Detta slutade till sist med att han fick ultimatum från jobb på att gå och ta cdt prov varannan vecka och skulle så göra i två års tid.
Jag följde med honom till läkare och han fick antabus som det nu visat sig han bytt ut mot alvedon brustabletter....för han mår inte bra på dom, nä vem fan mår bra av att dricka två 75or plus extra starka cider sådär en tio st var jävla helg????
Detta slutade med att han sa upp sig i fredags o söp till i måndags.

Han följer minsta motståndets lag, vi ska till hans läkare igen den 18/6, har sagt till honom att han får ringa dit och få utskrivet nått annat om han nu inte vill ta sina antabus...

Detta blev nog rörigt, förlåt i så fall, önskar jag kunde bryta...

Blev så in i bängen besviken på honom, jag tappade all respekt för honom...
Känner mig förd bakom ljuset, missledd och ...ja bara så borttrollad, lättlurad och dum. .

Med risk för att bli allt för personlig men mot en offentlig person...

Jag pratar om Mårten Andersson, stå-upp'aren som blev helnykterist och skapade nattklubben "Sober", jo jag skrev om honom och var på hans premiär av sober.
Det finns att läsa om lite längre bak i min tråd.
Han blev lite av en pionjär som breddade vägen för de som har problem med drickandet, gjorde det lättare att våga stå ut med att vara just ....nykter.
Han satte oss på kartan och många intervjuer startades av utländska journalister, vi var nya med något helt nytt, en nykter klubb....
Han blev för mig en anförvant en sorts ambassadör för att våga sticka ut med att vara nykter, det var ju så himla självklart alltihopa när det belystes offentligt.
Ja typ, VARFÖR dricker vi?, måste vi dricka vid varje tillfälle osv...

...och igår lade han upp en bild från sin balkong med en öppnad vinflaska, MED alkohol....typ VA!
En sådan f..king looser blev mitt första intryck, vad håller han på med?

"Han hade aldrig lovat att vara nykter för alltid", kom det till försvar, bara göra ett uppehåll...
Men alla de som som såg upp till honom, som hade honom som en nykter förebild, vad hände med deras "idol"?
Massmedial h.ra, som ville skapa en debatt, få lite uppmärksamhet, och sedan bara ....äh det var på skoj.
Fattade inte han vad det var han startade, det var allvarligare än bara en liten fling, en stark förhoppning för väldigt många.

Så allt tjat om Sober vara på på låtsas, eller?

Jag kände mig grundlurad allt rakt igenom, de var fler som gick till attack på Mårten via en massa inlägg.
Han gick i taket och flängde ur sig en massa dumma saker som vem var vi som hade rätt att döma honom osv.
Det blev bara dumt alltihopa, jag raderade honom ur min kontaktlista, och skulle bara vilja glömma hela skiten...
Skämtar om att elda upp min T-shirt ifrån Sober i ett offer på gräsmattan, "en natt man helst vill glömma"

Så jäkla besviken på någon som inte höll måttet, mätt med mina mått vill det säga.

Berra

med jobbet. En ny upplevelse att sitta några timmar och surra, käka och dricka två glas alkoholfritt vin och sen ta bilen och köra hem. Har aldrig hänt förut. Har aldrig ens tänkt tanken när jag kört att jag faktiskt kan dricka a- fritt vin till maten. Jag har alltid tagit vatten då. Nu. kändes det precis som om jag gjorde som alla de andra. Helt okej och ingen saknad alls. Man kan ju kanske " lära gamla hundar sitta" ändå? Tänka i andra banor. Det är mycket det det handlar om för min del.
Ingen värme ute men så enormt vackert nu. Vi lever i paradiset på jorden. Inga naturkatastrofer, inga epidemier, ren och vacker natur, vi äter oss mätta och ändå så mår så många psykiskt dåligt. Så dåligt att vi måste döva oss för att stå ut...

Ikväll var det för första gången riktigt svårt att motstå. Var på ett jobbevent där det kändes som ALLA utom jag drack. Det var ganska måttligt ändå - de flesta drack 2-3 glas. Tillräckligt för att det skulle bli lite högre stämning men inte så att det på något sätt spårade ur. Åh vad jag också hade velat dricka! Jag ville också bli lite lagom wild and crazy och känna mig delaktig. Nu kände jag mig trist och tråkig och ville inget annat än åka hem. Hur kommer man dit att man kan släppa loss och ha kul spiknykter med andra som är småfulla?

Tack för uppmuntrande kommentarer, de hjälper långt men inte hela vägen.
Just nu är det hålla- handen- läge och det finns ingen hand att hålla i.
Den krassa verkligheten är ovanligt krass just nu.
En nära släkting till mej ligger på sjukhuset och dör i cancer och är bortom all tröst och man känner sej liten, värdelös och maktlös.
Min man har just blivit av med jobbet och har varit tvungen att ta tillfälligt jobb lång hemifrån.
Känns ensamt.
Han har nog med sitt just nu å så kommer jag och vill tala om dödendöden.
Tror han är skittrött pp mej just nu. Känner mej så jävla jobbig.

Denna vecka har jag nog druckit minst av alla veckor detta år, det är skönt! Hade ju utgång på lördag där det blev ett antal vin, så jävla svårt att hålla koll när det är en box?! Och sen ett par drinkar ute. Sen drack jag ett glas vin på måndag, studentmottagning, och sen två glas vin igår till middag ute. Har inte känt något sug efter dessa glas att jag vill ha mer, men det var ju bestämt innan att det skulle bara bli middag och jag är inte direkt den som går till en bar själv och super(kanske för att man är tjej?) i alla fall mår jag bra. Ikväll blir det filmkväll med chips och dipp. Har varit ute på två långpromenader denna vecka också, det hade ju omöjligt hänt om jag hade varit bakis. Livet känns bra! Vikten är nog min största motivation just nu, nåja, all motivation är väl bra motivation. Ha det!

Känner igen mig där Sattva! Det tar nog lite tid innan man vågar inse alla konsekvenser och allt pinsamt man gjort , även på det här forumet, fast
jag såväl förstår att vi alla har en rejäl ryggsäck med oss i bagaget med mer än rejäla pinsamma skämssaker, man sagt och gjort.....

Hej PP, ja du har så rätt, inte första gången jag tänkte tanken att nu blir det en vit månad, eller nu ska jag bara ta ett glas i baren. Jag är fullt medveten om mitt problem, men som sagt hur går man till väga för att lösa detta. Jag ska läsa din länk och börja med att försöka med en vit månad.

Nej du är inte ensam och vad jag tycker är skönt är att här kan man säga som det verkligen är. Jag är så van att höfta, försköna, ge en lite bättre bild än verkligheten, och ändå anser jag mig vara en ärlig person! Har höftat o förskönat härinne också, innan jag när jag läste mina inlägg insåg att det var ju inte helt sant vissa saker! Men jag har gett en bättre version av mig själv på olika sätt i så himla många år att det nog tar ett tag att själv bli uppmärksam...

Kom på mig själv att titta runt i klassrummet och undra om det är fler som brottas med alkohol. Statistiken säger ju att det är det. Jag håller med, borde dels kunna vara ett öppnare klimat, dels vara normalt att låta kroppen vila. Finns ju många som kör detox av olika slag, alltså dieter. Fast de är kanske inte heller så många. De flesta går nog runt och är mer eller mindre suddiga i huvudet pga livsstilen; för lite sömn, för mkt stress, fel kost, för lite motion....och så alla osunda relationer ovanpå det.

Låter inte konstigt i mina öron att ha en post för alkohol (även fast det såklart är helt galet), men jag har prioriterat följande senaste åren:
1. Viktigaste räkningarna (hyra, el, försäkringar)
2. Alkohol
3. Taxi (till och från bolaget, till och från stan, till och från vänner etc.
4 Utemat
5. Mat hemma (i stort sett obefintlig post).

Så om jag tar bort 2:an och 3:an så oj..... då borde jag ha en hel del över...... Samt att min kropp och hälsa torde bli väldigt lycklig över att få regelbunden hälsosam kost i ett jämnt intag över dagen.

Ska också starta igång med matlådor, laga större kok hemma och frysa in och ta fram.

Hur knas det än låter så är det skönt att vi är flera som prioriterat helt knasigt och att man inte behöver känna sig helt ensam där heller. .

Ekonomin är absolut en faktor. Jag ska faktiskt redovisa det här på forumet nu snart, men jag är en sådan som har järnkoll på mina utgifter och jag har hur knas det än låter en bokföringspost som heter alkohol. En annan för snabbmat/restaurang. Jag kommer att droppa en riktig bomb när jag visar på hur kostnaderna på matbutik/hemlagad mat totalsjönk samtidigt som alkohol+snabbmat steg. Å det är helt sanslösa pengar jag har slängt ut på att sätta mig själv i fördärvet.

Bara att ha fått styra upp min träning nu, handlat hem min nötfärs och gjort mina klassiska matlådor med tacofärs+broccoli osv ihop med en helnykter period. Oj. Detta kommer att märkas i plånboken....

Jag har som dig ett arbete som innebär möten med många nya personer osv, där jag i vissa fall av kulturella skäl har varit tvungen att dricka alkohol i samband med avtalssignering mm. Däremot på vanliga sociala tillställningar så har jag märkt att har man bara en "avlägsen affärsrelation", så har det gått att försvara en nykter tillställning med att man går på en medicin eller något sådant. Alltså om det är personer jag kanske bara träffat någon enstaka gång. Då har jag kunnat dra det kortet och det har varit fullt accepterat att jag avstått alkohol helt den kvällen. Har sluppit förklara eller prata mer om det.

Det har varit värre då det varit löpande kontakter. Någonstans där i det hela så tror jag dock att du kommer må gott om du sätter ner foten och låser dig fast vid att inte dricka alls, förmedlar det till dina partners/kollegor/kunder som du möter på. Inte göra en stor grej av det, men kort och gott klargör att du inte dricker något för stunden. Släpp bomben, ta dig över tröskeln och så kommer du också märka att det går ju bra o sköta jobbet ändå - å du kommer må bara bättre o bättre i takt med att suget minskar.

Varmt tack för svar! Ja helgen var nog droppen som fick bägaren att rinna över för mig. Jag skrev bara ut en bråkdel av det som hände. Men
där rann bägaren över för mig med skuld och skam, samt även insikten om hur vidrigt jobbig jag blir när jag dricker, inte minst för mig själv.
Tappar omdömet totalt. Pengar jag skulle haft till räkningar, har jag lagt på alkohol istället, och jag har nu som ett peppningsmål att spara
någon tusenlapp i månaden som ska gå till en resa till mig själv om ett halvår.
Kunde jag lägga så mycket pengar i månaden på alkohol och taxi, så tänker jag att jag nu ska lägga det på bra sund mat, samt spara.

Ja, nu kör vi!!

Många av oss känner nog igen det du skriver och också hur man känner inför sig själv, inte minst då man ser sin spegelbild och ser hur man allt mer sjunker ner i fördärvet. Det positiva är att bara man får en helnykter period ett tag, så vänder det rätt snabbt tillbaka. Kroppen kommer att vilja hitta sitt forna jag och bara man får balans med kost, vatten, sömn osv, får lite sol i sinnet och på skinnet och inte minst börjar blomma upp inombords, så kommer det att synas på spegelbilden.

Det gäller bara att klara av den första jobbiga delen, precis där du är nu idag. Det låter precis som du skriver att det nästan var skönt att du fick stå med skammen i helgen, annars hade du kanske fortsatt i samma spår. Det verkar för de flesta av oss här på forumet som att det måste till något sådant för att man ska vakna till och bli beslutsam på riktigt.

Toppen att du säkrar upp din kost och tänk även på att vara rädd om sömnen din. Inte minst nu kommande dagar. Det kan gå av sig självt, att du upplever en ökad trötthet. Det gjorde jag och har läst fler här som har beskrivit samma sak, men sov, vila och ge kroppen en chans att återhämta sig och ställa om. Drick vatten som folk och beroende på hur mycket sol du har fått på dig sista halvåret, så kan också D-vitamin vara ett bra tillskott.

Får du fysiska abstinensproblem, kramper eller svårare problem, så uppsök sjukvård. Ta hellre den hjälp som finns än att du sitter hemma och mår dåligt, särskilt vid fysiska problem. Har du tur så går det dock lättare på den biten och den tuffa biten att kämpa med blir psyket och suget.

Härligt att du har ställt in dig på att ta kampen iaf! Nu kör vi!!

Vi hade det som ett ämne idag, hur länge det är sedan folk hade en "vit månad". De flesta svarade att det knappt mindes det. "När jag ammade" svarade någon. Tänk om vi människor bara hade tagit på oss att faktiskt låta bli alkoholen då och då, ha vita månader. Det skulle stävja ett begynnande missbruk och hindra ett kanske framtida beroende. Låta kroppen se vem det är som egentligen bestämmer över vem.

Egentligen borde alla schemalägga sig till att vara renlevnadsmänniskor i perioder :)
Kan man avvara alkoholen utan problem i en månad, så blir det ju också ett kvitto tillbaka.

Njut av barnens skolavslutning, så underbart att sommaren äntligen kommer nu!

När jag läser dina rader och tänker tillbaka känner jag igen allt det du beskriver. Miljöer där alkoholen är en del av kulturen, där yrket normaliserar ett ökat drickande. Säkert även ekonomi som tillåter ett stort mått av njutningsperspektiv på tillvaron. Allt gott och bra så långt. Men samtidigt kanske du har hållit på så ett tag? Kanske är det inte först nu som ångesten har visat sig?
För mig var det så att jag faktiskt kunde hålla på så ganska länge. Med lätthet kanske 10 år. Men i efterhand ser jag att det var en långsam utförsbacke. Visst kan det för oss alla vara en härlig livsstil, och även jag njöt av att ha helt obegränsad tillgång och möjlighet att dricka väl valda och exklusiva viner.
De som inte "klarade" av att hantera detta, så jag nog egentligen på som riktiga loosers.

Bara du vet var du står, men om jag får ge dig ett riktigt välment råd så är det att börja med en vit månad.
Förmodar i och för sig att du reda haft den avsikten? Något annat som med facit i hand hade varit bra att veta under utförsbackens gång var hur det faktiskt kan bli - och kunna tro på det - innan.
Talesättet "det är lätt att vara efterklok" stämmer i största grad in på vad ett ökande drickande leder till.

Om du inte sett den här innan så ta en rejäl titt och studera den noga. Tyvärr stämmer den, och resan ner tar enligt "experterna" ungefär lika lång tid som resan upp...

http://www.frialankarna.m.se/jellinek.htm

Ha en fin dag!

//PP

Varit på barnens skolavslutning. Lycka!!!

Tack för era kommentarer, jag tror att stöd och nya vänner här är ett bra sätt på vägen, ensam är aldrig stark tyvärr.

Piggar verkligen upp att läsa dina morgonrader. Passar fint till morgonkoppen med kaffe.
Ja Lena, det har onekligen varit en resa för dig. För min egen del fanns och finns det ett värde i att
jag under flera år skrev i samma tråd, med samma gamla titel som jag valde när det var som värst.
Jag kunde och kan fortfarande gå tillbaka, även om jag nu sakta känt att det är tid för något nytt.
Vill jag, kan jag ju fortfarande gå tillbaka och läsa.
Säkert finns det något positivt i att minnas? Samtidigt vill jag ibland glömma, men jag tror inte det är rätt. Är det inte så att vi kanske behöver acceptera avgrunden för vad den var, för att vi sedan på riktigt ska kunna känna en ärlig form av "återuppståndelse"? Samtidigt som vi behöver vara förlåtande mot oss själva och inte älta det förgångna?
Oavsett, härliga morgonrader. Hoppas du får en fin avslutningsdag!

//PP