Senaste kommentarerna i forumet

Vändningen - vet inte om "jag - ett rattfyllo" är så postivit heller i så fall...!

Lena - åh? Så du minns dina skolavslutningar? Det är nog mer än vad jag kan säga... :-(

Kram på dig

Ny dag, nya tag. Denna Mittwoch bjuder på uppvaktning av en som får sommarlov äntligen, roligt att få återuppleva den här glädjen och förväntan igen, pirret och sorlet och lilla tåren i ögat när det ska sjungas avslutningssånger och sägas hej då. Många alkoholdebuterar en dag som denna, så var det för mig med. Jag och bästisen delade på en kvarting och medan jag skrattade åt precis allt slutade kvällen för min kompis i spyor och dåligt mående. Symptomatiskt, kan jag tänka så här i efterhand. Hon utvecklade aldrig nåt destruktivt förhållande till rusdrycker.

Vändningen, trevligt att du ser mig som "uppstigen". Ja, man vet aldrig, den som lever får väl se.

Jag tror att A har gett våra stackars psyken mycket mera stryk än vi kan föreställa oss. Jag skrev till Vilja häromdagen att jag ibland tror att ångest har hamnat i DNA:t hos oss pga av detta ständiga drickande. Nu klarar du tom av en mardröm, du är på rätt väg, dvs ifrån A. Kram !

Fick ett trist besked igår och köpte mängder med A inför festligheter där det ska bjudas friskt. Jag bestämde mig redan i förra veckan för att inte själv dricka något, men det hade jag aldrig, aldrig klarat utan antabus med all denna A hemma i och med att jag drabbats av motgång. Ja, ja, kan man tycka, tar man antabus har man ju "fuskat" och testar inte sin karaktär, men jag kan erkänna att jag inte hade tagit antabus utan detta forum. Tidigare hade jag lurat mig själv och trott att jag skulle klara att dricka måttligt i morgon, men inser nu att jag inte klarar att vara tillräckligt måttlig ur barnens synvinkel. Känns bra! Ser fram emot en morgondag utan oro för att jag ska dricka för mycket.

Är jag inte kapabel att ge dig, men jag är säker på att du kan få mycket stöd och hjälp genom att vara med på detta forum. Jag har bara vara med Inter veckor men det har gett mig otroligt mycket. Känns som en helt ny vänkrets och man inser att vi är många som har problem med A. Du är inte ensam!

Grattis till den lyckade semestern!

Men OJ! Vad underbart!! På riktigt, gick det bra hela semestern? Fantastiskt ju, vad stolt jag(?!!) blir!!! =)
Grymt!!!! Då har du ju verkligen gjort bra ifrån dig!

Känner igen vardagsstressen och suget, men jag har kommit på för min del att det kanske inte är ett alkoholsug jag känner egentligen. Det jag känner är en olustkänsla, en slags oroskänsla. För att bli kvitt den så har jag tagit A som ett snabbt hjälpmedel. Nu har jag bunkrat med alkoholfria viner, sockerfria lågkalori-chokladkakor, träningsprogram, kvarg, Jokk lingondricka och gudars vet allt. Har massa verktyg att ta till för att attackera olustkänslan nu :)

Finns inte på världskartan att du förstör något genom att göra ett eget val vad du äter och dricker. Väljer du att inte dricka alkohol är det ditt val. Väljer din sambo att tycka att du har förstört något, så har han fnurr på tråden någonstans. Ta alkoholfritt, vad skulle vara förstört med det? Det kan lukta i praktiken lika, det kan bubbla, drickas i samma glas och man kan umgås på samma sätt och skåla och hela fadderuttan. Han ska väl vara glad om han är ihop med en "renlevnadsmänniska", inte minst när vi vet hur illa det kan gå om man fortsätter i samma negativa spår. Det där tycker jag inte du ska lägga tankar kring, för på just denna punkt är det du som har rätt. Så är det bara.

En vän till mig reser i hela världen och är med kunder på middagar etc. ofta. Han valde att sluta med alkohol helt och det har fungerat jättebra. Just att han inte dricker alls, gör att det accepteras av alla överallt. Ett problem när man reser som du gör är väl det är svårt att dricka bara lite? Kanske är det då bäst att sluta helt?

I vilken tråd läste jag om att någon hittat en bok av Tommy Rosen om yoga som en del i behandling av missbruk??? Letade på nätet och hittade en bra länk där han beskriver det:

http://youtu.be/_EDbpokub5g

Intressant för oss som är inne på det här med yoga och mindfulness som ett verktyg i kampen mot beroende ( och det gäller ju alla beroenden).

är det bra, Vändningen, att vi faktiskt börjat reflektera över vårt beteende. Bara det är ju stort.. Då gör man ju i alla fall ett medvetet val när man stoppar ner flaskan i shoppingvagnen. Det "råkade" bara inte bli så för att autopiloten var påslagen :).

Semestervecka avklarad utan en droppe a. Känns bra!
Men hemma igen med all vardagsstress kommer suget som ett brev på posten.
Koppla av, koppla bort, vinglaset i handen och fötterna på bordet.
Nä jag skall inte men oj vad jag skulle vilja.

Oj vad ni satte igång saker för mig PP och Santorini. Måste ju jobba!!!!
Men denna skam jag burit på alla år att jag inte kunnat hantera mitt liv utan att döva mig. Hör mina föräldrars ord " men att du inte kan äta normalt" i huvudet. Nej jag kunde ju inte det. Varför skickade de inte bara ingen till läkare och behandling??? Men man visste för lite om ätstörningar på tidigt 80-tal. Så jag skämdes istället. Liksom jag gör nu...
Men jag kan vända detta, JAG KAN!!!!

...så oroar jag mig också för hur sambon kommer reagera. Han har inte riktigt gillat att jag inte tar ett glas vin på vardagarna ( ja, än har jag bara kommit dit, vet inte vad jag sysslar med egentligen...). Kallar mig retsamt för " renlevnadsmänniska". Jag fattar ju att det är för att det inte längre legitimiserar hans vin på vardagarna. Så det tar han när jag lagt mig.
Så, ja, jag oroar mig lite att han ska tycka jag är "tråkig" om jag inte ens tar ett glas vin till middagen. Sedan skulle han absolut acceptera argumentet att jag gör det för barnens skull. Men inom honom skulle han nog inte egentligen tycka det är kul. Och då får jag dåligt samvete att jag förstört.
Och jag vet, vad han tycker är inget jag behöver bry mig om. Detta är bara min oro och osäkerhet.

Min erfarenhet nu efter två helnyktra veckor är att motivationen tvärdök till precis allt i början, men den kom tillbaka efter ca 10 dagar och då helt utan A i tankarna.
Nu börjar jag känna mig piggare och mer energisk och inte minst mer effektiv. Det kanske blir svårt imorgon, men stå emot! Du kommer vara mer effektiv och du kommer att känna efteråt att det var skönt att få det gjort. Håll ställningarna!

Lugn och trygghet verkar ha varit ledmotivet :)

Ja, visst fasiken är det svårt. Det är ju alkoholen vi har att göra med!
Och det tar sin tid innan det lättar, men om man inte genomför vändningen och håller sig till att ändra på de insikter man redan fått, så blir det inte bättre. Historien med utlandsresan och habrovinken i skallen att den skulle vara mindre värd om man nu inte får uppföra sig som en sydeuropé ens när man är där, är helt naturlig efter ett par veckor i nykterhet. Men att göra en Alfons Åberg "ska bara", (kanske har du läst den för barnen?) fungera oftast inte. Allt som ska göras innan man sätter ner foten, den bör vi inte gå på.
Det finns massor av trådförfattare som påstått exakt samma sak. Jag ska sluta att dricka - men först ska jag åka till Canarieöarna om typ 4 veckor. Innan dess "lönar" det sig inte för då kan jag ju inte dricka i Spanien.... Tror du att de lyckades när de kom hem? Nopp! Och om de gjorde det så var det undantaget som bekräftar regeln.

Jag har själv hållit på hur länge som helst och shitchattat med och mot alkoholens argument. Det gick dåligt, så idag säger jag helt enkelt håll klaffen om/när den rösten dyker upp. Och det gör den ibland, det är en envis förbannad goja att tjata...

Sen är det upp till var och en att definiera vad man själv ser sig som: Riskbrukare, Missbrukare, Alkoholist? Jag tror det är viktigt att försöka vara ärlig med sig själv. Men oavsett vad vi är så är vi inga dåliga personer för den sakens skull. Och det finns ett vettigt liv även efter senaste snurret i skallen, tro mig!

//PP

Jag har känt mig som ett fake länge nu. Dricker gröna drinkar och äter vegetariskt. Kan allt om det mesta inom friskvård. Är alltid den som tar alkoholfritt på tillställningar. I många år drack jag ju inte ens alkohol, men då var jag fake på maten istället. Hetsåt när ingen såg. Vilken ångest detta väcker när jag börjar gräva i det.

Vill inte vara fake längre. Den Sattva alla känner är ju den rätta Sattva. Den Sattva som dövar sig är inte den genuina Sattva....

Ni har båda rätt!!!
Åh om jag ändå kan klara det. Jag har ju brutit löften mot mig själv så många andra gånger. Har en historia med bulimi sedan tidiga tonår, detta är precis samma djävul. Är frisk från det, eller så är det bara bytt mot annan djävul. Min poäng är att jag svikit löften om att aldrig mer hetsäta i 15 år, sedan några lugna år på all beroendefront några år då barnen föddes etc.

Jag har brottats med att jag inte lever som jag lär i många år nu. Jobbar ju för sjutton med rehabilitering och friskvård både som lönearbete och på fritiden...

Åh ni trycker på en skitjobbig punkt. På ett bra sätt. Uppvaknande. Ska jag då äntligen stå upp för mig själv och bli den jag är. På riktigt...

Nej, jag tar inte alls illa upp. Och du har ju rätt. Fasiken vad svårt detta är. Ja, barnen förtjänar att jag är spik nykter under resan. De är, som nog alla med barn vet, min ömma punkt. Tack att du tryckte på den, det behövde jag. Jag vill se mina barn glada och lyckliga, det är allt som är viktigt för mig! Jag blir liksom aldrig "full", men visst sjutton är det en skillnad på mig med eller utan alkohol i kroppen.

tar jag mej friheten att säga precis som jag tycker. Det gör jag för övrigt annars också, på gott och ont :). Jag säger som PP, du och barnen är värda en nykter semester, framförallt barnen. Tänk på hur stolt och stärkt du kommer att känna dej efter det, jämfört med känslan av misslyckande om du dricker. Jag vill punktera ett påstående du gör när du säger att det kommer inte att bli nåt överdrivet drickande eftersom barnen är med. Men du skrev i inledningen att du nu dricker 3-5 glas vin per kväll och att barnen påpekat det. Det är ett överdrivet drickande redan på hemmaplan. Tror du det blir mindre utomlands så lurar du dej. Som PP säger, det är ingen vän som talar till dej i huvudet, det är alkoholdjävulen om man vill vara drastisk. Du gör naturligtvis som du själv vill men överväg väldigt noga. Jag lovar dej den bästa semestern någonsin om du vågar vara nykter och dina barn slipper oroa sej.

Vet verkligen själv hur svåra "förhandlingar" med dig själv du går igenom. Kontentan av det du skriver är att du "håller dörren på glänt" till om du nu på resan ska dricka eller ej. Vidare att det inte skulle bli överdrivet drickande pga. av att barnen är med? I ditt första inlägg skriver du att du dricker 3 - 5 glas varje kväll, och att du försökt i år att avstå från det, och att du är beroende....
Vidare har din partner även han problem med drickat. Dina barn oroar sig för dina dryckesvanor. Med risk för att låta tuff vill jag ändå vara öppen med hur jag tänker när jag läser det. Du har alla argument i världen att avstå från att dricka på den här resan!

Sen finns det "röster" som försöker påverka dig till att det visst skulle vara ok... Att en utlandssemester skulle vara typ "värdelös" utan vinglaset i en pergola.
Jag kan höra den rösten inom mig ibland, och när jag hör den så vet jag att det inte är någon vän som talar. Om du känner efter tror jag att du faktiskt kommer fram till samma sak?!

Lycka till, du och barnen är värd en nykter semesterresa

I all välmening!

//PP

Och vad tydlig den var! Och vad kul att du skrivit ner den! Jag tror drömmar är viktiga...

En sak som inte är bra är att när jag tagit ett par glas får jag sådan arbetslust. Jag kan fara igång och rensa ogräs eller städa.
Hur tusan ska jag hitta sån motivation utan att dricka. Jag intalar mig själv att det går men nu har jag verkligen snöat in.
Imorgon ska vi ha en fixar dag hemma inför semestern. Vi ska ha husvakter så det är mycket som ska fixas.
Det positiva är att min man är hemma och då blir det inte så enkelt att smyga med A.
Jag har redan börjat peppa mig, men just nu känns det bara som spel för galleriet.
Tungt !!

Vaknade ur en dröm som jag först kände mig lite förvirrad av. I drömmern var jag på väg hem från någonstans och tog fel buss. Jag märkte ingenting förrän jjag skulle stiga av bussen och upptäckte att jag hamnat helt fel, i en annan stad. Där gick jag omkring och letade efter busshållplatsen för bussarna som skulle ta mig rätt. Det var svårt att hitta, stan var svår att orientera sig i med många vindlade gator och höga backar som gjorde det svårt att få överblick. Jag frågade människor efter vägen och hamnade också hemma hos några personer. Uner hela sökandet försökte jag också ringa till min käraste som jag visste väntade på mig hemma, men jag hade problem med at slå siffrorna rätt och kom fel hela tiden. Det konstiga var att jag inte någon gång under hela tiden kände mig stressad. Tvärtom kände jag mig lugn och nyfiken på vad jag skulle få se och vilka människor jag skulle träffa under sökandet. Var alldeles trygg med att jag så småningom skulle hitta rätt. Det var som en spännande utflykt till en okänd trakt som jag med öppet och nyfiket sinne utforskade. Jag kände också en stark förtröstan i att mannen lugnt väntade på mig hemma och tanken på honom kändes varm och bra. En av felringningarna gick till min son som då var hos sin far och han berättade om något roligt som de skulle göra tillsammans, något som också gjorde mig glad.
När jag vaknade var jag förvirrad av jag att inte kände stress eller ångest efter att ha kommit vilse - utan istället den där lugna tilliten. Den känslan ska jag bära med mig idag :)

Önskar er alla en varm och tillitsfull tisdag!