Senaste kommentarerna i forumet

Åh, vad jag hoppas kunna följa dig i fotspåren, Mod. Jag har sagt till midsommar. Då är det tre månader. Nu är ju Valborg förestående och då är det ju dags att mobilisera all styrka att inte trilla dit när det dricks runtom en. Fast det känns som jag fixar det. Just nu i alla fall :). Du har gjort det jättebra, Mod. Jag får gå in och läsa om hur bra du mår när jag sviktar. Jag ska dit jag med:). / FM

Nu är det fyra månader sedan jag tog mitt beslut, tidigt en morgon, om att inte dricka senare den kvällen. En kväll blev till två, till tre, till 7, till en måndag och nu är det fyra månader. Jag har egentligen inte tagit mer än en dag i taget och tänkt " jäklar vad bra jag mår, jag tar en dag till" och så har det " bara" rullat på. Har ännu inte bestämt hur det ska fortsätta utan tar en dag i taget. Idag är jag nykter och mår sååå bra av det:)

Jag känner mig piggare och gladare än jag gjort på många år. Känslan av att vakna pigg och utvilad är underbar. Det finns så otroligt många fördelar och jag har skrivit om dem tidigare, tänker inte tjata :) Det går bara inte att jämföra med hur det var i höstas. Har inget sug efter alkohol mer än ibland när det är stressigt och jag känner mig pressad och i behov av att koppla av men suget går över väldigt snabbt och jag väntar ut det.
De bästa månaderna på många många år och jag vill inte tillbaka till mina gamla vanor (ovanor)!
Jag upplever att jag är bättre på jobb, bättre fru och mamma och bättre med mitt lilla barnbarn. Inser att jag nu är som jag vill vara. Känner mig fri :)

Tanken låter inte bli att dyka upp, trots att jag vet att jag inte har någon som helst say in the matter.
Farsan kom ut från anstalten i lördags. Då ringde han. Jag valde att inte svara då jag var upptagen. Förmodligen ringde han direkt efter att han kommit ut. Eller ja, det är vad jag tror i alla fall.

Idag, tre dagar senare, ringer han igen. Jag har skjutit på att ringa tillbaka. Jag står mitt i matlagningen när samtalet kommer. Väljer att inte svara, men tänker att jag ska ringa upp efter att jag ätit. Han ringer på hemtelefonen. Och så en stund senare ringer han på mobilen igen. Jag svarar. Han är full.

Jag tänker: "Hade jag kunnat påverka…? Om jag bara hade svarat i lördags… Hade han då låtit bli…?"
Jag vet, jag vet, att allt det här ligger utom min kontroll. Men frågorna dyker ändå upp.
Och någonstans i det här dyker det även upp ett sug hos mig. Att höra hans "glädje", hans kärleksfulla (just så, kärleks-fulla…) drunkna röst.
Den känslan av att älska allt och alla i fyllan…
Men suget blir inte långvarigt. Sorgen smyger sig på istället. Jag önskar att jag kunde göra något. Jag undrar hur han mår. Hur han känner sig. Känner han sig ensam? Ensam som jag? Om jag aldrig frågar så får jag inga svar. Jag behöver finna modet att fråga. Hur många chanser på livet kan en människa få? Jag vill inte att det en dag ska vara för sent...

Ja. Börjat fundera på de här med min ångest. Som nu. Känts som att de vibbrerar inne i kroppen hela dagen. Vet inte hur man ska förklara de för syns inte utanpå men inne känns de som att man, ja. Vibrerar:) Även förhöjd puls och en stor klump i bröstet av ångest.
Och detta är de jag alltid tänkt att de är. "Bara" vanlig Ångest. Men nu har jag börjat fundera om de kan vara så att de faktiskt är abstinens som spökar. Att jag på veckorna går med abstinens, fyller på med alkohol på helgen och sen börjar allt om.
Någon som vet om de är möjligt?

Och någon annan som känner av dom konstiga vibrationerna?

Har vaknat upp på min andra nyktra dag efter att i helgen ha brutit min nyktra svit på tolv dagar.
Hjärtklappningen, svettningarna och ångesten är påtagliga.
Har en fruktansvärd rastlöshet men orkar inte ta tag i något än.
Räknar timmarna tills jag senare idag ska på terapi. Mitt andningshål i tillvaron.
Längtar tills kvällen kommer då min oro lättas när mörkret lägger sig.
Men jag är rädd för att somna då jag vet att morgonen alltid kommer med nya oroskänslor.
Det svåraste är att härda ut. Och att inte ta det där glaset.

Hoppas mötet går bra och verkligen kul att höra att du hittat rätt.

Kram

om alkohol finns det men den här tycker jag är bland de bättre :
http://www.nt.se/bloggar/klartankt/forvandlingen/?blog=8018727&entry=10…

skönt att du hittat rätt. Jag är inte nöjd med min samtalsterapeut.
Har fått svar på mina blodprover och enl SSKn var dom inom normalvärden. Men ska få träffa en läkare om två veckor som också iofs ska utvärdera dom och sen bestämma hur man ska gå vidare. Men enl SSKn får man inte hjälp om man blåser 0.0 och har bra värden. (Kanske borde supa till innan nästa möte bara för att få hjälp?)

Berätta gärna hur de fortsatta mötena och behandlingen går! Man kan alltid inspireras av andra när de som för min del inte verkar leda till något via beroeendecentrum.

Otroligt bra gjort att du sa nej till vinet idag. Alla tummar upp för dig!
Hoppas långhelgen blir nykter och mysig med barnen! Håller tummarna

Härligt med folk som är engagerade.

Tack till er som kommer med uppmuntrande ord.
Till dig M_K. Har man barn och söker till Beroendecentrum går det automatiskt en anmälan till Soc. Detta genererar i princip ett samtal där man får förklara sig.
Får man sedan en anmälan från St Göran blir så klart situationen lite mer jobbig. Mötet sker imorgon.
Känner mig dock relativt trygg. Varken jag eller min fru känner att vi har något att dölja. Vi är två aktiva föräldrar som har aktiviteter 5 dagar i veckan med barnen. Att pappa tar ett glas här och var när ingen ser känns mer som mitt problem än deras. Dock ett problem som skall hanteras.

Vill ni återrapporterar jag så klart hur mötet gått.

Sen en annan rolig nyhet. Har igår varit på Alkoholcentrum i Mörby. Här har dom lyckats. Passar mig perfekt. Detta är en ny avdelning som mestadels behandlar personer som jobbar för mycket, stressar för mycket och tar till ett glas för att varva ner. Hela miljön var inbjudande. Det var jag och ett gäng andra i "kostym". Nu överdriver jag lite men det var personer som var precis som jag. Vi har alla jobb, familj osv. Mao kände jag mig helt plötsligt hemma. Det har jag inte gjort på tidigare ställen. Jag vill inte säga att de andra ställena har något fel. Var bara skönt att vara på ett ställa där jag på ett naturligt sätt kunde känna mig hemma.

Väldigt proffsigt mottagande. Väldigt tydlig plan hur behandlingen skall gå till osv. Kändes som vilket jobbmöte som helst. En klar process och en klar målbild.
Teori är alltid teori. Jag skall nu även genomföra detta i praktiken. Då jag själv får vara med och påverka hur denna process skall gå till kommer jag gå på en kombination av samtalsstöd och medicin.
Praktik är inte alltid lika lätt som teori. Imorgon skall jag lämna blod och redan där kommer det gå lite snett. Jag kommer vara "ren" när jag lämnar blod men de senaste veckornas liv kommer inte ge några bra resultat.

Vill ni beskriver jag gärna min resa vidare. Tror faktiskt den kommer bli OK.

//C

Men för mig blev det att jag typ köpte 4 flaskor i stället......sen försökte jag vara duktig och "bara" köpa 3 flaskor åt gången. Men det är sant att det blir mer "synligt" när man köper flaskor.

Ljuset i tunneln finns där. Titta noga så ser du det :-)

Försök se det positiva.....även om det bara är nått löjligt simpelt......att du har ett täcke att hålla dig varm.....titta extra noga på blommorna för de är vackra ;-) etc.

Kram

Mängderna är störst på helgerna men just denna helgen var nog lite extrem.....eller väldigt extrem.
På fredagkvällen var jag på AW....det blev 2 glas bubbel, två glas vit vin, 1 gammeldansk, 1 wiskey, 1 öl och smakprov av gin. Bakfyllan på lördagen var inte jättejobbig men vi var på kalas då. Vi började redan dricka runt 1300. Och oj oj vad jag drack. Här får jag gissa.....1 öl, typ 6 snapsar av typ 40% sprit, säkert minst 2 flaskor vin. Bakfyllan på söndagen var fruktansvärd så återställaren slank ner redan vid 0900. Jag vaknade vid 0700. Under söndagen drack jag ytterligare 1 öl. 1 flaska vin och 1 wiskey.

Pratade med mitt ex om vår son och då efter det samtalet kom det.....hit men inte längre....är barnen här så är det noll alkohol för mig, sambon får göra vad han vill. Jag tänker inte heller hinka i mig A-fria alternativ som öl eller vin. Vatten och zero läsk. De A-fria alternativen kan vara ok på helgerna.

I dag var enkel dag. Ingen alkohol. Jag var iväg och paketerade massa kött. Min mamma och hennes kompisar var med. Kompisarna drack men inte mamma för hon skulle köra sin bil sen. Så hon erbjöd sig att köra dit vi skulle ifall jag ville smaka lite vitvin. Jag var stark och sa NEJ TACK och att jag inte vill dricka alkohol när barnen är här.

Jag oroar mig dock lite grann för långhelgen som kommer. Jag måste klara det.

Jag har till och med funderat på att ha ett billigt vin tillmatlagning INLÅST ! Min partner får helt enkelt gömma nyckeln eller ha den på sej! Smart va? Jag tror inte att jag kommer att göra inbrott i mitt eget hus... Jag har för mej att matlagningsvin från affären inte ger så fyllig smak i maten. Hur som helst så klarade jag helgen och äntligen en vanlig måndag! Tipset att hålla sig sysselsatt fungerar bra. Nästa utmaning blir Valborgsmässoafton. Men jag funderar på,att planera ett firande som kräver bilkörning. Det vore så otroligt skönt att klara det! Tips på,fler strategier?

Hej,
Jag har supit bort nio år av mitt liv. Då pratar vi om "varje kväll", då jag knäckte några öl. Allt började med att jag köpte ett sexpack 3,5% bärs. Sen har det helt enkelt eskalerat de senaste fyra åren, då fick jag nog och slutade. Jag har varit nykter i ett halvår, och mår bara bättre. Jag hade väl tur när det gäller abstinensbesvär, kände inget av dem. Jag går på AA möte och det hjälper mig. Du klarar det, och du måste tro på Dig själv. Du är inte ensam.

Lycka till!

Jag har drabbats av en jäkla förkylning och kan knappt sitta upp, tycker synd om mig själv. Fattar vad du menar att man tackar nej för att verka "duktig". Men Blomman jag tror ändå att om man bara köper en flaska finns du ju liksom bara en flaska inte en hel BIB.

Jo, jag minns att du fått extern hjälp med barndom, uppväxt m.m. Men jag kom inte ihåg att du sökt ren "alkoholhjälp". Du kanske skulle pröva det som finns på forumets hemsida...?

Jag har hållit på en hel del med mindfulness och meditation. Om du har möjlighet att gå en kurs i mindfulness, så gör det! Det är ganska livsomvälvande för sådana där rastlösa själar som oss. Det handlar mycket om att vara här och nu, ta emot både det jobbiga och det bra när det kommer och vara i det. Det har hjälpt mig mycket i alla fall. Funderar på en annan sak. Du som är "lite hooked" på träning. Har du prövat yoga? Det finns ju flera olika typer och ashtangayogan är rätt tuff. Förutom kroppskontroll, så ger det så himla mycket mentalt. Tror att det skulle kunna vara riktigt bra för dig.

Så, nu har jag läxat färdigt. Ursäkta!! :-0

Det är så fint med det här forumet, när man väl kommer tillbaka igen står de andra här med öppna armar och tar emot.

Jag tror på dig LP. Och du, grattis till ditt nya jobb - vilken häftig känsla att gå in i en utmaning. För min del blev mitt nya jobb förra året ett wake up call och drivkraft att förändra mitt liv eftersom jag visste att jag inte skulle klara av mina nya utmaningar om jag inte hade fullt fokus (läs: var bakfull, seg och ångestladdad).

Kör så det ryker!

Ja du vi är många i samma båt som du. Det vi kan göra är att stötta varandra och försöka göra bra val.

Classic! Jag drog ut på uppstigningen å det längsta i morse men nu är dagen över och trots megahuvudvärk så är jag ändå nöjd med dagen. Nu är det snart helg igen. ho ho ho...
//SL

PS. Räckte upp handen allt vad jag kunde!

Nu sitter man här i tårar igen och vill bara dränka sorgen i alkohol. Trots att jag sa för någon dag sen IGEN att de fick vara nog.
Allt går verkligen emot mig. Senaste året har varit ett rent helvete. Sak på sak på sak går fel. Och hade de varit saker jag kunnat påverka hade man väl fått skylla sig själv men nu är de saker bortom min makt som går åt helvete. När man tagit sig ur ett djup och tänker att "nu kommer allt bli bättre!" Kommer nästa bakslag. Detta är alltså inte alkoholrelaterade anledningar utan andra. Jag har haft så mycket skit runt mig senaste tiden att även dom simpla sakerna nu börjar ta så mycket kraft. Varför kan man aldrig bara få en lugn stund?! Sjukdomar har avlöst varandra, fel medicineringen har försatt mig i nästintill komaliknande tillstånd. Utbildningsmöjligheter skiter sig och jag vet inte längre vart jag ska ta vägen. Är de så jävla konstigt att man vill dämpa sorgen då..
Jag tänker varje dag att jag inte orkar en dag till. Livsgnistan har lämnat mig mer och mer för varje bakslag och Nu känns den banne mig helt släckt.

Visst är de jobbigt inte kunna stå emot. Och när man som för min del beroendecentrum inte verkar tycka att jag har något problem ger de mig anledning att fortsätta. (Vilket är helt fel tankesätt men så funkar min hjärna)
Får jag fråga vad dom "äckligt stora mängderna" innebär? Jag drack i helgen 5 liter vin onsdag-lördag vilket jag anser är helt galet mycket.

Innan jag vågade mig in för att skriva här så surfade jag runt och läste och du var en av dem jag följde :). Jag har precis som du rastlösheten som min största fiende. Av den anledningen har jag laddat ner appar med mindfulness som jag pluggar in på kvällen när jag ska sova. Tror hjärnan tar till sig budskapet fast jag somnar, för numera somnar jag ganska direkt. Finns ett flertal engelska relaxappar som är kanon. Ett litet tips från en annan rastlös/ FM

Jättekul att du är tillbaka. Det har inte gått så bra för mig heller, men jag är också djäkligt envis så jag känner många gånger att jag snart ska vara över muren, en resa kvar till helgen med gamla kompisar, sedan vill jag sätta stopp för gott. Då känns det bra att du också är här med samma målsättning!
Allt väl,
Fenix

Matlagningsvin ska det vara :)