Senaste kommentarerna i forumet

Köp vanligt matlagningskonst på affären. Det är tillräckligt äckligt ;). Hittills har jag fixat att ha vin hemma utan att dricka, men igår var det nära. För mig spelar det ingen roll vilket. Hade jag fallit för frestelsen och inte haft nåt hemma så hade jag lånat av närmsta granne. Då kan inte såna små petitesser stoppa mig. Kosta vad det kosta vill. In i dimman bara! Oj, vad man ser sitt eget (sjuka) beteende när man plötsligt gör tvärtom ett tag.
Gott med gulaschsoppa. Nu blev jag sugen :).

Som andra redan sa, naturligtvis skall du vara här!

Hoppas du lyckas få tag på vad som driver dig tillbaka och driva bort det i stället. Jag skall själv börja en kortkurs i mindfulness aldeles snart, kan kanske försöka skriva litet om den upplevelsen i min tråd, om det känns som om det kunde hjälpa andra.

Nej det blev inget vin i går fast det var nära. I stället grät jag och kände mig maktlös. Jag avskyr när rastlösheten slår till som mest. Det är som ett vilddjur på insidan. Och familjen fattar ingenting och jag orkar inte förklara. Blir bara sur och otillgänglig och slår ännu mer på min oförmåga att hantera jobbiga känslor. Jag kan ju egentligen inte sätta fingret på vad det är så hur ska jag kunna ge en vettig förklaring. Vill bara vara i fred och det är i princip omöjligt med det jobb jag har plus stor familj. Min lösning i många år, för att inte gå bärsärk, har varit vin. Då har jag blivit lugn och glad och inte tagit så hårt på saker och ting. Men det kommer som bekant surt efter. I dag är jag mest trött och tom. Det får väl gå det med.

Så underbart att just ni båda som varit i mina tankar hela denna resa kommenterar och ger mig nytt hopp.
Underbart.
Mycket glädjande med dina 11 månader. Vi var ju på god väg tillsammans där du och jag. Jag hade ju 5-6 månader utan A och så föll jag i november förra året.
Hjälp utifrån har jag mer eller mindre alltid haft och tagit hjälp av genom egna kontakter med vården och kommunens beroende enhet. Jag vet så väl när det är dags att söka. Det är tveksamt vad det gett mig. Jag har varit igenom så många sessioner och psykologer och känner mig färdig med barndom, problem och beteende.
Jag vet om alla varningssignaler och fallgropar, det hjälper mig inte att få reda på samma saker igen o igen o igen.
Det som är viktigt för mig är att inte glömma, aldrig glömma hur jävligt jag mår dagen efter.
Det vet vi väl alla hur lätt det är att börja romantisera eller förtränga det onda efter en tids nykterhet?

Jag tar definitivt inte ut något i förskott och säger aldrig, "Aldrig mer" igen.
En dag i taget och sakta men säkert så är livet bra igen. Rastlösheten är min största fiende och utmaning.
Har börjat tänka mycket runt mindfullness, har tyvärr varit för rastlös för att ta tag i det.
Träning har ju alltid varit min räddning.

Tack underbara ni för att ni är med där ute. Jag har saknat er.

LP

Alltid bra med lite morgon-djävlar-anamma! Upp med fingret allt vad du orkar - fast kanske under bordet - för husfridens skull. ;-)

KRAM

Välkommen tillbaka! Klart det är här du ska hänga. Det är här det händer, vet du väl ;-)

Tråkigt att det inte gått så bra, men det gäller att inte ge upp. Eller hur? Tänkte faktiskt på dig senast igår (!) och undrade hur det gick för dig. Vad tror du om att ta hjälp utifrån den här gången? Det finns ju en hel del att tillgå? Ensam är inte alltid stark. Du är visserligen inte ensam - forumet finns och du har din familj. Men det kanske inte vore någon dum idé i alla fall?

Själv har jag äntligen kravlat mig upp ur höstens djupa håla. Äntligen mår jag bättre och känner mig gladare. Det går alltså framåt även för en gammal sur en. Har inte druckit något på snart 11 månader. Det har varit jobbigt vissa dagar, men de dagarna blir färre och färre. Jag hade dock inte överlevt utan terapin som jag fortfarande går i. Den har varit ett rent helvete att traggla igenom, men jag är övertygad om att den har förändrat mig i grunden. Tja, jag är inte färdig än, men so far so good...!

Tänker på dig och skickar ett stort, stort lass med styrkekramar till dig

Hej Lill-Per. Jag har saknat dig och det är roligt att du kommit tillbaka. Hoppas att du stannar här på forumet. Jag har inte så mycket tid just nu men själv har jag en nykter period om drygt tre veckor bakom mig. Jag hade två inte fullt så farliga dryckesdagar i samband med en lång bilresa dessförinnan men före det ytterligare drygt två veckors nykterhet. Jag har också fasat ut mina insomningstabletter, vilket inte är lätt det heller. Andra natten idag utan dessa tabletter. Blev orolig, dålig sömn men jag kommer inte att ge mig. Jag ska bort från dessa insomningstabletter som gör mig än mer nedstämd.

I övrigt är vi nog väldigt lika du och jag. Allting går antingen i svart eller vitt. Förmodligen är vi lite av tjurskallar också. Vi ger oss inte. Allt gott till dig och vi får höras senare.
Kämpa på/Tjalle

Jag har ett par år slutat köpa BiB men jag vet inte om det hjälper så mycket. Har köpt flaskor och kör dem fort till återvinningen så jag slipper se alla tomflaskor.

Ja, BIB är verkligen en fälla! Mängdrabatten gör att man tycker sig göra ett "klipp".

Ok, jag gjorde en vurpa igår. Det blev ett par glas medan jag pysslade. Tänkte på vad du skrev tidigare om att det är synd att inte kunna dricka ett glas ihop med vänner eller familjen. Jag tänker att jag ska komma dit en dag. I nuläget funkar det bra att sitta med andra och ta ett glas för då skärper jag mig. Jag är livrädd att det ska bli för mycket. Ibland tackar jag nej till påfyllning bara för att det ska "se bra ut". Håller med om boxarna, snacka om fälla.

Min reptilhjärna har bestämt sig för helnyktra veckor och helger varannan vecka. Då jag har mina barn. Jag väljer friheten att kunna köra bil när som helst. Jag måste inse att jag har ungdom i huset som redan provat dricka några öl och sprit. Måste bli den goda förebilden jag borde varit för länge sedan. Och framförallt ha koll på honom även om han är smart kille.
Barnen kommer idag.
Så nu är närmaste grillning med gäster alkoholfri och midsommar. Känns skönt och jag hoppas nu och ber till gudarna om hjälp så jag klarar detta.
Jag hoppas också att reptilhjärnan bestämmer sig för nykterhet de övriga veckorna.

Nu har jag druckit alkohol i 11 dagar i sträck. Äckligt stora mängder. Två bakfyllor blev nya fyllor i helgen. Fy fan tänker jag nu.

Flera stycken :)!! Laddar för morgonmöte nu med en stadig frukost och sen lite spackel så ingen ser mina söndergråtna ögon. Ser asiatisk ut. Ha en bra dag du med. Kram /FM

Tack för alla era uppmuntrande ord. Det känns fint att ni finns på detta forum. ♥

Ny vecka. Jag har lust att ligga kvar i sängen bara och inte behöva möta en människa på hela dagen. Retar redan upp mig inför ett möte vi ska ha nu på förmiddan där han den här "Jo, men det var som ett ärende jag nyss hade..." kommer att närvara. Är man i balans kan man ta sånt folk mycket bättre. Man tar hela livet, inklusive sig själv, mycket bättre.

Ha det gott i dag. Alla vi som har lust att visa nån fingret under dagen räcker upp en hand.

;)

/L

Uj, vad jag kände igen mig nu när jag läste vad du skrivit. Idag var det min (o)tur att få ett vrålsug. Och jag vet varför. Jag var/ är trött, ledsen och förbannad. Då kommer känslan omedelbart att jag vill ha vin. Rastlösheten river i hela mig. Jag gav mig inte utan tillät mig att känna som jag kände. Inte bra än men bättre. Tomt. Och mitt beteende är svårt att förklara för familjen. Blir bara en surkärring. Hoppas det gått över till i morgon. Förstår dig så väl. Kanon att du stod emot :)!! / FM

Skulle göra en rejäl laddning gulaschsoppa idag..men 4 dl rödvin saknades som ingrediens! Ojoj det har jag inte tänkt på! All god mat och goda rödvinssåser...tar gärna emot tips på nåt riktigt äckligt matvin.
Heja Svea som klarar att ha vin hemma utan att själv dricka! Det skulle vara för svårt för mej. Jag har klarat helgen och nu vete sjutton hur jag ska få till matlagningen...jamen just ja! Det finns väl alkoholfritt som kan duga? Hm..bara tanken på systemet gör att suget drar igång och hjärnan försöker säga "jamen vaddå? 1glas till maten bara.." Nej Nej ! Jag har inte kommit så långt än, men jag ger mej inte!

Jag håller med dig! Jag hoppas aldrig mer köpa någon box, man har ingen koll på hur mycket man druckit och resten vet ni ju....

Grattis till dina fem veckor:). Idag har jag verkligen kunnat agera direkt på negativa känslor känner jag. Grr! Måste jobba på det.
En oförberedd inbjudan till fest skapar stress och då är ju det en negativ känsla. Jag skulle förmodligen reagerat likadant. Klokt av dig att tacka nej. Varför utsätta sig i onödan? Kram/ fm

Sen när stavas ledsen med z??? Måste kolla lite bättre innan jag skickar.

Nu har jag identifierat några av känslorna som får mig att vilja dra i mig några glas vin, dom jag nämnde i rubriken. Sitter och dividerar med mig själv om jag ska göra det. Tur det är söndag och jobbdag i morgon. Det bromsar mig lite grann i alla fall. Bra att skriva av sig när det känns som man ska sprängas invärtes. Vill lägga mig ner som en treåring och slå på nåt och storgråta. Men det gör jag ju inte förstås...Känner mig gammal, astråkig och passé. En fysisk skada gör att jag inte kan springa annars har jag gjort det tills jag stupat tror jag. Nu ska jag stanna kvar och andas och inte ta det första glaset... Tror och hoppas jag. Amen / FM

Lena, du är verkligen så otroligt inspirerande och stark!
Jag vill åxå nå dit du har gjort. Just nu är det en timme i taget. Timmar blir förhoppningsvis till dagar och dagar blir veckor.
Jag kämpar tillsammans med dig och alla andra på forumet.
Det här måste fungera!
Kram /Lillgrodan

Tack aeromagnus för peppen!
Sitter på tåget från mina föräldrar tillbaka hem.
Jag erkänner att jag inte har skött mig i helgen. Jag har druckit vin både i fredags och igår.
Jag var nykter igår på släktkalaset. Men när jag hade kört hem så blev det flera glas vin. Mamma och pappa ville prata mer och fråga om mitt drogmissbruk, så för att fixa att prata om det så drack jag. Ångrar mig såklart. Men med det stödet jag äntligen har fått så hoppas och tror jag att det kommer lösa sig! Alkohol är en räv. Som lurar i buskarna och bara väntar på att hoppa på en. Men räven ska bort och jag ska börja om.
Den här helgen var den sista...

Lena - darling du är on a roll! Grattis till dina fem veckor även om det är helt oväsentligt att räkna dagar. Varje nyktert ögonblick är en seger.

Fattar vad du menar med de spontana händelserna. Det är som att de tar en off guard. Och om jag ska se till mig själv så handlar den känslan om att jag dels har en rädsla för att göra de som bjuder in mig och övriga deltagare besviken/obekväma och dels för att jag ska lockas att ta det första glaset. Jag upplever dock att ju mer man har berättat (utan att gå in på detaljer, men säga att man inte dricker a) så blir man inbjuden på samma premisser som man tackar ja.Då kan människor som inte vill ha en a-fri gäst välja bort att bjuda in och såldes inte bli besviken när man tackar nej till drinken. Och då slipper man uppleva att man måste förklara sig. Vilket man alltid iofs måste göra för det finns alltid frågvisa töntar som inte har vett nog att bara hålla klaffen

Tack för dom fina peppande orden.
Du har rätt i mycket av vad du skriver. Senaste åren har mitt liv gått på sparlåga pga en sjukskrivning och sen depression på de. Ligger hela dagarna och glor på serier utan att ha någon lust till något. Sen kommer helgen och då är de ju så skönt att döva känslorna med alkohol och få lite energi till att göra något. (Iaf under berusningen dagen efter är de inte många knop)

Nu ligger jag iaf här med jordens ångest, hjärtklappning och tankar på om man håller på att dö. Jag är så leds på dehär men klarar verkligen inte av att sluta dricka. Jag vill ju inte, jag tänker att jag inte ska. Men sen plötsligt sitter man där med flaskan igen och har ingen aning hur de gick till. Usch vad jag skäms.

"Obakis" igen.

I går kväll var det jobbigt. Fick en inbjudan till en hastigt arrangerad fest med många sköna människor. Skyllde på begynnande förkylning och tackade nej. Tycker nästan det är jobbigast såna här gånger, när det ramlar in nåt spontant. Man hinner inte förbereda sig mentalt, plötsligt hänger den där stora lockelsen där på ett spö precis framför en och frestar.

I stället firar jag fem veckor idag och uppskattade mycket känslan av att kliva upp i morse och må bra.

/Länge leve Lena! :)

Jo, det är vanligt att man vaknar sliten i början, speciellt om man har problem med sömnen. Problemet är nog störst i början, men det kan nog vara en del av ett helt normalt liv också. Åtminstone jag vaknar lätt "dagen efter" om jag sovit för litet, helt oberoende om jag druckit eller inte.