Senaste kommentarerna i forumet

Skulle göra en rejäl laddning gulaschsoppa idag..men 4 dl rödvin saknades som ingrediens! Ojoj det har jag inte tänkt på! All god mat och goda rödvinssåser...tar gärna emot tips på nåt riktigt äckligt matvin.
Heja Svea som klarar att ha vin hemma utan att själv dricka! Det skulle vara för svårt för mej. Jag har klarat helgen och nu vete sjutton hur jag ska få till matlagningen...jamen just ja! Det finns väl alkoholfritt som kan duga? Hm..bara tanken på systemet gör att suget drar igång och hjärnan försöker säga "jamen vaddå? 1glas till maten bara.." Nej Nej ! Jag har inte kommit så långt än, men jag ger mej inte!

Jag håller med dig! Jag hoppas aldrig mer köpa någon box, man har ingen koll på hur mycket man druckit och resten vet ni ju....

Grattis till dina fem veckor:). Idag har jag verkligen kunnat agera direkt på negativa känslor känner jag. Grr! Måste jobba på det.
En oförberedd inbjudan till fest skapar stress och då är ju det en negativ känsla. Jag skulle förmodligen reagerat likadant. Klokt av dig att tacka nej. Varför utsätta sig i onödan? Kram/ fm

Sen när stavas ledsen med z??? Måste kolla lite bättre innan jag skickar.

Nu har jag identifierat några av känslorna som får mig att vilja dra i mig några glas vin, dom jag nämnde i rubriken. Sitter och dividerar med mig själv om jag ska göra det. Tur det är söndag och jobbdag i morgon. Det bromsar mig lite grann i alla fall. Bra att skriva av sig när det känns som man ska sprängas invärtes. Vill lägga mig ner som en treåring och slå på nåt och storgråta. Men det gör jag ju inte förstås...Känner mig gammal, astråkig och passé. En fysisk skada gör att jag inte kan springa annars har jag gjort det tills jag stupat tror jag. Nu ska jag stanna kvar och andas och inte ta det första glaset... Tror och hoppas jag. Amen / FM

Lena, du är verkligen så otroligt inspirerande och stark!
Jag vill åxå nå dit du har gjort. Just nu är det en timme i taget. Timmar blir förhoppningsvis till dagar och dagar blir veckor.
Jag kämpar tillsammans med dig och alla andra på forumet.
Det här måste fungera!
Kram /Lillgrodan

Tack aeromagnus för peppen!
Sitter på tåget från mina föräldrar tillbaka hem.
Jag erkänner att jag inte har skött mig i helgen. Jag har druckit vin både i fredags och igår.
Jag var nykter igår på släktkalaset. Men när jag hade kört hem så blev det flera glas vin. Mamma och pappa ville prata mer och fråga om mitt drogmissbruk, så för att fixa att prata om det så drack jag. Ångrar mig såklart. Men med det stödet jag äntligen har fått så hoppas och tror jag att det kommer lösa sig! Alkohol är en räv. Som lurar i buskarna och bara väntar på att hoppa på en. Men räven ska bort och jag ska börja om.
Den här helgen var den sista...

Lena - darling du är on a roll! Grattis till dina fem veckor även om det är helt oväsentligt att räkna dagar. Varje nyktert ögonblick är en seger.

Fattar vad du menar med de spontana händelserna. Det är som att de tar en off guard. Och om jag ska se till mig själv så handlar den känslan om att jag dels har en rädsla för att göra de som bjuder in mig och övriga deltagare besviken/obekväma och dels för att jag ska lockas att ta det första glaset. Jag upplever dock att ju mer man har berättat (utan att gå in på detaljer, men säga att man inte dricker a) så blir man inbjuden på samma premisser som man tackar ja.Då kan människor som inte vill ha en a-fri gäst välja bort att bjuda in och såldes inte bli besviken när man tackar nej till drinken. Och då slipper man uppleva att man måste förklara sig. Vilket man alltid iofs måste göra för det finns alltid frågvisa töntar som inte har vett nog att bara hålla klaffen

Tack för dom fina peppande orden.
Du har rätt i mycket av vad du skriver. Senaste åren har mitt liv gått på sparlåga pga en sjukskrivning och sen depression på de. Ligger hela dagarna och glor på serier utan att ha någon lust till något. Sen kommer helgen och då är de ju så skönt att döva känslorna med alkohol och få lite energi till att göra något. (Iaf under berusningen dagen efter är de inte många knop)

Nu ligger jag iaf här med jordens ångest, hjärtklappning och tankar på om man håller på att dö. Jag är så leds på dehär men klarar verkligen inte av att sluta dricka. Jag vill ju inte, jag tänker att jag inte ska. Men sen plötsligt sitter man där med flaskan igen och har ingen aning hur de gick till. Usch vad jag skäms.

"Obakis" igen.

I går kväll var det jobbigt. Fick en inbjudan till en hastigt arrangerad fest med många sköna människor. Skyllde på begynnande förkylning och tackade nej. Tycker nästan det är jobbigast såna här gånger, när det ramlar in nåt spontant. Man hinner inte förbereda sig mentalt, plötsligt hänger den där stora lockelsen där på ett spö precis framför en och frestar.

I stället firar jag fem veckor idag och uppskattade mycket känslan av att kliva upp i morse och må bra.

/Länge leve Lena! :)

Jo, det är vanligt att man vaknar sliten i början, speciellt om man har problem med sömnen. Problemet är nog störst i början, men det kan nog vara en del av ett helt normalt liv också. Åtminstone jag vaknar lätt "dagen efter" om jag sovit för litet, helt oberoende om jag druckit eller inte.

Jag är oftast emot allt vad förbud och kontrollsamhälle heter, men efter att ha varit med aktivt här i 9 månader skulle jag verkligen villa förbjuda vinboxarna. Nyttan av dem är inte stor och de ställer till med en hal massa helvete.

Tack, men jag skulle inte kalla det en framgångssaga ännu. Jag är fortfarande i allra högsta grad "på resa" och håller en hög medvetenhet visavi min relation till alkoholen. Kanske det är där nyckeln ligger till att det tillsvidare gått så bra.

Min resa kan du läsa mera om i två trådar här på forumet. Den ena hittar du högt uppe i "vidare livet" och i första meddelandet där finns en länk till min äldre tråd. Liknande och annorlunda resor kan du läsa om om du söker efter äldre texter av andra (steglitsan, LenaNyman, m, PP, santorini, akvariet, mulletant... bara för att nämna några som varit inspirerande för mig, det finns många andra också). Mycket att läsa, javisst, men jag tror du får en väldigt mycket bättre bild av de trådarna. än vad jag skulle kunna ge så här i efterskott.

Några direkta svar på dina frågor:

- Jag tänker fortfarande mycket på alkohol, men det är inte mera i form av "sug", "vill ha", "saknad", utan mera en form av konstaterande introspektion. "Jaha, nu hade jag druckit vin", "skönt att inte behöva det där glaset"...

- 1. Ingen alkohol hemma - ingen alls. Den regeln följer vi fortfarande tillsammans med min fru. I början betydde det att inget fick finnas ens i skåpen, numera står där väl en vinflaska, men det är underförstått att den inte öppnas om vi inte har middagsgäster.
2. Inte för törstig, för hungrig eller för trött. Törst och hunger förväxlar man väldigt lätt med alkoholsug i början.
3. Förse dig med annat gott att dricka - Om du är van att dricka när du lagar maten, så fixa till en god (gärna speciell) a-fri drink före du börjar. Om du brukar dricka framför TVn så förse dig med a-fri dryck. Mina favoriter är 0-öl och tonic (som jag blandar med bubbelvatten för att få ner kalorierna).
4. Starka smaker hjälper mig. Om du läser mina trådar, så nämns där chili titt som tätt :). Mintpastiller, salmiak (saltlakrits), sockrad ingefära... Mörk choklad har också många andra tyckt fungerar bra mot sockersuget.
5. Kicks - vad ger dig kicks utan att vara farligt eller ohälsosamt? Bejaka dina behov av kicks.

- Enormt mycket förbättringar, läs min tråd. Jag är så mycket friskare, 10 kg lättare, kondisen är massor bättre och jag mår mentalt väldigt mycket bättre. Dessutom har jag mitt äktenskap kvar ;). Det mentala går i vågor och äktenskapet likaså, men grundriktningen är tydligt uppåt. Läste i en annan tråd om dina tankar att koppla ihop nykterhet med att också annars satsa på stärka dig mentalt. Där är du definitivt inne på rätt väg, jag skulle nästan våga säga att det är den enda rätta vägen.

- Vet inte riktigt. Den viktigaste grejen för mig tror jag var då jag började tro på att jag kan trivas med ett liv utan (daglig) alkohol. Då jag ännu drack och ännu en lång tid efter det kändes det som en väldigt främmande tanke. M skrev alldeles nyss om hur tänket ändras från att "man är fri om man kan dricka" till "man är fri om man inte behöver dricka". Det ligger väldigt mycket i det. En annan sak är att alkoholen inte ger mera mig samma känsla. Den där omedelbara avslappningen som jag fick av en öl, den verkar inte finnas där nuförtiden.

Summa summarum: Jag slutade tidigt tala om att "återgå till normaldrickande". Ett normaldrickande har jag aldrig haft, eller om jag haft det så är normaldrickande inte hälsosamt. Det jag talar om nu är att kanske övergå till ett kontrollerat måttlighetsdrickande. Vet inte vad det här kan betyda i framtiden, just nu betyder det: ingen alkohol hemma eller på vardagen och stor måttlighet vid sociala tillfällen.

Visserligen nu, efter en till stor del sömnlös natt… Men även andra morgnar har jag vaknat och känt mig sliten. Så som om jag vinat kvällen innan. För mycket. Och långt in på natten. Somnat halvt om halvt med glaset i hand. Inte borstat tänderna. Inte klätt av mig.
Jag undrar varför. Varför vaknar jag och känner mig sliten? Känslan går ju visserligen över snabbare än om jag faktiskt druckit, och ovan beskrivet scenario utspelat sig. Men den initiala frågan när jag vaknar är fortfarande "Vad hände igår? Och hur mycket blev det?"
Är det bara ett gammalt vanemönster, en rutin som fortfarande sitter i? Eller är det vanligt att vakna och må såhär när man nyss slutat dricka? Är det någon form av abstinens? Abstinens till bakfylla och bakfylleångest? Det vore just grant…

Fredag gick strålande utan A men i går drack jag vin, jajaja ett fel steg. Men 8 dagar utan och jag bestämde mig redan på morgonen att jag inte orkade. Besök hemma och trevlig middag, det blev för mycket. Men vi köpte bara 2 flaskor. Ingen BIB, den boxen är farlig, så farlig. Nu finns det inget hemma så de känns faktiskt helt ok ändå.
Jag är inte bakis alls men jäklar vad dåligt jag sov, vaknade kl 04 och kunde inte somna om. Förra veckan sov jag som ett litet barn.... A är verkligen inget bra sömnpiller.

Gomorron:). Känner mig som jag var på fest igår. Tung i skallen trots ingen a. Kanske förkylning på g?
Brukar ligga och lyssna på intressanta föredrag jag hittar på youtube. Har hittat en man som föreläser mycket om missbruk, en kanadensare, Gabor Mate. I det här föredraget föredraget berättar han om "The hungry ghosts" dvs det svarta hål som alla missbrukare har inom sig och som man försöker fylla. Allt för att må bra. En halvtimmes föredrag. Mycket intressant faktiskt. Här är länken:

http://youtu.be/66cYcSak6nE

Hoppas ni får en fin söndag. Kram / FM

Publicerade inte bara en text utan frammanade känslan av att hålla om en älskad, kärleksnött gammal nallebjörn.

Eftersom jag så ny, så trodde jag att det skulle framgå att det var inlägget från den 10 januari jag svarade på ovan.
Men nu vet ni det!

Jag har nu läst alla inläggen sedan dess, och jag tänker så här: När man lever med oro och ångest, så lever man inte sitt eget liv. Man styrs av hur man vuxit upp, hur man tror att andra tycker man skall leva för att vara lyckad, och man styrs av - till sist- allt, allt, allt, utom en själv. Som Brigit Bardo en gång sa: När man har anpassat, anpassat och anpassat sig för att alla ska tycka om en, så är den ende som inte tycker om en - man själv.

Jag började jobba med de här sakerna för 8 år sedan. Jag är en annan människa idag. Först fick jag hjälp av KBT (en praktikant, så det kostade jättelite). Sedan pratade jag lite med psykologen på BVC. Mer uppvaknande. I samband med en utmattningsdepression gick jag mindfulnesskurs och i samtal med psykolog. Jag började träna regelbundet, slutade snusa, och efter långt om länge (typ för 2 år sedan), så skaffade jag mig en hobby (trädgårdsdesign). Det enda jag aldrig ens funderade på var att inte dricka. Sagt och gjort så eskalerade drickandet sakta men säkert under dessa 8 åren.

Nu är jag faktiskt, egentligen, för första gången sedan spädbarnstiden MIG SJÄLV igen. Nu har jag slutat vara till för att behaga andra. Nu har jag hittat mig själv och jag har diametralt motsatta värderingar jämfört med mina föräldrars, har jag upptäckt. Jag tänker att det är jättebra om dessa två saker kan gå hand i hand, för de stöttar varandra;
- personlig utveckling/beteendeterapi
- sluta dricka

De hänger liksom ihop som ler och långhalm.

Jag tror att detta kan vara den gång du faktiskt lyckas!
Du suger ju åt dig av erfarenheterna som en svamp!

Kram
Svea

Hej Frau Fröken,

Jag inser att det har varit oceaner emellan detta inlägget och det sista. Jag skall läsa de andra sedan. Men först måste jag berätta om några associationer som slog mig. Skulle det kunna vara så här:

" inser att jag bara är lat" = tänker att jag är lat, men det är egentligen låggradig ångest. Frågan blir då, vad är det för tankar som ger ångesten?
"Vill bli road utan att behöva göra något" = tänker att det är mig det är fel på, men det är helt naturligt att försöka bli av ångest, och det krävs träning och kunskap för att klara det.

Du är oerhört hård i din dom mot dig själv, tycker jag när jag läser dina inlägg! Det finns ingenting dåligt med dig. Egentligen. När man dricker så finns det möjligen något att ångra, men du är en dominobricka i spelet, och ditt drickande är en konsekvens av saker som stått utanför din kontroll.

Det kan ha varit att växa upp med snäva ramar för vad som är bra.
Att vara rädd för sin egen ilska för att man alltid skulle vara en snäll flicka.'
Att vara rädd för negativa känslor, av samma anledning som ovan.

Du behöver börja vara din egen bästa vän, tror jag. Du är precis som du skall vara. Du är en produkt av tusen miljoner olika saker i ditt liv, som har fört dig dit du är idag. Nu har alkoholhjälpen och vi kommit in i ditt liv. En positiv sak, vars konsekvens kanske kan bli att du snart slutar dricka.

Nästa gång du skriver här, kan du inte beskriva dig själv, som om du skulle beskriva en vän du älskar väldigt högt. Inte skulle du väl jämt gå och klanka på henne?

Jag hejar på dig, och vet att du klarar det förr eller senare.
Nu skall jag läsa vidare hur det gått mellan januari och idag.

Svea

Hej Stingo,

GRATTIS! Vilken framgångssaga. Enormt inspirerande.

Och tack för den oerhört konkreta informationen. Jag blir nyfiken på att veta mera!
- Hur lång tid tog det för dig att sluta tänka på alkohol i de situationer du normalt skulle ha tagit ett glas?
- Vad hade du för trick för att inte ta det där glaset?
- Hur höll du motivationen uppe när de första 5 månaderna var tillända? Kände du förbättringar, mentalt eller annars i livet, som ökade motivationen?
- Vad är det som gör, tror du, att du inte söker samma höga rus som tidigare. Jag förstår att dopaminet ligger mer högt konstant, men är det något annat som har ändrats?

Tack för ditt glädjande inlägg.
Ha en fortsatt trevlig lördagskväll!

En rockie / Svea

Hej M_K

Misströsta INTE. Jag är ny på alkoholhjälpen (23 april). Jag har dock redan lärt mig av mina misstag. Första kvällen (23:e) var jag nykter. Den andra kvällen (igår) hävde jag i mig 5 glas. Det intressant var min analys av det som hade skett. Jag trodde på mig själv när jag sa "Det gick ju jättebra ikväll. Du kan dricka OCH ha kontroll om du mäter upp vinet och bara tar två glas. Ingen fara".
Bullshit!
Jag läste att du skrev att du tagit sista flaskan. Din tanke var väl. "Jag skall bara ta sista flaskan". Men det låter som om du lyckade få tag på mer idag iallafall. Så vad lär man sig av det? Tro inte på någonting i stil med "Jag skall bara...." Det finns inget bara, för vi har inte kontroll.

Du har varit otroligt duktig som visat för dig själv att du kunde flyga utan alkohol. JÄTTEGRATTIS! Vilken jättestor seger! Kom ihåg att det kommer att kräva en del kämpande innan dina gamla tankemönster och beteendereflexer försvinner. Självklart tänkte du alkohol när din plan sprack, d.v.s. försening i flyget. Det som är grejen är att när tanken är tänkt, så går suget upp i taket. Du skulle behöva något trix att göra då! Vad?

Idag satt jag och fyllde i "mål" m.m. här på alkoholhjälpen, samtidigt som jag hade konstant sug hela tiden. Men det var jätteskönt att vara här inne och fundera på allt jag kan göra när jag inte är onykter. För mig är det så. När jag känner sug efter alkohol, så hjälper det att logga in på alkoholhjälpen. Vad hjälper dig? Det är det som är nöten att knäcka tror jag. Du verkar behöva någon plan för både flygande och för helgerna!! Har du några förslag du kommit på?

Sedan hör jag något annat, när du beskriver ditt helgsupande. Du verkar ha "time on your hands", alltså ett tomt ark på helgerna. Är det så? Isåfall, är det så du vill ha det eller finns det något du skulle önska att du kunde göra på helgerna? Och når du dit genom att supa? Jag tror du måste hitta din motivation. Mer än att du inte vill må illa. Vad finns det mer? Du har förhoppningsvis en hel lång lista på saker du skulle kunna göra om du mådde bra och hade pengar på fickan. Om inte, skriv den. Jag tror det hjälper!

Så - upp med hakan nu!
Du ser ju allt som ett jäkla misslyckande, vilket det inte är.
Du har gjort stora framsteg! Enorma.

Om de inte tänker hjälpa till på beroendecentralen så vänd dig till din vårdcentralen. Där hjälper de dem som ännu inte är sjuka, utan som har riskbeteende, vilket det är att dricka så intensivt som du gör, även om du är nykter på vardagarna.

Det är en ny dag imorgon!

Kram

Svea

Det jag tänkte var: "Ett glas kan INTE göra skada"

Från en som måste lära sig läsa igenom sina inlägg innan de publiceras / Svea

På 5 kvällar, skulle det ju stå i första meningen!

Från en som är på första kvällen/ Svea

Hej träningstanten!

Vad duktig du är som inte druckit på kvällar! Du har börjat få grepp om det här på riktigt!

Jaså, du provade också det med att mäta! Det är ruskigt intressant hur kristallklart det blir att man inte alls har kontroll.

Idag har jag därför gjort något för första gången nästan någonsin. Jag har fått besök av två väninnor, oanmält, och serverat dem vin och själv druckit mineralvatten. HURRA! Visst föresvävade mig tanken "ett glas kan ju göra skada". Men det var ju precis den tanken som gjorde att jag föll dit igår. Så den går jag icke på fler gånger! Jag skulle ha smuttat och betett mig jättebra så länge väninnorna var här, och sedan BANG hade jag halsat 4 glas till när de hade gått. Har iallafall lärt mig något av gårdagen.

I den fas jag är nu - att klara första vita lördagen på skakiga ben - är det verkligen skönt att vara uppkopplad här på alkoholhjälpen. Det hjälpte mig så mycket idag när jag skrev mina mål.Eller hur? Att jobba med sin motivation plus att höra, exempelvis dig som har exakt samma situation, stärker mig enormt mycket. Själv sover jag som vanligt, ingen rastlöshet eller så. Magkatarren har jag däremot känt av två gånger nu april. Första gången det hänt. Det hade jag faktiskt glömt. Klart det hade med drickandet att göra. Mindfulness är jobbigt för det tar så himla lång tid innan man får någon utdelning. Och du gjorde helt rätt som hoppade av. Om det blir ett krav har det mist hela sin funktion.

Vilka har dina upplevelser varit ikväll?

Jag märker att min tro på min egen förmåga, och mitt sug, följer varandra. När jag blir orolig att jag inte ska klara det, så kommer suget. Däremot när jag - som ikväll - blivit jättestolt över mig själv, och har hög tro på mig själv, då finns nästan inget sug alls.

Så - Ja, det är viktigt att vi tror på oss själva, och peppar varandra! If you can believe it, you can do it!

Ha en fin fortsatt lördag kväll, det lilla som är kvar av den och hoppas du kan sova gott inatt.

Svea

...och jag vet inte på vilken fot jag längre ska stå på...
Det händer så otroligt mycket i min närhet....och jag hänger inte med.

Känslorna åker berg och dalbana.

Helgens historia började för några veckor sedan, min gamla mamma fick en kraftig blödning i underlivet och fick åka ambulans in till lasarettet.
Hon opererades efter ett par dagar och fick komma hem igen.
Men när hon skulle få reda på proverna som togs vid operationen kände hon en viss oro, så hon tog med sig äldsta barnet och måg till läkaren.
Mågen till lika min svåger fyllde år kvällen innan så jag passade på att slinka förbi mamma med en present där de bodde tillfälligt, fick inte med mig några andra familjemedlemmar
en vanlig vardagskväll då de tyckte att min handling var allt för impulsiv, men jag gör det jag brukar göra när ingen vill göra mig sällskap, jag gör det själv...

När jag åkte hem senare på kvällen så åkte jag förbi tåget först och plockade upp dottern som hade varit på en AW med jobbet, hon frågade var jag hade varit och jag berättade anledningen till mitt snabba beslut om en blixtvisit hos farmor.
Väl hemma så ville ingen veta hur läget var, utan programmet på teven var mycket viktigare.... hysch jag kollar på teven..., så jag gick i säng.

På morgonen väcks jag av en skittjurig fru som är jätteförbannad, hon hade pratat med dottern, men själv inget fått veta...
Jamen....ja...Men. ...
Du kan ju skriva ett brev nästa gång säger hon innan hon slänger igen dörren...

Vad ska man säga, en fredagskväll som gick till historien i leda, det var knäpp tyst, och en mycket tryckt stämning.
Ah!, äntligen en anledning till att sitta och tjura, allihopa...

Jo mycket riktigt min mammas farhågor besannades, hon hade mycket riktigt fått cancer.
Lördagen (idag) var redan bokad med mamma sedan tidigare, vi skulle besöka gravarna (de har ju hunnit bliva en del nu..).
Så jag fick en stund att hinna prata med henne, hennes dödsångest är inte så tung, hon har levt ett långt och rikt liv, med nästan vuxna barn och barnbarn och barnbarnsbarn.
Det hon är rädd för är hur tiden med cellgifterna ska bli, OM de nu behövs...
Lidandet med cellgifter är henne inte värdigt och hon vet vilket helvete det kan bli, där ligger hennes rädsla.

Jag försöker muntra upp henne med att inte ta ut några eländen i förväg, är det någonting jag har lärt mig från min tid ifrån depressionen så är det inte att låta de obekräftade bekymren få ta mina tankar ifrån mig, utan leva i nu'et och ta en dag i sänder.
De ska "riva bort hela paketet" och inte förrän då så vet man med säkerhet hur illa det är, tills dess är det bara att hålla tummarna, man flyttar fram tankarna till ett visst datum.
Jag skojade lite med henne och sa att de ska ta bort min och mina syskons fröbänk där vi först frodades, där våra liv en gång skapades...då fick jag henne att le för en stund.

Jo mitt i allvaret så finns det alltid lite plats för små skämt, vi är praktiska, ömsinta och eftertänksamma, allt på en gång.

Men just nu så ligger jag på min soffa, alldeles ensammen, ingen annan gör mig sällskap, faktiskt så är alla familjemedlemmar ute och festar denna kväll, jo bara Svärsonen som jobbar kväll men annars, helt öde på gatan, bästa grannarna är utflyttade, de andra bortbjudna eller på utlandsresa...
Tittar ut genom ett kolsvart fönster, lyssnar på billjud ifrån den stora gatan längre bort, det är väldigt öde denna kväll, men så är det ju också en lördagskväll.
Många som festar, men inte här...

Ensam fysiskt, men inte i sinnet, känner mig faktiskt ganska så trygg med bara mig själv, också...
Ibland är det faktiskt bättre att vara själv istället för att umgås med alla suringar. ..
Funderar på min egna orsak till alla händelser, men känner mig faktiskt ganska så ansvarslös, och då på ett positivt sätt.
Det är inte mitt fel att min mamma är sjuk, och kanske döende...
Inte heller mitt fel att jag misstolkas av andra...
Inte mitt fel att jag ligger här ensam en lördagskväll i soffan framför teven...

Jag känner mig ändå nöjd med livet, om det ändå känns som lite "hoppsan" dessemellanåt.

Jag vet vad alkoholen ställer till med har lärt mig att lösa den koden.
Inte blir det bättre för att man dricker, även om det känns så för stunden.

Imorgon är jag morgonkungen, frukostkungen....
Tror nog att jag ska gå upp extra tidigt bara för att sätta mig i trädgården med en extra stark kopp kaffe, ett stort glas med frukostjuice till bredden fylld med stora isbitar.
Bara sätta mig och låta dagens första och skiraste solstrålar få värma mitt ansikte och stilla lyssna på fågelsången som alltid är den absolut vackraste på morgonen.
Ensam?, jag?, inte då...Jag har ju mig själv och jag är ett väldigt gott sällskap om jag får säga det själv.

Nykter dessutom, vad har jag att klaga på, jag vet hur det egentligen kunde har varit en vanlig lördagskväll, men det är ju en annan historia, en väldigt dålig sådan också...

Peace 'n Love!

Berra