Senaste kommentarerna i forumet

Härligt och bra gjort! Min helg gick mycket bra, hade möjlighet att dricka mycket men tog ett glas vin en kväll och 2 den andra kvällen. Mycket nöjd med mig själv. Gick faktiskt över förväntan. Men idag var jag väldigt sugen på vin men har som tur va inget hemma. Skönt och bra för imorgon gäller det att var 100 % på mitt jobb. Synd med ett bottennapp men det händer oss alla.... Ångesten är hemsk men bidrar till minskat drickande? Mån, tis, ons många dagar utan A, grymt av dig. Kram

Hej Grodhopp!
Bra att du börjat skriva, här finns som du redan sett mycket stöd att få. Tycker det verkar klokt att ta en sak i taget och börja med alkoholen.
Tror att alla som börjar skriva här känner skam och självförakt, så det är du verkligen inte ensam om. Ta en dag i taget! Självföraktet kommer att minska för varje nykter dag,
Och det nog klokt att du inte utsätter dig för situationer med alkohol de närmaste dagarna.
Styrkekram!
PS Kanske för mycket att försöka sluta snusa samtidigt?

Jag har gått omkring och känt mig så eländig och kärlekslös idag. Loggar in här och möts av två underbart fina kommentarer.

Tack, kära Murlan & lill-G.

♥

Tack för att du bjuder på ett så underbart och klokt inlägg!

Jag tycker att du gör helt rätt. För oss lättstressade och lättpåverkade individer kan det snarare stjälpa ens sinnesro än hjälpa, detta med sociala medier. Och let's face it; fb är så in i bängen andefattigt. Bilder på barn, husdjur och måltider ackompanjeras av olika test, nån som gillar nån sida och nån som gallskriker "Kaffe!" rätt ut och får 20 lajks.

Du är bra, Blomman. En fin människa. Det ska du vara rädd om. Stor kram! (Och så kan jag komma förbi senare med lite växtnäring för ömtåliga blomster.) ;)

Nu orkar jag inte mer. Jag försöker banta hela tiden. Jag försöker kontrollera dryckandet. Jag försöker konstant med allt möjligt men lyckas aldrig.

Nu har jag tagit bort facebook från telefonen för nån vecka sen. Idag tog jag bort "sluta dricka" appen där jag registrerade när och hur mycket jag drack.....jag insåg idag att den har stressad mig ännu mer.

Jag bär på 17 kilo övervikt och jag väger mig MINST 1 gång per dag. Alltid på morgonen och får ofta ångest om jag inte vägt mig den dagen. Vågen gått den senaste tiden stadigt uppåt med cirka 4 kilo. Idag väger jag 80 kilo till mina 167 cm. Och för MIG är det för mycket. Jag försöker hela tiden banta. Jag frossar inte i kakor, godis eller skitmat men uppåt går det ändå. Så nu har jag kvar att slänga ut vågen, viktappen och instagram. Samt sluta läsa bloggarna under en tid.

Men nu känns det som jag borde sluta. Bara sluta helt enkelt. Jag slutar försöka banta. Jag slutar försöka sluta dricka. Jag slutar följa världen.

Jag vill bara vara. Känna efter vad MIN kropp säger. Vad MIN känsla säger.

Jag vill bara vara utan alla krav.

Ps. Jag tänker inte dricka A idag :-)

Och tack för ditt inlägg här hos mig.

Det du säger stämmer delvis i alla fall.

Du kanske är som mig, lite otålig när man vill något och gärna vill att det ska hända NU! Sedan är det klart ;) ... att i huvud taget göra ett erkännande för sig själv om att det här sättet att leva är inte bra för mig eller de i min omgivning, det är ett stort steg att ta och så otroligt många orkar och lyckas aldrig någonsin ens ta det steget! Att sedan, om än anonymt, berätta om det på ett forum som detta, det är ju ett minst lika stort steg! Plötsligt gör du ett erkännande och blottar dig, även om du är anonym. Det är ändå tankar och känslor du plötsligt läcker ut. Jag tycker det är strongt av dig! Det kan bara leda till något bättre, absolut inte sämre!

Hade en låååååång diskussion med mig själv om jag skulle åka till systemet eller inte. Jag vann över mig själv och åkte hem och tog en kopp kaffe istället. Nu är jag mallig över mig själv

Tack, känner mig inte så fantastisk, inte än.....Har svarar dig på din tråd

Det är så olika med hur man förhåller sig till varför alkohol och framför allt varför man dricker. Inte helt sällan finns det en underliggande rotorsak som gör att man mår skit och upplever att man mår bättre i en viss grad av rus.

Jag har som du tidigare begränsat drickandet till helgerna, men samtidigt har det blivit rätt så rejält med dricka under helgerna istället och det har ökat den där känslan på fredagen när man nästan på morgonen vaknar med pirr i kroppen för man vet att ikväll så får jag äntligen dricka... För min del så vill jag också kunna ha en mer "måttlig" alkoholkonsumtion, men jag tror att för att jag ska komma dit så måste det vara en nolltolerans en längre period och inte ens en 2,8-öl. Jag behöver få hjärnan att uppleva att livet är härligt utan alkoholen och nå en fas där jag kanske känner i framtiden att jag kan dricka för att njuta, inte för att glömma/förtränga/fly/radera eller vad nu orsaken är till att jag dricker just nu.

Klarar du av att gå ner på egen hand och lägga dig på måttligt intag, så kommer ju din kropp om något tacka dig för det. Det är bara du som vet hur du känner och fungerar. Oavsett vilket fantastiskt att du har tagit tag i detta, det kan bara leda till något positivt!

Även jag får ångest vid tanke på dem. Läs min senaste notering på min tråd....

När jag läser det som Vändningen skriver om sin mamma får jag en sån j- a ångest att jag måste ta djupa andetag. Tänker på boken "En oväntad semester" där deltagarna attackeras av ledaren i gruppterapier. När den angripne kvider av ångest och skam spänner ledaren ögonen i personen och säger "håll kvar den här känslan" . Det är nog viktigt att man "tar tag" i ångesten när den kommer och utsätter sig själv. Måste passa mig för att dra iväg och tycka att livet leker bara för att jag har lyckats några dagar. Annars är jag snart där igen.

Flärpen, hur gick din helg? Jag kan säga att jag hade ett bottennapp, och nu är jag så jävla trött på mig själv.
Måndag och tisdag har gått bra eftersom jag haft sån ångest över mitt beteende.
Jag lurar mig själv med att det är sista gången. Jag vet att det är fel, jag vet att jag lurar mig själv, men ändå sä trillar jag dit.
Skönt att kunna skriva om det.
Kramar

Jag tror du kan fixa detta Blomman och ta dig igenom! Det som slog mig när jag läste dina inlägg är att det känns som om du ställer väldigt höga krav och förväntningar på dig själv. Min mor var sådan och det slutade med att hon blev alkoholist. Allt skulle alltid vara så extremt bra. Aldrig en enkel påskmiddag, utan det skulle vara 18 rätter på bordet osv. Aldrig att hon sa "vi skiter i detta och kör en pizza istället, jag orkar inte detta år". Pressen hon satte på sig själv stressade henne, stressen gav ångest och ångest dämpade hon med alkohol. Jag inser nu många år senare att jag sitter lite i samma sits. Vet inte om du känner igen dig?

Jag tror att det är tufft att bara bestämma sig för att inte dricka om man samtidigt inte har en plan för att hantera resten. Vad är det som gör att suget uppkommer? Är det stressen och pressen? Kan du göra något åt för att dämpa det? Välja att fokusera på ett område och skita i resten så länge, låta det vara precis som det är? Kan du göra något när suget uppstår som dämpar det? Gå ut och ta en promenad, sätta på din favoritmusik eller bara något som får hjärnan att tänka på något annat?

Du kommer fixa detta, samla styrka och belöna dig själv så in åt bängen när du haft en nykter dag. Se dig själv i spegeln hur fräsch och härlig du faktiskt är som nykter, inse att just denna dag fick dina nära och kära se dig i ditt bästa jag!

Jag är liksom du på min 10 dag :-)). Bra kämpat! Jag drömde inatt att jag va på väg till provtagningen för att blåsa. Jag fick ta bussen för jag hade öppnat en flaska vin kvällen innan, utan att ha druckit upp hela så det fanns kvar på morgonen.... Jag satt där på bussen å drack det sista ur flaskan å vaknar med värsta paniken!!!

Shit va skönt det känns att vakna nykter!!!

Fortsätt kämpa! Vi har ju varann!! Kram

Hurra, hurra! Jag är framme vid första delmålet.

Ja så är det absolut, Vändningen, att barnen är de första som märker om man är påverkad. När de är små vet de inte vad det är, bara att mamma (eller pappa) blir konstig.
Usch vad jag får dåligt samvete när jag tänker på det. Men ingen idé att gräma sig över det som varit. Nu ser jag framåt.
En 2:a i början är nästa mål!

Har varit och tränat för första gången sedan Den Stora Kraschen! Det känns jättebra men nu gäller det att jag inte blir för "kär" i mig själv. Spänner mig inför torsdagen som blir en prövning. Lugn och fin..... Har kommit på mig själv med att jag stressar och skyndar mig trots att jag inte har bråttom. Känns som om jag bygger upp laddningar i onödan. Det kanske är de jag försöker få bort med mina rus. Avhållsamheten nu under veckan känns inte riktigt "äkta " eftersom jag tagit antabus. Tidigare när jag tagit antabus på måndagar har det känts som om jag sparat mig till helgen för att hälla i mig mängder fredag och lördag. Hmm........

Din bröllopsbeskrivning där påminner mig om mina konferenser mm med jobbet och kollegor som blir överförfriskade. Är man själv nykter (jag brukar bara ta någon enstaka öl på sådana tillställningar), så ser man ännu mer hur jobbiga alla andra är. Jag fick nu sist ta emot kritik för att jag bara beställde en öl och för att jag bara satt med en kollega som är elitidrottare och som också drack med måtta. Jag fick ju ut mest givande konversation med honom.

Det var bara att bita ihop och ta kritiken. Sedan är jag lyckligt lottad att senaste åren ha fått en förändrad vänskapskrets på hemmaplan. Från partyfolk, så umgås jag nu mer med familjefolk och/eller träningsfolk. Det är faktiskt rätt skönt att ses ett gäng en kväll och grilla utan att en droppe alkohol kommer fram.

Riktigt dåligt dock med de som spetsade ditt glas där, men där alkoholen går in går vettet ut. Strongt att du fixade bröllopet iaf och de andra är de som kan vara weirdos!

Stå på dig, skam den som ger sig! Jag hade en fadäs för en period sedan och lovade då att nu skulle jag minsann vara nykter och att jag klarar det på egen hand. Fungerade hur bra som helst. Ett tag. Sedan tog jag något glas bara för att mysa till det lite och ja. Du läste ju själv hur det gick sedan. Om jag ska lyckas den här gången så måste jag stålsätta mig rejält - och ta hjälp. Så jag har bokat ett psykologsamtal till på torsdag, kommer även se om jag kan få någon medicin samt försöka göra upp en plan för hur jag ska låta bli alkoholen helt. Det är mycket möjligt att jag en dag i framtiden kan dricka alkohol som folk igen, som förut, men ska jag rädda mitt liv nu en gång för alla så måste det vara en nolltolerans. Kämpa på Mic!

Tyvärr...jag fixade det inte. Har ramlat ett antal gånger sen jag sist skrev här, men stuckit huvudet i sanden..

Fick för mig att jag kunde dricka "normalt" igen. FAN. Att man aldrig lär sig!!

Tar detta någonsin slut? Hur lyckas vissa sluta helt? Jag klarar ett tag sen..tror min impregnerade hjärna att det är OK igen.

Det kommer ALDRIG att va OK igen. Jag fixar det inte..

Få mig att förstå det. Snälla?

/Mic

Läst igenom din story nu och tänkte lite på barnen där. Min mor blev alkoholist och oj så vältränad jag som barn blev på att se om hon hade druckit eller inte. Rörelsemönster när hon lagade mat, blickar, ordval, sättet att prata på. Jag kunde när jag kom hem från skolan på en bråkdels sekund avgöra om hon var spiknykter eller ej. Jag kunde till och med känna på mig om hon så bara varit på någon öl utan att för den delen vara påverkad. Det syntes liksom på hela henne och hennes sinneshumör, den där glädjen när någon med alkoholproblem ändå lyckas sippra i sig lite. Så nog är det så att dina barn har märkt av det hela och antagligen också vill se "upp till bevis" lite.

Strongt av dig att sätta ner foten i varje fall och härligt att du har berättat det! Bra om du får stöd och support av särbon också. Hejjahejja!

Det är fascinerande med det undermedvetna som berättar sedelärande historier för en medan man sover :)
Tycker ofta att jag får nyttiga insikter genom att fundera över mina drömmar, men tyvärr är det svårt att hinna fånga dem när väckarklockan drar igång på morgonen.

Nu har jag avverkat dag nio på nykterhetsresan och i morgon når jag första delmålet, tvåsiffrigt. Suget är minimalt, men då har jag inte heller utsatt mig för några särskilt jobbiga situationer än. Det kommer till helgen... Just nu har jag inte minsta lilla sug, tvärtom. Det känns behagligt lugnt i kroppen och jag är inte alls lika tung i huvudet på morgnarna som jag var de första dagarna. Livet är med andra ord rikitgt skönt just nu :)

Som pratar med dig och varnar dig.

Kram till dig :-)

...... jobba 10.5 timmar första dagen efter sjukdom? Feber och förkylning och hosta.

Inte jätte smart kan jag säga. Det blev 6 timmar i domstolen och 2 timmar i körning. Resterande 2.5 timmar var jag på mitt kontor. Höll på att somna i domstolen så jag stod ett tag....fick även springa ut några för att hosta och snyta mig. Tur jag inte var någon huvudperson i domstolen.

Väl hemma var jag helt slut med mer ont i ryggen och huvudvärk. Och febern var tillbaka. MEN jag måste jobba i morgon också.

Jag avstod från all form av alkohol :-) det kom inget kraftigt sug. Har en känsla av att den här veckan inte blir sssåååå jobbig.

Alltså 2-0 för mig :-) jag gläjds åt det lilla :-)

Jag börjar känna ett helt annat lugn i mig själv. Det har successivt ändrats sedan jag slutade med hormonerna. Mitt humör är inte lika labilt.

Kram