Senaste kommentarerna i forumet

Hej!
Verkar som du håller dig till ett nyktert liv.
Tack för att du delat med dig och återkommer och berättar efter så många månader att det går bra. Det ger mig styrka. Jag har varit nykter i 20 dagar!

Jag kände igen mig här på slutet ang det här med bilen, vad skönt det är att vara alltid "körklar", förut oroa det jag mig för hur mycket jag hade "kvar" i kroppen, eller anpassa tiderna efter körningar, ja, ni vet, struligt.

Sara

Hej Patsy!
Känner igen mig...
Har du egen tråd? Undrar om ditt kommande beslut. Jag r inne i samma tankar, vill gärna fortsätta nykter tid efter en månad. Jag vet att beslutet ligger i mina händer.
Du kan läsa min tråd och kommentera där, eller här, så flera kan ta del.
Var finns en "bra alkoholterapeut"?

Och till Trollnäsa; hur går det?

Hade inte hunnit läsa ditt urdrag, säger igen som andra!
MODIG
KÄMPE

;-)

Jag gillar ditt mod, att du har berättat för dina vänner, och att du går på AA-möten. Och vilken respons du har fått på din tråd.

Jag är ny här, räknar också dagar... 20 nyktra och behagliga dagar... Jag har varit "duktig" i perioder innan, det funkade väldigt bra när jag var gravid (2006-2007 och 2010-2011), och jag drack lite när jag ammade.

Nåväl, jag vill vara öppen och säga:
1. jag drack för mycket, det känns skönt att inte göra det länge!
2. jag hade ju provat att minska tidigare, men det fungerade inte riktigt som jag ville!
3. vad roligt, vad mycket jag har fått gjort den här tiden; ingen ångest för när jag dricker eller om jag dricker, eller om jag inte får dricka,
4. vin, öl, sprit... det kostar pengar att dricka för mycket, nu kan jag använda dem till annat; såg t ex Gardells "Hela mitt liv" i fredags (dyr biljett) med gott samvete (och jag minns varje detalj, och blev inte kissnödig trots att showen var 2 timmar lång!)
5. fysiskt och emotionellt välmående generell och diffust ;-)

Kämpa på... så hjälps vi åt här på forumet!

Sara

Hej!

Snart tre veckor utan att dricka, helgen har gått bra, och veckan också, trots många middagar med vänner (utan alkohol) och nu i helgen fint väder och "en öl" i solen-varning!

Min man säger att han också har varit vit hela tiden (även under min resa), han är ju nykter nu, det märks... och jag märker också en känsla av att det är lite bättre tonläge.
Absolut inte lika "taggit" som sista veckorna innan beslutet (alltså november och mitten av december). Det flyter på bättre även med andra och inte minst med barnen.

Jag tog mod och började prata med honom igen om alkohol och hur jag känner, samt min önska att förlänga den nyktra tiden. Vet inte om jag får med mig honom i detta, hoppas det. Tydligt var det (och viktigt att få veta) att han inte gillar att snacka om att vi inte dricker, att han tycker att det är jobbigt att ta upp ämnen, att tänka på alkohol. Han förklarade att han helst inte vill tänka alls på det, att han låsas som att det inte finns att tillgå, och att eftersom nu börjar kroppen att inte "längta" så är det väl dumt att minnas (så tolkar jag hans ord i alla fall). Vet inte om låtsas-metoden är något som NÅGON har provat; lite svårt här och nu där alkoholen är så pass tillgänglig (den bästa alkoholfrizonen vi har är hemma just nu).

Nåväl, jag vill vara öppen och säga:
1. jag drack för mycket, det känns skönt att inte göra det länge!
2. jag hade ju provat att minska tidigare, men det fungerade inte riktigt som jag ville!
3. vad roligt, vad mycket jag har fått gjort den här tiden; ingen ångest för när jag dricker eller om jag dricker, eller om jag inte får dricka,
4. vin, öl, sprit... det kostar pengar att dricka för mycket, nu har jag använt dem till annat; såg t ex Gardells "Hela mitt liv" i fredags (dyr biljett) med gott samvete (och jag minns varje detalj, och blev inte kissnödig trots att showen var 2 timmar lång!)
5. fysiskt och emotionellt välmående generell och diffust ;-)

Sara

Jag blev med andra ord inte nykter för 5 veckor sedan då sist flaskan gömdes.. Oh no.. Jag var nykter en vecka och sen skulle jag bevisa för mig själv att jag kunde dricka normalt. Köpte in alkoholfritt till nyår (hade middag hemma) och skulle vara så civiliserad och duktig.
Slutade med att jag sprack runt 14tiden på Nyårsafton, var dyngrak runt 21.00 (minns inte att jag åt varken huvudrätt eller efterrätt), däckade runt 01.00 med kläderna på och 11 gäster i huset.. Bra värdinna.
För att döva missären dagen efter så gick jag upp i ottan för att städa (drack jag rödvin till frukost och tömde alla flaskor med "left overs" från kvällen innan inne på köket). Gömde även undan lite ölburkar och vinflaskor till senare (ville inte att sambon skulle se dessa.
Sen fortsatte spektaklet tills jag ringde AAs hjälplinje 3 dygn senare och gick på mitt första möte (var btw full på det mötet så minns det knappt).

Så för att svara på din fråga Fransmannen, varför går man från AA till Puben? För att vi är sjuka och totalt maktlösa när det kommer till alkohol. Vi har inte en chans. En droppe alkohol är allt som behövs och sen är vi igång igen :(

Adde - jag har också hört detsamma från alla håll och kanter. Kommer från en läkarfamilj och det de ser och upplever inom vården är tragiskt. Har en syster som senast förra veckan hade en patient som var gul som en ostbåge pga alkoholism och som bara var 42 år gammal. Han kommer inte leva mer än 1-2 månader till. Han hade så mkt vätska i kroppen att han måste tömmas flera ggr per dag och levern är helt kaputt.
Det är vidrigt och sinnessjukt att alkohol kan göra en så trasig :( 42 år är ingen ålder...

Fransmannen - varför gör man så? Bra fråga. Varför har jag förstört nästan alla mina vänskapsrelationer och valt alkoholen före mina vänner? Varför har jag föredragit att sitta hemma och skåpsupa framför att komma ut i världen och njuta/fånga dagen?! Varför har jag försökt få kontroll över mitt drickande 1000 ggr och misslyckats 1001 gånger?? Jo, för att alkoholen är listig, falsk och über jävlig... Den är allt för lättillgänglig och vi alkisar är allt för naiva och duktiga på att intala oss själva att "man måste ju få leva lite, ha lite kul".. plus att vi alltid vill bevisa för oss själva att vi kan dricka normalt.
Vilket bull shit!
Det är nu 5 veckor sedan jag gömde min sista spritflaska i garderoben (vin var inte tillräckligt starkt). Hur hamnade jag där? I have no clue. Idag är jag 22 dagar nykter... Har inte varit nykter 22 dagar i sträck sedan 2005/2006. Bara det i sig är ju tragiskt.

Idag är det 50 nyktra dagar utan något hjälpmedel såsom antabus eller liknande. Jag går ju dock på behandling så det måste man ju säga är ett ganska kraftigt hjälpmedel men ändå..!! Känns bra! :) Känner dock ändå inte ett jag är helt övertygad att jag är alkolist och att jag vill leva resten av mitt liv nykter. Får dock lämna den tanken (som vanligt) och leva dag för dag.

Trivs rätt bra just nu tycker jag, har börjat träna regelbundet och älskar tanken av hur jag bygger istället för river, grymt!! :D

Har varit borta från behandlingen 1 vecka pga utlandssemester, gick bara finfint. Mkt pga att min partner inte är speciellt intresserad av att dricka och att det bara var vi. Välbehövligt för vår relation, helt klart!

Imorgon är det dags för behandling igen och jag skall redovisa konsekvenser inom familj/socialt, fysiskt/känslomässigt, ekonomiskt, etiskt, lagligt och sexuellt. Blir nog lite tufft men jag är mest nyfiken på att höra gruppens åsikter/funderingar.

Hoppas det är okej med er här på forumet och att folk vågar/vill fortsätta skriva oavsett hur bra eller dåligt det går.

Kram!

Gick från AA till Puben...ville bevisa att jag kan dricka som folk. Det gick inte. Varför gör man sånt?

ingen vetenskap för detta nu.....MEN....jag har varit med ett tag i nykterhetssvängen och det som jag hört/sett i år efter helgerna vad gäller beläggningen på beroendeenheterna och öppenvården slår alla rekord ! Jag har flera bekanta på olika platser i landet som blir nekade att få hjälp pga att det är fullt.

2 orsaker kan ev synas :
1) Massor av nya som behöver hjälp
2) Besparingar så platserna inte räcker.

Ett sånt här forum hjälper mer än man kan tro i början så sprid gärna budskapet ! Det är många som behöver stödet.

vidarebefodrar min e-post så jag ser när det kommer nytt :-)) Ett litet tips :-))

Bra jobbat Kruven! Jag är inne på min första vecka som nykter. Behöver se såna här trådar som pepp.

Nu har jag beslutat att 1 februari blir sista antabus dosen. Mycket för att den redan hjälpt mig de första stapplande stegen till nykterhet. Men också för att jag inte vill belasta min kropp med ämnena i antabus som inte är världens bästa direkt. Det känns som en nystart på alla sätt med ljusare tankar än höstens deppigheter. Kanske tar en skön tripp till Miami me killen också snart!

Du klarar det här, Anders 43!

Hej hej.
Nu har det snart gått 9 månader utan alkohol. Som det ser ut just nu så varvas bra dagar med riktiga skitdagar. Dessa dagar är det inte något specifikt sug efter alkohol utan en längtan av att få försvinna bort en stund. Det enda som håller mig borta från alkohol och droger är mitt beslut att inte ta något oavsett hur jag känner eller vad hjärnan säger. Det blir enklast så...

// Kruven

Kanon - svar finnes. :-)

Snart en vecka nykter och vilken underbar känsla att inte vakna bakis en lördag. Njuter!!

är jag :-)

Läser mest, kommenterar inte. Det känns skönt att veta att man inte är ensam. Dag 27 idag utan alkohol och för första gången igår kväll så infann sig en känsla "jag vill inte dricka" . Annars har dagarna varit lite upp och ner, lekt med tanken om att avbryta, ta ett glas vin. Anledningen att jag hållt mig ifrån har varit att det blir aldrig ett glas vin, vill ha tre, fyra, fem. Jag bestämde mig den 30 december ( efter en stor fylla den 29 ) och tog kontakt med en alkoholterapeut, fick en tid samma dag. Det är det bästa jag gjort. Första veckan höll jag mig nykter för jag ville inte dyka upp på nästa möte och säga att jag inte klarat det. Duktig flicka syndromet.
Känner mig renare på insidan nu.
Förra mötet med alkoholterapeuten handlade mycket om vad händer efter mina 30 vita dagar och vad gör jag då? Vågar jag dricka?
Jag tänker ta ett nytt beslut då.
Skulle vilja fortsätta tänka jag får dricka men jag vill inte. Vet inte hur länge den känslan håller i sig, men den är ny och jag tycker om den.

trollnäsa! Jag läser en annan ton i dina inlägg och den säger mig att nu har du den sanna inre viljan att vända ditt liv. Fick en annan förståelse för vad du kämpar med när jag läste vad din man önskar och drömmer om. Han har också ett stort jobb att göra för att inse vad du går igenom. Allt, allt det bästa till dig! Kram / mt

Dessvärre har hon nog rätt. Det är precis så jag funkar och det är inte bra.

Min mamma var alkoholist. Hon drack för att inte må dåligt. Hon drack för att inte vara blyg. Hon ville inte vara nervös, skämmas bland folk, med alkoholen blev det mycket enklare. Hon kämpade med att sluta dricka de sista åren, men hon lyckades inte. Utan någon hjälp från pappa som också är alkoholist gick det inte. Jag minns att hon stod i min hall i sommras och grät. Hon sa att han inte hjälpte henne. Att det var för svårt.
Hon dog i en soffa i vardagsrummet i den lägenhet som jag och min syster vuxit upp i. Min syster tog med henne till AA, men det var för svårt att prata. Hon satt bara tyst. Hon gick dit två gånger till själv. Sen slutade hon gå.
Alkohol gör dåliga saker med kroppen. Man tappar allt ork, muskler förtvinat och minnet sviker. Det som var min mamma fans inte inne i den kroppen så ofta. Det var 10 år sedan jag kände igen henne.
Jag har gått i genom så många faser under den tiden. Jag har varit arg skrikit elak gråtit och till slut vetat att det skulle sluta med det där samtalet. Då jag försökte ringa dem och någon av dem skulle ha dött. Jag blev inte ens chockad.
Hon har det bättre nu i alla fall. För nu har hon inte ont nu behöver hon inte gråta och nu behöver hon inte skämmas. Det var världens bästa mamma. Varför gjorde hon så med sitt liv och sin kropp. Jag älskar dig mamma jag saknar dig så.

Det värsta av allt är att jag också dricker för mycket. Jag vill inte dricka alls med det lixom bara blir så.

Jag är också ny här, skrev första gången i måndags, har tagit mig på allvar för ett halv år sedan men att dricka mindre funkade inte för mig.
Hittar massor likheter i din text och några OLIKHETER. KOPIERAR DÄRFÖR OCH ÄNDRAR:

"Började inse för något år sedan att jag faktiskt har ett problem. Har försökt kontrollera mitt drickande men jag lyckas ju inte! Dricker trots att jag bestämt att jag inte ska, dricker EN HEL flaska trots att jag tänkt att det skulle vara skönt med något glas på kvällen. Dricker VIN för smaken men ÖL eller SPRITT för berusning. Det är känslan jag vill åt, ATT DÄMPA ÅNGESTEN, tror jag.

Jag dricker SOCIALT OCH ensam, IBLAND dricker i smyg, köper hem mer än jag behöver för att "ha hemma" men slutar oftast med att det mesta försvinner ändå.

Har två små barn och DRACK framför OFTA tv'n eller DATORN när de sov. DRACK tillräckligt för att känna mig berusad och tillräckligt för att vara trött och sliten nästa dag och då ha sämre tålamod med barnen, är mer lättirriterad osv.

LEVER med min man, men skilsmässan varit på tapeten...

HAR NU BESTÄMT MIG, OCH DET HAR HÅLLIT SÅ PASS LÅNGT SOM DRYGA 2 VECKOR. NU KOMMER TREDJE HELGEN OCH DET KÄNNS BRA.

GE INTE UPP SJÄLV, GE DIG MÖJLIGHET ATT LYCKAS 2015, DU OCH DINA BARN ÄR VÄRDA DET!!!

SARA

Hej Adde, är det du som har mailat mig i början av januari på adressen jag lämnat i min tråd? Jag läser egentligen inte av den längre, men gjorde det av en händelse precis. Så, innan jag svarar där - vill du vara snäll och bekräfta här - om det var du eller inte! Man vet aldrig...!