Senaste kommentarerna i forumet

har skrivit några rader, tack!°

...stressad över att det inte blir som man har planerat....
Men sedan, när man har tänkt efter, så gör det faktiskt inte så himla mycket...
Det blev bra ändå, eller kanske t.om bättre?

Min tanke var att fortsätta med röjningen i garaget, värmen har stått på sedan länge, men har det hänt något då, nej knappast.
Jag borde ha varit irriterad när det inte går som jag har planerat, det släpar efter i min kalender.
Men det har varit bissy med allt annat, födelsedagar, middagar och allt annat måsten som har kommit helt oplanerat i vår väg.
Det hände andra grejer, vi tokröjde inomhus istället, såg ut som en bombnedslag, förrådet under trappen, städskåpet osv.
Höll på med rensning av medicinskåpet i fyra dagar, halva matbordet var fullt med mediciner, plåster, salvor etc, jag fick ta lite då och då när jag fick tid.
När jag var klar så kunde jag fimpa mer ån hälften, de var helt enkelt för gamla.
Och sedan idag så julade vi av, ut med granen, packa ner alla små tomtar och annat pynt i sina kartonger, körde iväg sådant som skulle till sopen, en hel bil full igen.
Så just idag, för bara några timmar sedan fick vi bort allt bröte inomhus, inga kartonger, inga småprylar, inga dammsugare som stod framme.
Vi kunde laga käk på en ren diskbänk utan att behöva kryssa runt bland en massa grejer på golvet, inga stickiga granbarr under fötterna.
Dammråttorna i hörnen var borta, tvättmaskinen tvättade upp det sista av julhandukar, julgardiner, juldukar och julsängkläder.
Vi satte oss i soffan för att äntligen kunna sitta ner en stund och ta igen oss, och vi bara myste, f-n vad skönt, och vad rent och fräscht det kändes.
Jo jag har förvisso garaget kvar, det sitter som en finne i röven och bara växer sig större, men det känns som om den för alltid kommer att bli nedprioriterad.
Men det gör egentligen ingenting, vi har röjt undan en massa andra gamla enerverande ting som bara har samlat sig på hög, fyra fulla bilar har vi kört iväg med sopor sedan jul.
Man tar bort lite av sitt gamla jag och får lite av en nystart.
Idag åkte allt som hade med ölbryggning och vinsättning iväg också, en gammal hobby jag hade för 15-20 år sedan, det blev aldrig sådär bra som köpegrejorna, men såg det som en utmaning att försöka få det så bra som möjligt, mycket slit och i och för sig billigare än att handla drickat.
Men det är en del av mig som är passé och har inget som helst intresse kvar, det där med alkoholen är ju överreklamerat.
I en damejeanne i garaget stod det 21 liter vin som stått i över tio år, nu först hade det fått en fin färg och en vuxen doft.
Den kluckade fint i golvbrunnen innan den hamnade i icke brännbart containern.
Hade jag mina doubts?, nej inte det minsta, den minsta skadan gjorde den när jag hällde ut den i avloppet.
Tänkte på allt jobb jag hade lagt ner på den när den tillverkades, men vilket arbete hade den inte skapat med all ångest istället.
Det blev "billigast" för mig att hälla ut den och slänga bort den, det är ett avslutat kapitel för min del.

Man får göra sina uppoffringar och vägval genom hela livet, de nya valen görs på tidigare erfarenheter.
Känns det bra då, ja fantastiskt egentligen, nu behöver jag inte fundera på vad jag skulle ha gjort med den, dessutom fått en halv kvadrat fri i garaget att fylla med nya grejor som jag kan kasta bort om sådär 20 år i framtiden.
Så jag har skapat ett "hål" som jag kan fylla med något nytt, dock kommer inte alkoholen att ha något med det att göra.
Det är en utveckling i sig, och det viktigaste är att inte upprepa samma dåliga erfarenheter ännu en gång, utan om möjligt bara skaffa sig nya.
Bäst vore väl om jag bara kunde få uppleva de bra erfarenheterna, men de vet jag ännu ingenting om, så sökandet fortsätter genom livet.

Man sätter upp mål och delmål, det blir aldrig riktigt som man hade tänkt sig, men det behöver inte bli dåligt för det...
Jag lever och mår bra, det borde väl ha varit ett mål om något, men det tänkte man väl aldrig på, eller?

Fortfarande rökfri på det nya året, suget sitter i, men jag har lärt mig av alkoholen hur man överlistar sugena.
Jag tänker mig förbi suget och rusar genom tiden istället för att stanna upp i det och fastna, om och om igen...
Gott vore det att få falla tillbaka, men vore det inte godare att få leva vidare istället, utan ångest och förhoppningsvis lungcancer...
Det kanske är redan försent, men jag gav aldrig upp hoppet om en förändring i alla fall...
Framtiden får utvisa, och den vet jag ingenting om, istället för att oroa mig så hänger jag med i den...

Mors!
Berra

Jag vill bara säga att du gör ett jävla jobb, det du skriver är oerhört inspirerande att läsa för någon som befinner sig i en liknande situation med överdriven alkoholkonsumtion, lögner, skuldkänslor, depression etcetera. Hoppas att jag kan vara lika stark som dig!

Idag var jag på en manifestation på Sergels torg med anledning av veckans fruktansvärda händelser i Frankrike. Det var fint att stå enade med flera tusentals människor för att visa att vi aldrig kommer att acceptera att yttrandefriheten hotas. Efteråt blev vi så vansinnigt hungriga så vi satte oss på ett ställe i närheten för att ätat och tittade samtidigt ut över plattan. Det fruktansvärda som sker där varje dag. Alla utslagna människor som fallit offer för droger. För en del började det kanske med alkohol. Men oavsett om det börjar med alkohol eller narkotika så finns det inte en människa som planerar att den ska bli missbrukare när de tar sitt första glas. Jag hoppas att vi alla här tar den chans som vi har genom tak över huvudet, styrkan att sluta och om vi faller så har vi styrkan att resa oss upp. Det känns nästan lite som en skyldighet mot de som inte varit så lyckligt lottade.

Ta hand om er mina vänner.

Sitter och knåpar på med men livshistoria inför morgondagens redovisning och om min motivation att hålla mig nykter hade sjunkit en aningens så flög den då precis upp i toppen nu, fan vad jag inser att jag aldrig mer ska dricka då jag skriver det här. Ett hett tips till er som ännu inte gjort detta är att prova det vid tillfälle, allt blir så himla klart, även om det är jobbigt också förstås.

36 nyktra dagar idag och imorgon ska jag också vara nykter.

Ha en god natt allesammans!

Kram.

...Incognito. Precis som dig så har jag under mina månader sedan jag slutade hittat ersättningsaktiviteter. Tror detta är en mycket viktig företeelse för att fokusera. Förändringar är svåra att genomföra om man upplåter ett vakuum till tankar och gamla vanor. Fortsätt kämpa!

Kring Sockertoppens fråga så tror jag inte det är möjligt att trappa ner om man är beroende. Jag försökte under de sista två åren med drickande (när jag började inse att mitt förnuft inte satt i förarsätet på min konsumtionsresa) att köra på maxgränser, regler för vilka dagar jag fick dricka, regler för vilka tillfällen, regler för när jag skulle dricka nästa gång, regler för vad jag skulle dricka, vita perioder etc. Allt för att behålla alkoholen i mitt liv. Jag bestämde mig när jag insåg att jag var på väg mot stupet att inte dricka något innan jag gick till en professionell (läkare/psykolog/terapeut liknande) för att få denna att kunna förklara för mig hur mina tankar fungerade kring alkoholen. Men sedan har jag istället bara tagit beslutet att ta en dag i taget och bara det att man tänker på alkohol är absolut ett mycket illavarslande tecken. Mitt beslut om att ta hjälp var först delvis bara ytterligare ett sätt att kunna fortsätta dricka efter detta (tror jag i alla fall idag när jag tänker tillbaka). Jag tror, precis som det går att läsa mångas berättelser här, att det är en omöjlig demon att tämja. En dag i taget utan att ta den där första groggen/vinet/ölen är mig veterligen den enda taktiken som kan leda till att man kan ta över kontrollen. (Jag är alltså inte emot professionell hjälp om någon trodde det! Det bara blev inte så för mig!)

Jag är ingen expert annat än att jag blev riktigt duktig på att konsumera alkohol efter många års övning. Läs texterna här och fundera själv över hur våra hjärnor fungerar när de blivit förgiftade och sjuka. Många vittnesmål här talar sitt obehagliga entydiga språk.

Det beror på hur mycket han har druckit de senaste dagarna - och hur många dagar. Är det väldigt mycket och många dagar så har han rätt - det skulle kunna vara farligt att sluta tvärt. Då kan en långsam nedtrappning vara att föredra. Frågan är om han klarar av det. Det är lätt att säga när man är full! Om han slutar tvärt så kommer han ändå att må fruktansvärt dåligt i ett antal dagar - med svettningar/kallras, ångest, höjd puls. Han kommer att vara skakig i hela kroppen, dålig i magen och kanske inte kunna äta på ett par/tre dagar. Detta självklart om det är stora mängder han har druckit varje dag och under flera dagar. Kanske svårt för dig att avgöra hur mycket o hur länge han har druckit?

Hej jag är från medberoende sidan men måste bara skriva här och fråga. Min sambo har druckit i många år och senaste året har det inte varit många alkoholfria dagar. Han förstör både för sig själv och familjen. Efter nyår började han prata och grät som han inte gjort förr och sa han gärna vill sluta. Han var vit tre dagar men började sen dricka igen.. Då förklara han att han ska trappa ner antalet ölburkar successivt och öka på med dom vita dagarna och längden på vita perioden mer o mer. Det är hans sätt att trappa ner och tror han ska må bättre och allt vad ångest osv inbär ska bli lugnare och inte så hemskt. Han säger han läst om att det kan vara farligt för kroppen att sluta tvärt. Han är livrädd! Undrar bara om ngn här tror att denna strategi är möjlig? Känner mig så lurad men lever på hoppet, men snart får det vara nog!

Jag skulle inte vilja sluta dricka helt men jag inser att jag inte klarar av att dricka. Så tänker jag. Ofta vill man inte men man inser att man inte har något val pga den där jävla a för med sig så mycket skit. Så för mig är vilja och att inse två olika saker. Hoppas du förstår mina ord.

Va bra att du har identifierat dina fällor och satt upp bra strategier för och hantera dom. Mycket vunnet av och klara riktlinjer att luta sig tillbaka på.
Bra och göra sig av med allt som kan fresta hemma i skåpen!!
Jag ska börja träna på fredagar efter jobbet för att bryta vanan med fredagsmyset med vinet. Det är min stora riiskdagi veckan.
Mitt första mål utan alkohol är satt till den 1/7 , ett halvår. Sedan får jag ta ett nytt beslut då.
Ha det gott!!

och det känns bara bra.
Sovit riktigt gott på nätterna och vaknar mer utvilad än jag gjorde förr.
Så skönt och slippa allt som hängde ihop med drickandet förr.

Bra att du sätter upp nya mål och jobba emot.
Stort grattis!!

inspirerande läsning, tack för att du skrev det här!

Hej Ann! Svarade just på ditt första inlägg. Bra jobbat med 3 dygn. Det är 300% bättre än 0 dygn. Snart kan du skriva 4.......

https://alkoholhjalpen.se/comment/80947#comment-80947

Har tagit mig igenom den fysiska abstinensen ganska väl tycker jag. Men ångesten finns där. Igår när jag gick till sängs så hade jag ett antal rejäla "ryckningar" i muskler/kroppen precis vid insomnandet. Den ena var stor, och kändes som att hela kroppen lyfte från sängen - nästan obehagligt. Jag sover rätt taskigt, men får till sist ihop en godtagbar nattsömn.

Jag håller samtidigt på att trappa ner insomningstabletter. Kanske inte så bra tillfälle - när jag kanske skulle behöva dessa som mest just nu?! Undrar bara om dessa "ryckningar" tillhör abstinensen - eller om det är för att kroppen skriker efter insomningstabletter???

Pallar nog inte att lägga av med dessa tabletter i nuläget - får nog fråga min läkare om jag kan få fylla på förrådet.

Hoppas att helgen har varit torr och fin för er alla därute som kämpar!

Han är ju fri att göra sina val.

Läskigt och fantastiskt på samma gång.
Hur mycket folk som helst. Som vanligt känner jag inte igen mig i allas historier om att perioda och bli lovad osv osv. Jag spårar ju bara ur var 3dje gång. "Duktigt va. Jag är liiiite finare"
Men förra söndagen blev jag asfull hemma ensam med mina barn. Fiiint va.

Oavsett. Det jag behöver nu är att klara våren. Och inse att min man är en obotlig alkoholromantiker och dricker jättebra och lagom! Vilket alltid har stört mig. Men hans uppfattning om festlighet och semester innefattar ALLTID alkohol. Alltid. Svårt att handlas med. Mina knogar vitnar av sånt.
Min dröm är att hitta inspiration och harmoni och grymma nyktra förebilder.
Vet bara inte hur jag ska kombinera detta med min mans sätt att se på alkohol.

den här tiden på året tänker jag tillbaka på hur det var de sista dagarna innan jag åkte på behandling.
Jag hade hållit på sen sommaren med att hitta en utväg ur den helt kassa livsstil jag supit mig till och ångesten blandades med hopp om en förbättring men som alltid grusades när jag tog nästa munfull av alkoholen igen.Munfull ja.....fanns ju ingen som helst anledning att lura mig själv längre genom att ta omvägen över ett glas. Fort skulle skiten in och ge mig det efterlängtade ruset så jag glömde/gömde allt som hände. Men verkligheten kom alltid ikapp när den värsta fyllan lagt sig.

Och ångestsvettningarna tog fart igen.

Jag hade redan gjort om vilken dag jag skulle komma och i god alkisanda sköt jag upp den erbjudna tidpunkten. Jag hade nämligen erbjudits en plats redan i mellandagarna men OOOoooonej det gick ju inte !! Jag hade ju såååå otroligt mycket att styra med då. Eftersom han i andra änden på tråden var alkis själv så sa han bara att "Du är välkommen när du är färdig".

Då tolkade jag det som att han förstod hur mycket jag hade att göra men nu fattar jag ju att vi alkisar är så lika och att vi har samma beteende så han förstod ju att jag var tvungen att supa färdigt först.

Den rädsla och ångest jag hade ända till den stund jag körde in genom grindarna till Nämndemansgården är obeskrivbar. Att ta steget rakt ut i en värld jag var livrädd för och som jag alltid tryckt undan med alkohol var så grymt skrämmande. Men det dryga halvår som jag hållt på med att hitta en lösning hade gjort mitt undermedvetna förberett på vad som komma skulle och väl på plats hade jag inga problem med att kalla mig alkoholist och acceptera det faktumet. Jag lämnade över hela mig, utan förbehåll, till de som gått före mig och som visste hur det var och jag slappnade av och sov nåt så obeskrivligt skönt efter det. Jag var hemma, det var färdigt, jag hade kapitulerat helt.

För mig gäller nu att ha mitt förra liv i färskt minne och inte glömma varifrån jag kommer och vem jag är. Just nu har jag "god" hjälp av en väninna som på egen hand försöker gå ur fyllan för att det inte finns plats för henne på tillnyktringen. Hon har varit där så många gånger att hon borde ha ett VIP-kort men å andra sidan vet de ju att hon har kunskapen.....
Jag kan rent fysiskt känna igen hennes ångest och kan må rent illa när jag påminner mig om hur det var.

Och jag vill inte tillbaka dit.

Därför ser jag till att rensa min hjärna var kväll så jag inte har något som bygger bo där och jag ser till att jag inte tar det första glaset. Inte ens nåt som påminner om vanan eller smaken, jag har inte råd med att chansa.

Idag har jag ett liv utan förpliktelser och jag ett val om jag vill dricka eller inte, inte som förr när alkoholen såg till att jag glömde alla föresatser när bakfyllan lagt sig.

Idag väljer jag att inte dricka.

Har sällan känt igen mig i en tråd mer än din.
Ville bara säga det. Kram

Tack för era upplyftande kommentarer. Detta var första gången jag sammanfattat mitt kämpande i text, och det känns mycket befriande att veta att ni vet hur det är och har förståelse för min process. Jag önskar er alla stort lycka till!

Fin, inspirerande läsning. Väl jobbat!

Lycka till i framtiden.

Du är en förebild, Calle!! Tack för att du berättar, det ger en massor av inspiration och motivation!
Stort TACK!

Stort GRATTIS!! Lyfter på hatten :-)) Vilken kämparglöd!
Ha en fortsatt fin söndag!

Trötter

Äntligen kan jag säga att jag gått ner 10 kg! Det har varit en bra resa och fungerat som en morot åt mig för att hålla mig nykter samtidigt. Fått något att koncentrera mig på istället för att bli rastlös av abstinensen. Kommer fortsätta med hälsosam mat o ska fortsätta med nya mål. T.ex ta tag i utomhuslöpning och ställa upp i Tjejmilen! Äntligen kan jag tro på mig själv och försiktigt tänka på framtiden. Det gick inte tidigare. Det hjälper nog att ha realistiska mål och många delmål för att hålla uppe kämparglöden, istället för att gå in i väggen direkt. Men framför allt den egna viljan att lyckas. Det gäller alkohol också. Det tog nåt år att få mig själv att vilja sluta. Tidigare försök att hålla mig ifrån har varit helt fruktlösa. Endast för att jag innerst inne inte ville.