Senaste kommentarerna i forumet

Jag har varit nykter 31 dagar nu och tycket att trycket över bröstat som du skriver om, har gått över helt. Håll ut du kommer att må bättre.
Jag tänkte/tänker hela tiden " en dag i taget". Ibland en timme i taget.
Jag läste i en tråd tips på att det är bra att ha annat gott att dricka hemma, utan alkohol så klart. Så jag har hela tiden cola zero eller sprite light hemma. Struntar lite i vikten just nu utan fokuserar på att hålla mig nykter.
Försök att tänka positivt på hur bra livet är utan alkohol. Vi vet ju hur j...ligt det är eller hur!!!! Så vi kanske behöver ändra våra tankemönster??

Tänk Runa att när dina barn ringer så kan de prata med dig utan att lägga på luren. Vilken glädje eller hur. Tänk på allt som är gott utan alkoholen. Det gör jag och det hjälper. Framförallt när det kommer till barnen.
Önskar dig lycka till. Vi får stötta varandra :) mod60

Din historia är tung och jag förstår att du har det jobbigt. Försök att bryta ditt historiska arv och gå en nykter väg i Li vet. Ta all hjälp du kan få AA antabus osv. Lycka till och kämpa på. Jag har varit nykter 31 dagar och det känns bara bättre och bättre. // mod60

Med era kommentarer. De betyder mycket för mig.
Tack paradisbruden ja jag ska fortsätta skriva. Stingo du har rätt det är inte läge än att tro att allt är ok. Ska fortsätta skriva här och läsa olika trådar. Ja en månad är väl inte tillräckligt du har rätt tack för det. Bra att få lite perspektiv på tiden det kan ta innan man är något mer på säkra sidan. Kanske aldrig!!
Är du säker?

Hej nya Mia ja du har oxå rätt :) man behöver inte skriva allt, Vi som är här på forumet vet ju ändå och det är väl däri styrkan ligger. JAG ÄR INTE ENSAM!!!
Kanske jag så småningom börjar skriva mer eller börjar i terapi igen för att " prata av mig" oket av skuld och skam som tynger mig emellanåt. Får se hur det blir. Nu gäller nykterheten och jag är lika glad varje morgon när jag vaknar utsövd och ok. Vilken lättnad o glädje det är.
Idag fick jag huvudvärk på eftermiddagen på jobb och tog en alvedon. Då slog det mig att det var 31 dagar sedan sist. Då åt jag nästan en kartong i veckan och tänkte att nu kollapsar snart min lever. Var jätterädd för det.
Jobbade för många år sedan inom åldringsvården och träffade där en man med leverciros och det var hemskt att se hur han tynade bort framför våra ögon. Min ångest dessa morgnar, när jag tänkte på det var enorm. Sedan var det på med masken och iväg till jobb. Lite mer parfym för att dölja ev spår av alkohol.

Så skönt att inte leva i detta igen. Underbart helt enkelt. Satt o åt lasagne med sonen och då slog det mig att jag kan titta honom djupt i ögonen utan att bara rädd för att han ska se att jag har druckit. Aldrig ett ord men jag undrar vad han tänkt. Lycka idag.

Runa hej du med och nej denna gången tar jag inga antabus. Har några kvar i en burk.
Bra medicin man kan verkligen inte dricka MEN man ska inte sluta ta dem innan man litar helt på sig själv tycker jag.
Nu ska jag njuta av glass och film, jag ska dessutom se filmen till slut!!!! :)
Ha en bra a-fri kväll o tack än en gång för stöd. mod

Dag 3 snart slut, har knappt sovit i natt, sånt fruktansvärt tryck över bröstet, har Atarax men det hjälper inte.

Läste det här idag, var ju ett tag sen, hur har det gått?

Nu börjar jag dag 3 på denna vita period.
Har egentligen alla chanser att lyckad. Min sambo är nykter alkoholist sen 25 år tillbaka, o gillar förstås inte att jag dricker mig dyngrak, mina 2 söner 22 o 24 som har egna lägenheter har alltid hatat att jag druckit. De dricker inte själva (har väl sett så mkt skit). Vi har daglig kontakt o hör de att jag druckit säger de hejdå o lägger på luren. Jag tänker tillbaka o minns så väl min första fylla när jag var 13 år o som inte slutade bra. Åh måtte jag kunna hålla uppe så länge som möjligt.

Har läst igenom hela tråden o undrar hur det gått för Gunnar o alla er andra

Skönt att höra att det kan kännas så även efter fyra månader!
Och blir impad av att du klarat det så länge. Jag har haft en månad som max uppehåll innan.
Nej precis. Jag har reflekterat över detta Länge. Jag hade faktiskt en tråd på den här sidan redan som 20-åring. Vilket nu är 7 år sedan. Så.. Jag har tampats med detta ett tag.
Har du funderat något på AA?

Berätta bara det du själv vill

Det du beskriver låter rätt normalt till mig. Det blir ofta svårt för dem som är nära att hänga med, då någon förändras fort. Hur positiva de förändringarna än i grunden är.

Kanske han känner sig ensam då du är mera borta? Har han hittat egna grejer att fylla de tiderna med? Kanske han någonstans är rädd att du dricker? Kanske allt bara känns nytt och ovant för honom? Sådana och andra liknande känslor kan lätt göra så att vi undermedvetet reagerar negativt i förändringssituationer, fast vi är glada över allt det positiva.

Prata gärna med honom om hur du känner dig, men ge honom litet tid att komma ifatt.

Åh håll i känslan av att inte ha bakfylleångest. Jag kan fortfarande efter fyra månader nykter känna mig så fruktansvärt nöjd, glad och lättad över att jag inte har fylleångest. En av de värsta tillstånd man kan befinna sig i tycker jag. Alla de där fördelarna som mer energi eller utebliven ångest, ta vara på dem. De påminner dig om varför du väljer att avstå.

Jag tror att vi är ett stort gäng tjejer och killar som levt delar av våra liv på stans olika "ställen" några stannar aldrig upp och reflekterar över hur de lever sina liv. Men det har du gjort och det ska du vara så tacksam för. Börja skriv här om du inte redan gör det, ser fram emot att följa din resa!

Jag funderar här hur mkt jag kommer att orka berätta här, 2 gånger har jag brutit benet i fyllan, 2 ärr har jag på näsan mm mm

Idag var det som sagt redovisning för min del, det gick okej och jag fick mkt frågor och funderingar från gruppen vilket var "skoj". De påpekade också att jag hade väldigt många varningsklockor och ett fortsatt supande kommer nog bara att leda en väg, neråt.

Förutom redovisningen så var det givetvis kul att vara tillbaka och träffa alla igen, hann faktiskt sakna dem lite.. :) Två slutade dock förra veckan så det var lite tråkigt att inte få säga hej då och önska dem lycka till men träffar dem säkert i eftervården så det ordnar sig nog! :)

Nu är det dags för sängen, gonatt!

Starkt av dig att hållit uppe så länge, tar du antabus?

Det är ju bra att skriva av sig, du behöver inte alls berätta saker du hellre vill lämna. Herregud! Jag tror många av oss här gjort hemska/pinsamma /konstiga m.m saker. Kanske nån av dom sakerna som fått oss att söka oss hit! Sista droppen kanske kändes hårt. Att sitta o fundera på o planera drickandet är varningsklockor big time. Det gjorde jag med i höstas. Jag glömde som bort mina intressen som jag egentligen älskar bara för att smussla o dricka i fred. Det är inte OK alls! Då har det gått alldeles för långt. Aa har jag aldrig besökt ÄN, jag skäms för mycket :) men jag har alltid det i bak huvet om det skulle behövas. Det hjälper mycket att läsa andra och skriva då o då som en daglig ritual. Man blir verkligen inspirerad!

I och med min nya Mia person som är nykter o bejakar livet, istället för att deppa, upplever jag att min sambo ser DET som ett hot?! Har ju varit ganska introvert o inte alls gjort saker jag gillar på kanske 1 år innan nykterheten innan jul. På nåt jättekonstigt sätt känns det som att min sambo hellre har mig i det stadiet än som nu, då jag känner mig pigg o fräsch , och vill göra massa saker. Precis som jag varit JÄMT. Jag tycker att jag hittat tillbaka till mig, men jag tror min sambo känner sig ovan vid att jag vill detta och istället tycker att jag är så annorlunda. Känner mig lite besviken över reaktionen från hans sida. För nu är jag ju den jag alltid varit (bortsett från deppåret). Har alltid varit aktiv o det känns så trist att behöva begränsa sig pga sin egen sambo! Det låter ju inte klokt! Det handlar inte alls om några extrema saker som att resa jorden runt direkt... utan att jag några ggr i veckan är nån timme extra på stan på cafe/shoppar och tränar. Tidigare var jag aldrig borta. Varför tror ni han är så negativ till detta? Jag trodde han skulle 100% nöjd med mig om jag var helt nykter, men det är han inte alls.

...över det där ibland. Jag har ju hängt här och varit rätt så aktiv ganska länge nu. I något skede kommer nog den punkten då åtminstone jag måste släppa processen och verkligen gå vidare med mitt liv. Kanske jag börjar närma mig den så småningom, men jag tror absolut inte att den punkten är 1 månad efter sista supen för någon. Betydligt längre än så tar nog den aktiva fasen för så gott som alla, även om det säkert är väldigt individuellt hur länge.

Man kan väl jämföra med AA. Jag är visserligen ingen expert på dem, men de säger väl att man skall fortsätta gå på möten i hela livet. och att man inte skall göra några andra stora beslut under första nyktra året?

Så om du frågar mig, så gillar jag inte AA:s "hela livet", men tror att du tar en betydligt större risk för återfall om du försöker blunda, än om du är med här och håller ögonen öppna.

Grattis till 30 dagar, om en månad skriver du 60!

Hej, ville bara säga att du är så duktig som har klarat en hel månad utan A. Grattis! Och du är fantastisk som peppar alla andra med dina kommentarer. Jag läser gärna om dina framsteg här. Sköt om dig!

att du skrev. :) Jag har läst flera av dina inlägg här sedan ett par veckor och jag gillar dem. Blir glad för de är väldigt uppmuntrande och bra. Ärliga.

Ja jag kanske behöver få bättre syn på mina gamla vanor och verkligen stanna upp och tänka till. Vad känner jag ? vad står detta för?

Tro du att man, genom att skriva här på forumet, fortsätter tänka på alkohol så att suget kan vakna igen? Är lite orolig för det. Tänkte att det kanske är bättre att bara fortsätta stänga av helt???? Inte gå in här och läs och påminnas hela tiden. Eller är jag helt ute och cyklar???
Jag är verkligen orolig för att börja igen. Har ju slutat tidigare och för varje återfall så mår jag bara sämre och sämre. Tror inte jag skulle orka med skammen inför mig själv. Usch nu blev jag lite ledsen. Fy f..n så jag skäms för allt som jag sagt och gjort på fyllan. Nåväl....idag var dag 30!//mod 60

tack, jag ska läsa din tråd, det är sant vi får stötta varandra

Det blir en vana att ta en öl och sen dricker man det för att läsk är för sött och man vill ha något annat än vatten (åtminstone jag). Jag hällde under åren i mig massor med öl mest bara för att släcka törsten.

Törst och hunger kan båda dessutom lätt förväxlas med alkosug, så ett sätt att hålla suget borta är att se till att man aldrig blir för törstig eller hungrig.

Idag tänkte jag på A vid lunch och det kändes inte bra. Försöker slå bort tankarna på A så gott det går. Köpte en tonic inget gin och det var gott. Tror att jag ibland druckit en kall öl för att jag helt enkelt varit törstig eller???
Trött idag. // M

Jag har en ganska lik historia som din och har oxå börjat skriva här. skriva om hur det går. Har en egen tråd. Nykter i 30 dagar nu.
Har bra jobb, gift med en fantastisk man, två utflugna barn en tonåring kvar hemma och ett litet barnbarn. Alltså allt man kan önska om det inte varit för mitt dåliga förhållande till alkoholen. Druckit sedan ungdomen men dagligen de sista åren. Nu får det vara nog!! Tar en dag i taget. Vi får stötta varandra// mod 60

Hej steglitsan!
Känner igen mig i din tråd. Är själv runt 30 och har varit ute i sthlms nattliv i stort sett varje helg sen jag var 18. Och som du, kunnat motstå alkohol i perioder utan större problem men sen när festkvällen väl kommer urartar allting och jag tappar kontrollen totalt.
Hur länge har du hållit uppe nu? Jag själv har bara varit nykter i en vecka. Men energin har kommit som ett brev på posten. Och den ständiga ångesten efter fyllehelger borta.

Jo då, nog kan en mun vin faktiskt yrsla till det en kort stund. När jag var gravid så smakade jag ibland en mun. EN mun. Det kände jag av ganska snabbt. Det är nog fullt möjligt alltså.

Att börja dricka eller inte. Har förstått att du funderar. Det gör väl jag också från och till. Men har kommit fram till att "från" är nödvändigt - i alla fall ett tag till för min del. Det jag tänkt är att absolut inte spontandricka. Då vet jag att det är kört för min del. Ska jag börja så ska det vara planerat. Har också använt det som god anledning när suget satt in. Jag har inte planerat för drickande - alltså blir det inget. Sedan känner jag att jag kan absolut inte börja så länge jag belönar/tröstar mig med något via munnen typ alkohol eller mat eller godis. Se senaste diskussionen i Stingos tråd. Du kanske också ska fundera lite på det, om du förstår hur jag menar...

En annan sak. Jag har varit nykter i åtta månader på söndag och det är inte förrän nu som nykterheten verkligen börjar sätta sig. Vet inte hur jag ska förklara, men det börjar bli normalt att inte dricka. Det känns liksom tryggt nere i magen att inte dricka. (Ändå funderar jag). Du kanske ska se om ditt uppehåll, om vi antar att det är tillfälligt, kan bli ännu lite längre? Vad sägs om ett nyktert år? Vad är det mot alla onyktra år...!?

Du gör så klart, så klart som du vill. Jag sitter här och tänker högt...

Kram på dig vännen