Senaste kommentarerna i forumet

Välkommen Cleaver! Det här forumet har varit ett ovärderligt stöd så läs, skriv och läs det du skrivit. Ibland räcker det att läsa sina gamla inlägg för att inse att svaren ligger närmare än man tror.

Jag har inte tittat in här sen min totala urspårning i helgen. Var tvungen att andas.. och sakta ta mig tillbaka på spåret igen..

Hade önskat att jag kanske väntat lite till...

Så djävla synd att du ramlade igen! Du var ju där och stöttade mig ett dygn tidigare.. vad hände??

Sjukt ledsen för din skull. Trodde nog att du tagit dig igenom den värsta risken för återfall. Men tydligen går det aldrig att vara säker på när alkoholdjävlen tar över..

Jag hoppas och tror hursomhelst att du har kraft att resa dig igen. Så långt som du tagit dig, så vet du att det finns en bättre värld. Bara fortsätt så är du snart tillbaka starkare än någonsin! Jag själv ska försöka följa i dina spår, och hoppas av hela mitt hjärta att vi både ska må bättre i framtiden.

Jag räknar just nu dagar.. som jag hoppas blir till veckor..och när jag kommer så långt som till månader och halvår som du klarat? Då ska jag äntligen vara stolt över mig själv..

Så va stolt över dig själv Lillper!! Du har kämpat otroligt, och jag är övertygad om att du snart mår bra igen!

Kollar du bakåt i spåret så kanske du ser mig snart..för jag tänker haka på dig och denna gången SKA jag inte spåra ur igen!

På med skorna så kör vi så det ryker :)

/Mic

Jag hoppas bli en del av den gemenskap som ni uppenbarligen har här och hjälpa och bli hjälpt...

... ja, det var ju knäckfrågan, som sagt. Tack, alla för era uppmuntrande tillrop. SL, skulle bara älska att få en av dig egenhändigt tillverkad halsduk uppkallad efter mig. Sen när du blivit framgångsrik halsduksdesigner så kommer folk att vända sig om efter dina kreationer och förundrat mumla något om Nyman-looken... :)

Det här blev svårare än väntat. Att gå från den mentala föreställningen att bara man håller sig från alkoholen så blir ens liv rosenskimrande till att inse att nä, så jäkla enkelt får det minsann inte vara - ja, jag såg inte den komma, faktiskt. Men nu är den här och det finns väl vissa saker jag kan lära mig om det. Till exempel att hålla ut med uppehållandet men samtidigt ha ett liv och inte dra på sig martyrminen varje helg, som jag gjort. Att inse att har man problem både med alkohol och utan så ska man nog undvika att dricka över huvud taget. Och att detta är en process. Jag har ju roat mig med att känna mig minutiöst misslyckad sen den förra helgen, men är inte det rätt kontraproduktivt?

Nej, kära vänner, ärligt talat vet jag inte vad jag ska göra med mig själv just nu. Inte heller kan jag sätta fingret på vad som är fel. Men nykter är jag i alla fall, igen, och sämre utgångspunkt kan man ju ha. Stor kram. Det är värdefullt, trösterikt, att faktiskt veta om att man inte är ensam här i världen, om sina himla ... oklarheter.

Och du, Cleaver, välkommen hit.
:)

/L

Jag har märkt att det finns mycket klokhet och erfarenhet här. Har läst din tråd och ska läsa mer på anhörigsidan. Finns mycket som man som missbrukare inte förstår om hur närstående känner och påverkas!

Tack för att du skriver. Du verkar så klok.

M

Hej LP. Du skrev tidigare att livet inte är en tävling, tänk på de. Tyckte jag var bra sagt! Vi har mycket gemensamt även om vi lever så olika liv. Även jag har haft svårt för att ta egna beslut! Håller med i det du säger, måste ju finnas något annat som kan ge samma lugn som efter ett par glas!! Vi ska finna de. Vi hjälps åt. Styrkekram

Välkommen !
Jag har en tråd på sidan för anhöriga men ska följa dig gärna här.
Här finns det många kloka själar som kan ge dig styrka. Så skriv , läs , fråga......Ta emot hjälpen från de människorna som jag beundrar mycket själv.
Lycka till

Hej Lena och alla andra! Fantastisk tråd! Dramatiskt med skratt och gråt. Intressant och motiverande för en nykomling. Tack alla som skrivit! Har startat en egen tråd. Känns som att man sätter lite press på sig själv om man skriver här. Särskilt för mig som bor ensam och ingen märker om jag smygsuper...

Tack för alla kommentarer.
Att ni fortsatt orkar läsa är ju en bedrift i sig. När ska han falla nästa gång?
Precis som det är sagt, ett beslut är ett beslut och det håller man fast vid. Tyvärr har jag i hela mitt liv haft väldigt svårt med just beslut. Det gäller stort och smått.
Fast jag har ju varit benhård med mitt beslut att sluta med snuset för 5 år sedan, aldrig fallit tillbaka.

Ja kära Muräna. Jag har fallit två gånger och då utomlands. Ensam, stressad, full av tankar och tvivel. Vill inte resa bort som jag gör och kan inte skylla på något egentligen mer än att jag varit svag och inte på min vakt.
Jag letar nytt jobb och kommer säkerligen hitta något.
Jag lever som i två världar. Det är grymt svårt ibland. Alla dessa omställningar och mentala påfrestningar innan man landat på sin nya plats. Självklart hade detta återfall ALDRIG hänt om min fru eller barn varit i närheten. Självklart? Ja, faktiskt är det så.
Jag har ett stort behov att någon ser mig. Samtidigt så gör min inre stress och osäkerhet att alkoholflykten givetvis till en början känns mycket behaglig. Jag tänkte på det i helgen då jag druckit två glas vin och en öl. Så här borde jag känna mig, alltid. Detta vore ett tillstånd jag kunde stå ut med. Lugn, avslappnad och tillfreds. Det borde väl kunna gå att uppnå utan alkohol?
Meditation givetvis. Får ingen ro att göra det. Desto större anledning att försöka.
Träning givetvis. Blir dock superstressad om jag missar en dag.
Ja, psykolog. Hur ska jag gå vidare här?
Jag är på rätt väg mot nykterheten, det vet jag. Det är bara så svårt att leva med den inre stressen och prestations ångest, kanske jag behöver någon medicin som stabiliserar mig.
Avtrubbar?

Nåväl, ny dag idag och resan fortsätter. Mår bättre idag, men inte bra. Sakta men säkert kommer jag må bra igen.
Sköt om er.
LP

Jag tänker på dig. Samtidigt tror jag på en varaktig förändring, det klarar du!
Själv hade jag ett så hemskt brutalt återfall i helgen. Jag har haft två återfall de senaste 6 månaderna och det är verkligen inte smickrande.
Jag har aldrig förr tappat kontrollen så fort. Minnesluckor, jättefull, höll på att missa mitt flyg, hur kom jag till hotellet?
Så otroligt jobbigt. Så otroligt obehagligt.
Jag har sedan länge gett upp kampen och kan inget annat än att fortsätta min nykterhet även om det känns som att börja om från noll.
På sätt o vis är det ju så men jag har väldigt svårt med stressen runt dessa dagar och att räkna dem. Livet är väl ingen tävling?
Ibland tycks jag tro det, eller väldigt ofta i alla fall.
Sköt om dig Pontus, Vi fortsätter hand i hand, axel mot axel.
Stöd och glädje.
Vi ska klara det till slut ska du se.
LP

Jag är med och driver eChange. Vi ber om telefonnummer för att kunna skicka en extra påminnelse via SMS till de som inte svarar på mail när vi utvärderar efter 3 månader. Det är bara forskargruppen som kan se tel nr och de raderas helt när studien är klar.

/magnus

Någon annan som testat den? Varför vill dom veta tel nr? Ringer dom upp eller?

Jag som annars varit så glad, men blivit så instängd o deprimerad. Fan jag skulle kunna bli något ännu, fast bara vara glad och leva i ro räcker gott och väl. Träningen gick bra ända tills en lång förkylning o jag tappade allt. Man måste vara snabb som fan tillbaka på banan igen annars går de så.

Måste öppna min ryggsäck igen och börja från noll. Vilka saker som funkat och vilka som inte. Att hitta ett sätt att våga hitta mig själv och försöka tycka om mig igen

Lyssnade på Lars Winnerbäck Monsterteorin o grät hela kvällen. Så fruktansvärt sårande att se någon annan gråta pågrund av just mig, och sedan själv stå inåtvänd och skrika på mig själv hur jävla tragisk man är. Att jag flera gånger trott att jag slagit i botten och att allt ordnar sig nu. Men icke. Jag har ingen aning hur jag ska vinna tillbaka tron på mig själv. Att stå som ett jävla järnspett ner i marken direkt bara en uns att A närvaro, med respekt kunna stå upp för min sjukdom

Både tristess och nollöl finns det här också. När det handlar om nollöl så ser jag inte det som farligt, jag dricker det på ungefär samma sätt som jag tidigare drack riktig öl (men absolut inte lika mycket). Jag är övertygad om att det inte är det som kan komma få mig att dricka igen. Det är inte alkoholen jag är ute efter utan ölsmaken, tidigare var ölsmaken en ursäkt för att komma åt alkoholen. Det giriga alkosuget har jag inte känt på länge, men är rädd för att det kommer om jag tar ett första glas.

Tristessen är en värre fiende. Det sitter någon liten jävel på axeln som trumpetar ut budskapet att jag liksom klarat av att sluta dricka, jag kan bocka av det nu och gå vidare till nästa rad på listan, och börja dricka igen. Det är ju ändå ganska trevligt att dricka. På kvällarna är det värst. Barnet sover, hustrun dricker öl framför TVn och jag vankar av och an eller stirrar ut i mörkret. Är rastlös men har många gånger inte heller energi (eller kanske ro) att ta mig för med någonting. Ofta slutar kvällarna tidigt med att jag går och lägger mig med en bok.
Det som avhåller mig från att börja dricka igen är främst minnet av alla nackdelarna. Jag blir, tyvärr, hela tiden påmind eftersom hustrun dricker. Men, lite motsägelsefullt, dessa påminnelser stärker också mig i mitt beslut att inte börja igen

Vi kanske ska ha en adventskalender här på forumet. Varje dag ska en av oss "öppna en lucka" som innehåller ett "att-göra-i-stället-för-att-dricka-tips"?
/A

Lp var stolt över den långa nyktra tid! Damma av dig och hoppa upp på hästen och rid vidare i nykterheten.

Ett tag sen jag varit in på AH så läsa ikapp lite. Visst är det fruktansvärt när man går mot bilen från bolaget när kroppen skriker nej men man går ändå. Allt är som man vore besatt av djävulen, helt sjukt. Humör som ett litet barn får jag 'å de e sååå synd om mig'.. fick också höra senast ihelg att jag är en jävla egoist. Man blir det tyvärr när alkohol demonerna kommer. Hoppas du samlat ny kraft i kampen o blivit erfarenhet klokare. Kram P

Hej Lena och ni andra. Jag har haft svårt att hitta mig själv och ge nykterheten 100% efter alla misslyckade försök. Frustrerad o sorgsen, arg, rädd. . Blev full i helgen:( frun sa att antingen slutar jag eller så är de slut. Så nu är det vinna leller, ja törs inte ens tänka vad som skulle kunna hända. Sjukskrev mig ett par dagar bara för att kunna rensa och lägga upp en plan. Många tårar men jag måste hitta min sinnesro för att kunna leva lycklig.

Lämnar en kort hälsning till dig vännen. Tack för fina rader i min tråd. Blev väldigt glad.

Ta hand om dig! Stor varm kram

PS. Blåbärs-drickan på systemet är faktiskt helt OK!!!

Skickar en liten hälsning till dig. Tack för fina meddelandet i min tråd. Det värmde.

Ta hand om dig vännen. <3

Hej Stingo,

Känner igen mig i tristessen. Den har inte varit tydlig tidigare, men nu, efter ett halvårs nykterhet så börjar den pocka på... I helgen önskade mannen vin. Det blev skitjobbigt för jag hade inte tänkt på annat hela lördagen. Jo så är det ibland. Det blev inget vin för någon av oss. Mest för att mannen insåg hur sugen jag faktiskt var. Funderade sedan på var suget kom ifrån. Insåg att vi jobbat stenhårt hemma (renoverar), jobbat som en galning på jobbet, haft tusen järn i elden i allmänhet. Kände inte behov av att varva ner (!), men ett behov av att "få ha lite roligt också". Vad GRÅ helgen kändes utan guldkanten... Tråkigt, tråkigt, tråkigt.

Ibland glömmer man bort sig lite. Det är INTE tråkigt att umgås med barnen nykter, vakna utan baksmälla och vara klar i knoppen. Jag skäms nästan när jag känner att jag måste droga mig för att livet ska vara roligt. Att det är tråkigt att vara närvarande. Nä... så vill jag inte ha det. Alltså - fortfarande nykter.

Kram till dig

Fina LP,

Har läst ditt inlägg i min tråd och det du sedan skrev några timmar senare i din egen tråd här. Det är ganska stor skillnad mellan dem. I den ena är det uppgivet och nattsvart, men här är det uppgivet men med ljusning. Jag hoppas att det senare stämmer?

Har dina utlandsresor blivit ett ställe där du låter dig falla? Håller ihop på hemmaplan, men släpper kontrollen när du är själv och inte ens i Sverige? Det tror jag i alla fall skulle kunna hända mig. Helt klart.

Tror att din insikt - det går inte att dricka - är bra. Det är liksom ingen idé. Lika bra och kapitulera. Men det är kanske lite tufft att göra detta själv? Vet att du varit hos flera psykologer m.m., men som jag skrivit till Lena Nyman också, allt har sin tid. Du kanske inte har varit mottaglig för det du skulle vara mottaglig för i nuläget? Tidigare psykologer kanske inte varit så himlans bra heller? Ibland verkar det som att man kan komma in på lite fel spår i samtalen och de missar vad vi verkligen borde prata om. Det krävs en riktigt bra psykolog för att kunna se klart på våra problem, som ibland har många fler bottnar än vi själva förstår. Det kanske inte alltid är DET som vi tror är problemet, som verkligen är problemet, om du förstår hur jag menar? Går ju själv hos en som verkar jäkligt skicklig. Han kliar sig i håret över att INGET av det vi pratar om har kommit upp NÅGONSIN när jag gått i terapi tidigare. Jag både lär om mig själv och inser saker om mig själv, som jag faktiskt inte hade en aning om. Och då kan man väl ändå säga att jag har ägnat ganska mycket tid till att reflektera över mig själv tidigare...

Vet att du har ett tungt bagage. Men låt inte det hindra dig från att bli den du kan vara... Låt inte alkoholen gömma den lille Per som finns där inne...

Varm kram till dig <3

men jag stiger ändå fram som ett exempel på att det går att bryta ett alkoholberoende. Även jag har fallit många gånger under åren men sen jag verkligen nådde min botten och bestämde mej så är det ingen tvekan. Ganska exakt på dagen två och ett halvt år nu och det finns inte på kartan att jag skulle dricka alkohol igen. Inget sug, ingen längtan, bara en känsla av frihet för att jag slipper. Och skulle jag plötsligt få för mej att jag ska dricka igen så finns mitt löfte till mej själv, aldrig mer. Så varför tittat jag fortfarande in på Alkoholhjälpen? Ja mest av gammal vana. Ser om nån från min tid tittar in, t.ex Stigsdotter och Fia, ja det finns fler.

Lycka till ni som kämpar! Det går men det krävs ett fast beslut, det duger inte att hoppas! Ett beslut man står fast vid, no matter what.

Skaffa en hobby som ger dig glädje och träffa folk. Kanske spela och sjunga? Låter ju kanske torrt men att vara sysellsatt med saker har räddat en del.