Senaste kommentarerna i forumet

Tack för det du delat med dig! Jag är ny här, nykter i dryga 2 veckor, känner mig stark och bra just nu, håller träningen och försöker inte ersätta A med mat... För ett antal år lyckades jag sluta röka bara för att jag bestämt mig, och det känns lite lika nu som då. Att jag kan klara av det själv. Om än med lite stöd...
Blev därför jätte intresserad av dina erfarenheter med Naltrexone... Vem skrev ut det till dig, jag menar: en vanlig VC läkare eller någon specialist på alkohol missbruk?
Fortsätter du att ta det? Biverkningar nu? Är det sant att det kan göra att man kan "återgå till" eller "få" en mer normal drickande?
Några andra därute som har erfarenhet???

TACK
Sara

Hej! Ny här är jag. Vill börja mitt nya liv utan alkohol! Och hoppas jag kan få råd och stöd här.

Jag vägrade också all form av terapi, till och med så långt att vårt förhållande kraschade och vi levde en höst isär, för drygt 5 år sedan. Faan så dumt av mig. Det kan ibland bli väldigt besvärligt att vara karl, som klarar allt själv (ja, inte är det väl särskilt lätt för er kvinnor, som skall bo med oss heller :). Sedan var vi i terapi en tid, då för fem år sedan och nu igen. Jag är fortfarande inte en stor vän av terapi (kanske jag bara inte ännu stött på den rätta terapeuten), men visst kan det vara nyttigt. I alla fall är det betydligt bättre än en fru, som inte alls talar med en (ja, annat än om vad det skall vara till middag och så...).

Vi skrev förresten vårt kontrakt då vi gifte oss. Vi hör inte till kyrkan så det fick bli en del av vår ceremoni, att läsa upp det för gästerna.

Det blev mest om mig, sorry... Blev bara inspirerad av det du skrev.

Ja du, det är lite same same. Ingen förändring på alkoholfronten. Har äntligen nått den punkten då de flesta av vännerna förutsätter att det är a-fritt som gäller utan kruseduller och fixar alternativ per automatik när det vankas middag.Gällande godiset så är det absolut mer kontrollerat de senaste två veckorna även om jag släppt loss lite på helgen. Något som jag dock är stolt över är att jag flera ggr ätit middag hemma OCH varje dag ätit frukost hemma. Inser att jag sparar pengar genom att inte äta på språng. Dessutom blir det nyttigare. I all hast har jag kapat kaffet och är inne på tredje dagen snusfri. Hahahah ja du hör, som upplagt för en smärre katastrof.

Känner att avståndet till detta forum blir allt större även om jag är inne och läser dagligen. Jag är ganska glad för det eftersom jag känner att jag engagerat mig emotionellt i en del och det är så tråkigt när de försvinner plötsligt, utan att veta hur det är. Inte för att det är någons ansvar att hålla mig (oss) uppdaterade. Det ligger hos mig helt och hållet som inte kan låta bli att engagera mig. Hoppas alla mår bra i alla fall <3

...gå tillbaka och läsa hur det kändes för dem själv med drickandet...

Många av dem som varit med länge brukar påpeka att de nu har sin tråd här, till vilken de kan gå tillbaka om beslutsamheten börjar vackla.

starkt jobbat, kämpa på

En tisdag för 14+1 dagar sen, på förmiddagen, satt jag på sängkanten och drack den "sista" ölen - efter ett race på cirka 6 dagar, mer eller mindre twentyfourseven. Spydde i vasken - och förstod att det var slutet på den dryckesperioden. Abstinensen var fruktansvärd. "Aldrig mer", hmmmmm. Tagit mig välbehållen ut på andra sidan - och återvänt till jobbet som om inget hänt.

Inte en droppe alkohol på 14+1 dag! Det gör mig stolt och glad. Inget sug heller för den delen - och det underlättar ju, då man slipper den inre diskussionen med sig själv. Ikväll får jag besök av en gammal vän som vill gå ut och äta. Han vet läget - och kommer säkert att dricka ett par glas vin, medans jag själv nöjer mig med vatten eller en alkoholfri öl. Inga frågor på det kommer det att bli. Skönt.

Med abstinensen i färskt minne så räcker den avsky den väcker för att stå över all form av alkohol. Det är när det minnet bleknar som kampen blir svårare. Det måste man lära sig, banka in i sin lilla hjärna, fästa på näthinnan och i bästa fall återkalla minnet av - nästa gång a-jävulen nafsar en i örsnibben.

"Häng" här, läs och skriv - det kan vara en fantastisk hjälp. Om du känner suget så logga in och läs någon timme om alla fantastiska själar som kämpar. Och lyckas. Ofta. En hel del klavertramp och snedsteg blir det för många av oss på vägen - men man reser sig igen och gör ett nytt försök. Att skriva här hur man känner kan också kännas bra - och ger möjligheten att gå tillbaks och läsa om hur man kände sig vid en viss tidpunkt. Kan vara bra att påminnas ibland. Kämpa på du tappra - för dig själv och hela din familj.

kul mitt namn är vajtas, hoppas det funkar

Ladda ner Wordfeud och gå en match med mig, jag heter trollnäsa

För en omtänksamt inlägg

Har last delar av din tråd inatt, och visst känner jag ingen mycket!

Min man vill inte gå i parterapi. (Jag har t om bokat och gått själv till de tre så kallade bedömningssamtalen utan att han dök upp för en antal år sedan - år 2008 tror jag det var). Han vägrar alltså. Mitt senast förslag var att han skulle följa med mig till en terapi start för MIG och berätta för terapeuten vad som han såg behövs förändras, men jag inser det sjuka i det hela, det är ju att vi båda måste vilja förändra om det skall funka.

Jag skrev nyss i ett annat tråd om att vi hade en gång skrivit ett "kontrakt" om hur vi skulle ta bättre hand om varandra, ge mer kärlek osv (men lite mer konkret), och det är kanske dags att ta fram och damma av papperet eller worddokumentet igen, och ta nya tag under den här för oss första och "NYA" NON-A perioden tillsammans!

Tack för rådet också om periodens längd, jag tror som du att en månad är för kort, det har ju redan gått två veckor...

Sara

Tror inte att begreppet är speciellt vedertaget i Sverige. Däremot så är det ju rätt många som efter jul- och nyårshelgerna kommenterar att det kanske har varit lite mycket dricka - och därför uttrycker en önskan om att "dra ner" lite, just i januari. Däremot brukar tidningarna ofta skriva i slutet av sommaren, när semestrarna börjar ta slut - om de som druckit för mycket under semestern - och har svårt att sluta/dra ner när hösten kommer.

Läser din tråd, och allas fina kommentarer, och känner igen mig en hel del.
T ex att tro sig kunna hantera situationen: Att dricka lagom ofta, bara spåra ur ibland. klara middagar och sånt.

Det verkar nu som du har bestämt dig för en vit januari, precis som jag; fast jag tror det blir längre tid i det vita spåret i mitt fall.
Men det gäller att klara av det lite i taget.
Nu 2 veckor helt nykter...

Stora skillnaden vad jag läser här, är att min man drack också för mycket. Så vi har bestämt för "nykterhet" samtidigt, och därmed är hemmet alkoholfritt... Nu är jag dock ute och arbetar på annan ort, sover i anhörigs bostad där det finns alkohol, OCH det känns helt ok, jag tänker inte dricka något alls. Varit på arbetsmöte på en bar idag och drack en läsk (min favorit visserligen sedan jag var liten är tonic water!).

Nackdelen med att vara borta så pass snabbt efter nykterhets början är att vardagen och tråkigheten många beskriver här hinner inte infinna sig. (Och att jag vet inte om min man håller sitt ord, men han får ta ansvar för sig själv och jag för mig, skulle många svara, eller hur?).

En tips, om du vill ha en: Låt din man veta att han kan visa kärlek och respekt för dig om han hjälper dig i denna process, och beskriv den hjälpen du behöver just nu (efter hans fest), kanske säga att det är bäst om blir ett A-fritt hem en period, om ni tar promenader i st för att sitta framför tv med dricka och snacks, osv. Bestäm ett datum för avstämning och besluta hur du går vidare därefter först då.

(Jag tror jag måste sitta och ha ett sådant samtal med min man igen, vi hade en bra "kontrakt" om hur vi skulle göra mera för varandra, undrar vad det papperet (eller worddokument) tog vägen)

Lycka till!
Sara

Det låter jobbigt. Jag vill bara ge sig en kram och be dig stanna här.
Du kommer att lära dig mycket

Vet att min man helst av allt skulle vilja att jag drack. Fint mysigt och vanligt som han. Han fyller 40 på lördag. Fredag kväll skall vi handla och förbereda all mat till festen.
Planerade massa ikväll....
Han sa med kärlek i rösten: så kan vi hänga i köket o laga mat o förbereda och dricka lite vin.

Ja det låter ju mysigt. Och det skulle gå.
Men jag ska inte. Han vet att jag kör vit januari. Han glömde bara.

Ivanhoe var ett solklart alternativ också :-))
Och ja, affirmationer gör underverk ! Den som jag hade svårast med var att stå framför spegeln och säga : Jag duger precis som jag är och är värd att älskas för den jag är. Efter att ha slagit på mig själv i så många år för att jag var en sån dålig människa som inte kunde hantera alkohol så var det en hel del att bygga upp igen.

Och att få det jag är mogen för är en fantastisk händelse i livet att upptäcka ! Så många gånger som jag hört nån säga/berätta något och jag har inte fattat ett dugg förrän långt efter. Ibland flera månader efteråt. Och det är en underbar känsla av lättnad att acceptera att det fungerar så !

Kram ♥

Hur mycket av ett begrepp är "vit januari" i Sverige? I Finland har det varit en grej åtminstone sedan 40-talet, även om det kanske inte är så där väldigt många som verkligen kör med det. Kanske för att sloganen låter så bra på Finska "tipaton tammikuu", vilket bokstavligen betyder "dropplös januari", men man kunde kanske dra med "jävelfri januari" för att få det litet klatschigare på Svenska.

Nu försöker vår Rundradio med en ny giv: "100 vita dagar", vilket nog kunde göra en hel del mera nytta, för dem som verkligen behöver den där pausen.

2 middagar med kollegorna avklarade under helgen. Ingen tyckte att det var konstigt att jag drack alkoholfri öl. Kändes bra. En annan kollega gjorde likadant men förklarade att hen hade en "vit månad". Hmmmm. .....

Hade inget sug heller, och var fullständigt nöjd med min alkoholfria öl. Den är ok, men lite för söt tycker jag. Knaprar vidare på mina insomningstabletter. Känns som en trygghet att veta att jag får sova iallafall.

Tack. Mailat.

GRATTIS till två nyktra veckor! Hoppas det går lika bra för din man. Din historia känns väldigt bekant. Ungefär så där såg livet ut för min fru och mig, ända tills slutet av förra sommaren. Sedan dess har vi båda varit nyktra, min fru några veckor längre än jag. Nu funderar vi på att långsamt börja pröva om det skulle gå att bygga ett nytt och sunt förhållande till alkoholen.

När man lägger till pardynamik till alkoholproblem, så tror jag att det blir farligt att komma med mycket tips. Något vill jag i alla fall försöka bjuda på. Mitt första tips skulle vara att försöka göra den vita perioden klart längre än en månad. Första månaden är jobbigast och fördelarna börjar synas senare. Sen tror jag det är viktigt att komma ihåg att var och en är ansvarig för sitt eget tillnyktrande och bara sitt eget. Därtill är det ju härligt om ni kan stöda varandra på ett positivt sätt. Hur mycket har ni krockat under tiderna ni drack? behov av parterapi?

Hur som helst, massor med lycka till åt er båda.

..är inte alltid så lätt.

Hej R1983H och välkommen hit! Bra att du själv försöker förändra ditt drickande om du nu ett tag upplevt att du inte riktigt kan kontrollera det.

I grund och botten så måste du dricka mindre, plain and simple. Det som brukar vara svårt är när en öl eller två har druckits så vill man gärna ha mer.. Mitt tips är att försöka analysera vilka situationer som går bättre och vilka som går sämre, om du kan identifiera dessa så kanske du också kan fundera på varför det ena går bättre än det andra!? Sedan går det ju dricka svagare öl, ingen sprit osv.. I slutändan finns det dock inget mirakelrecept utan du måste nog fundera på om du VERKLIGEN vill dricka mindre.

Angående campral så har jag ingen erfarenhet av det men min uppfattning är att det motverkar ruset när man dricker, något som borde passa dig ganska bra just nu kanske?

Läs gärna en hel del i trådarna här, det kan säkert ge dig mkt tänkvärt.

Sköt om dig!

[mailadress borttagen /admi]
Så kan jag berätta!

https://www.youtube.com/watch?v=LmCFOEtP2bE