Senaste kommentarerna i forumet

...utan kan fortsätta ännu högre upp i åldrarna. Läste just en notis i tidningen om en rattfull, som kört på en barnvagn (inget allvarligt hände, till all lycka). Fyllot blåste 1,78 promille, men det intressanta är att han är 85 år gammal.

Visst finns det mycket sjukt i vårt alkoholdrickande här i norden (jag är förresten från Finland), men inte är vi så ensamma om det. Se bara på Ryssland, och Östeuropa. Och visst har tex Fransoserna och Tyskarna sina egna problem de med.

Jag tror de flesta 50-60-åringarnas problem har börjat långt tidigare, sedan kommer åldern och med den sjunker toleransen och så börjar problemen komma i dagen. Sedan följer pesionen och massor med ledig tid... Jag är normalt inte för förbud, men en produkt skulle jag gärna förbjuda och det är vinboxarna. De lockar till stora engångsköp och sedan är det sgs omöjligt att följa med konsumtionen ur en sådan. Som jag ser det är skadorna den gör betydligt större än fördelarna.

Ljusningen och hoppet ligger, som alltid, hos ungdomarna. Åtminstone här säger statistiken att de håller på att skaffa sig hälsosammare alkoholvanor än vi hade.

hej jag har nu varit nykter i 21 dagar ;) och det känns kanon. Du vet ju....
Jag blir väldigt glad och inspirerad av att läsa din tråd Berra. Ja av allas kommentarer egentligen.
Du är stark, insiktsfull och har gjort det bästa valet man kan göra. Dina rader träffar mig rakt i hjärtat. Vi som börjat vår väg mot nykterheten behöver läsa om er som kommit längre i er kamp mot A. För mig är det en stor inspiration i att fortsätta vara nykter. Framförallt hur livet med familj och vänner förändras gör mig oerhört tacksam. //mod

Allt rullar på framåt. Ingen alkohol, mindre sug och funderande på det. Så gott och sova bra igen och slippa luddfiltret i hjärnan!,!
Har fyllt i en övning på e-Change om mina risksituationer.
Alkohol är ett belöningsmedel och jag applicerar det ofta på känslor. Glad, lessen, deppig, jag är värd det, självömkan. osv.
Jag har även svårt att stå emot om nån skulle ge mig ett glas vin och jag inte har en flyktväg som att jag, kör bil, äter penecelinkur etc. Folk som tjatar och trugar är skitjobbiga och speciellt när argumenten blir varför man inte vill ha, vad är det för fel på dig m m.
Ja ytterligare grejer och fundera på som medför även andra tankar och uppvaknanden.

Min fortsatta åldersstege i alkoholkarriären!

40-50 år då är det middagar, "hemmamys", drinkar med vänner och ens nära och kära. En eller flera vindunkar är givetvis standard i det nordiska folkhemmet numera! Man börjar köpa dyrare viner och andra alkoholhaltiga drycker. Man är lite rebell på helgerna och tar sig ett glas runt lunch "njuter" av att kunna "dricka mitt på dagen - det kan vi minsann inte göra måndag- fredag!".
I vissa perioder är det annat som är jobbigt - barnen blir tonåringar och hemska, mannen/frun jobbar för mycket, man är trött på slentrian och att det aldrig händer något kul - man börjar ta ett extra vinglas för att man är uttråkad helt enkelt!

Åldern 50-60 kan jag inte föreställa mig då jag inte har vänner eller bekanta med alkoholproblem i den åldersgruppen. Men jag kan tänka mig att det är en tid då barnen flyttar hemifrån och man ska "börja prioritera sig själv och ha egentid" och att det här med att prioritera sig själv ofta innebär alkohol.. Men det här vet jag ingenting om som sagt. Fill me in!

Oavsett vad - det jag försöker illustrera är att vi nordbor har ett relativt skevt drickabeteende från tidiga tonår! Vi är vikingar och vi är tuffa och kända världen över för att vara vackra, starka och riktiga partydjur! Det som många glömmer dock är att vi bor i en del av världen där vardagsdrickande inte har varit naturlig förrän för ett par 10 år sedan... Förut så drack vi på helgerna och det var det. Men i takt med att vi har anammat mer kontinentala drickavanor så tror jag att nordiska folkets alkoholproblem verkligen har blommat ut på allvar!

Tycker det är skrämmande!

Ps. "Fun fact": Då AA hade varit igång ett par år i starten (grundades 1935, statistiken är från 1939) så kollade man upp tillfriskningsantalet bland AA medlemmar - siffran visade 50%! Med andra ord - varannan person som sökte hjälp hos AA blev nykter. Idag är talet 5%... Man kan ju fråga sig varför...

till rökfriheten!! Det var ju vad som fattades dig när det gäller tvångsberoenden. Så härligt att läsa vad du skriver, precis som jag känner själv just nu. Senaste veckan har jag känt just att jag inte vill dricka, det är helt värdelöst vid minsta granskning. Alla alternativ är bättre, även dagar som inte är toppen. Välja rätt efter mina förutsättningar är framtiden, och mina förutsättningar är precis som du beskriver ovan. Dricker jag blir det omedelbart djäkligt mkt sämre i alla avseenden. Jag väljer nu att se sanningen i vitögat, jag kan inte dricka kontrollerat och då finns bara alternativet att låta bli om mitt liv ska vara bra.

Hej Mod,
Så himla bra att du berättade för en vän. Det är så skönt!! Det att du har anförtrott dig till din vän gör ju faktiskt också att det blir lite svårare att "trilla dit" igen... För då måste du hantera din vän också, vännen som du anförtrott dig till för att bara en liten tid senare börja dricka igen. Jag tror att det är väldigt smart att anförtro sig till nära vänner som verkligen förstår.
Jag gjorde misstaget att anförtro mig till fel person och nu håller jag på att bli galen av det! Personen ifråga menar bara väl men är alldeles för intensiv och jobbig och ställer ultimatum om att jag måste läggas in på rehab, sjukskriva mig från jobbet, erkänna för mig själv att jag e alkis (Duuh! Det gjorde jag i samma sekund som jag ringde AAs hjälptelefon och gick på mitt första möte). Så jag rekommenderar ingen att anförtro sig till vem som helst. Jag var naiv, bakis, hade ångest och var svag. BIG MISTAKE att berätta för henne (även om hon bara menar väl - men hon kväver mig).

Ang drickandet i Norden:
Vi dricker inte normalt! Jag har bott utomlands de sista 9 åren (bor inte i Sverige längre med andra ord) och de enda alkoholkulturer jag har stött på som påminner om de nordiska är faktiskt brittiska och australiensiska.
De - liksom oss - super skallen i bitar varje helg från att man är 14-15 år gammal. Åldern 20-30 innebär after work, drinkar till vardags, avkopplingsvin efter jobbet/skolan - för att sedan supa som en idiot (binge drinking) på helgerna! Man super för att man firar tentor/firar nytt jobb/det är en högtid (midsommar, Valborg, Allhelgona, för att inte tala om jul osv osv), det är kärlekssorg som ska dränkas, det är barndop, möhippor, weekendresor med tjejkompisarna (eller grabbresor), det är 5 veckors semster på sommaren som egentligen motsvarar en 5 veckorsfylla... Det är så mycket alkohol hela tiden!

Alkoholen är överallt i samhället och den är så sjukt accepterad! Det är faktiskt sinnessjukt!
Jag tycker det är så ironiskt att varje midsommar så läser man om båtolyckor och drunkningsolyckor. Genomsnittsåldern på eventuellt avlidna är generellt 55 år och det är oftast män. Tror ni att medelålders män helt plötsligt glömt hur man simmar/kör båt? Knappast. Det är alkoholen.
Men ALDRIG står det "Avlidne mannen hade en promille på 3%", eller "Båtföraren och alla passagerare var kraftigt berusade".
Det mörkas alltid ner!
Ser man på till exempel Valborg - helgen då de flesta debuterar med alkohol bland tonåringar - det är högst våldtäktsstatistik den högtiden. Tror ni det är för att alla helt plötsligt blir kåta och aggressiva?! Eller för att A är med i bilden!!?
Ytterligare ett exempel: Jul 2014 var året då krisjourtelefonerna i Sverige blev som mest nedringda någonsin - aldrig har fler utsatta kvinnor och barn (och även män) ringt i panik och bett om hjälp som den här julen. Tror ni det är för att julen 2014 generellt var en dålig jul för Sveriges befolkning? Eller tror ni det var alla vindunkar och snapsar i familjehemmen som låg bakom detta?!

Så tragiskt att alkohol är en av de största inkomstkällorna till staten.. Hade A inte varit det så tror jag tyvärr statistiken hade sett helt annorlunda ut :(

Och ett stort grattis till nikotinfriheten!
M

...eller i himmelriket!

.???

Jo det är faktiskt så att det är jag som väljer själv, himmel eller helvete.
Faller jag till föga för alkoholen så kan det bara gå åt ett håll, hissen går neråt till helvetet och hisslinan har formligen....gått av...
Fallet är hejdlöst, bottenlöst och accelererande...i ett kavt hav av efterföljande ångest
Men....jag kan göra skillnad, i varje stund kan förändra situationen genom att....inte förändra situationen.

Att låta avhållsamheten från alkoholen påverka mig, att ta ett aktivt avstånd, nähepp!, det där med att dricka är inget för mig.
Jo alltså dricka kan jag ju göra, men inget med alkohol i, och inte heller låta mig luras till att tro att jag kan dricka lite, bara lite?
Nej, jag är inte en sådan typ, min hjärna försöker ideligen övertala mig att just nu, just idag klarar du av att hantera ett par glas...
Men jag är inte en sådan, allt med enbart lite alkohol i är som att dra sprinten ur dammluckorna, som ostbiten på råttefällan, pang det bara smäller till, och det är redan försent.

Så vad gör jag då, accepterar mitt läge, eller går med ständigt vita knogar i byxfickorna, biter ihop och lider?
Till slut orkar man inte så där statiskt hålla händerna spända, utan tappar orken, med händerna kvar i byxfickorna låter jag armbågarna röja vägen för mig, flytta på dig.

Näpp, ge upp har blivit min melodi, ge upp och kapitulera inför alkoholen, den är för mig alldeles för stark, har inte en chans att kunna tygla den, jag är allergisk mot den.
Det finns för mig andra alternativ, det gäller för mig att vilja och orka se dem som just...ett alternativ...
Jag kan dricka vatten istället tänker man som en martyr, eller helt enkelt skita i det, kanske skita i att följa med ut på en barrunda helt och hållet.
Så blev det bättre av det då, man avsocialsierar sig istället, innesluter sig i sin egna lilla bubbla, låt mig va'!

Ju mer man frontar sin rädsla desto mindre blir den, på't igen bara, ge aldrig upp, nästa gång funkar det säkerligen.
Jag är ingen quitter, är det någon jag ska stå upp så är det för mig själv, vem skall annars göra det, mamma?
Den dagen jag tar ansvar för hela mitt jag, alla dagar i veckan, alla klockslag, utan luckor...minnesluckor, då blir jag starkare, för var dag, helg såväl som vardag.

Vi har haft fest eller varit på fest, på pub'ar eller restauranger nästan varje helg nu, och det är inget problem längre...
Jag drar mig inte för att skälla ut bartendern om han inte har någon alkoholfri öl, det SKA man ha som en krog md fullständiga rättigheter, rättigheten att kunna dricka som andra men med den stora skillnaden att man inte ska blir påverkad och full, hallå jag har bilen runt hörnet och jag tänker inte dricka vare sig Ramlösa, Loka eller Cola till maten, hör du det?

Att våga ställa krav på både sig själv och andra är en bra början, att våga börja på något nytt, se skillnaden, märka skillnaden, känna skillnaden.
Jag finns här och nu, inte då, sen eller i framtiden, utan nu, och det är här jag kan göra skillnaden, inget att skylla på utan bara att se verkligheten.

Jag har valt att leva ett liv som jag har råd med, inte ekonomiskt utan emotionellt, ångestfritt.

Idag har jag och min familj haft en fantastisk dag, vi har gjort saker tillsammans som vi aldrig har gjort tidigare, och bara myst.
Ligger i sängen, klockan har passerat två på natten och tänker....jag är lyckligt lottad som har allt det hära och som har kunnat uppleva allt detta under dagen.
Hade jag druckigt igår hade jag knappast fått uppleva detsamma, utan bara fått vänslas med ånger och bakfylla.

Det känns så konstig men jag sitter med makten i handen, makt att I detta nu kan jag bestämma hur jag kommer att må under morgondagen.
Makten att kunna avstå ifrån fyllan, det borde ju vara ganska så enkelt egentligen, så självklart...
Men inte för alla människor, allra helst inte för de som har en beroendepersonlighet.

Men när de inser att de är det, så brukar det gå lättare...
Alkohiolist, javisst, men inte maktlös för det...

Idag är det JAG som bestämmer, hur jag ska må under morgondagen, eller åtminstone bädda för en bra morgondag.
Hur livet kommer att te' sig för mig vet jag egentligen inte så mycket om, men jag gav den det bästa av mina förutsättningar..

Lev! ,och lev väl!

Mors Berra

PS, fortfarande helt rökfri sedan nyår, röksuget faller allt mer i glömska. D.S

Kämpa annapanna och låt beslutet växa fram, men ge det tid. 48 dagar är en bra avhållsamhet men hur länge har du hållit på och festa i jämförelse? Ge din nykterhet tid och när du känner dig mogen på riktigt så kan du ta beslut huruvida du ska dricka eller inte. Jag tror nånstans att man säkert kan lära sig normaldricka men att saker i ens liv måste förändras ganska drastiskt. Man bör dock vara vaksam och medveten om riskerna om man försöker gå den vägen, livet ut.

Mitt tips till dig är att den lista du skrev i föregående inlägg, läs den igen och försök tänka tillbaka till de tillfällena, hur mådde du då? Hur mår du nu?

Förstår dig verkligen, jag har samma tankar till och från men det finns en bra belöning där framme.

Kämpa på!

Kram

ja det sitter i huvudet..... tänk på allt positivt du upplever som nykter. Ta ett papper och skriv ned - och + och när det är kämpigt så tittar du på listan och då tror jag att ditt val är "enkelt". Tänk på att din hjärna inte är sig själv. Du är stark och klarar detta :)
Jag tänker på att det finns så många människor och kulturer som inte behöver alkohol jämt och ständigt och mår bra ändå. Kanske bättre än vi här i norden gör som egentligen har ett skumt förhållande till A. Eller vad tycker ni???? //mod

Bra kämpat javisst och Johanna och Tove och trollnäsa mfl. Starkt av dig javisst att stå emot och visst är det en skön känsla att veta att man inte kommer vakna med fylleångesten som ett täcke över både sig själv och över hela dagen. Börja dagen med att gå och träna wow jättebra gjort ...
Har gått en lång em promenad med en vän och pratat om mina alkoholproblem och det känns så skönt. Tror att jag, som de flesta av oss här, har varit otroligt bra på att lyckas dölja mitt drickande. En mästare. Hon blev chockad men samtidigt så stöttade hon mig och gav mig väldigt mycket positiv feedback. Kändes så gott. Det gäller att fokusera på det positiva. Jag har ju åkt tillbaka ner i alkoholgyttjan efter ganska långa uppehåll tidigare och jag är rädd för hur jag ska klara framtiden. Nu känner jag mig stark men om ett halvår eller år så kanske jag tror att nu är det ok igen att dricka och så är karusellen igång igen. En dag i taget är mitt motto och så länge som jag mår så här bra så är det bara att kämpa på. För det är ju en kamp men om jag har förstått vad några skriver så lugnar kampen ner sig med tiden. Ser framemot det.
Ha nu en härlig nykter kväll och en underbar söndag. Jag ska träffa en liten kille som jag tycker mycket om och ser framemot att vara helt ok när jag gör det. På gott humör idag. 21 dagar......
//mod

Efter en sanslöst stressig vecka då jag gått på högvarv och äntligen kom helgen med vila och kravlöshet.
Fick en fin nervarvningshjälp av en avkopplande ansiktsbehandling igår, och sen har en skön trötthet tagit över.
Ingen närhet till att dricka alkohol just nu. Tänker inte så romantiska tankar om vinet, utan förfäras hur alkoholen kan gå in och börja styra över en person, vem som helst, sansad och intelligent spelar ingen roll. Och jag kan vara osansad också, men ändå
Tränade en smula igår, och ska försöka springa en kortis imorgon för att ge kroppen lite underhåll.
Lycka till med hälsokampen därute i era liv!

Jag tyckte det var ett friskt inlägg, vi behöver dela med oss mer av det positiva. För det är ju dit vi vill nå. Känner själv att jag kommer in i ett destruktivt ältande som drar ner mig, fast mer och mer sällan nu.

...med mig själv just nu. Lördag. Dag 48. Går på promenad medan sambon är ute med vänner. Går och förhandlar med mig själv; men GUD. Ska jag aldrig mer få dricka? Känna kicken? Vara ute bland folk som förut? Känna draget och pulsen? Så jävla less idag. Jag vill också. Jag vill inte vara den som inte kan. Jag vill inte det. Inna det verkligen inget sätt att lära sig dricka snyggt? Tänker i mitt huvud: men GUD, den dag jag gifter mig? Får jag inte ens dricka ETT glas champagne då? Eller tre kanske? Nån kan ju hjälpa mig ha koll? Fy fan. Vill bara börja gråta eller gå hem och klä upp mig och sen gå ut och dra en rejäl ät blöt kväll. Fy fan. Jag vill också....

Lena... det är dags att komma tillbaka hit nu. Du är alldeles för bra för att inte göra det bästa av ditt liv.
Tänker på dig fina du!

Hallo bruden!

Hur går det för dig?

Stor kram

I know the feeling, Trollnäsa! Dessutom, nu när man är nykter så har man sååå mkt mer tid där man är "klar" och vaken..
Alkoholen dövar en ju och tiden blir som ett vaccum. Nu är man klar i skallen, närvarande och observant och inser att dygnet har 24h helt plötsligt.. Med andra ord så är det extra många timmar man har där man saknar alkoholen och får mat-/sockersug.
Så känner jag iallafall! Jag måste hitta på MASSOR nu för att "slå ihjäl" dötid.
Dötid är livsfarligt för mig för då tänker jag bara på alkohol och/eller mat/godis.
Har liksom inte lust att bli tjock bara för att jag slutat dricka...
Det här är verkligen i-lands problem de luxe. Men det är också reella, dagliga irritationsmoment som jag måste hantera varje dag... Men på det stora hela så är jag LYCKLIG! Lycklig över att detta är min 14e dag som nykter!!! Stolt och glad över att jag äntligen är på väg i riktig rättning och mot ett liv som nykter alkoholist :)

Jag gick alltså inte in på puben, jag passerade bara puben på vägen hem från AA :)

Trollnäsa - håller verkligen med, sååå avis på alla som fick fira helg igår.
Men idag när jag vaknade 08.30 - utvilad, utan ångest och inte ett dugg bakis och promenerade iväg till Sats för att träna och mötte två bakfulla tjejer som gick en "Walk of Shame" (dom hade uppenbart haft bortamatch och gick i partykläder med smink utkletat i ansiktet) - då var jag bara generellt överlycklig!!! Fy fasiken vad skönt att slippa den där vidriga känslan där man vaknar dagen efter och tänker "vad gjorde jag igår, hur mkt pengar brände jag, har jag gjort något dumt, vem har jag messat, är någon arg på mig"... osv osv osv. AHH! SÅ HÄRLIGT ATT SLIPPA!!!

Och mod60 och Johanna - det är givetvis så mkt bättre att hålla sig undan A. Att välja ett friskt - och som du säger mod, ett förhoppningsvis bättre och längre liv - framför alkoholen.

Igår så bet jag ihop då alkoholsuget och "tycka synd om mig själv"-signalerna satte igång. Knatade iväg till AA och 1,5 h senare så var alkoholsuget som bortblåst! På vägen hem gick jag förbi en pub och utanför stod 3-4 stycken och rökte.. Alla var glansiga i ögonen, stod och halkade omkring vid ingångsdörren och såg allmänt apatiska ut. Ingen såg ut att njuta av ciggen, ingen pratade med varandra, blickarna var bara tomma och borta... Tror inte att någon av dom som stod och ciggade kände sig särskilt lyckliga där och då. Bara avtrubbade och likgiltiga.

En dag i taget! :) Kämpa på alla! :D

Hej Johanna och alla som läser här på forumet
ja jag har själv kommit igång med träningen igen och det känns kanonbra. Roligt att känna att man gör saker som är BRA för en och inte destruktiva som när man dricker. Tänker att det är detta jag vill, så här vill jag må och om priset är att låta bli alkoholen så får det väl bli så......
Tyckte jag lät lite sträng i mitt sista inlägg och hurtig, det är inte meningen, men vi har mycket som talar för att detta är rätta vägen. Idag är det lördag och jag har köpt en stor Sprite light som jag ska festa på ikväll ihop med familjen. Härligt... en dag i taget. Idag dag 21//mod

Men jag sur, ogin och arg för att jag måste vara nykter.
Nu däremot är jag nytränad och harmonisk!

Vi behöver höra flera positiva saker!
Efter 27 fria dagar, så är jag glad när jag vaknar och känner nu en lust att ta tag i saker. Visst går det upp och ned under dagarna, men att vakna och må bra betyder mkt.
Jag började motionera samtidigt som jag slutade med A, för jag ville få dubbel effekt. Jag tror det var bra att komma ut i friska luften det har stärkt mig. Jag använder appen Run keeper på min mobil, den sporrar mig att öka mina resultat. Man måste berömma sig själv för sina framsteg, även om det jag tidigae gjort varit fel:-)

Hej
Det finns en bok om a-missbruk som heter "kidnappad hjärna" jag har inte läst den men det är väl så vi har det. Min hjärna är ockuperad av tankar om A som jag inte skulle ha om jag var "normal". Kanske att det kan var bra att försöka ta kontroll över sin hjärna och mota bort alla tankar på alkohol. Visst det är sååå jäkla trist att det är så här för oss och att vi inte kan hantera A bättre. Men det går ju att göra något åt det.

Vi kan må bättre genom att ta kontroll över våra liv. Varje nykter morgon är ju underbar i jämförelse med bakfylleångesten som lamslår en och sitter i hela dagen/dagar.
Jag försöker hela tiden prata med mig själv och när jag skriver här känns det bra. Har nu varit nykter 20 dagar. Inte länge men den längsta perioden på år :)
Jag tycker att vi har en tendens att tycka synd om oss själva ibland. Varför kan inte jag dricka som alla anda osv. Jag läser vad "alkoholist javisst" och "trollnäsa "skrivit, hej förresten :) och jag håller till viss del med er. Det är sorgligt att det har gått så långt att vi är "kära" i spriten. Det är väldigt tråkigt att det blivit så här, att vi lät det gå så långt men vi kunde vara drabbade av värre saker än så. Det finns mycket sjukdom, canser osv. och andra svårigheter som människor råkar ut för. Jag vill inte vara tråkig eller så men,,,,,,, Vi mår ju inte bra av att dricka. Om vi gjorde det skulle vi inte skriva här eller???
Jag tror att vi kommer att hitta en annan inre glädje utan A och förhoppningsvis leva både bättre och längre. En dag i taget mot tillfrisknande och okidnappad hjärna.
kram alla därute som kämpar på //mod

Nykterheten fortsätter och den gör mig stark. Känner att jag fått en lyster, både på insidan och utsidan, som jag inte sett på länge. Det är verkligen ingen myt att man mår bra av att göra bra beslut för sig själv. Klyschan och det självklara blir så tydligt. Min extrema ångest har varit frånvarande under en längre tid och efter min semester har den inte ens hälsat på en liten stund. Det är jag extremt tacksam för.

Tänkte som andra här på forumet lista dumheter som hänt på fyllan. Som en påminnelse till mig själv om vad jag satt mig i för situationer tillsammans med djävulen alkohol:

- Fyllecell
- Vanmakt
- Grova minnesluckor på flera timmar
- Akut sjukvård med ambulans + eftervård
- Utsatt för sexuellt övergrepp
- Provat andra droger
- Rattfylla
- Rattfylla där jag stulit fordon med ovetande sovande människor i
- Lögner
- Svikit löften
- Druckit mer än planerat (ALLTID)
- Misskött mitt arbete ("sjukfrånvaro")
- Akut sjukvård med ambulans nr 2
- Blandat mediciner
- Förhindrat tillfrisknande från sjukskrivning
- Sökt bekräftelse från andra än partner
- Ljugit för att få pengar till alkohol
- Spenderat pengar på krogen som inte är mina
- Stulit alkohol från andra människor
- Förstört andra människors förhållanden

Ja, man kan väl säga att inte en enda av ovanstående punkter direkt har stärkt min självkänsla. En fortsättning på listan kommer säkerligen då mycket är förträngt. Kanske undangömt inuti mig... Mitt beslut att avstå a hjälper dock min självkänsla varje dag. Allt jag tagit mig igenom har lett mig dit jag är idag. Framtiden kan JAG påverka! På söndag börjar jag 12-stegs för anhöriga till alkoholister (vuxit upp med en alkoholiserad mamma) och även där kan jag bearbeta sidor som lett mig in i mina a-problem. Det kommer bli jobbigt, men jag är redo att påbörja den resan.

Kram på er alla som kämpar <3