Senaste kommentarerna i forumet

En känslomässigt laddad dag även om jag inte visade så mkt känslor inför gruppen. Shit vad mkt skit jag har varit med om sedan alkoholdebuten för 17 år sedan.. Jag ska vara oerhört glad att jag fortfarande har mkt bra omkring mig och att jag får den här chansen att på riktigt få ta tag i mitt liv. Jag satt i ca 2 timmar och pratade om mitt liv, positiva och negativa saker. Jag tycker att det gjorde ett starkt intryck på mig och min nykterhet att faktiskt samla livets "meriter"av fylla och tänka på det huruvida jag skall dricka eller inte dricka. I vanliga fall brukar man ju mest referera till senaste fyllan och tänka "Äsch, det var nog inte så farligt.." åsså kör man på! Tycker det sätter sig mer när man ser en röd tråd genom hela livet att alkoholen har varit ett problem, ja jag var nog alkolist från dag1.

Wtf, alkolist!? Ja men är det så jäkla farligt då? Att vara nykter alkolist innebär för mig:

*Jag kommer inte spendera en krona mer på alkohol
*Jag kan stå för mig själv som person, vad jag säger och vad jag gör
*Min omgivning kommer att kunna börja lita på mig
*Jag kommer få bättre fysik, jag kommer helt enkelt börja se piggare och gladare ut
*Jag kommer att få bättre ekonomi (förhoppningsvis)
*Jag kommer inte utsätta mig själv för livsfara lika ofta
*Jag kommer inte slösa bort dagar av ett värdefullt liv med att ligga bakis, ångestfull osv
*Jag kommer att kunna ge kärlek till min omgivning
*Osv

Går fortsätta hur länge som helst! I mina öron låter det som en väldigt bra idé att bli en NYKTER ALKOLIST.

Tack och hej för mig!

Tack för era kommentarer, det värmer och ger en glöd att fortsätta! =) Trodde aldrig att jag skulle få så mkt stöd av den här sidan som den faktiskt ger mig, ett bra komplement till behandlingen.

Anders43: Tack för dina ord, tror dock att de flesta som har missbrukat tänker att de borde tagit tag i problemet tidigare. Det viktiga är vad vi gör idag och från och med det!
Cissi1: Kul att du tittar in på min sida!! =) Tror även att de är bra att du läser "båda sidor" så att du får en bättre förståelse för alltihopa. Du är stark och glöm alrdig ditt egenvärde.
Trollnäsa: Tack ska du ha och du är mer än välkommen att fortsätta läsa och skriva i min tråd såklart! :)

Johanna:
Vad kul att jag inspirerar dig, jag blir också inspirerad bara av att du tycker så! :) Gällande antabus så har jag tagit det tidigare och tog då en relativt svag dosering, på den mängden kände jag aldrig av om det var någon alkohol i maten tex såser men jag vet dock att det finns dem som har känt av det. Har du möjlighet att samråda med den som hjälpt dig att få dessa? Huvudregeln är dock att försöka undvika allt som har med alkohol att göra under den tiden man äter antabusen, gärna efteråt också..!! :) Ett tips om du skulle bli sugen på att dricka tex ett glas vin och blir lite irriterad på att du inte kan pga antabusen, försök tänka tillbaka varför du började med antabusen från första början?

Suget kommer att blekna bort, ge det bara tid. Att du känner dig seg och tråkig kan vara en effekt av abstinens, min gissning är att även detta kommer att komma tillbaka om du bara orkar kämpa på och undvika att ta "den lätta vägen". En bra medicin mot "seg tråkighet" är motion och frisk luft, för mig är det väldigt ångestdämpande och jag känner mig inte alls lika seg efteråt. Även mat och sömn tror jag är en nyckel för att orka stå ut kampen mot A. Sedan tycker jag att man kan få ha lite tråkigt ibland, eller hur? Är det ändå inte ganska skönt att bara vara seg & tråkig jämfört med full och bakis osv? Nu bygger vi ju på något långsiktigt ju! :)

Lycka till! =)

Tack för din kommentar Anders. Ja visst vet jag vad jag borde göra. Man måste igenom skiten. Den jävla ångesten..den är värst. Så man dövar den..gång på gång..

Det finns bara en som kan rädda mig nu och det är min fru. Hon har försökt allt..stått ut med allt..men även hon börjar tröttna..

Jag fixar det i alla fall inte själv..den saken är klar. Jag har sen senast jag skrev packat ihop det som finns kvar i barskåpet i en väskan som jag tänker be henne att gömma alternativt hälla ut när hon kommer hem... Vad hon gör spelar ingen roll..bara jag slipper skiten. Jag kan inte ha det hemma. Jag trodde det.. eller trodde o trodde.. jag ville väl kanske tro att det gick men det gjorde ju inte det..

Så nu sitter jag här och tittar på väskan. Och tänker..en till..bara en..herregud! Jag är sjuk!!

Jag hoppas att jag kan låta bli.

Ett råd till dig?? Jag trodde med som du att jag kunde dricka 2,3,4 glas. Jag trodde det så sent som innan jul.. Det funkade länge ganska bra..men nu? Glöm det. Om du inte vill hamna där jag är nu så sluta. Du kan inte dricka normalt. Tro mig.

Om det står en "sista" whisky framför mig nu? Ja gissa..

Otroligt...

/Mic

Jag antar att du, om du absolut inte vill gå till läkare, i nuläget bara måste gå igenom abstinenshelvetet - den dag du bestämmer dig för att göra det. Om det är idag - det vore ju fantastiskt - eller en annan dag?! Man tar tjuren vid hornen och rider ut det hela. Ett helvete - men det vet du säkert redan. Det finns nog ingen genväg dessvärre. Har du familj, eller någon annan du kan prata med, eller som vet om vilken situation du befinner dig i? Lugnande medicin brukar hjälpa mot den värsta abstinensen - men å andra sidan så kräver ju det också ett läkarbesök med många frågor. Någon du känner som kan ge dig några "sobril" för att underlätta abstinensen?

Har dessvärre inga bättre och mer konkreta råd. Hoppas verkligen att du reder dig - och att du snart bestämmer dig för att det får vara nog - i alla fall för den här gången. Framtiden får man ta sen, för först så måste du börja med att ta dig ur just den här fyllan.

Hoppas att allt går vägen. Fortsätt att skriv här om det får dig att känna dig lite bättre mods.

För första gången i mitt liv..är jag på riktigt rädd. Visst har det varit illa några gånger innan men..denna gången fixar jag det inte. Jag kan helt enkelt inte sluta dricka! Sedan den 20 december så har jag kanske haft 4 vita dagar..och aldrig mer än en i rad..sen är jag där igen.

Visst har jag tagit återställare förr..men nu blir återställaren en fortsättning..med ytterligare en dag i dimman..

Igår bestämde jag mig. Nu fick det va nog! För alltid. Hur det gick? Ja...det förstår ni nog..FAN.FAN.FAN

Nu är det i alla fall ingen tvekan längre. Jag är alkoholist. Svårt att ens lura sig själv längre..och det är jag annars en mästare på..

Alla råd för hur jag ska ta mig ut från detta mottages tacksamt. Men jag kan ju säga direkt att gå till läkarmottagning kommer aldrig att hända. Tyvärr är det sådan jag är..

Vet just nu ingenting om vad som händer..men en sak vet jag. Nu finns det bara 2 vägval. Hoppas jag inte väljer återvändsgränden igen.

Lycka till. Både till mig själv och alla ni som kämpar mot skiten.

/Mic

Du måste nog ta hjälp. Prata med din arbetsgivare om öppenvårdsbehandling och sedan tror jag du bör söka läkarhjälp och få ut antabus.

Till och med mycket stort. Och inspirerande. Jag tror att det är just sådana där exempel, som många som dricker behöver höra. Själv trodde jag att det inte skulle vara möjligt för mig att vara nykter och trivas med det, så jag försökte aldrig. Sannolikt berodde det här mest på att jag tog modell av min pappa, som aldrig lämnade flaskan. Sen blev det stor förvåning när jag märkte hur fel jag hade.

Jo, det är svårt med att hitta a-fria drycker med vuxen smak. Och hittar man något, så kan man slå sig i backen på att restaurangen aldrig hört om det... :(

A-fritt veteöl tycker jag är riktigt gott
Sanbitter och Crodino är två a-fria aperitifs, men de är nog rätt söta
Olika blandningar med tonic (men det är ju läsk)
Brunneby fläderblomssaft med bubbelvatten

Att det finns en baksida av ett mynt vet alla.. har du sökt hjälp på din vårdcentral?? Kolla runt på forumet här finns otroligt många kloka människor som kommit långt och delat/delar med sig a sina erfarenheter. Du är blott 22 år !!! du har så många år framför dig ta vara på din framtid och dit liv. Abstinensen sitter i en begränsad tid och sök hjälp så att du kan sluta dricka,och få hjälp med abstinensen. För du har ditt liv i dina egna händer du väljer själv och innerst inne vet du vad som är bäst. Sköt om dig

Jag känner mig starkare än på länge. Det är så härligt att kunna stå på sig i en dispyt och inte vika sig bara för att man är rädd att få kastat i ansiktet att man dricker för mycket. Att inte ha något att skämmas för och som gör att man känner sig som en dålig människa. En otrolig kick för självkänslan!
Jag har också upptäckt att jag tycker om fester med goda vänner fast jag är nykter. Trodde ju innan att jag inte kunde umgås och vara social utan alkohol. Men det går ju... Låter kanske inre så stort men det får mig att inse att jag inte vet vem kag är som nykter person. Intressant och förvånande känsla.
Det är synd att det ska vara så svårt att hitta tips om goda alkoholfria drycker som inte är juice eller läskedeyck. Tips på drycker med lite "vuxnare smak" och som inte är så söta. Får väl leta vidare.

Du är fantastisk och jag vill följa din resa!

Jag kan, i nuläget iaf, säga att jag med 100 % (nåja 99) säkerhet kan gå ut och dricka 2-3 glas vin utan problem. I nuläget. Ett par/tre öl på en mysig uteservering funkar också - utan att "suget" drar igång. I nuläget. Det drar inte igång något sug eller något "jag måste" ha mer. Så är det. Kanske beror det på att jag numera sällan "går ut", utan nästan uteslutande går ut och äter middag med vänner, eller bara "tar ett par glas vin". Inte ofta. Och det funkar.

Mitt sug brukar dra igång efter 6-7 glas. Om jag har druckit det så är jag med största sannolikhet hemma, ensam. När jag så vaknar nästa dag så kan jag inte låta bli att ta den där återställaren - för jag står inte ut med baksmällan. Sen är det hela igång, kontrollförlusten är där! Så nog har jag ett problem med alkohol alltid. Jag har sjukskrivit mig upp till fyra gånger per år för att vara hemma och supa dygnet runt i flera dagar - och sen sitta här med den förbannade abstinensen. Våra problem finns där, även om de i detalj kan se lite olika ut - men problem, nog har vi det alltid.

Så ser mitt alkoholproblem ut, mitt beroende. Herregud, det låter som att jag, likt ett tjurigt barn, sitter på golvet och skriker att: jag har också ett problem med alkohol!!:-) Jag menar bara att ingången till våra problem kanske ser lite annorlunda ut från individ till individ - men att vi alla, någonstans, har insett att vi inte klarar av att ha en sund relation till alkoholen. Kanske aldrig mer, någonsin?! För min egen del så får jag väl se om jag de närmaste åren kommer att klara av att dricka på det sätt jag beskrivit ovan? Kanske kan jag det - eller så kommer jag återigen, om några månader, sitta och slicka mina sår efter ett antal dagars nonstopdrickande?

Åh känner igen det så väl. Så många gånger som jag inbillat mig själv att jag faktiskt kan hantera spriten. För att nästa gång falla dit djupare för varje gång.

Problemet med oss med alkoholproblem är att vi inte vet när det slår över. Kan du med 100% säkerhet säga att om du dricker tre glas vin i sällskap så kan du stanna där. Kan du det så har nan inte problem med a. Det låter jävligt hårt men jag är i samma situation. Jag kan dricka 10 gånger utan bekymmer men det kan slå slint elfte gången eller 3e. Det är vårt bekymmer, maktlösheten att inte kunna välja.

Då får man väl blåsa "faran över" för den här gången - kroppen har primärhämtat sig från den sista fylleperioden. Lite diskret molande ångest ligger där bakom och påminner hela tiden. Suget är noll - och det är ju skönt. Samtidigt så vet jag ju att förhandlandet med sig själv antagligen börjar snart igen. Som jag skrev innan så har jag inte några problem att dricka 2-4 glas vin under en lång kväll (i sällskap) - utan att för den skull bli sugen på att "köra" vidare. I nuläget så verkar jag ha en osynlig gräns som verkar innebära att jag, när jag är själv, och har ett par lediga dagar efter, och har druckit kanske 6 glas, har svårt att sluta. Och har jag svårt att sluta så kan man ge sig fan på att det hela barkar iväg och blir en 4-6 dagars nonstopfylla. (Mer eller mindre)

Varför kan man inte då, mitt i den där nonstopfyllan, erinra sig hur fruktansvärt dåligt man kommer att må när man skall hoppa av tåget några dagar senare. Jag förstår att vår mänskliga hjärna är funtad så att den skall glömma bort det dåliga - och tur är väl det. Ibland önskar jag dock att man skulle kunna förnimma och återskapa en del av den smärta och ångest man skall gå igenom, nästa gång det hela har "brakat". Det hade räckt med ett litet uns av den känslan - så kanske man hade låtit bli? Svårt, näst intill omöjligt, verkare det i alla fall vara, att lära gamla hundar sitta. Vi är väl alla lite av Pavlovs hundar när vi nosar upp något med alkohol:-)

Kämpa vidare alla kämpar där ute. Det går att förändra, vill jag tro och hoppas - för min egen och alla andras del.......

Maten är en kamp som jag skrivit om tidigare men glädjande har jag hållit mig på mattan idag! Jag är så glad att jag äntligen lyckats klara av en dag med hyffsat bra matintag. Imorgon gör vi det igen!

Mycket inspirerande att följa din väg, till ett bättre liv.
Har du antabus till hjälp?
Vill veta mer hur de funkar. Jag har tagit dessa i 22 dagar, varje dag har jag en molande huvudvärk. Trodde det skulle gå över, detta gör mig otroligt trött. Sen har jag fått lite dålig info hur dom fungerar, endast om du dricker kommer du att bli jättesjuk och kan dö. Igår åt jag middag och fick en rödvinssås till köttet, då sa min man att den får jag absolut inte äta?
Efter 22 dagar så finns suget kvar, ok det har dämpats. Men jag får inte tillbaka min kreativitet----är så seg och tråkig.
Du har ofta så kloka råd, så har du tid och ork att svara mig så blir jag tacksam:-)

Hej Måbättre!
Jag tycker att du är jätteduktig! :-)

Haft en trevlig helg med mycket umgänge. På fredagen drack jag en alkoholfri drink före maten.

Men på lördagen föll jag för frestelsen, det blev tre glas rödvin. Ganska gott, inte så värdelöst som för en vecka sen, men inget tydligt välbehag av vinet. Kändes väl mest bra att smälta in, plus att vinet var lite gott.

Vill dock till helnykterhet. Det var ett misslyckande men jag behöver inte tillbaka till drickande. Känner inget sug vilket är skönt men ska nog ändå akta mig för att negligera riskerna med sällandrickande.

Nu stressig arbetsvecka, hej o hå

att läsa!

har skrivit några rader, tack!°

...stressad över att det inte blir som man har planerat....
Men sedan, när man har tänkt efter, så gör det faktiskt inte så himla mycket...
Det blev bra ändå, eller kanske t.om bättre?

Min tanke var att fortsätta med röjningen i garaget, värmen har stått på sedan länge, men har det hänt något då, nej knappast.
Jag borde ha varit irriterad när det inte går som jag har planerat, det släpar efter i min kalender.
Men det har varit bissy med allt annat, födelsedagar, middagar och allt annat måsten som har kommit helt oplanerat i vår väg.
Det hände andra grejer, vi tokröjde inomhus istället, såg ut som en bombnedslag, förrådet under trappen, städskåpet osv.
Höll på med rensning av medicinskåpet i fyra dagar, halva matbordet var fullt med mediciner, plåster, salvor etc, jag fick ta lite då och då när jag fick tid.
När jag var klar så kunde jag fimpa mer ån hälften, de var helt enkelt för gamla.
Och sedan idag så julade vi av, ut med granen, packa ner alla små tomtar och annat pynt i sina kartonger, körde iväg sådant som skulle till sopen, en hel bil full igen.
Så just idag, för bara några timmar sedan fick vi bort allt bröte inomhus, inga kartonger, inga småprylar, inga dammsugare som stod framme.
Vi kunde laga käk på en ren diskbänk utan att behöva kryssa runt bland en massa grejer på golvet, inga stickiga granbarr under fötterna.
Dammråttorna i hörnen var borta, tvättmaskinen tvättade upp det sista av julhandukar, julgardiner, juldukar och julsängkläder.
Vi satte oss i soffan för att äntligen kunna sitta ner en stund och ta igen oss, och vi bara myste, f-n vad skönt, och vad rent och fräscht det kändes.
Jo jag har förvisso garaget kvar, det sitter som en finne i röven och bara växer sig större, men det känns som om den för alltid kommer att bli nedprioriterad.
Men det gör egentligen ingenting, vi har röjt undan en massa andra gamla enerverande ting som bara har samlat sig på hög, fyra fulla bilar har vi kört iväg med sopor sedan jul.
Man tar bort lite av sitt gamla jag och får lite av en nystart.
Idag åkte allt som hade med ölbryggning och vinsättning iväg också, en gammal hobby jag hade för 15-20 år sedan, det blev aldrig sådär bra som köpegrejorna, men såg det som en utmaning att försöka få det så bra som möjligt, mycket slit och i och för sig billigare än att handla drickat.
Men det är en del av mig som är passé och har inget som helst intresse kvar, det där med alkoholen är ju överreklamerat.
I en damejeanne i garaget stod det 21 liter vin som stått i över tio år, nu först hade det fått en fin färg och en vuxen doft.
Den kluckade fint i golvbrunnen innan den hamnade i icke brännbart containern.
Hade jag mina doubts?, nej inte det minsta, den minsta skadan gjorde den när jag hällde ut den i avloppet.
Tänkte på allt jobb jag hade lagt ner på den när den tillverkades, men vilket arbete hade den inte skapat med all ångest istället.
Det blev "billigast" för mig att hälla ut den och slänga bort den, det är ett avslutat kapitel för min del.

Man får göra sina uppoffringar och vägval genom hela livet, de nya valen görs på tidigare erfarenheter.
Känns det bra då, ja fantastiskt egentligen, nu behöver jag inte fundera på vad jag skulle ha gjort med den, dessutom fått en halv kvadrat fri i garaget att fylla med nya grejor som jag kan kasta bort om sådär 20 år i framtiden.
Så jag har skapat ett "hål" som jag kan fylla med något nytt, dock kommer inte alkoholen att ha något med det att göra.
Det är en utveckling i sig, och det viktigaste är att inte upprepa samma dåliga erfarenheter ännu en gång, utan om möjligt bara skaffa sig nya.
Bäst vore väl om jag bara kunde få uppleva de bra erfarenheterna, men de vet jag ännu ingenting om, så sökandet fortsätter genom livet.

Man sätter upp mål och delmål, det blir aldrig riktigt som man hade tänkt sig, men det behöver inte bli dåligt för det...
Jag lever och mår bra, det borde väl ha varit ett mål om något, men det tänkte man väl aldrig på, eller?

Fortfarande rökfri på det nya året, suget sitter i, men jag har lärt mig av alkoholen hur man överlistar sugena.
Jag tänker mig förbi suget och rusar genom tiden istället för att stanna upp i det och fastna, om och om igen...
Gott vore det att få falla tillbaka, men vore det inte godare att få leva vidare istället, utan ångest och förhoppningsvis lungcancer...
Det kanske är redan försent, men jag gav aldrig upp hoppet om en förändring i alla fall...
Framtiden får utvisa, och den vet jag ingenting om, istället för att oroa mig så hänger jag med i den...

Mors!
Berra

Jag vill bara säga att du gör ett jävla jobb, det du skriver är oerhört inspirerande att läsa för någon som befinner sig i en liknande situation med överdriven alkoholkonsumtion, lögner, skuldkänslor, depression etcetera. Hoppas att jag kan vara lika stark som dig!

Idag var jag på en manifestation på Sergels torg med anledning av veckans fruktansvärda händelser i Frankrike. Det var fint att stå enade med flera tusentals människor för att visa att vi aldrig kommer att acceptera att yttrandefriheten hotas. Efteråt blev vi så vansinnigt hungriga så vi satte oss på ett ställe i närheten för att ätat och tittade samtidigt ut över plattan. Det fruktansvärda som sker där varje dag. Alla utslagna människor som fallit offer för droger. För en del började det kanske med alkohol. Men oavsett om det börjar med alkohol eller narkotika så finns det inte en människa som planerar att den ska bli missbrukare när de tar sitt första glas. Jag hoppas att vi alla här tar den chans som vi har genom tak över huvudet, styrkan att sluta och om vi faller så har vi styrkan att resa oss upp. Det känns nästan lite som en skyldighet mot de som inte varit så lyckligt lottade.

Ta hand om er mina vänner.

Sitter och knåpar på med men livshistoria inför morgondagens redovisning och om min motivation att hålla mig nykter hade sjunkit en aningens så flög den då precis upp i toppen nu, fan vad jag inser att jag aldrig mer ska dricka då jag skriver det här. Ett hett tips till er som ännu inte gjort detta är att prova det vid tillfälle, allt blir så himla klart, även om det är jobbigt också förstås.

36 nyktra dagar idag och imorgon ska jag också vara nykter.

Ha en god natt allesammans!

Kram.

...Incognito. Precis som dig så har jag under mina månader sedan jag slutade hittat ersättningsaktiviteter. Tror detta är en mycket viktig företeelse för att fokusera. Förändringar är svåra att genomföra om man upplåter ett vakuum till tankar och gamla vanor. Fortsätt kämpa!

Kring Sockertoppens fråga så tror jag inte det är möjligt att trappa ner om man är beroende. Jag försökte under de sista två åren med drickande (när jag började inse att mitt förnuft inte satt i förarsätet på min konsumtionsresa) att köra på maxgränser, regler för vilka dagar jag fick dricka, regler för vilka tillfällen, regler för när jag skulle dricka nästa gång, regler för vad jag skulle dricka, vita perioder etc. Allt för att behålla alkoholen i mitt liv. Jag bestämde mig när jag insåg att jag var på väg mot stupet att inte dricka något innan jag gick till en professionell (läkare/psykolog/terapeut liknande) för att få denna att kunna förklara för mig hur mina tankar fungerade kring alkoholen. Men sedan har jag istället bara tagit beslutet att ta en dag i taget och bara det att man tänker på alkohol är absolut ett mycket illavarslande tecken. Mitt beslut om att ta hjälp var först delvis bara ytterligare ett sätt att kunna fortsätta dricka efter detta (tror jag i alla fall idag när jag tänker tillbaka). Jag tror, precis som det går att läsa mångas berättelser här, att det är en omöjlig demon att tämja. En dag i taget utan att ta den där första groggen/vinet/ölen är mig veterligen den enda taktiken som kan leda till att man kan ta över kontrollen. (Jag är alltså inte emot professionell hjälp om någon trodde det! Det bara blev inte så för mig!)

Jag är ingen expert annat än att jag blev riktigt duktig på att konsumera alkohol efter många års övning. Läs texterna här och fundera själv över hur våra hjärnor fungerar när de blivit förgiftade och sjuka. Många vittnesmål här talar sitt obehagliga entydiga språk.