Senaste kommentarerna i forumet

Dagarna går och ingenting händer. Suget efter en öl kommer och går men för tillfället har jag faktiskt inga problem med det. Jag vet att jag kommer bli illa tvungen att ta ställning till det snart. Vintern är på väg och mörkret med den. Mörkret är i och för sig redan här. Krigar med tankarna om att ta en öl i helgen och att bara få känna mig normal för en stund. Ta en öl och bara låta det vara sen. Jag känner mig illa till mods när jag är i festsammanhang och jag inte dricker. Känner mig som killen i hörnet med en dumstrut på sig. Varför kan inte jag som alla andra. Fick nästan en panik attack för några veckor sen när jag var uppe och dansade nykter. Ville bara fly egentligen men stod kvar och dansade med alla som var fulla. Kände mig så jävla bortgjord även om det var mer än uppskattat.

Måste lära mig att handskas med situationer där alkohol är med i bilden och jag vet faktiskt inte hur jag ska göra det. Oavsett vad jag säger så känns det som att folk måste ha en bättre förklaring. Och jag själv känner mig precis lika dum när jag säger det. Hur fan gör man? Jag kommer vara i sammanhang där det dricks alkohol och jag vill inte vara den felande länken. Det är lika dumt nykter som när jag är full. När jag är full känner jag mig iakttagen av allt och alla. När jag är nykter känner jag detsamma. Den enda fördelen med det när jag är full är att det släpper efter ett tag.

Tankarna kommer som vanligt om att jag faktiskt kan ta en öl och så är det bra sen. Börjar jag med det igen så vet jag att någonstans längre fram på vägen kommer det att spåra ur igen. Min flickvän vill att jag ska bearbeta mitt problem mer men jag vet faktiskt inte hur man gör. Går ju fan och bearbetar det varje vaken sekund känns det som. Det finns ju alltid med mig, även om jag absolut inte pratar så mycket om det med andra så finns det ju alltid där med mig. Jag har prövat psykolog och jag kände att det faktiskt inte gav mig så mycket.

Hmm, Mycket funderingar och jag blir absolut inte klokare idag. hittade dock en låt precis som jag verkligen känner igen mig i för tillfället. Kanske kan användas i ett framtida filmprojekt. Vem vet =)
För den som vill lyssna och känner sig lite vilsen för tillfället =)
http://youtu.be/_wVRgFU23SU

Tack och en stor kram till er alla därute !

Det är alltid roligt då npgon berättar att den läst vad jag skrivit. Och extra mycket tack för boktipset, kollade upp den på nätet och beställde ett exemplar på direkten. Låter som en perfekt bok för mig.

Absolut, alltid tyckt att det varit roligt att pyssla med. försöker bara avsätta mer tid för det nu. Kul att höra och fortsätt kämpa. Det kommer förhoppningsvis en dag för oss alla då vi känner att vi äntligen kan hantera skiten på ett eller annat sätt.

Alkoholen har några korta positiva bieffekter och det kan vara lyckorus, mer energi. Din kropp håller på att avgifta sig. Alkoholen är ju som sagt ett cancerframkallande nervgift och det blir mest farligt när kroppen bryter ned alkoholen till metylpentoat tror jag det heter. Då mår vi dåligt och är bakis. Du och din sambo dricker så pass mycket att ni riskerar ett beroende och ni har också fått din kropp att bli beroende. Det är ett jättebra beslut att hålla upp. Jag vet hur svårt det är. Visst man kan dricka med måtta. Är du säker på att du kan dricka kontrollerat en dag i veckan? Om du ska rannsaka dig själv vad blir svaret på den frågan? Om någon dag till kommer din kropp att vakna upp och du kommer känna dig bättre än någonsin. Håll bara ut lite. Ha en fin jkväll.

TACK TACK innerligt TACK!!! FRÅN MITT HJÄRTA RAKT IN I DITT! Dina ord VÄRMER mig!

Tack LP och Tjalle för svar. Så skönt att veta att jag inte är ensam i att bli så arg. Allt retar mig nuförtiden. Från mindre mentalt bemedlade arbetskollegor till Svenska spel ( Nej, jag spelar inte mycket) Från den unge snygge (!) grannens dunk/white trash musik på nätterna till den andre grannen (polis till yrket) som på fullt allvar tycks tro att jag vill låta mina lakan tumla omkring i hennes hundhår. Clean the torktumlare vill jag sätta upp. Men jag jag gör det inte då jag är väluppfostrad. Inga lappar.

Tack Steglitsan. Jag blev rörd och generad. Jag/Fia förebild? Trasigare människa får man leta efter? Men jag blev också glad, jag betyder och jag förstår vad du menar. Läste .ånga trådar själv innan jag vågade kasta mig in.

Så nu kommer vi till vardagen. Jag mår inte bra i mitt beslut om skilsmässa. Varken jag eller maken vill inte skriva under. För vi älskar ju varandra och givetvis finns det ekonomiska skäl bakom. Vem ärver när vi dör? Ingen av oss har barn.

Känner mig konstant stressad. Avskyr livet just nu. Vill helst slippa. Men slavar på för vad är alternativet? En fylla? No way Jose'.

En rapport från inte en städhink utan ett nedslag i vardagen som nykter.

FallingFia

...det är frågan. Bra funderingar det där! Jag har faktiskt läst en del om det, bl.a. en bok som heter "Sober for good". Det är en amerikansk författtare som gjort omfattande studer och till slut samla ihop 225 (tror jag) kandidater med olika alkoholproblem och historier. Hur de lyckats slut, vad som hjälpt dem på vägen, om de fått återfall, om de idag kan dricka eller har varit tvungna att ge upp sitt förhållande med alkohol för gott. Det finns alla möjliga historier! Det fanns t.o.m. någon som varit nykter över 10 år, men som sen bestämde sig att börja dricka igen och nu dricker ca 3 ggr utan att gå bananas och utan att öka den nivån på 5 år. Allt är möjligt! Eller allt är möjligt om vi samla ihop alla möjliga persontyper. I slutändan måste man själv komma fram till vilken kategori man tillhör. Jag har länge intalat mig själv att jag kan fortsätta med socialdrickandet, men jag har till sist kommit fram till att nej, jag är en allt eller inger-människa TYVÄRR! Jag tror att de flesta har gjort försök och provat sig fram, därav dessa otaliga återfall. Hoppas du är en av de lyckligt lottade som faktiskt kan dricka utan risk att återgå till gammalt missbruk!

Vill även passa på att säga att det är härligt att läsa alla dina inlägg! Bra jobbat! Jag är med dig även om du inte ser eller känner mig! För mig är det en månad idag!! Be aware, jag är hack i häl! :)

..vad duktig och stark du är! Du har bestämt dig. You go girl!! Du inspirerar mig med din vilja! Jag har också varit stark i början, men sen mattas det ut med tiden och "vips" så är jag tillbaka på noll igen. Men vet du, av det har jag lärt mig jättemycket till nästa gång och nästa, och här är jag nu, på sista gången med en massa lärdommar med mig :). Du är fantastiskt bra som alldeles själv har insett och gjort någonting åt ditt missbruk, utan att någon har påpekat det. Kanon!! Barnen är ju verkligen en underbar sporre också! Fortsätt så, så kommer även ångesten släppa. Jag går hos en psykolog som menar att "de riktiga" känslorna kommer tillbaka efter en tid utan alkohol. Ångest kommer dämpas, precis som eventuell tomhetskänsla. Sen tror jag även att man lär sig hantera sin ångest på ett annat sätt, när man inte längre har alkoholen till hjälp för att försöka få bort den. Alkohol är ju dessutom en depressiv drog. Träning hjälper också till! Du gör allt enligt konstens alla regler och du gör det jäkligt bra!! All eloge till dig!

Hej nu är jag tillbaka här. Hösten har varit bra och dålig. Det där med att låta bli alkoholen har det blivit litet si och så med. Det har varit några helt vita veckor och där emellan vin. Nu känner jag att det börjar att bli litet för mycket vin igen. Därför har jag bestämt mig för att ta en vit månad med början i dag. Jag tror att det ska gå bra. Men sänd mig gärna en tanke. Det går lättare om man får litet stöd. Ha en bra dag!

lilla Anna

Hej alla! Och tack för GRYMMA kommentarer. Jag håller mig fortsatt nykter och ska på första besök hos doktorn på en beroendeklinik imorgon. Jag mår bättre och har faktiskt börjat träna. Jag äter och sover! Underbart för lilla kroppen som under flera års tid ätit för lite, sovit för lite och DRUCKIT för mycket. Men lätt är det inte. När jag mår lite bättre ligger ändå ångesten på lur. Den frågar mig: hur ska jag nu BELÖNA mig själv när jag inte kan dricka? Den frågar också hur jag ska TRÖSTA mig själv nu när jag inte ska dricka. VEM ÄR JAG utan alkohol? Är jag lika rolig och charmig utan? Sådana här frågor dyker upp i huvudet och HÄRJAR med mig. MEN JAG VET. Att det finns MILJONER bättre sätt att trösta sig på, belöna sig med. Och jag vet att JAG ÄR MER MIG SJÄLV utan den förbannade alkoholen. JAG KÄMPAR. JAG KÄMPAR MOT ÅNGEST. LOCKELSER till att börja dricka. MEN JAG SKA ÖVERVINNA DETTA. HEJA! HEJA! HEJA! ALLA FINA MÄNNISKOR SOM HAR LIKNANDE PROBLEM SOM JAG SJÄLV. VI KAN KLARA DETTA!

"än så länge har jag det under kontroll"
Har du det verkligen under kontroll?
Jag tycker inte att det känns som så på din beskrivning och jag känner igen det tänket från mig själv och mitt tänk som jag hade när jag drack.

När man smyger, gömmer, dricker blir man så fylld av skam och skuld och min erfarenhet säger mig att man blir lätt paranoid och fylld av en inre stress.
Nu tänker jag på din rädsla och oro gällande Soc om du skulle våga be om hjälp.

Det är en obefogad rädsla om du kan se på det hela med öppna och "friska" ögon.
Man är inne i ett sådant feltänk när man dricker för mycket, ett feltänk som gör det ännu svårare att bryta mönstret och våga be om hjälp.

Själv har jag stor hjälp av AA och många med mig, Vi skrattar ofta på möten åt vad vi innan vi visste bättre trodde att AA var, många trodde att det var "nån himla sekt".
Jag tror inte på Gud.
Men jag tror på AA för det hjälper mig på riktigt.

Klokt av dig att skriva här och erkänna hur du har det.
Ett steg i rätt riktning.

Och insåg nu att jag inte varit helt nykter mer än 2 veckor. Fortfarande alkoholisten i mig som talar och försöker försköna historian *hrm*.

..."tog lite för illa vid sig av min alkoholkonsumtion" ska det givetvis vara, inte leverkonsumtion :P

Hej alla,

Liten uppdatering. Får ursäkta att jag är så seg på att svara! Började med att hålla upp med drickandet med fler och fler dagar emellan för att sedan sluta helt. Dock bara varit helt nykter i några få veckor så det är ju ingen större bedrift än så länge men det känns ändå så himla skönt! Underbart, sådan himla befrielse. Droppen kom när jag fick klådan från helvetet (som pågick i ca 3 veckor trots allehanda tillhyggen för att försöka lugna den) tack vare att min lever tillslut tog lite för illa vid sig av min leverkonsumtion. Insåg då att vad fan håller jag på med, klådan är såååå inte värd att dricka för, och att det faktiskt är min HÄLSA som står på spel. Då blev jag lite skraj. Har såklart haft tusen anledningar att sluta innan också, men detta var det som verkade bita.

Har så mycket mer energi, är så mycket gladare och sysselsätter mig med massa annat på dagarna och se på fan till och med börjat hänga en hel del med mina kompisar igen samt håller (äntligen) på att avsluta renoveringen i lägenheten :) Har även varit sjukskriven men är nu superpepp på att börja jobba så sitter och söker jobb dagarna i ända. Operation viktminskning är också på G då jag i min depression/ångest/noll motivation/noll energi/tröstätande och suping gått upp massa onödiga kilon senaste året.

Som sagt, ropar inte hej än, men har en good feeling so far =)

Hur går det för er andra?

Välkommen på forumet. Jag har själv samma inställning, som du om AA. Vet att massor av mänskor får hjälp där, men de känns bara fel för mig. Det går egentligen djupare än bara till "tro på en högre makt", deras tänk strider mot min livsfilosofi.

De mängder du beskriver är inte stora, men beteendet skriver beroende, med stora bokstäver. Du kan nog få det betydligt svårare med åren, om du inte gör något nu, så det låter bra till mig att du är här. Det här stället har varit en källa till hjälp och stöd för många, men just nu verkar här vara litet tyst. Kanske det är Novembermörkret? Din oro för soc förstår jag inte riktigt. Visst vet jag att ni har hårdare inställning till A (jag bor i Finland), men om du söker hjälp för att bli av med ett relativt måttligt alkohilbruk, så visar det ju bara ansvarstagande.

Mest fundersam blir jag över det att du smugit med din sambo, där har du nog något att tänka på. Mitt råd skulle vara att ta ett rejält samtal med sambon och förklara vad du gjort och hur du nu mår och känner dig och att ditt mål nu är at bli av med ditt beroende. Det borde åtminstone hindra henne att locka dig tillbaka, av ren ovetskap.

Som sagt, välkommen hit. Här är litet tyst nu, men jag har sett några nya också. Skriv i varandras trådar, så kan ni stöda varandra. Läs också gärna gamla trådar från början, så hittar ni texter från bersoner i samma situation som ni.

Du var en stor förebild för mig när jag började min vita period i början av augusti. Du är den som lyckades med konststycket att vara nykter under ett fylleslag med jaktkompisarna, du är en företagsledare med ett hektiskt liv som lyckades sluta dricka utan att sluta driva.

När jag läser dina senaste inlägg så inser jag precis som du själv och Stingo att det är det du vill vara, den som lyckas med bedriften att genomföra något, men som sedan snabbt tröttnar när det blir vardag. Du tycker helt enkelt inte att det ger dig några kickar längre att inte dricka, så du har börjat skåpsupa av och till (inga rejäla slag) och undanhåller det för din fru. Och gör det med invändningen att tillvaron är tråkig. Jag förstår dig och jag håller med dig, ingen blir lyckligare av att inte supa. Utan det är vad du gör med ditt liv istället för att supa som är intressant, och att inte dricka öppna upp möjligheter för en massa andra saker. Du verkar inte lycklig, du har byggt upp en fantastiskt företag som blomstrar, du har god ekonomi (minst sagt), du har en familj som du älskar (men som du verkar ha problem med hur du ska förhålla dig till), men ändå är du inte lycklig. Varför är det så?

Min uppfattning är att du behöver stanna upp och fundera på vad du gjort och vad du lyckats med, vad du fått som du kan vara tacksam för och vad du vill göra nu. Jag gissar att du har haft mål som du har uppnått och att du behöver sätta nya som tänder dig och ger dig utmaningar.

Här kommer några tips som jag själv jobbar med för att få ett bättre liv och som jag tycker fungerar för mig (detta framstår säkert som präktigt, jag vill verkligen understryka att jag JOBBAR med det. Ibland går det bra, ibland går det åt h-e, men jag JOBBAR med det och ger INTE UPP):
- Var tacksam för vad du gjort och vad du har. Jag har två barnkullar, den första kullens småbarnstid "försvann" i bråk med mamman, karriär, lite mycket alkohol etc. Den andra kullen ville jag vara nära, älska, se utvecklingen (i detalj), göra roliga saker med etc. Det är en otrolig skillnad. Jag är så enormt tacksam för att mina barn finns och det fantastiska i att jag kunnat "startat om" och få en andra chans med egna barn . Detta har också "spilt över" på hur min relation till mina stora barn är idag. Jag driver också ett företag, det går absolut inte lika bra som ditt, men jag är glad och tacksam för att jag fått chansen, att jag har haft turen och förmågan att jag tagit den och jag vill definitivt fortsätta att utveckla det.
- Sätt mål som har med utveckling att göra. Inte mål som handlar om att sluta dricka, tjäna mer pengar, köpa ett nytt hus. Utan som handlar om att lära dig segla, träna till ett marathon, utveckla ett nytt företag som gör något helt annat, etc . Att sätta mål för tillvaron har jag brottats mycket med under mitt liv och gör fortfarande, nu har jag kommit in i en trall där jag agerar för några saker 1) "företaget ska växa" 2) "Jag ska må bra fysisk och psykiskt" 3) "Jag ska ha bra relationer till de av mina nära och kära som jag älskar" 4) "Jag ska förbättra min privatekonomi så jag kan resa mer". Här finns inte "sluta dricka med", inte heller "betala av på lånen", men de finns med som strategier eller aktiviteter för att uppnå målen.
- Styr relationerna åt det håll du själv vill. Stingo var inne på det, skaffa en barnvakt om du vill träna en lördag när frun jobbar. Du blir säkert en bättre pappa om du får utrymme att göra det. Det är tillåtet att göra på sitt eget sätt. Jag älskar mina barn på mitt sätt, du älskar dina på ditt sätt och vi kommer kanske aldrig att mötas och förstå varandra i det. Det viktiga är att vi gör på ett sätt som känns bra för oss själva.
- Var glad för det lilla. Det är ett äventyr att fika på dagis när det är föräldrafika, om man tar sig tid att göra det och vara med barnen. Om man bara ser det som jobbigt för att det är svårt att hinna med så kan man lika gärna strunta i det. Jag tycker det är fantastiskt trevligt att klippa gräset, jag får en timme när jag kan få plugga in gammal favoritrock i lurarna och bara vara i det. Utan plikter. Jag hittade glädjen något som egentligen är förbannat tråkigt.

Hoppas tipsen kan vara till någon nytta.

Du ska veta att dina bravader i augusti och september här på Forumet har betytt mycket för mig. För mig är du alltid en hjälte, Calle

/A

"Livet som det är utan droger. För inläggen som kan handla om annat än de omedelbara alkoholrelaterade problemen."

???

Känner igen mig i Muris inlägg om att det inte är alkoholen som är roten till mina problem. Det har varit ett symptom på annat men i grunden så finns det annat skit att ta itu med. Mina ätstörningar, viktpendling, prokrastineringen, ångesten, mörkret ja listan kan göras lång. Men alkoholen ser jag inte som ett bekymmer längre. När jag inte dricker vill säga.

Därför känns det så konstigt att skriva här. För ska jag skriva om alkoholen så blir det inte mer än: " idag drack jag inte, jahopp och inte igår heller" eller "var på middag med vänner, drack alkoholfritt". Jag har ju inget sug och jag gillar det ju inte så känslorna kring A är inte så starka. Därför har jag inte heller haft en stor rädsla för att vara för självutlämnande. Ok, klart jag inte vill att någon ska hamna här om man googlar mitt namn men om det nu skulle vara någon som jag känner här. Tja så är det inte hela världen tycker jag.

Däremot finns det annat skit som jag någonstans känner att jag behöver nysta i men det är ju inte detta som Alkoholhjälpens forum handlar om. För mig är de problemen mina verkliga problem. De som jag är rädd för att jag inte kommer klara av att hantera.

Hej LenaNyman som klarat nykterheten lika länge som jag. Och som föll för frestelsen igen på nästan samma dag. Jag i fredags och du i lördags.
Men jag tänker så här; Upp på hästen igen! För inte var det väl speciellt givande? Vi är väl bara människor och det här med nykterheten är en process så ett litet återfall denna enda gång är väl inte hela världen.
Häng på igen så startar vi om! Det kan vi! Det vet vi! Och det vill vi! Och skit i att räkna dagar om du inte vill. Det gör inte jag egentligen. Nu gör vi det på riktigt. Satsar på oss själva och ett nyktert liv som gör att vi kan behålla respekten för oss själva!

Puss på dig!

Funderar på att testa yoga. Någon som har erfarenhet? Tänk vad härligt att vara en person som inte dricker OCH utför yoga. Det hade jag kunnat leva med. Oavsett så känns det som att yogisar har respekt för sin kropp och vårdar den. Det vore något att sträva efter i mitt fall.

Det är kallt i Sverige.

Jag är bara en ynka medberoende och du får säkert vettiga svar av de riktiga experterna.Välkommen!

Det verkar vara många här som har det svårt nu i novembermörkret, så jag kollade litet på nätet om SAD (Seasonal affective disorder, mörkerdepression, vinterdepression...) och helt som jag gissade tog det inte länge att hitta samband. Många med sad självmedicinerar, vilket kan vara åtminstone en bakomliggande orsak till att beroende utvecklas. Och alkoholen kan i vissa fall dölja sad, som sedan kommer fram efter att man slutat dricka.

Kanske något att tänka på, att fast man tidigare klarat vintrarna utan extra belysning kan det för en del av oss vara extra viktigt, nu när vi skall klara oss nyktra genom vintern. Själv har jag aldrig använt terapilampor, men hemma har vi flera starka dagsljuslampor (vitt ljus, färgtemperatur 5500K) och jag tycker nog de gör gott, så här i vintermörkret.

Full av beundran för dig. du bara sprudlar och det glädjer mig. Stort grattis till 5 veckor.
Kram Konstnären

Men ljust inomhus och jag känner mig så stolt o glad över att jag nu varit utan vin i fem veckor. Äter LCHF samtidigt och har tack vare det gått ner fem kilo. Känns underbart, eftersom jag har dragit på mig en ganska stor övervikt när jag druckit alkohol och ätit dåligt. Nu mår jag så mycket bättre och ser fram en våren 2015 där jag ska kunna visa mig med stolthet och må bra i livet. Men november är en riktigt jobbig månad med mörker och idag också en massa regn. Satte upp adventsljusstakarna i fönstren i helgen. Bryr mig inte att det ska göras en viss speciell dag, utan jag gör det när jag känner att jag behöver detta lilla extra mys inomhus. Och det blev så mysigt! Nu kan man nästan glömma det grå mörkret ute och sitta inne och mysa istället. Fast eftersom jag har hund var jag ju tvungen att gå en morgonpromenad idag och vi blev rejält blöta. Hoppas det snart blir ljusare och att vi får se solen lite, då blir humöret också bättre.

to see you here again Berra!