Senaste kommentarerna i forumet

...springer jag genom livet, känns det som...
Hinner inte med allt, helgerna går allt för fort...
Allting känns så uppstyltat och planerat, finns det ens ett litet andrum?
Går ur askan in i elden, hem byta om kläder och iväg igen...
Är nöjd med min stackars bil, tur att jag köpte en sjusitsig, går både som buss och skåpbil med bara några timmars mellanrum.
Kör närapå dubbelt så mycket, tankar hälften så ofta, en pengakassa-ko, ett genomtänkt köp som betalat av sig från första stund.
Stressad?, jovars, men å andra sidan har vi prioriterat rätt, vi har umgåtts med de våra, släkt och vänner.
Varit "mamma-vakt" fem sex gånger på en och en halv vecka, lite trött på hennes höga stämma när hon skriker så mycket, hon hör illa kärringen..., upprepar samma saker gång på gång, minnet är ju inte alltid vad det har varit, huvudvärk och inskränkt koncentration blir följden på sikt...
Släkten börjar dra sig hemåt efter att ha varit utomlands, det vankas ju snart begravning, en glädjens tid för att samlas och träffas igen, trots det sorgliga i självaste handlingen en jordförättelse...

Mår jag bra?, ja det borde jag ju göra egentligen, har hänt lite grejer på jobbet, som på lång sikt borde göra bättring, hoppas jag på.
Livet åker jojo med min känslor, hinner inte riktigt sortera dem eller katalogisera dem, de bara väller över mig i en sorts kaskadspya.
Äckligt?, ja kan känna lite äckelkänsla över dem, svårt att förklara hur.
Reagerar starkt på orättvisor och elaka människor, falska människor.
Våra närmaste och bästa grannar ska flytta ifrån oss, känner mig sviken, anförtrodde mig allt inför dem, de bär på mina hemligheter härifrån, ett ansvar stort att bära.
Räds inför framtiden bär bördor som inte kommit fram ännu, om den ens kommer fram, en sorts presumtiv oro, för något som inte har hänt, sjukt!

Det enda jag känner mig stark i är min övertygelse om min nykterhet, där vet jag att jag gör rätt.
Var på en fest i lördags där min nykterhet genast blev ifrågasatt av en nyfunnen vän, min tro var så stark att jag kände att jag körde över henne totalt.
Hon frågade varför dricker inte du, min motfråga blev omgående.... Varför dricker du?
Hon upptäckte hur besvärande frågan blev för oss båda, och hur konstigt den svenska mentaliteten egentligen är, du förväntas att du dricker alkoholen i dagens Sverige.
Ingen ifrågasätter varför, jag gör det och vågar motsätta mig systemet....

Känner det som när man var liten och gick i skolan alla stod i en ring och mobbade ett stackars offer, ingen ifrågasatte varför vi gjorde detta, risken var att de fick ett offer till att mobba, man räds att vara olika eller annorlunda, den som sticker ut töms på sina visioner av andra som är avundsjuka eller bara elaka av oförstånd.
Att våga vara annorlunda är nog det som skapar nyanser i vårat samhälle, istället för att försöka normalisera alla andra.

En kväll av djupa tankar, jag inte själv har vett att bena ut...

Berra

Kom igen. Hoppas den här kvällen ser bättre ut och du får vakna utvilad i morgon.

Fina, goa Lena,

Vad hände egentligen? Res dig och kom igen. Du klarar att komma igenom det här också.

Stor varm kram till dig och mycket kärlek

Första gången vi träffades var för 7 år sen på biblioteket då jag och min rumskompis gick dit för att plugga. Vi kom in genom entren och det första jag såg var DIG. Du hade otroligt vackra ögon, markerade ansiksdrag och hela du log mot mig. Det var ett nåt så ofattbart magnetiskt möte och varken du eller jag släppte ögonkontakten. Jag gick förbi dig och var tvungen att vända mig om medans jag gick uppför trappan. Du gjorde likadant och följde mig med blicken hela vägen upp. Din vän ryckte honom i armen och sa "-Men sluta dregla sådär!" , medans du skrattade och log mot mig. Jag och min rumskompis satte oss i ett bord och hela jag lyste. Jag visste genast att du skulle kontakta mig. Du strök planlöst på samma våning innan du vågade komma fram och be om mitt telefonnummer.-Du får inte träffa honom, han är ju fan kriminell, sa min rumskompis. Sorglöst och bekymmerfritt som jag levde skrattade jag bara. Du och jag var varandras motpoler. Du, kriminell med diskret pillerberoende och jag, sorglös präktig student och som nyss fått jobb på en myndighet. Våra vänner skakade bara på huvudet. Men vi levde i vår egen kärleksbubbla med harmlösa picnicar, promenader och mysdagar. Vi skämtade att vi var som tjuv o polis.Han dyrkade mig och sa alltid åt mig att hålla mig borta från droger. Gick jag på krogen väntade han på mig nykter utanför entren för att se till att jag kom hem säkert. Jag var hans källa att hålla sig i skinnet och utanför kriminalitet. Men ditt pillertrixande eskalerade och du kunde inte längre behärska ditt temperament och abstinensen blev märkbar även för mig som aldrig ens befattat mig med droger. En dag berättade du att du hade sökt upp en kille i hans hem, som pratat med mig på en nattklubb dagen innan.du slog ner han och hotade han om han någonsin pratade med mig mer. Jag märkte hur du ibland var alldeles speedad och svettades. Dina ögon var svarta och du fick raseriutbrott, dock ALDRIG mot mig. Jag började bli skrämd av dig och ville sluta ses. Du vägrade och började dyka upp utanför mitt jobb när jag slutade. Jag vägrade prata. Några månader senare dök du upp utanför min dörr. Du var alldeles kritvit i ansiktigt och hade gått ner några kilo.du sa att du börjat ta amfetamin. jag lät dig komma in, men du hade fått någon slags amfetaminpsykos och hallucinerade om att du hörde polisradio från mitt element. Det var sista gången jag såg dig. Du gav upp mig när jag stängde portarna för återförening utan pardon.För nästan 3 år sedan hörde jag på omvägar att ditt missbruk eskalerat och du hade fastnat i en psykos och tagit livet av dig. Jag har en enda dag gråtit över dig, sedan har jag inte vågat tänka på dig mer. Men i natt drömde jag om dig. Drömmen kändes flera timmar lång. Vi promenerade, småpratade och skrattade och jag fick krama dig, hålla dig i handen och stryka ditt hår. Se ditt vackra ansikte och smittande leende tydligt. Du sa att vi skulle ses om en stund på biblioteket. I drömmen gick jag till biblioteket och satt vid fönstret o väntade. Till slut kom du roendes i en eka vid vattnet bredvid. -gud va konstigt med en gammal båt, tänkte jag. Tillsammans med dig kom en annan kille som nästan såg ut att eskortera dig. Du hade bytt kläder och jag blev lite störd över att den andra killen var med, men ignonerade honom. Vi satte oss i ett bord och du sa att jag skulle minnas dig och hur du såg ut. Jag memorerade hela ditt ansikte och du log mot mig. Jag vaknade ur drömmen och var alldeles varm om hjärtat och kände sådan stor kärlek hela dagen. Blandat med stor sorg ,ångest och tårar över att jag inte hjälpte dig ur ditt missbruk. Jag kunde ha gjort mer. Förlåt mig... men jag visste inte hur jag skulle hjälpa dig.

Tack. Gud, vad jag vulgoskrivit! Usch.
Ja, Felix, så får det bli. Är helt bakis och mör just nu så jag stannar här. Kram på er.

låt den här dagen avslutas som en nykter dag, så kör vi ihop ett tag framöver. Utan den djävla A. Vad tror du om det?
Fenix

Som för mig,
jag höll på att drunkna när det locket öppnades och allt sköljde över mig.

Nu är jag påväg hem igen. Bara en flygresa ifrån att komma tillbaka till verkligheten. Den man inte längre kan fly ifrån. Jag har hittat en ny plats på jorden som jag vill tillbringa mer tid på. Nu är det dags att ta tag i mig själv. Alkoholen har jag pli på men allt det andra...det är det locket jag har dragit mig för att öppna. Det är dags att lyfta på det nu.

Nyman! Nu kommer du tillbaka och skriver. Vi är i detta tillsammans.

Kram

... Till blodet. Ett minimalt sår, som inte syntes alls, men blöder rikligt igen, då det gick upp i duschen :)

Vem phan påstod att man vaknar pigg och alert efter en a-fri fest, Pytt. Tidigt i säng, men ändå helt groggig, huvudvärk och illamående, efter en illa soven natt. Till råga på allt, blod på nattskjortan och lakanen, som jag inte kan förstå varifrån det kommit, vilket känns något absurt. Nå, i alla fall har polisen inga mätare, som kan visa hur dåligt mktt körskick är i dag.

Festen i sig var trevlig, ingen verkade berusa sig illa och det a-fria vinet var riktigt hyggligt. Men det verkade finas en enda flaska av det, så när vanligt vin serverades i obegränsade mängder, så blev det stopp på det efter första glaset.

Dina starka känslor väller över mig som en skogsbrand.
Ta mina ord för vad de är, en önskan om att se, bekräfta och kanske trösta
Sen kan det låta fel, strunta i dem isåfall

Du är lika värdefull oavsett druckna öl eller inte. Men jag och alla du känner här unnar dig alla fördelar för ditt mående som finns i alkoholfriheten.
Jag är en rätt misslyckad typ så här långt, på alkoholhjälpen, mina dagar är inte roliga att räkna. Men jag kan också säga att det hade blivit större mängder utan det här stället.

Var rädd om dig!

ger dig blick
släpper lår

så längtar jag

Far åt helvete alla, asjävlar som bara ska sparkas in i skiten. Räkna dagförbannelser? GLÖM DET!!! Jag är fan i mig inte lenajävlanyman och nu skiterjagitamigfanhelajävlasatansknullskiten!!!!!!

Typ som att dela en tidningsprenumeration. Nyp nån i bröstvårtan på dom premisserna. Jag har inte kuken i mig. Jag är i vanlig ordning dragen tillbaka. Och less.

Andra också.
Härligheten fanns in i tredje.
Sen var det precis som vanligt igen.

Resan som jag fruktat är snart slut. Imorgon bär det av hem igen. Har inte varit lockad att dricka en enda gång. Skönt. När jag undrat om jag hade velat dricka så har jag luktat på korken eller i väninnans glas, den sura doften ger mig kväljningar.

Däremot inser jag att jag måste ta itu med övriga beroenden och laster ganska omgående. Det är då det tuffa jobbet börjar.

Hur man håller på och trixar och lurar sig själv.
Tack själv.

Kan konstatera att det inte gav så mycket.
Använde "inte på en vardag" som starkaste argumentet under veckan, sen på fredagen "fick jag" för mig själv.
Tack för din omtanke. Endera dagen går jag till aa.

M

Drack du vin i går Meredith?
V a r f ö r?

Det var så längesedan jag drack vin att nykter har blivit helt naturligt att vara.
Jag tar det förgivet nu.
Men så går jag på AA också och påminns ständigt om varför jag inte vill eller kan dricka...
Haka på vettja.

Kram

Angående KBT- behandlingen går det framåt. Gått 5 ggr. Har fått skriva ner olika situationer när jag får ångest och hur jag löser detta. Fått se på papper tydligt sanningen. Mina dåliga lösningar med att ignonera, blunda, sura och bli arg. Min läxa denna vecka är att låna en mindfulness- cd skiva och lyssna 3 ggr i veckan.

Det är jättesvårt för mig att inte vara beroende . det mesta är nästan svart eller vitt för mig. Dricker jag ett glas rose så smuttar jag inte. Jag dricker jättefort och fyller på glaset tills all alkohol i huset är slut. Samma med träning. Tränar jag sporadisk då o då, så slutar det med att jag tycker att det inte ger resultat eller så tränar jag exakt varje dag. Du har rätt att det finns ätstörningsrisker, det hade jag för 10 år sedan. Då vägde jag 47 kg och man kunde se varenda kota på ryggraden. Så smal vill jag nu inte bli. Jag siktar på tonade muskler, fast rumpa och mer former. Inte svullen och dallrig ölmage, usch. Den vegetariska dieten har redan gett resultat.lite plattare mage och har inte längre magont. Magen är nog glad att slippa frätande alkohol, stora mängder kaffe och flottig snabbmat.

Samtidigt som jag önskar dig god hälsa, skulle jag också önska dig ett avslappnat förhållande till mat. Men det kanske är svårt under en viktminskningsperiod, iallafall om det ska gå ganska fort. Du nämnde kbt, har du börjat med det? Kunde säkert vara bra att få respons på dina ansträngningar av någon klok person som vill dig väl. Så att du undviker ätstörningsrisker till exempel. Det som bland annat får mig att tänka på det är att du säger att du inte reagerar bra på nederlag. Intressant med dina tankar om beroendepersonlighet, jag tänker också så. Nånstans önskar jag att jag kunde bli hälsosamt träningsberoende, men just nu är jag ganska lat. Kanske kunde jag dock låta mig inspireras att äta långsammare, det skulle jag vilja kunna.

Tidigare gick mina dagar åt till att vara besatt åt att ständigt smussla, gömma burkar och spela nykter fast jag egentligen var full kl.18. Jag är nog en beroendepersonlighet och har läst mycket om att man inte bara slutar med ett beroende utan byter ut det mot ett annat beroende. Jag tror att det har hänt redan. Istället för att med skakande händer tvingas åka till systemet har jag tänkt jättemycket på mat och träning. Försöker överlista mina tjockis-kilon och har redan utvecklat min bantningstekniker. INNAN jag ens har ätit måltid så dricker jag en stort glas citronvatten sakta, sakta tillsammans med 1 1/2 näve raw food-grönsakswok och lite olivolja. Mycket tuggmotstånd på broccoli och morötter och jag tuggar extra många gånger. Tiden tickar och jag äter sakta. Till slut har det gått ca 15-20 min. Just den tiden det tar för hjärnan att registrera att magsäcken är mätt! Sedan tar jag fram min riktiga lunch och känner mig proppmätt redan innan! Äter väldigt lite och har fått i mig nyttig mat o är belåten. Vad sneaky jag är mot tjockiskilona! Tänk hur sneaky jag har varit tillsammans med alkoholen... :)

Hoppas du mår bra och att du känner dig inspirerad av nygamla hobbyn. Jag är på min 8:e nyktra dag och försöker också ta tillbaka mina gamla hobbyn i mitt liv. Inte så lätt alla dagar då dom känns meningslösa jämfört med alkoholruset. Men jag fortsätter ändå och hoppas att jag en dag upptäcker att att mitt nya liv är precis så uppfyllande som jag förväntat mig!