Senaste kommentarerna i forumet

Synen.

Ja gud ja. Såg och hörde. Och det är ju sant alltihop.

Vilket av dina sinnen skulle du säga att du använder mest?

Välkommen hit.

Det du skriver skriker självmedicinering till mig. Om du vill, kan du titta på vad psykologen Stefan Sandström berättar om PTSD och beroenden här: http://urplay.se/Produkter?q=Beroendedagen%202014 och fundera om du alls känner igen dig i något av vad han säger (om du gör det, så behöver det inte betyda att du har PTSD, men kanske någon liknande problematik). Jag håller helt med Meredith om att du behöver hjälp, men möjligen mera för att behandla orsakerna till att du dricker, än själva drickandet.

Så har du antagligen genetisk högrisk för alkoholproblem, vilket gör det ännu farligare för dig att fortsätta som nu.

Lycka till! Välkommen än en gång, fortsätt gärna att skriva och läsa här också.

har inga fler ord just nu... bara djupaste djupaste medkänsla. Följer dig i tanken och hjärtat i vingelkrokar och trasseltankar. / mt

Så där kan du inte hålla på! Det blir alldeles för stora mängder vin för att din kropp o själ ska palla. Gå till vårdcentralen idag o be att få en samtalskontakt o hjälp med att sluta dricka vin! En samtalskontakt kan avlasta din ångest och du kan lära dig hantera den.
Även om ångesten skingras av vinet just då, så kommer alkoholen att totalt att ge dig mer ångest istället för mindre.
Genom att ta tag i din situation nu istället för senare så blir det lättare istället för svårare att sluta överkonsumera vin.

Släng den pågående boxen å köp inget mer!

Styrkekram

Såg du redan Stefan Sandström (PTSD och...) Där efter 32 min kom det.

... Min kugggfråga är: "vad gör du för att ha roligt?" Om det då inte kommer något svar, eller "jaa, det är nog väldigt roligt att lösa korsord (sticka, någon;)", så är det pang tillbaka till behandlingen. Vi måste kunna ha roligt, annars blir det bara blaj... (mycket fritt citerat).

Steglitsan fick följa med på min resa nu ska den banne mig läsas en gång för alla. Kram

Jag är för drömsk helt enkelt.
På riktigt.
Oftast är det härligt för det räcker med att titta ut genom fönstret så har jag en rolig berättelse i mitt huvud men ibland blir det bara sorgliga berättelser utan färg.

Kärlek är det ena och det andra är allt det andra.

Och vad ska man göra åt det? Man får uthärda, vänta ut skiten och tänka på att det är övergående. Jag är inne i pms och så jävla förbannad att jag skulle göra mänskligheten en tjänst genom att ta mitt pick och pack och bosätta mig på Ur-Aaaanus. That's my problem. Vad är det som gör att du har pissiga dagar, Ebbis, om du pinpointar lite?

Idag var det frestande tankar efter jobbet att åka via systemet. Meh, man kan ju inte dricka på en vardag, blir nog väldigt segt imorrn på jobbet.
Det hjälpte att mina förbindelser kom snabbt, att jag tjatat så mycket på forumet.

Nu är faran över för idag.

Haft en bra jobbdag, trött men nöjd. Haft mycket samtal idag, mestadels givande o vettiga, och inget alls åt det jobbiga hållet.

Läste delar av Carr i helgen. Han kan tjata den grabben!
Jag gillar hans påminnelse om att alkohol egentligen är äckligt från början, något vi lär oss att dricka.
Tveksam till att det är lätt att låta bli kompensatoriskt översättande av godis till exempel.

Om Carr skulle veta vad jag vet om hans bok skulle jag raskt bli ombedd att läsa den igen, utan att skumläsa massa sidor.

Fy fan vad tufft det är vissa dagar,
inte ens kul.

<3

.

...kära Berra. Det ÄR sorgligt att stå brevid någon som sörjer och inte riktigt veta vad man ska göra eller säga. Skickar styrkekramar och hoppas att du reder ut dina trassliga tankar. Här passar jag på att lägga in några av AA;s deviser som jag tycker är så bra och som kan passa här: En sak i taget! och: Det viktigaste först! Det viktigaste nu kanske är att vara rädd om dig och försöka vila i allt som skett och sker omkring dig...

(Googlar febrilt)... Men den Stingo är geting och tjuv. Inte vill jag vara tjuv :)

Stingo finns i 'Fifi och blomsterfröna'!
Jag har hela tiden tyckt att det har känts bekant utan att komma på varför.

Ja, så lätt dessa veckor har gått hittills. Jag tror/vet att jag nu är en helnykter person som aldrig mer kommer att dricka alkohol. För den skull så får garden sitta kvar på axeln, men bara för säkerhets skull :). Jag känner mig som en ny människa och är bara sååå glad över att äntligen fått stopp på mitt missbruk. Men det är ju också tack vare den hjälp jag har fått på Beroendeenheten. Råder alla som inte lyckas få stopp på eländet själva, att ta kontakt med antingen någon beroendeenhet eller AA eller något liknande. Med hjälp av andra som vet vad det handlar om, så är det lättare att lyckas med detta stora projekt.
Jag är 61 år, de första 30 åren var det normalt drickande av alkohol. Tiden mellan 30 och 60 var under alla kritik, förutom de sju år som jag höll mig helt nykter. Jag räknar med att leva till jag är minst 90 och då är sista tredjedelen av livet den som jag ska ha riktigt roligt och verkligen leva. Leva nu, idag och vara glad!!!! Glömma alla gamla dumma sorger och bedrövelser, bara tänka framåt och glädjas åt allt som ligger framför mig.

Tack för att du delar med dig.
Tack.

Och håll fast vid den.
Jag tänker att du har glädje av att uttrycka dig i skrift och att det gör gott.

Jag tyckte du skrev så tydligt om slottet att du ville prata, inte äta piller. Fick du inte prata? Har du någon samtalskontakt ?

Sen, när man mår som sämst, har man ju inte krafter att skaffa saker, varken nya vanor eller samtalsterapeuter.

Jag är jätterädd. Att jag ska börja må så dåligt att jag inte kan jobba (ej så realistiskt just nu). Är rädd att min mamma ska dö, hon är min bästa vän.
Är rädd för att inte någon ska vilja vara med mig.
Är rädd för att gå upp i vikt så mycket att jag blir oformlig o okvinnlig och drunknar i självförakt.
Lite rädd för att fortsätta dricka, och att alkoholen blir så stark att jag börjar dricka före jobbet/dricka mig berusad offentligt/hamna på parkbänken, bildligt eller bokstavligt.

Önskar ibland att någon kunde låsa in mig ett år, bestämma över min mat o träning o nykterhet å sen släppa ut en smärt, vältränad o nykter Meredith. Jag har ändå inget liv. Jo det har jag men ibland känns det så.

... är en frestelse för god att avstå.

Du gör det bra. Tuffar på. Strålande utfört uppdrag. Utropstecken! :)

Här hemma på mitt nattduksbord ligger nu Den lille vännen, Den hemliga historien, Steglitsan och fyra böcker av Cecilia Samartin.

Insåg precis att min andra vita period (första 4 v andra 5 v) avslutas idag tisdag. Jag är så glad, tacksam och oerhört stolt. Klart det inte ska förstöras nu. Mot nyår, då skålar vi i en riktigt god mustig alkoholfri dryck med bubblor.

Måste sluta be om ursäkt för att jag inte dricker. Inte att jag gör det uttryckligen men det är ändå urskuldande. Som att jag förutsätter att människor inte vill umgås med mig när jag inte dricker. Är det så jag sett på mig själv i alla år? Som en person som bara är värd att umgås med när det är fest och kalas? Gång på gång blir jag ju motbevisad, människor vill ju umgås med mig ändå. Att jag inte dricker är inget att orda om. Om inte annat så ska JAG i alla fall inte låta det vara något som någon annan ska ha synpunkter på. I alla fall så berättade jag för väninnan som jag reser bort med att jag inte kommer dricka. Hennes reaktion? "Jahopp, då kommer vi komma upp tidigt och kunna göra mycket av dagen. Jag kommer kanske ta ett litet glas till middagen".

Jag ska dock inte sticka under stol med att jag inte känner mig superduperstark i min avhållsamhet just nu. Det blir som sagt ett eldprov. Men jag ska inte dricka. Punkt.

Det står träning på schemat. Minst varannan dag. Inga stora prylar men det sker på ett gym. Nu har jag fått nog av att alkoholfriheten inte känns så fri längre. Och fortfarande är jag inte redo för nåt lattjolajban på spiknyktra boliner. Vad är då smartare än att plöja ner sin rastlöshet i kroppsvård av det energetiska slaget? (Finns det ett sånt ord, förresten, energetisk?)

Over and out.