Senaste kommentarerna i forumet

Nu har jag sagt till barnen att jag kommit fram till att jag inte vill dricka alkohol mer eftersom jag tycker att den börjat ta för stor plats i mitt liv.
Reaktionen blev ganska onintresserad, ungefär som om jag hade sagt att jag ska köpa nya skor eller något.
Vet inte om jag ska tolka det positivt, alltså att de inte har upplevt något större bekymmer med mitt drickande, eller negativt som att de inte riktigt tror på det.
Hur som helst gör det mig ännu mer motiverad.

EJa du Blomman , det är väl då det är att om man har ett beroendebeteende så går det igen i det mesta.
Jag tycker det är värt att testa en period " off grid".
Jag tror inte du är varken fet , lat eller korkad, tvärtom, men det är ju himla lätt att känna sej sån när man jämför sej med alla fantasifigurer på fb och andra medier.
Såg en bra devis när jag gick hem från jobbet idag - " stora ord och fett fläsk fastmar inte i halsen
.Det är ju lite så fbfunkar, det slinker ut stora ord och fejkade succéer som man nånstans vet är o sanning och trots att man vetså sätter man igång och jämföra.

Adde för välkomnandet! Trevligt ses igen!

Mitt sätt att se på människor/händelser/upplevelser har förändrats sen jag började skriva i min tråd för några år sedan (det var på tiden tänker jag nu). En bra metod det här att ha alltsammans nedskrivet svart på vitt. Jag ser när jag tittar tillbaka att jag hade mycket mer av skam o skuld i mig då. Kanske då det gällde allt. Känner en lättnad i att inte behöva bära den känslan på samma sätt längre. Jag läser det jag skrev o tyder in någon slags förakt inför för mig själv framför allt. Jag kände så mycket skam för nästan allt som var jag. Sorgligt, man behöver ju vara snäll mot sig... helst då man har det tungt. Det är mycket destruktivt att känna skam.
Nu känner jag att jag kan andas igen, mina axlar är inte lika spända. Jag tycker det är så skönt att jag inte känner förakt längre. En resa också det... Jaha, det gjorde du bra Tilde :-) fortsätt på den vägen.

Jag har läst i mångas trådar sista dagarna. Det är underbart med igenkännande och många aha upplevelser.
Tyckte det var så träffade som AJ skrev i januari, att alla vi som dricker för mycket eller på fel sätt kanske är missförstådda genier egentligen. Sårbara, sköra själar som måste döva våra känslosamma inren med alkohol skrev AJ Jag har ofta tänkt tankar i samma riktning, att det är känslorna som ställer till det för mig. Jag har svårt att distansera mig, koppla bort vid tillfällen då jag absolut hade vunnit på att bara gå undan, tänka på något annat. Då tar istället känslorna överhand o jag kan eller snarare vill inte tänka logiskt utan följer mina känslor som om de vore obrytbara vilket de ju inte är i andra sammanhang, på jobbet tex. Ofta hade jag vunnit mycket på att koppla bort känslorna och tänka logiskt. Detta blir ett mönster som gör att jag känner mig sårbar o skör. Förut utlöste detta ett sug efter att döva med vin, gör det fortfarande men nu är jag uppmärksam på det o gör något annat som känns bra. Har många små projekt som jag kan slänga mig på o gå i förbund med...ogräs tex :-)
Slipa o måla om gamla skåp ett annat...
Vore dock mycket bättre att lära sig hantera känslorna som svallar o svänger när man inte alls har lust till dessa stormar. Lugnet inom mig räcker så gott för att mitt liv ska va gott att leva. Behöver inte mer spänning, eller stormar i form av känslor.
Jobba på detta är nog mitt sommarjobb... Att inte låta känslorna ta över i vissa lägen där mitt logiska tänkande kunde få lite mer att säga till om.
Alla genier :-) här, det är så stärkande att läsa era tankar!!! (lånar det uttrycket AJ)

Kraften av social media som....facebook....instagram....bloggar....etc. är stor. Hur majoriten av alla berättar om hur livet är underbart....hur de gick ner 15 kilo på 6 veckor.....hur strora muskler de har....hur bra löparpasset var......hur allt bara är fantastiskt och hur duktiga och perfekta de är.

Jag blir super stressad och får ångest över all social media. Jag är beroende av min telefon...hoppar mellan de olika sociala medier konstant.....tänk om jag missat något på 30 sekunder.

Jag längtar efter samma viktnedgång framgångar som "alla" andra har.....längtar efter att lchf ska funka för mig igen.....längtar efter att bli stark och kunna visa upp samma snygga kropp som bruden på instagram visade upp igår. Suktar och längtar efter det andra har och gör och deras framgångar.....men jag orkar inte göra nått själv för att kunna uppnå det jag egentligen vill.

Det hela är ett STOR stress för mig. Jag får panik över att jag är så svag, så dum, så lat, så ofokuserad, så fet. Jag jämför mig konstant med alla som är i mina ögon duktiga.....samtidigt så trycker jag ner mig själv.

Känner i princip samma för forumet....har blivit stressigt....när jag skrivit här så tittar jag in i 5 minuters intervall i hopp om att någon skrivit i min tråd....någon som har svar på mina frågor. Inte lätt att andra ska ha svar på mina frågor.

Jag lyckas inte hålla mig från vinet...jag kan inte räkna mina dagar och vara duktig.

Jag drömmer ibland om att hamna på ett ödsligt ställe ett tag....utan internet...utan telefon...utan koppling till omvärlden.

För ett tag sedan tog jag bort facebook från telefonen. Det höll väl någon vecka men vilken befrielse det var ändå....att slippa gå in där.

Jag har verktygen för att kunna må bra....jag måste bara släppa taget om all yttre påverkan....stänga av all social media.

Eller så bara släpper jag allt ett tag....ger upp ett tag....kanske det löser sig av sig själft då.

Ha det fint alla duktiga kämpare.

Tack igen för pepp och kommentarer.
Sovit fjorton timmar och är (,inte) redo att möta en ny dag. Dag två i min nya uppdaterade tideräkning.
Kommer att smyga runt gathörnen iförd skämmarluva men ut SKALL jag.
Så glad att jag hittade tillbaka hit

Hej ..jag vet precis vad du känner..just nu håller jag på att "medicinera" mig så jag går under..gjort en omvänd klassresa..nedåt sköt om dig kram

Första morgonen på länge utan baksmälla! Fast inte känner jag mig ett dugg pigg och utvilad. Kunde inte somna utan låg istället och ältade skuldkänslor halva natten. Kände i alla inget sug att dricka, så något positivt var det i alla fall.
Och nu är det ny dag och nya möjligheter!

men jag fick stålsätta mig för att inte gå till systemet. Skönt när det äntligen passerat stängning. Hur ser sambon på ditt drickande? Min man blir jättearg. Hans förra fru var alkoholist, så jag har förståelse för det. Men jag vill att det sociala drickandet ska funka. Varför är det så viktigt att kunna ta ett glas? Är det skämmigt att säga att man inte klarar av att hålla det till 2 glas? Eller är vi så fast vid drickandet att vi hittar på ursäkter för att kunna dricka vårt vin, även om det "bara" är 2 glas.
Ny vecka, nya möjligheter.

Någon skrev tidigare att jag vågat möta alkoholdjävulen för denna gång, som tagit mig igenom mina planer på att ta återfall. Nu känner jag det. Jag har inte druckit och det största suget har lagt sig. Jag tänker fortfarande mycket på det men suget hat lagt sig för nu.

Jag har nu garderat mig för att ta mig igenom dag för dag nykter. Inte planera framtiden. Det är här och nu. Dag för dag. Då ska jag klara det.

Idag har sambon varit bakis. Han dricker extremt sällan men var ut med sina vänner igår. Idag har han varit bakis här hemma och det känns nästan som det var meningen från en högre makt att han skulle bli så bakfull. Vilken påminnelse det varit för mig idag att se och vara med någon som är så bakfull. Ett tag var det jobbigt, kände att det nästan gjorde mig fylld av bakis-ångest trots nykerhet. Men det gick över i en påminnelse. En insikt om hur extremt dåligt man mår av bakfyllan. Ångesten, de fysiska symtomen när alkoholen går ur. Allt kom tillbaka. Den vidriga känslan som fyller mig efter jag druckit. Jag blev påmind. Och jag är så glad att jag inte fullföljt mina planer att dricka. Jag vill aldrig mer hamna i min alkoholångest. Vill inte. Och det enda sättet är att jag tar mig vidare i nykterheten. Dag för dag.

Så tacksam för forumet. Tacksam för er som skriver. Tack.

Jättebra att du skriver av dig. Så bra och så viktigt. Jag vet hur det känns och jag håller med föregående talare. Skriv ner allt du känner och upplever nu. Skriv i detalj hur åt helvete det gick så du kan påminna dig själv. För oj vad man förskönar efter en tid. "Det va ju inte så farligt". Man förtränger och suktar efter den där härliga "utekvällen". Men så kommer den där kvällen. När man som du, somnar i trappuppgången, eller som jag, 27-årig "partytjej" som super så man hamnar på akuten eller halvt skiter på sig i sin glammiga festoutfit.

Försök se denna ångest som en vägledning åt rätt håll. Kanske är den behövlig just nu för att du ska våga se.

Ta hand om dig och stor kram!

Känner verkligen igen mig i din sits. Ca samma ålder och är alltid tillbakadragen när jag inte dricker, en förälder som är alkoholist men dock vägrar inse det själv.
Jag tror att det sista man ska göra är att se bakåt, och se för långt framåt. Jag måste ta en dag i taget, annars är det kört.
Din kille har rätt i det han säger att du är en egen person, du har möjligheten att bli vad som helst!
Kämpa på, och glöm inte att skaka av dig det som har hänt ( i den mån det går).

Vikket bra inlägg AJ, precis vad jag behövde läsa idag faktiskt. :) All lycka till på din fortsatta resa, du gör det så himla bra!

Ja ta mig tusan, nu år vi på g :)

Jag har inte druckit någon alkohol i dag. Känns skönt! Då var dag 1 avklarad.

Nu gjorde jag det, hällde ut all alkohol som fanns kvar i huset efter helgen! Hade tänkt dricka upp det - som jag brukar göra - och spolade också up ett glas vin. Men det tog emot att dricka så jag hällde ut allt i vasken. Vilken skön känsla!

Det känns redan bättre när man har någon att prata med som går igenom liknande. Kram!

Jag är också ny här. Känner igen mig i det du skriver. Har idag börjat min resa till ett nyktert liv. Vi kämpar tillsammans. /Lena

Är också ny här. Vi kanske kan stötta varandra en dag i taget.
Kram!

Ett praktiskt råd, om du menade allvar med chiliodling. Köp plantor, gärna så stora du kan hitta. Det är aldeles för sent att börja från frön nu, om du vill ha skörd i sommar/höst. :)

Först vill jag säga Grattis till dig! Det är inte lätt de första veckorna/månaderna. Jag är nu inne på min sjunde månad, och kan än idag, sakna mina jävla öl 3,5 men jag tänker inte fylla dessa tomrum med alkohol. Jag drack mest för att "stänga av hjärnan", precis som du skriver. Att vakna varje morgon utan att vara bakis är en härlig upplevelse och slippa ångesten och tankarna - "vad gjorde jag igår?" osv.

Ännu en gång, Grattis till dina 135 dagar!

Du är inte ett dugg ensam, Kvaddad! :)
Om det är till någon tröst så har jag kissat på mig i min trappuppgång. Jag har sovit i trappuppgången och i hissen och jag har spytt ner bägge delar. Jag har bjudit in grannar på fest hos mig och jag har bjudit in mig själv på fest hos dom (för att sedan tömma deras barskåp).
Jag har gjort bort mig totalt på de lokala krogarna i mitt kvarter och jag har ragglat omkring på diverse Seven Elevens i mitt område och snackat skit och betett mig som ett äkta retard.
Att jag inte blivit portad och bannlyst från det här landet är ett mysterium! (Tror jag kommer undan med rätt mycket tack vare att jag är tjej och ser bra ut).
Att du tog en liten power nap i trappuppgången och att du var lite klumpig i baren igår - det är ingen fara alls! Promise :)

Nu är det 135 dagar sedan jag skrev första inlägget i den här tråden. Shit vilken resa det har varit.
135 nätter utan att jag har kallsvettats ihjäl mig i sängen och har legat som en skruvmakaron och vridit och vänt på mig. 135 nätter utan att jag har spytt ner mig själv mitt i natten och inte har vaknat upp till den obligatoriska återställaren.. Åh, det är så skönt! Att faktiskt uppskatta morgonkaffen!
Att faktiskt komma ihåg kvällen före, minnas vad man sagt och gjort. Att få fungerande rutiner, att sluta ljuga och smyga... Min omgivning påpekar nästan dagligen att jag ser 10 år yngre ut och att jag har så mycket energi och livsglädje nuförtiden. "Vad är hemligheten?" frågar de (men det svarar jag inte på - ytterst få vet sanningen).

MEN (!) det har verkligen inte enbart varit en dans på rosor... Jag har gråtit, surat, varit bitter och jag har hatat!!! Inte minst så har jag SAKNAT! Åh som jag har saknat och saknar min kära alkohol... Jag saknar att bli full och bedövad.. "slippa tänka", "slappna av efter en hård och lång dag", "belöna mig lite".. Det är seriöst ett tomrum efter alkoholen. Det är som att jag har gått igenom en svår skilsmässa och jag måste nu lära mig leva mitt liv på nytt! Det är läskigt och konstigt. Jag är inte van vid att känna på mina verkliga känslor.. Jag inte är van vid att behöva stå till svars för mina handlingar och behöva ta konsekvenser för mitt beteende. Helt plötsligt så ska jag lära känna mig själv igen och på nytt, den nyktra personen som egentligen är jag.. Inte den galna partyprinsessan utan spärrar som tog livet med en klackspark - det var tydligen inte mitt sanna jag.
Usch.. Det är inte lätt det här... Men en sak är säker och det är att tomrummet som bildats efter alkoholen, det är inte tillräckligt hotfullt och skrämmande för att jag inte ska våga handskas med det! Jag kommer inte att täppa igen det där tomrummet med alkohol igen. Aldrig mer!
Jag är och förblir NYKTER alkoholist.

Vill bara tacka för det här forumet och alla ni som är aktiva här! Ni hjälper mig på min resa och jag önskar er alla lycka till och hoppas och tror på er alla :)

Tack för ditt svar. Det gjorde mej så glad. Känns lite mindre ensamt och vidrigt nu.
Tack

Jag är ny här och har precis startat min resa till ett nyktert liv. Det hjälper mycket att läsa om din och andras resa.