Senaste kommentarerna i forumet

Var tvungen att gå tillbaka och kolla när jag postade mitt första inlägg för att se hur länge jag nu hållit mig från alkohol. 7 veckor fick jag det till, idag. Vilken lycka! 7 veckor av reflektion, humörsvägningar, nya forum vänner, insikter, hobbies. Men framför allt ett starkare psyke och stabilare humör. Mer ork och bättre kapacitet.

Det finns fortfarande mycket att jobba på. Jag ska inte ropa hej ännu, jag är ju bara och nosar på ett liv i nykterhet. Vad är egentligen 7 veckor på det stora hela? En jävla fin försmak om vad livet kan handla om! Min ångest som jag led av tidigare är näst intill borta. Inte så att jag är tipp topp jämt. Men den fruktansvärda molande känslan i bröstet gör sig inte konstant påmind. Mina drömmar har börjat lugna ner sig. Visserligen drömmer jag ganska mycket men inte lika obehagliga. Nu är det mest stressrelaterade saker eftersom jag känner mig lite efter på jobbet. I natt drömde jag exempelvis att jag skulle på bröllop och en timme innan hade jag inte bestämt mig om vad jag skulle ha på mig än mindre visste jag om de två klänningarna som jag hade tagit med mig passade (det gjorde de typ inte). Ja ni fattar...tydligt kopplat till att jag måste bli ännu bättre på att ligga steget före på jobbet.

I helgen ska jag på en middag som jag inte kan backa ifrån. En del människor som jag inte känner som säkert kommer höja på ögonbrynen för att jag inte dricker alkohol. Aja det får vara så. Funderar på om jag ska ta med mig en flaska alkoholfritt vin bara för att göra det enklare för värdinnan? Jag vet inte.

Mycket svammel nu. Men väldigt skönt för mig :)

Ha det fint därute. Hoppas forumet håller sig levande ett tag nu.

Känns lättande att det går att komma in igen. Inser att jag saknade forumet.
Ny jobbvecka, skönt att veta att jag är helt nykter, och inte behöver undra om gårdagens konsumtion skulle påverka min pigghet och alerthet idag.

Ha en bra måndag allihop!

Kram till den som behöver och eller vill ha en.

Kan vara ett bra steg att gå vidare med. Tar inte alltför lång tid o goa nu i kylan på morgonen

Kan vara ett bra steg att gå vidare med. Tar inte alltför lång tid o goa nu i kylan på morgonen

Sjukt egentligen att vara så glad och nöjd över något helt normalt, men ni vet ju att för oss i den här situationen är det något att vara stolt och tacksam för :) :)

:)

En vecka och en dag :)

på alla halsdukar jag har och håller på att sticka. Måste.lära.mig.sticka.vantar/mössa/tröja/vadfansomhelstannat.

Du är så långt ifrån noll man kan komma. Klart att det suger med en krash men du verkar se på det med väldigt sunda ögon. Tack för att du delar med dig i medgång såväl som motgång.

Kram

Det var på tiden att sidan kom upp igen. Funderade för någon vecka sedan vad forumet egentligen betyder för mig och hur jag skulle hantera att vara i från det. Nu vet jag ju det! Jag har märkt att alkoholhjälpen är en viktig ventil för mig mig just nu. Jag har försökt logga in flera ggr under helgen dels för att få ut lite tankar som kommit upp och dels att få höra hur det är med alla fina som jag följer här. Det känns i alla fall tryggt på något sätt att forumet är up and running igen. Hoppas ni haft en fin allhelgonahelg därute.

För min del blev det inte så att jag gick till någon kyrkogård. Men jag svenska kyrkan har en så fin kampanj där man kan tända ett ljus online som sedan tänds i ett träd på en av fyra kyrkogårdar i Sverige. Jag har tänt och lämnat ett meddelande för några av de mina som lämnat. Här kan man tända ett ljus: http://be.svenskakyrkan.se/#/mittljus?utm_source=kampanjen%20mitt%20lju…

Det är mörkt nu.

Kära vänner.
Jag hade bara några dagar kvar till 5 månader utan alkohol. Igår sabbade jag det efter en mycket märklig och stressande dag. Att jag inte förstod varningssignalerna gör mig fruktansvärt besviken. Nu har jag haft sån svår ångest och bakfylla idag. Vad jag ändå känner och upplever är glädje över att jag vet att detta snedsteg inte kommer leda till mer dricka. Jag är så färdig med det. Jag tänker istället att en fylla på 5 månader är väldigt bra. Visst är jag besviken, men jag kommer inte börja räkna från noll igen. Aldrig.
Dessutom blev jag brutalt påmind om hur lite jag önskar ha alkoholen tillbaka i mitt liv. Det som är mest otäckt är att det gamla dryckesmönstret nästan var ännu värre igår kväll. Det finns inga som helst möjligheter att lära mig vara måttlig. Det vill jag inte heller försöka vara. Stingo skrev att jag skulle kanske försöka göra en inre resa istället för en yttre resa med cykel eller annan prestation. Det är precis så jag tänker göra. Nu ska det inre kaoset jobbas på. Min resa fortsätter trots den kraftiga sladd jag hade igår.
Sov gott.
LP

.

Kan det vara alkoholen du försökte döda?Som vägrade sluta blöda.Din sorg över att mista drogen som visserligen krymper och alkoholens grepp över dig som också krymper.
Tänk bort det som trams om du vill men det var min första reaktion när jag läste ditt inlägg.Andra drömtydare kanske lägger sig i det här och har något vettigare att komma med.Hoppas du inte misstycker min något vrickade tolkning.

Först av allt hoppas jag att du med hjälp av dina insikter och all det klokskap du samlat i nykterheten lyckas mota deppigheten innan den får en chans att bita sig fast. Tänker då på att ägna dig mer åt saker som du verkligen gillar? Tänker på dina berättelser från exempelvis stugan och den positiva energi som produktivt fix verkar ge dig. Har funderat på om du har den ventilen i vardagen hemma i jobbsvängen?

Som du vet läste jag nästan allt av din tråd i början av min nykterhet. Jag har så många gånger berättat att dina tankar och din egen resa har sporrat mig. Men visst, kanske går det inte att spruta ur sig aktuella inlägg, med din skärpa, hur många som helst eller hur länge som helst. Du skulle ju kunna återkomma när det passar, när du har en tanke du vill dela? Jag känner själv att jag inte har så mycket att berätta idag, och inte har behovet/tiden att följa allt som skrivs i alla trådar. Vissa medlemmar skriver en massa bra saker, och ibland vill jag slänga iväg en reflektion, men det är inte alltid det känns meningsfullt, eller att jag ska babbla in i en pågående dialog. Behovet av att skriva är nog som störst i början av nykterheten när vi behöver bolla våra tankar med andra, och fortfarande förundras över att vi inte är ensamma i vår taskiga relation till alkoholen. En period när vi behöver lära känna oss själva, och då är det enormt värdefullt att få ta del av andras erfarenhet. Främst av er som gick före oss på vägen.

Tre tusen inlägg, och alla med mycket substans och skärpa! Har själv varit medlem i fyra år varav tre frånvarande i "kontrollerat drickande" som jag inbillade mig att det rörde sig om. På den tiden har det blivit nästan 400 inlägg i min tråd. Den börjar som så många andras med ett stort hjälp, jag dör,har sabbat mitt liv. En drinkare av min kaliber tillkommer ett par gånger i veckan i genomsnitt, och allas berättelse är lika viktig och unik, fast ändå ganska så lika. Många inlägg kan tyckas, men försvinnande lite mot tre tusen ;-) Vissa lyckas i och för sig skriva ihop 400 på ett par veckor eller en månad.

Säkert handlar det - som så mycket annat i livet - om ett visst behov av bekräftelse. Att det känns bra om vi vet att det vi skriver gör skillnad. Att bli lästa och sedda. Du har gjort din beskärda del av skillnad, och du har blivit sedd och hörd. Allt finns ju kvar i din tråd och det är tur det. Oavsett om du fortsätter skriva eller inte, för jag hoppas du gör det Berra! Kanske när du har något du vill pränta ner för dig själv, istället för att känna någon form av press att du ska leverera - bara för att....

Problemet OM du skulle sluta att skriva är att din tråd skulle börja glida ner i forumets "gömda" regioner. Där finns det så många fantastiska berättelser, så egentligen skulle det inte behövas nya skribenter eller inlägg. Skulle nog tro att forumet idag är näst intill komplett med alla aspekter, tankar och sanningar om hur det är att ändra sitt förhållande till drickat, eller skippa drickat som är det bästa för det flesta av oss. Jag tror att de flesta läser i nya inlägg hela tiden, och när vi hittar något vi fastnar för kanske vi läser oss tillbaka i personens tråd. Av den anledningen skulle jag tycka det vore obra att även din tråd gled från topplistan! Därför kanske det är dax att skriva boken vi tjatat om nu i vinter? Tratta ner 3000 inlägg i en pocket så har du "boken" som kommer att vara ett referensverk här på forumet i all framtid.

För mig är du enormt värdefull

Ta vara på dig Berra!

//PP

... var helt fruktansvärd. Lucas blir attackerad av ett gult kattdjur. Jag får syn på en låda med knivar och tar en i varje hand. Och så sätter jag kniven i djuret. Men plötsligt har det krympt på nåt sätt, och dessutom behöver jag byta grepp. Så jag gör ett nytt försök men hamnar inte i nacken utan längre upp mot huvudet. Jag skär och jag skär men det slutar aldrig blöda och djuret vill aldrig dö. Så vaknar jag med en hög snyftning.
I morse sen hade jag den där drömmen i mig fortfarande och jag blev så vansinnigt ledsen. På grund av min egen rädsla åsamkade jag djuret skada och plåga. Kunde inte sluta gråta.

Måste skriva ner det här lite snabbt för det var så starkt och jag är fortfarande alldeles upp och ner. Det var sån här urgråt också, häftig och het och kallsupig i näsan. Hej så länge.

Tack för dina fina rader till mig. Ja, det är skönt att skönja ljuset igen. För ett par år sedan gjorde jag som du blandade antidepp och alkohol det var ingen bra kombination kan jag skriva under på. Skönt att det går bra för dig. Just nu söker jag med ljus och lykta efter någon slags gemenskap för nyktra människor. Det finns ju aa, men det är inte dom jag menar. Riktig vänskap utan alkohol. Svårt när man kommit upp lite i åren. Kyrkogårdar har alltid gett mig lugn och ro. När jag var en liten flicka fick jag följa med min farmor på nästan alla begravningar i hennes lilla stad. Min mamma blev förbannad för jag pratade bara begravningar när jag kom. Är fortfarande fascinerad av hur allt ska bli.
En sak vet jag nu i nykterheten att jag har en hög sårbarhet i själen, tål inte minsta stress kan tycks vara bagateller för många men för mig blir det ett berg att bestiga. Pratade med en psykolog om detta och hon påstod att en missbrukarpersonlighet nästan alltid har det. Så nu är det bara att gilla läget och leva där efter, gömma sig alkodimmorna gör saker och ting mycket värre.
Ha en fin dag. Ja, muränan är som min bästa vän.
Konstnären

Du har gjort enormt mycket för det här forumet och skall definitivt inte behöva känna någon plikt att fortsätta. Funderar bara på timingen. Om du är rädd för att åka in i deppighet, är då det bästa ögonblicket att lämna något stabilt och i grunden (hoppas jag) positivt? Nåväl, det vet du bäst själv.

Tack för det du hittills skrivit.

Godmorgon och hoppas du får fler härliga dar som häromdagen när allt flyter och glädje får gott om plats i tillvaron,

Kram!

Hej M-u-r-i-s, jag känner mig dämpad men stabil. Att avstå från vin går bra, antabusen är i kroppen. Har en del stressiga tankar om massa saker jag skulle vilja ta i tu med, men försöker komma överens, eller har bestämt, att nykterhet och motion får räcka som fokusområden just nu. Men tankarna är stirriga ibland.

Hur mår du idag? Ja, du sover väl ännu, gott hoppas jag. Jag är väldigt morgonpigg jag.

Kram!

Ja precis så här galet är det. Trots att man misslyckas gång på gång så glömmer man och går in i matchen igen. Fy fan man skulle inte vilja föda barn flera gånger i månaden men faktum är att fyllångesten är värre och ändå utsätter man sig. Alkoholdjävulen skulle lätt kunna vinna OS utan särskild hård träning. Men varför försöka utmana någon som man vet kommer att vinna. Har tävlat några år nu med samma dåliga resultat. Nu känns det som jag äntligen bestämt mig. Men ibland kommer ändå tanken att jag en dag ska kunna dricka normalt. Har så svårt att föreställa mig vissa saker utan vinglaset. Tex att åka till mitt älskade Grekland, sitta på en taverna och inte kunna dricka vin. Det hör liksom till. Men jag har ju aldrig prövat. Jag fattar inte varför alkoholen och kanske framförallt vinet ska vara så himla förskönat . Det ställer ju bara till elände för alla som inte kan hantera alkoholen. Men alkohol är ju förknippat med njutning och fest. Jag är så himla avundsjuk på dom som kan hantera A på ett normalt sätt, kunna dricka ett eller ett par glas och njuta av dom och sen är det bra. För mig blir det bara fler och fler glas.

Nej jag är inte missnöjd eller besviken eller något sådant...
Det känns bara som om tiden har runnit förbi mig, det blir inaktuellt och tjatigt...
Mitt liv som nykter i en sorts bloggform, varje vecka finns dokumenterad, alla känslorna jag fick brottas med...
Jo jag vet att jag har "hotat" med att lämna forumet förr, men då var nog mer en form att att söka bekräftelse, nu känns det inte lika hoppfullt längre.
Förr räknade jag antalet besök och inlägg, jag nådde massor då innan forumet förändrades och nollställdes.
Snittade som bäst på ungefär 70 besök per dygn, det var då en trigger för mig att vilja fortsätta, jag antog att det fanns ett behov av mina rader då.
Nu efter sju år och ingen större förändring de sista åren så har det blivit lite urvattnat, same shit, different day....bara.
Antalet inlägg börjar nu närmare sig en jämn tusentalssiffra, tre typ.
Okey du vann skulle säkert någon tävlingsinriktad velat säga.
Det jag vann var min nykterhet, men ska inte sticka under stolen med att mina livslånga rader på forumet kanske är ändå kanske det största jag kunnat åstadkomma här i livet.
Att läsa mina egna ord i efterhand har verkligen hjälpt till att motivera mig i min strävan efter ett självständigt nyktert liv.

Just nu bär jag på en rädsla att återigen komma ner i en ny deppighet, har haft tydliga indikationer på detta under början på veckan.
Men tänkte bespara er detta då det inte har någonting med komplikationerna av att hålla mig nykter längre att göra.
Visst hade jag stor hjälp av forumet förra omgången, men om det stormar ska jag försöka rida ut den själv.

Sista ordet är inte sagt ännu, men min tråd har börjat sina ut i sanden, tappat substantiellt material och aktualitet.
Berras story börjar närmare sig...the end...
Vad skulle jag vilja ha sagt?
Jo jag klarade det, åtminstone fram till nu, och om en stund skulle jag kunna säga precis samma sak.
Lite stoltare för varje timme, dag eller till och med år som går..

Berra

Nä nu får du ta dig i kragen och sparka dig hit hörru!

Hur känns det idag?

Kram

Men Moa - kan du tänka dig ett år som vit?? Det är väl en extremt bra plan! Du ska se att du inte kommer vara särskilt intresserad av att börja dricka igen då. Heja på! :-D

Bra jobbat M!

Det verkar som abstinensen är som värst under ungefär de tre första dagarna. Då får väl dag ett snart anses som avslutad! Eller hur?

Om det blir för tufft - kanske du behöver hjälp med avgiftningen?

Håll ut - det blir bättre!!

Är med dig i tanken