Senaste kommentarerna i forumet

Tack! Dricker inget idag. Är så skakis så att jag är rädd att få kramper =/ Svårt att skriva.

Inte köpa, sticka själv för sjutton!!

Och kroppen min sjunger sin lov.

Tack, SL! Köpte en stickad halsduk i går och då tänkte jag på dig. :)

En egen tråd? Hur går det till? Har nu genomlevt gårdagen. Har faktiskt varit inne på alkoholhjälpen och läst massor. Tänk att vi som dricker för mycket har ganska lika beteenden. Man känner igen sig hela tiden. Jag har beställt en bok som Marianne Hägglund skrivit " Njutningsparadoxen". Har lånat den på biblioteket i somras men nu vill jag ha den som en handbok.
Jag är också glad att det finns sådana här forum. Att kunna ventilera sina problem och vara anonym. Att få hjälp av människor i samma situation. Jag skulle känna mig så utlämnad att sitta på ett AA-möte tillsammans med okända människor. Det är ju så mycket skam med den här sjukdomen. Vi vet alla att det kan drabba vem som helst. Det är ju ett beroende precis som alla andra. Skillnaden är väl att en rökare behöver inte skämmas. I dag ska jag gå ut i skogen och plocka svamp tillsammans med min väninna och njuta av att inte vara bakfull. Ha det gott så hörs vi snart.

Kan i dagsläget inte heller tänka mig att gå till AA, har också IBS och tänker lägga mer tid på träning :) tänk vad mycket det är som är gemensamt för oss som stretar på. Ang ibs och alkohol Stingo tror jag faktiskt i mitt fall att jag till en början använde alkohol som medicinering mot mina magproblem, magen slappnade av och så även jag.. Nu får det bli yoga eller mindfullnessövningar istället. Just idag känner jag mig glad och tacksam.

Vad bra att det positiva överväger. Visst är det en strid. Tänkte på det du skrev om middagar. Inga långsittningar längre, bara vi två och en flaska rött. Nu går det snabbt och fort tyvärr. lagar till och äter snabbt, Tack för maten. Saknar det mycket har blivit lite tråkigare på det viset. Men det går ju inte för mig att sitta och prata djupa samtal i timmar medans vinet rinner ner i strupen. Det är den krassa sanningen för mig och jag accepterar det fullt ut, för att jag vet konsekvenserna. Hua. Det är ju oxså en inrotad vana som funnits där i åratal för mig. Kanske tar det åratal att komma tillbaka till ett nyktert liv. Trots allt vill jag inte byta tillbaka.
Vad strong du är. Har ju efter min egen nykterhet följt med på mannens resa med långa perioder av missbruk. Vad du än gör hetsa aldrig fram något. Nu är min man nykter sedan september och jag är tom. Har lagt så mycket energi på hans drickande att luften gått ur mig. Jag ärsakta tillbaka med läkarhjälp. Har verkligen varit turbulent, ungeför som en Djävulsdans. Just nu gör vi små saker för varandra, inget stort, visar varandra att det trots allt finns något kvar där inne. Du är en klok man Tjalle. Var rädd om dig själv och din kvinna.
Konstnären

Menar en dag i taget, inte taket.

Kunde inte heller tänka hela livet utan A. Så i stället fick det bli en dag i taget. Tänker så fortfarande efter 13 månader utan A. EN DAG I TAKET. funkar bra för mig.
Kram Konstnären

Jag har funderat mycket på mitt beslut att avstå a helt. Egentligen så vill jag egentligen inte det. Beslutet tog jag när jag var full av ångest och just då så var det helt rätt beslut. Men orsaken till besluter var nog inte helt rätt. Orsaken var mer för min mans skull än för min egen. Brottas mycket med den här tanken och är rädd att halka dit igen eftersom jag inte är helt i fas med beslutet. Avstå alkohol i ett år känns helt ok men för alltid? Känns så definitivt.
Men samtidigt så vet jag att det är det bästa. Ska nog ändra min inställning till just ett år av nykterhet så rullar det nog på av sig själv när jag väl kommit dit?
Känns skönt att få det sagt.
Känner för att kramas!

Det är vanligt med bakslag. Det viktigaste är att man lär sig något av det. Många är skeptiska till de nya forskningsrönen att alkoholister egter behandlibg lyckas dricka normalt. Frågar man de som drack friskt är deras svar att förbli nykter.

Ha ha ha...! Det var ju hur roligt som helst!!! Fast lite glad är jag att det var 'mig' du menade... ;-) Tror det var Ebban som började med det BTW.

Kram

skulle du i det läget överväga att börja dricka igen? Med den stora risken att falla tillbaka i missbruk? Livet behöver inga droger.

Nykter i 11 dagar nu, känns helt ok. Nu vill jag bara komma igång med träning så att jag kan få ut energi. Har dock bestämt mig för att börja med det till veckan.

Måste givetvis medge att det funderas mkt på om jag någon gång ska våga dricka igen. Tankar snurrar runt om att jag borde försöka träna på måttligt drickande innan jag skaffa barn. Men, det kan ju också innebära att ingen vill vara med mig och då blir det ju inga barn heller. :/

Nykter och glad nu iaf så jag får jobba på det och tänka på att det antagligen nu jag bestämmer hur jag vill leva resten av mitt liv.

Hoppas ni har en bra kväll och laddar för en nykter och hälsosam helg!

/MåBättre

Huvudvärk och kass i magen. Jodå, så har det varit i tre veckor nu. Börjar bli rejält trött på det hela. Men det blir väl bättre. Beror antagligen på jobbet. Mycket nya medarbetare och en ny chef som håller på att omorganisera. Jag känner att jag har lite svårt att veta var jag har henne. Går lite på tå för att inte säga fel saker. Ibland så är det nämligen ok att tycka till medans en annan gång så blir man tystad med en snabb replik. Jobbigt. Jag är annars van vid att man ska kunna vara öppen och ventilera sina åsikter. Tyvärr så blir jag lite långtjurig och kränkt när någon snäser av mig och jag glömmer det inte i första taget. Naturligtvis så är det inte så att jag öppet går och tjurar utan skrattar och umgås som vanligt. Men som sagt, glömmer inte... :) Om man nu ska se något possitivt i det hela så är ju inte matlusten på topp så ett par kilo har försvunnit! Ganska nöjd med det.
Nu är jag i alla fall ledig i tom söndag. Ska bli så skönt!

som är värd att spara.

Nää, förlåååt, muris skrev jag dumma felrättaren, eller rättfelaren

Muris var det som jag tyckte var gulligt.

Hmm... Kuriös...? Det har jag inte hört tidigare... Var tvungen och googla det:

"Kuriös betyder ungefär detsamma som märkvärdig. Synonymer: sällsam , märkvärdig , besynnerlig , bisarr , egen , egendomlig , underlig , konstig"

...Eh... tack... tror jag...?

Funderar lite kring vad det är jag saknar med alkoholen. Vad som skulle få mig att välja det första glaset. Jag vet att jag tänkte för många år sedan, när jag mitt uppe i mitt festande, att om jag hade självkänsla nog så skulle jag nog aldrig behöva dricka. Jag drack mig till självkänsla. Innan/om jag väljer att dricka igen så vill jag kunna leva till fullo nykter. Jag vill kunna skratta, ligga, äta middagar, känna mig fri, känna mig snygg, våga vara social med alla etc även när jag är nykter. Först när jag kan hantera mig själv till fullo, kan jag kanske överväga att testa att dricka igen.

Ja, det är nog dags att oroa sig ordentligt. Du behöver hjälp. Jag ser i ditt första inlägg att "du gjort allt". MEN - det hjälper inte att göra allt - om man inte är mogen för det. Det kanske du är nu? Jag råder dig att kontakta läkare/alkoholenhet i din kommun. Det kanske är så att du för första gången kommer att vara mottaglig. Att du faktiskt börjar nå din egen botten.

Vi tror ju att alkoholen lindrar ångesten, men i själva verket så skapar alkoholen just ångest. Jag hade ångest hela tiden förut, men nu när jag har slutat så är jag i princip ångestfri! Vet du, det är himmelriket på jorden att slippa den. Tänk också på att merparten av de som faktiskt tar sitt liv - gör det under inverkan av alkohol/droger. Att man blir suicid av alkohol är tyvärr ingen nyhet.

Du behöver hjälp. Och du behöver det nu. Du har inget att förlora, bara ett helt liv att vinna...

Tänker på dig!

Tack för att du delar med dig Tjalle. Din utlandsresa närmar sig sitt slut, men din nyktra resa har börjat. Tycker att du resonerar fint angående din fru. Att hon har burit mycket genom åren och nu kanske det är din tur att ge henne lite tid. Vittnar om empati hos dig.

Det kanske är bra att vara lite förberedd på att komma hem också. Du är en annan person, än den du var när du åkte. Eller hur?

Kram på dig

Min långa resa börjar gå mot sitt slut. Jag drar mig hemåt igen i mitten på november. Det har varit en trevlig resa i stort men också ett stort "uppvaknande". När jag haft mina dryckesperioder (vilka har varit otaliga) har det tjatats och gnatats hemma även om jag lullat runt och inte tyckt att det har varit några större problem. När jag nu hållit upp sedan en längre tid är man så naiv att man inbillar sig att allt ska vara frid och fröjd. Så är inte verkligheten riktigt. Jag inser att förhållandet har förändrats och jag vet inte i vilken ände jag ska börja för att "lappa ihop" det igen. Många har vittnat om hur saker och ting kan bli när den ena parten plötsligt stoppar med sitt missbruk. Styrkeförhållandena förändras i viss mån. Jag vet att separation och skilsmässa kan komma upp i tankarna för en del. Jag känner dock att det inte känns riktigt rättvist att tänka så just nu. Min fru har fått bära så mycket skit under så många år så det är säkert inte konstigt att hon inte kan "återvända" till den hon var för över 20 år sedan över en natt. Jag känner att det måste få gå en lååång tid innan saker och ting faller på plats. Det är en ovan situation för oss båda.

På fredag har jag varit nykter i tre månader. Under de senaste 35 åren har jag endast vid ett tillfälle lyckats hålla mig nykter så länge. Hur känns det då??
Jag är lugnare, mer självsäker (från en låg nivå), lite bättre självförtroende, ingen tokångest, smärtare och mer i form, sover lite bättre (tar fortfarande insomningstabletter dock). Så på det stora taget är det en mängd fördelar. Innebär detta då att allt är frid och fröjd???
Efter så många år av drickande skulle jag ljuga om jag sa att jag inte upplever någonting negativt. Framför allt är det en "saknad" av något som tidigare givit falsk trygghet. Att få gå in i sin bubbla och slippa det eviga malandet i huvudet. Jag kan visserligen dämpa denna känsla med att motionera men det är ändå inte riktigt samma sak. Sedan kommer då tillfällena med en riktigt god middag. Saknaden efter ett riktigt gott vin eller ett par kalla öl finns definitivt där. Visst är vatten, mjölk och juicer gott men blir lite tradigt ibland. Middagarna tenderar att bli "korta och effektiva" och inte de där "långsittningarna" jag hade förut.

Sammantaget överväger det positiva kraftigt och jag vill kämpa på. Jag vet att jag väljer själv om jag vill dricka men jag litar fortfarande inte alls på mig själv. Det känns stabilt idag men jag är ändå rädd för att dagen kommer då jag börjar vackla i mitt beslut.

Tänk att det ska vara så svårt med alkoholen. Hade jag haft ont i magen och ordinerats av doktorn att inte äta ett speciellt livsmedel hade jag utan tvekan slutat bums. Egentligen är det lika enkelt med alkoholen och allt vad den för med sig. Ändå är striden så tuff för många av oss.
Ha en riktigt fin allhelgonahelg alla kämpar/Tjalle

Druckit ganska stora mängder och blivit väldigt full flesta dagarna och nu börjar det bli svårt att andas. Varför? Dags att oroa sig på riktigt kanske? =S

Tack för era svar. Har inte orkat svara och orkar inte skriva så mycket nu heller för har varit full sen jag startade den här tråden. Alltså, jag orkar inte mer. Tänker varje dag att jag ska sluta imorn osv men händer ju aldrig. Försöker bli av med abstinensen men kan inte koncentrera mig på nåt, får råångest och kan inte sluta tänka på alkohol förrän jag har det. En kväll när jag blev full så tänkte jag fan hoppa från balkongen, men som tur är gjorde jag inte det. Men det känns som enda sättet att få något jävla slut på det hela är att göra något drastiskt.

Det låter som om du kommit rätt ställe. Det är många som har fått hjälp av att läsa och skriva här. Om du börjar en egen tråd, så kunde lättare få kommentarer och råd av andra i den.

Låter bra med terapi. Om jag får tillåta mig ett råd, så berätta om ditt alkoholbruk och ditt beslut att sluta genast i början. Det kan bli svårare senare och har stor inverkan på vilken terapi som helst. Sen får du hoppas att din terapeut har kunskap om att jobba med folk i din situation.

IBS, eller något mycket snarlikt hade jag också, medan jag drack. Försvann helt på några nyktra veckor. Min halsbränna försvann ännu snabbare. Inte sagt förståss att du har lika stor tur, men jag tror nog att en hel del av de där ibs diagnoserna är alkoholrelaterade.

Hittade alkoholhjälpen på nätet idag.Jag är så trött på mitt vindrickande. Tack o lov så har jag mitt jobb kvar. Ingen där skulle tro att jag har problem med alkoholen. Det är ju inte så att jag vaknar med abstinens. Jag kan låta bli att dricka men när jag sen tar första glaset så kan jag inte sluta. Det blir allt för mycket. Sen kommer ångesten .Fruktansvärt. Man lovar sig själv att aldrig mer. Men efter några dar har man glömt. Tar ibland antabus som en livlina. Nu ska jag fortsätta med det hela tiden. Är så jävla trött på mitt beteende. Jag ska försöka använda tiden till träning och andra bra saker i stället. Det känns bra att man har möjlighet att chatta med andra i samma situation. Skulle nog ha lite svårt att gå på AA eftersom jag bor på ett litet ställe.Jag står också i kö för samtalsterapi på psykiatriska öppenvården pga min ADHD-diagnos. Förutom mitt drickande så försöker jag leva sunt. Äta bra mat och röra mig. Det är väl därför som jag mår hyfsat bra men jag är ju naturligt vis orolig för om min kropp har tagit skada av drickandet. Har mycket problem med magen. Troligtvis IBS. Vanlig diagnos idag. Jag vill önska dig och alla andra som kämpar lycka till!