Senaste kommentarerna i forumet

Söta du. Kuriös har jag sett nån kalla dig, gulligt.

Starkt att du erkänner inför dig själv. Nu tar vi nya tag. Du är värd något bättre än detta, eller hur?

Det kommer inte bli lätt, men det kommer vara värt det!

Kram till dig

Hej igen Lena, det känns skönt att få berättat.
Jag kommer att kunna leva ett gott liv utan alkohol, har inte så mycket umgänge kopplat till alkohol. Enstaka aw, eller jobbfester kanske blir annorlunda.
Men behöver träna upp andra avslappningsverktyg, som träning och kanske meditation.,

Hoppas du får det bra idag också.

Och ev, andra som läser detta oxå.

Släpa dig hit nu.

Kram!

/Lena

Det går lätt att inte dricka när livet ångar på och man känner sig glad och tillfreds. Men precis som du säger, Bältdjuret, och du, Meredith, så är det ju att hantera dom andra känslorna som är tufft. Hantera, alltså, inte vinmarinera eller dränka in i öl.

Nu fortsätter vi.

Och det är så fint med dig, tycker jag, att i stället för att kanske tiga ihjäl min fråga eller låtsas som att allt är en piece of cake så berättar du precis som det är. Så din kraft och vilja till förändring är intakt. Är inte det skönt ändå, mitt i bakslagets skugga?

Tänker, när jag läser din rad om AA; förstå vilken lättnad om man bara kunde kasta den här skammen helt överbord? Bara säga som det är, utan omsvep, och tas emot just så. Rakt, utan omsvep, precis som man är.

Vi höres, Meredith. Ta hand om dig själv och dina tankar i dag. Kram.

/L

Kan relatera till din lista över utmaningar. Just då har det varit läge med ett glas.

Det känns som hjärnan, kroppen och själen är helt överens den här gången. Det blir ingen mer A någonsin men sätter veckor som delmål till att börja med. Inser att jag kommer att stöta på hemska utmaningar efter vägen, stress, missnöjdhet, vardagstristess, meningslöshet, trötthet :( men spelar upp min film i huvudet då. Kanske blir jag tillräckligt modig att beskriva min lista av fruktansvärda A relaterade händelser för er en dag.
Tacksam för att det här forumet finns

, Lena, jag har återfallit. Druckit vin både onsdag, fredag, måndag och igår tisdag.
Hoppas det räcker nu, i fråga om vad som behövs för att jag ska förstå, att jag inte klarar av att dricka lagom. Varken lagom mycket eller lagom ofta.
Har ju inte kraschat något jobb eller förhållande pga vinberoendet. Ännu.
Men det är läskigt att alkoholen är så kraftfull. Att det är så lockande att dricka en hel flaska och få somna bort från tillvaron några timmar.

Köpte en Box i måndags. Drack fem glas i måndags och minst lika mycket igår. Fick ont i huvudet och lite yrsel när jag vaknade. Lite obehagligt och hela min energi att göra något vettigt försvinner. Skäms gör jag ju.

Hur som haver, imorgon blir det Antabus igen. Tömde boxen i diskhon igår kväll, nästan halvfull. Har aktivitet idag som jag inte vill missa som kommer hjälpa mig att hålla i min föresats.

Funderar om jag behöver någon form av stöd förutom forumet.
Något som inte inkräktar på jobbet.
Kanske en samtalsterapeut med fokus på alkoholberoende.
Är inte så sugen på att gå till aa, mest av risk att stöta på bekanta.

Så är läget

Jag vill verkligen inte uppmana någon till att leva farligt, eller framstå som oansvarig i mitt sätt att argumentera. Den som har fått problem med drickat bör vara mycket observant så att vi inte provocerar suget efter A i onödan. Det är ju liksom svårt nog i sig, att bryta ett beroende. Jag menar med andra ord att var och en måste utvärdera vad man vill smaka och vad inte. Jag själv har aldrig druckit pga. av att någon "osynlig hand" har gjort så det skett utan att jag har kunnat säga nej tack. För andra kan det mycket väl vara så, och då kan jag ju inte säga att så inte är fallet. Däremot har jag vid många många tillfällen låtit mig övertalas av A:s röst i skallen, att så farligt är det väl inte? en bira klarar du eller? osv. För mig är det inte samma sak som att se en flaska jäst saft eller en punschpralin som en inkörsport tillbaka till drickandet. Det blir som att se spöken på ljusa dagen. Då kan ju nästan ett glas kranvatten bli livsfarligt. Skulle ju kunna associera mig om en NA variant på vodka?

För mig finns ingen deadline på nykterheten. Snabbaste vägen till deadline vore ju att börja testdricka igen. Däremot kommer jag att kämpa emot och inte acceptera att vara gisslan i mina val i livet. Alkoholen vann över mig och jag kunde inte hantera den, men det gör väl inte att den ska få fortsätta att förpesta min tillvaro i mitt vardagsliv, nu utan alkohol?

//PP

... så jag kommer nog att prova några till. Som jag tidigare skrev finns det så pass mycket hedonist i mig, att jag tror mig behöva alla ofarliga njutningsmedel jag kan hitta. När det gäller goda drycker för vuxna är nykteristens lott verkligen torftig, som vi alla vet.

Bitter är en hel kategori drycker, börjande, ja kanske t.o.m från mixers, som tonic eller bitter lemon, men kanske snarare från sånt som Campari, till Jägermeister, Fernet Branka och Gammeldansk. Jag var rätt så hooked speciellt på torra starka kryddbitters.

Om du dricker en till så är du säkert fast ;-) Skämt åt sido. känner vi oss tveksamma till något så ska vi nog låta det vara. För min egen det har jag på min egen väg beslutat hålla mig borta från alkohol. Det innebär allt som jag kan bli berusad av, utan att få dricka ofantliga mängder. men dom sagt det måste var och en besluta. För mig har inte ens en lättöl orsakat sug. Har bara skett kanske två gånger, och löser sig av sig själv, för det finns bättre NA öl än lättöl. Med det säger jag inte att vi ska prova eller tänja på gränser. Testade i somras till och med en glass. Magnum Marc de Champagne. Ser det som att jag vill fortsätta leva nykter. Då gäller det att inte ta ett återfall. Ett återfall på en pinnglass är för mig inte aktuellt. Blir nästan lite komiskt.

PS. Sanbitter är som en alkoholfri Campari

/PP

Oh la la! Foxy lady. Välförtjänt!

Men vad är en bitter? Låter nasty.

... går det ner och så där håller det på. Men är inne nu på 39:e dagen och ... tja, det är jag glad för. Varför känns det sådär för dig, Meredith? Berätta. Kram.

Ja, du ser, Stingo. Man lär så länge man lever.
;)

... när en bra dag följer på en dålig. Och i dag på jobbet sa jag högt utan att darra på rösten: "Det där kan jag sköta." Jag sa det! Det handlar inte om nåt märkvärdigt och lär ju inte synas i lönekuvertet men själva grejen att inte gömma sig... Obetalbart. Lite beroendeframkallande också, måste jag ju medge. Och så fick jag ett sånt rart meddelande från en kille som jobbar på en annan avdelning. Det slutade med "... och det blir ju inte sämre av att du är snygg dessutom." Hah! En sån dag jag haft! Nu ska jag fixa lite käk och sen stoppa fötterna i ett fotbad. So long, friends!

Fick ett paket på posten och kom åt att smaka på alkoholfri bitter (tack för tipset) Sanbitter red och Crodino. Riktigt goda båda två, men känns väldigt mycket farligare än 0-öl. Visserligen är jag rejält hungrig, men det blev ett ganska rejält sug kvar efter dem. Inte direkt för alkohol, men mera bitter.

"Ibland upplever jag en frustration över att inte kunna vara hel, IRL kan jag inte prata om alkoholen, här kan jag inte prata om resten av livet... "

Precis så känner jag det också. När jag skriver här så har jag alltid i bakhuvudet att man dels kan bli igenkänd och dels är det ett alkoholforum. Därför skalar jag av så mycket av det yttre som möjligt. Men det gör en handikappad ur ett rent holistiskt perspektiv. Kanske nojar jag i onödan men samtidigt har livet lärt mig att världen många gånger är väldigt, väldigt liten...

;)

... för påhälsning och omtanke. Det blir gradvis bättre. Har haft en mycket tung period i livet under hösten, pga orsaker som jag inte kan/vill skriva om här, men det har varit både privat och på jobbet, vilket gjort att det inte funnits någonstans där jag kunnat koppla bort/av. Jobbet har handlat om ovanligt hög belastning och känsla av maktlöshet och oförmåga att kunna påverka och hemma har det varit olika saker, som jag som sagt inte kan ta upp här, mer än att relationen till mannen varit i rejäl gungning. Har personer i min omgivning som jag kunnat prata om detta med, tack och lov. Där har jag dock svårt att ta upp och prata öppet om alkoholproblemen, eller numera avsaknaden av problem. Ibland upplever jag en frustration över att inte kunna vara hel, IRL kan jag inte prata om alkoholen, här kan jag inte prata om resten av livet...

Men vi har tagit tag i problemen som finns och jag tror/hoppas att det kommer att leda till att det blir bättre igen. Jag vill att det ska bli bra. Jag vill leva med honom. Men... som jag själv skrivit tidigare, och som så många andra skrivit så finns det ju ofta en orsak till att man upplever sig behöva döva verkligheten med alkohol. Så länge man dricker så är det problemet störst och man behöver inte (eller förmår inte) ta tag i de andra. Det är också, som några skrev tidigare i min tråd, svårt att be om hjälp med "originalproblemen" eftersom man skäms över alkoholspöket. Nu när det är borta så dyker de andra spökena upp, hoppar fram ur garderoberna och underifrån sängarna ett efter ett. Vissa är svårare att bryta ner än andra. Men jag är en problemlösare av naturen, och har svårt att stoppa huvudet i sanden (förutom med alkoholens hjälp då) så något resultat kommer det att bli så småningom.

Tankar på alkohol har funnits under den här jobbiga perioden, inte som ett alternativ, inte som ett sug, eller som ett alternativ för att komma undan det jobbiga utan mer att det sammanfallit med ett-årsdagen. Jaha, nu har det gått ett år - ska jag aldrig mer, andra människor har reagerat, dricker du fortfarande inte... fick till och med en flaska vin av gäster vi hade - "trodde inte att du fortfarande höll uppe...". Har ändå öppnat upp lite mer nu och berättat att det var ett problem för någon mer i omgivningen och för de få som redan visste att det var ett problem har jag berättat lite mer om hur det egentligen var. Ja, livet går ändå framåt, en dag i taget precis som vanligt... och jag tror ändå att det kommer att bli bra på flera plan.
Ha en bra dag alla...
Kram m

Jag har inte skött mitt godisförbud så bra som jag borde. Det har inte övergått till några orgier än så länge. Thank God. Jag ska på't igen snart. Jag tror nämligen att avhållsamheten även från det är en bidragande del av min pigghet. Däremot har jag börjat äta någorlunda mer bra och regelbunden mat, enligt konceptet frukost, lunch och middag. Och det är en framgång i sig. Jag deppar dock inte ihop. Jag tar nya tag!! :) Peppisarna kommer vara svåra att stå emot. Tog en igår jag med ;)

Hallo där bensparkande medsyster!

Tackar för ditt bidrag i kampen. Själv är jag ett monster att sitta mitt emot när jag åker tåg. Ben, skor, väskor (gärna två), min älskade mac och gärna någon kasse också... Nämnde jag block, böcker, mobiltelefon, korsordstidning, pennor som rullar, vattenflaskor (gärna två), temuggar, tuggummipaket, halväten macka, mobilladdare, sladdar till hörsnäckor, datorsladd. HELA tiden letandes efter något som ligger underst i/på något varvat med ompackning och organisering/sortering av diverse prylar. He he he... resenären from hell! Skulle du se mig på tåget så skulle du VETA att jag är jag ;-)

Härligt att du mår så bra! Och att du känner dig som en ny människa. För det är just vad du är! :-D

Du SL, tänkte utfärda en liten varning. Jag har ju "bara" lagt ner godiset, eftersom kakor/bakverk m.m. inte är något större problem. Igår åt jag några pepparkakor. Jag vet ju att det är gjorda av socker, sirap och socker. MEN. Sedan fick jag kämpa HELA kvällen mot ett helt rabiat godissug. Håll dig långt borta från peppisarna, alltså. ;-)

Kramis till dig

Är på väg till en annan stad. Sitter på ett tåg. Känner mig lycklig och tacksam. Förutom att jag sitter vid ett "fyrasäte" med ett bord mitt i. Hatar dessa säten. Hamnar alltid i en fotfight för att jag vägrar skyffla bort mina ben bara för att det sitter en karl med långa ben som tar för sig bara för någon form att medfött anlag att ta plats framför mig. Flyttar aldrig på benen bara för att en man ska breda ut sig bara för att. Det är mitt lilla bidrag till mina medsystrar.

... den kommande nykterheten på något annat? Jag tänker på dig som ska bli pappa. Jag har inga barn och planerar ärligt talat inte för några heller men jag googlade och hittade en sida där man ser utvecklingen på fostret vecka för vecka:

http://www.babyvarlden.se/Gravid/Vecka-for-vecka1/

Man kan lite tänka sig att du och lilla pyret växer tillsammans. På var sitt håll men ändå ihop, så att säga. Kanske tomhetskänslan låter sig distraheras lite också då.

Just det, nu är du inne på dag tre. KÖR BARA PÅ! Låt det bli dag fyra också. Det här slarvdrickandet är ju bara för förkastligt.

Kram på dig, 79:an!

/L