Senaste kommentarerna i forumet

Försöker vara seriös så hoppas sarkasmen lyser igenom.
Du Ebba ha i alla fall skrivit en kommentar, det måste väl vara en social kontakt :)
Den första sen i onsdags!
Skål!

Nu visar det sig att Lucas inte kommer hem förrän i morgon och då ser jag på ölen på ett annat sätt. Plötsligt förvandlas dom från ett substitut för alkoholmättad öl till en måltidsdryck som förgyller en helt vanlig söndag. Ja, jösses hur det kan bli... Stingo, jag tror också man måste hitta andra njutningar som kan funka i alla fall ungefär lika tillfredsställande. En grej jag tror skulle kunna sätta nykterheten på hal is är att jag plötsligt (och just plötsligt för min del, eftersom jag är så omedelbar) känner att jag missar något väsentligt i min avhållsamhet. Då kan det nog hända att jag börjar snegla på alternativen med lite för begärlig blick. PP, underbar liknelse med ruttet gummiband! Jag har väl gott omkring med dom där mysbrallorna utan funktionell upphängningsanordning ett bra tag innan jag fattade att dom faktiskt var uttjänta. Och sen gick det ett bra tag innan jag ville slänga dom också...

Ebb, vilka råd! Den här agera tvärsemot känsla satt som en smäck! Jag är ju hela tiden så känslostyrd - ALLT är känsla liksom. "Nä, jag kan inte städa, jag bara känner inte för det" och så vidare. Samma sak med den här att agera, inte reagera. Eller alla råd för den delen. Tack, kära. <3
Nyman på slottet vore ju nåt i hästväg, rätt vad det är blir jag tvångsinlagd. Har bara klarat mig hittills med blotta förskräckelsen. ;)
Förresten, du har en underbar handstil. Och teckningarna är underbara likaså. Har tagit för vana att dagligen kika in på din blogg. Bara så du vet. :)

Må väl, everybody. För det ska vi ha. Att må bra är ett naturligt tillstånd, resten beror på omständigheter och ens förmåga att krångla till tillvaron. Galenskaparna har en poäng där:
http://www.youtube.com/watch?v=E0Aj37ml8QI

Hej igen!

Tack snälla för era svar, otroligt kul att ni bryr er och kommer med kloka tankar! :) Igår var jag på en stor fest, nykter, gick väldigt bra tycker jag och jag saknade inte alltför mkt att dricka även om man känner sig lite stel... Skönt att vakna upp pigg och fräsch idag när resten av "skocken" faktiskt var ganska slitna. Skillnaden är dock att de flesta av dem nog bara var bakis medans om jag hade gått all-in så hade jag säkert sagt något dumt eller slängt iväg nått mess till någon som jag skulle behöva ha ånger för. Det verkar som att om jag inte gör något dumt på "festen" så måste jag alltid hitta på något annat som jag ska ha ångest för. För om sanningen ska fram så har jag nästan alltid ångest efter jag druckit och så ska man verkligen inte behöva leva sitt liv va!? Jag önskar bara att jag kunde ta den där ölen och sitta och njuta men av någon anledning så ska det alltid stressas i en massa för många och jag tappar kontrollen. Sjukt skrämmande faktiskt men jag skulle nästan kunna säga att jag är lite schizo. Helt annan person när jag blir full (iaf när jag fått i mig tillräckligt) där jag bara kör mitt race och inte bryr mig speciellt mkt om någon annan. :/ Blir faktiskt ledsen när jag tänker på det..

Jag har alltid supit på det här viset mer eller mindre och vi människor är ju vanedjur, kan det vara ett problem eller är det bara så att man är alkolist? Jag kan även känna att alla saker som har hänt i samband med fyllan håller på vara en ganska tung ryggsäck att bära och ibland så känns det som att jag super till ordentligt för att glömma, problemet är ju bara det att jag lägger dit nya saker istället..

Aeromagnus, jag känner absolut inget sug när jag inte dricker utan springer mest omkring med ångest och tänker att jag aldrig mer skall dricka. Men hinner jag då med något träningspass eller gör andra saker som jag mår bra av så glömmer jag ganska fort och sedan bestämmer jag hux flux att ikväll ska jag supa. För det är just så det blir, väldigt spontant. Detta medför ju också att jag sårar min sambo ganska mycket då jag helt plötsligt bara säger att ikväll drar jag ut på fest, utan förvarning. Illa!!!

Har varit nykter 1 vecka nu iaf och ska fortsätta på den banan. Har även kontaktat en alkoholklinik där jag hoppas att de kan vägleda mig till den hjälp jag behöver.

Hoppas ni alla har en bra helg!

/MåBättre

Hej,
vackert beskrivet.
Fortsätt att skriva här.

/E

Och måste säga att jag aldrig mått bättre, fast det är en klycha.

Välkommen på nytt och lycka till. Att uppleva sitt barn skall man nog unna sig att göra nykter.

Så blir det 3 månader fullt, 13 veckor. Det är en god bit över halvvägs till de 5 månader jag lovat mig själv.

Påbörjade parterapi, med frun i veckan. Det tog tyvärr så här länge för oss att få igång det, nu blir det dessutom 4 veckors väntan på nästa session, pga resor. Kvällen efter terapin kändes jävligt jobbig, så mycket som kröp ut ur olika skrymslen och vrår, men efter det har saker redan börjat kännas litet bättre. Som om Sophie* kanske ändå hörde mig där och nu tar små steg för att mötas.

*Ja, jag får väl ta steget ut med mitt nick, och börja kalla min fru för Sophie. Valet av nick var nog medvetet, men gör bara inte alltför långt gående assossiationer till boken/filmen ;)

Befinner mig situationsmässigt i liknande läge. Inte geografiskt eftersom jag det gångna året mest levt i hobbithålan. Kan svårligen tillbaka till mitt boende i staden, men det är en helt annan historia. Och arbetsmässigt funderar jag mycket på hur de kommande 10 - 15 eller kanske 20 åren ska se ut. Det ordnar sig, men det känns ibland som om den här typen av problem borde höra till de unga "yngsta" åren i livet ;-)

Meningen med livet är ju inte självklar att hitta. Men kanske finns det en alternativ väg. Göra livet lite enklare? Om vi är beredda att avstå från en del som hetsar oss i konsumtionssamhället så kanske det öppnar sig alternativa livsformer? Livet - eller det som återstår av det - kanske kan fyllas med annat än jakten på "Östermalmsvåningar och NK shopping". Ja, Fia. Vad är egentligen meningen med livet. Om jag kommer på det är du den förste som får veta, lovar ;-)

Däremot tror jag inte på att fly ifrån det onda. Det onda går inte att segla bort. Men i självläkningsprocessen är allt som ger energi värt att testa.
Om vi lyckas fylla livet med saker som vi uppfattar som meningsfulla, så kommer vi väl längre bort från sorgen och eventuell bitterhet?

Ta väl vara på dig!

//PP

Jag känner igen mig, men jag dricker lite oftare (2-3 gånger i veckan). Håller ihop livet, har sambo, bra jobb, vänner etc men det blir alltid för mycket. Och för ofta. Att säga att man inte har sug mellan gångerna stämmer ju på ett sätt, jag har aldrig något fysiskt sug, men efter några dagar nykter kommer tankarna "Det hade varit sjukt nice med en öl nu, det är man ju värd". Så hittar jag någon som hänger på (det går alltid om man ringer runt lite, vilken dag som helst i veckan) och sätter sig och dricker. En öl blir alltid bra många fler. Hemma senast midnatt för att jag är för full eller har lite självbevarelsedrift, måste ju gå att gå till jobbet efteråt. Det är så lätt att tänka att detta inte är ett problem, men när man tittar på det från ett lite större perspektiv inser man att det är ett fruktansvärt dyrt pris att betala för några timmars "lycka" några gånger i veckan.

Hur gick det för er andra? Moa, blev det mer än tre dagar?

Jag tror det höll i en vecka. Kanske lite mer, jag minns faktiskt inte. Jag kommer inte ihåg att jag tog beslutet att börja dricka igen, det bara blev, precis enligt cykeln jag beskrev innan. Jag minns att jag tänkte på den här tråden och att jag borde skriva här, men det blev inte av. Inte ens den där veckan när jag var fast i mitt beslut gick jag in här och skrev, som att jag redan då började förbereda mig på att börja dricka alkohol igen. Nu är det inte den sjundeseptember2014 utan istället den 25 october. Men jag behåller mitt nick, om så bara för att påminna mig själv om mekanismen där man börjar dricka.
Jag har en väldigt bra anledning till nu (förutom minnesluckorna och det sociala fiaskot igår): jag skall bli pappa. Jag vill vara än bra mycket bättre förebild än min egen pappa.

Mål för nästa vecka:
* Uppdatera denna tråd varje dag
* Inte dricka alkohol

Du har självklart rätt i att det finns olika syn på vad som är lämpligt. Om en NA öl skapar problem eller ej vet vi väl först när vi provat förmodar jag.
Kanske inte det som vi bör testa under den allra första nyktra tiden. För egen del började jag kanske dricka NA öl efter någon månad.

Gud vad mycket i livet som annars skulle kunna fungera som "inkörsport" till drickat. Självklart har vi programmerat oss till att det ska vara alkohol till mycket vi gör och mycket vi äter. Utlandsresor, jordnötter, maträtter. Midsommarens sillbord kommer väl fortsätta vara 50% av upplevelsen utan nubbe och öl. Så är det nog med många saker. I gengäld får man mer av annat. En söndagsmorgon är idag betydligt mer än 50%, och upplevelsen av en NA öl likaså. Förändringen tar tid, åtminstone för mig

Att avstå alkoholen kan ju vara ett val vi tar, för att vi just inte har något val. Själv vill jag inte dricka alkohol för att jag vet den ställer till problem för mig. Ungefär som när jag haft ett par mjukisbrallor med gummiband i midjan. Gummibandet har nu slutat att tänja tillbaka sig när man drar i det. Jag har dragit tillräckligt och funktionen finns inte kvar. Ett murket gummiband självläker inte. Nu gäller det att hitta andra vägar för att hålla brallorna uppe. Nu när jag väl hittat en lösning, så gäller det ju att bara att inte få den korkade tanken att vilja testa om det trots allt funkar med det ruttna gummibandet.

Trevlig helg alla!

//PP

Även jag kannor känna igen mycket i din text. Sökandet efter sätt att koppla av, och sökandet efter äventyr och utmaningar. Hela tiden jaga vidare efter något annat. Mina tankar är uppfyllda av sådant - stressigt och känsla av stagnation på jobbet - kolla vad arbetsmarknaden kan erbjuda en sådan som mig, läsa upp några poäng till? Alternativt söka ett utlandsjobb? Alternativt....? Träningsmässigt - göra en halvklassiker? Springa en halvmara? Yoga varje dag? Ju mer stressad eller frustrerad jag känner mig desto mer tänker jag på allt annat jag vill göra. Tidigare kunde jag koppla av tankarna, alternativt hitta ännu bättre planer efter några glas vin.
Relationstankarna känner jag också igen, håller med både det Santorini och Stingo skriver. Man blir uppfylld på ett sätt av sin egen utveckling och vill att allt ska utvecklas i samma takt.
Ja, några tankar såhär på lördagsmorgonen.
Ha en bra dag,
m

Ursäkt alla ordfel ;)

-En sak i taget (när du tex duschar var bata där och då i tankarna)
- Handla tvärtemot känsla (nej jag ska fan inte dammsuga jo det ska jag!)
- Inte döma varken sig själv eller andra.
- acceptera precis som det är
- agera ej bara reagera (beror på såklart)
- tankar är tankar ej fakta
- Du är vad du tänker

Så. Ett litet bidrag till en toppenhelg jag önskar dig. Du är den enda som skulle få hälsa på mig i slottet. Vem kommer? Lens Nyman min vän som pallar er dårskap.

:)

LOVE EBB

Det finns väl 2 helt olika linjer om det där med 0-öl. Den ena, att det hjälper att motstå sug och att bygga en ny tillvaro utan A, den andra, att det håller upp vanan, smaken och porten till A. Själv tror jag att vardera kan stämma, för olika personer, eller t.o.m för samma person i olika situationer. Själv har jag alltid gillat det beska och speciellt ogillar jag söta drycker, så 0-öl är nästan oumbärligt för mig. Så pass mycket hedonist är jag dessutom, att jag definitivt behöver hitta andra njutningar, om jag någonsin skall gå över till helvit.

Jag har sagt det tidigare här, men de som gillar tyskt veteöl (weissbier) har tur. De flesta a-fria weissbieren är verkligen goda, betydligt närmare äkta vara, än andra 0-öl.

Jotack, det där känner man ju igen... :)
Har funderat lite till nu. Jag är inte sugen på dom där NA-ölen (hehe, det är ju inte lönt heller, för den delen) och dom väcker inget begär. Det känns bara lite skumt att det står öl i kylen. Rädslan bestod nog i att jag var rädd för att jag skulle ha blivit lite förslappad i nykterhetstänket i och med ölinköpen. Du vet, att det kanske betydde att jag börjat "glänta på dörren". Men det känns inte så, nu när tankarna fått snurra några varv. Kall bärsa ÄR gott så why not? Kom att tänka på en gång i somras när vi campade. Dom hade en servering där med ett litet urval av öl, svindyra 33:or som man fick hämta själv i nån kyl dom hade vid kassan. Jag köpte en var åt Lucas och mig (hade väl egentligen lust att köpa fyra åt mig själv) och så gick vi ut och satte oss. Efter en liten stund säger Lucas: "Men vad konstigt den här Mariestaden smakar!" Och visst, jag hade givetvis lyckats plocka två alkoholfria bärsor.

Nu går jag på affären och köper dom frivilligt... Men inte Mariestad, usch.

Tack för svar, PP! Du är en klippa!

/L

Är riktig öl fast utan alkohol.
Om du främst druckit öl för att bli påverkad blir du nog först lite besviken
Men om det är för ölsmakens skull du köpt den så blir det nog bra till maten.

Tror inte du behöver oro dig. Det är främst alkoholen vi ska undvika.
Det är den som ger allergi . Det andra är bara placebo.

Men om du känner sug efter alkohol så skippa det framöver. För mig har det varit
Utan problem. Största skillnaden är nog att man är nöjd efter en eller två.
Det är ju då man börjar bli törstig med alkoholhaltig öl.
Ju mer jag drack av den, desto törstigare blev jag.

Trevlig NA helg!

/PP

... så köpte jag ett par NA-öl på Coop. Carlsberg och Staropramen. Tänkte att vi skulle dricka dom till middagen när Lucas kommer hem i helgen. Men jag vet inte. Känns lite skumt att ha öl i kylen igen. Som att fresta en munk med ett halvnaket lår, liksom. Eller jag vet inte. Jag vill ju verkligen inte att dom ska symbolisera nån slags inkörsport till riktig öl.

Tankar som far.

Jag gillade också att läsa din text, Santorinis svar med. Det där med att dricka i varsin bubbla är bara alltför bekant för mig och det kräver nog en hel massa arbete att ta sig ur de där bubblorna, när drickandet är över.

En tanke slår mig nästan som en slägga när jag läser din text, LillPer. Hur skulle det kännas om ditt äventyr skulle gå inåt, istället för ut? Om du skulle försöka krypa riktigt djupt in i dig själv, i stället för att försöka krypa eller springa så långt bort som möjligt? Som det låter på vad du skriver, kan det vara ett större (och svårare) äventyr än något av det andra du tänker dig. Och det där med skilsmässa, hoppas du inte ser det som en del av ditt äventyr? Jag tror det är många (män), som tänker så, och ganska så många av dem märker att de inte alls hittar det de hoppats på den vägen.

Det finns mycket i dina tankar som känns bekant för mej. Inte situationen som sådan men hur tankarna går när man slutat dricka. Hur saker kan komma upp till ytan när man inte dövar dom med droger. Det är smärtsamt men en möjlighet till personlig utveckling. Jag tycker det känns som att du kommit långt och det gläder mej. Fortsätt kämpa för nykterheten är värd det. Nykterheten känns för mej som vägen till frihet och mitt sanna jag. Plågsamt ibland att tvingas se allt, känna allt, utan möjlighet till bedövning och filter. Min bakgrund är inte alls så svår som din men ändå, det finns saker som dyker upp och måste bearbetas.

Sen det där med skilsmässa som du tänker på. Intressant nog så dyker det upp väldigt ofta här på forumet när man blir nykter. Jag har läst här av och till i snart tre år och många har skrivit om skilsmässa eller tankar på det. Först så beror det väl på att den ena utvecklas medan den andra står kvar. Om den andra inte ändrar sej också. Medan man är fast i alkoholmissbruk så har man fullt upp med det. Eller så dricker man för att inte behöva ta itu med problemen.

Jag har också haft problem. Min man drack också för mycket. Vi drack tillsammans eller ska man säga att vi drack och satt i varsin bubbla. När jag slutade drack han fortfarande för mycket och det blev ett problem. Jag tål honom inte när han är berusad, jag tycker han blir löjlig och personlighetsförändrad. Inte elak men en människa jag inte kan tåla. När jag själv drack märkte jag inte det så mycket. Vi har kunnat tala om det och undan för undan har han minskat sitt drickande. Om han nu nångång dricker för mycket så håller jag mej undan och sover i gästrummet. Han är glad att jag slutat dricka och jobbar på sitt eget drickande. Nu tycker jag vi nått en harmonisk nivå.

Jag tror du ska se tiden an och inte ta några förhastade beslut. Det tar tid att komma ifatt sej själv. Att sluta dricka är bara första steget, sen tar det tid att vänja sej. Men jag vågar lova att det lönar sej. Det blir bättre och lättare med tiden. Jag har nu varit nykter snart 2,5 år och det känns alldeles självklart.
Lycka till i fortsättningen.

När jag läser din kommentar träffar den som en riktig hjärtevärmare. Tack, gulledu! Solid lixom ... det vill man ju va. :)

I början på veckan var jag lite låg, grinig och irriterad, och livet kändes inte alls speciell bra.
Funtade ett tag på om jag var på g till en ny deppighetsperiod, är livrädd för att hamna i det helvete igen.
Har lärt mig mina tricks att försöka hålla den stången, tänka på saker som gör mig glad och lättare i sinnet,
Se fram mot något som jag längtar till...
På jobbet är det slitigt och väldigt ryckigt, det går inte att planera någonting, det kastar både hit och dit.
Det tär på en och man är oftast helt slut i kroppen av all anspänning, det skulle smakat fint med en avkopplade fylla då.
Men icke...
Vädret hjälper ju inte till heller precis, grått mulet kallt, och man måste ha handskar på morgonen i bilen.
Plånboken är utsinad och lika torr som Nevadaöken, inget roligt att kunna gaska upp en med heller.
Det bli lätt deppigt då..

Långsamt...långsamt så vänder det, man hinner inte känna av självaste vändningen för det går så långsamt, så blir det bättre.
Fredag imorgon, och det närmar sig en ny helg med en rasande fart, med lön dessutom...
Jag borde vara hisnande glad, men är lite trasig i humöret efter veckans lågvattenmärke, vågar inte hoppas för mycket.
Har ett stort jobb med grannen denna helg och kanske ett par till, vi ska byta alla våra fönster på våra övervåningar, själva.
Pirrigt eftersom det är takkupor med plåtar på utsidan, det kan bli besvärligt, riktigt jobbigt.

Har lagt en hel del jobb på mitt utseende på sistone för att muntra upp en sliten kropp.
Har kört 5:2 dieten under 1,5 år nu, tappat dryga 15 pannor, börjat kunna se lilleman när man kissar, hejsan kompis!
Går oftare till frisören och byter långsamt till en besvärligare frisyr, ansar skägget oftare.
Är på min sista spruta på tandblekningen, tänderna börjar återfå sin forna vita glans, utan rök, snus och rödvinsfläckar.
Sommarens strålars inverkan på hudfärgen har börjat blekna, så jag fuskar med att löpa till solariet någon gång i veckan.
Konstigt vissa saker bleker man, det andra jobbar man precis tvärsom med...
Några skulle nog kunna säga att jag har kommit in i en personlighetskris, söker ungdomen igen, det tror jag inte.
Vill bara måna om mitt yttre att försöka se lite fräschare ut igen, förfallet har ju fått fortgå allt för länge.
När det trillar in deg igen vid typ skatteåterbäringen så blir det nog tid för alla ladda på lite nya paltor, klär mig fortfarande som en slusk.
Min garderob får bara lite tillskott av nytt blod vart femte år annars.
Ni ska nog få se....en vacker dag börjar jag nog att gå till gymet också, men för att gå dit behöver jag nog ramla ner några kilon till.
Annars kommer det nog vara en allt för stor liknelse med ett ånglok som stånkar och frustar, med ångvisslan där bak.

Klockan har dundrat in i nästa dygn, det är som vanligt alldeles för sent...
Men jag är lite rädd för nattens drömmar, det spökar allt som oftast med olidliga marisar, då man bara önskar att man få vakna upp snabbt för att pausa eländet.
Så inte nog med att det vardagliga livet sliter ut en, nattens härjningar i drömmarnas värld är minst sagt lika jobbiga...
Önskar bara att jag kunde få vila någon gång, bort ifrån alltihopa..
Inte undra på att jag tidigare drack alkoholen för att smita bort ifrån verkligheten, detta hade varit ett ypperligt tillfälle/ursäkt.
Men jag har en annan egenskap också....jag är envis, en dygd och har inte sin uppkomst från en brygd i alla fall...

Natti!

Berra

Kära vänner, det blev en kort frånvaro från forumet. Jag hade en känslomässig berg o dal bana sist jag skrev. Det var några dagar med väldigt mycket tankar och olust från barndom och uppväxt. Med lite distans så inbillar jag mig att det var normalt och vanligt det jag fick utstå, men det är ju inte sant. Jag vet att det var helt sjukt vissa perioder och det är på något vis fortfarande svårt att greppa vansinnet jag upplevde. Jag vet samtidigt att det ursine jag visade upp som liten Per var något helt makalöst.
Vilken oerhörd vrede och hat jag växte upp med inombords. Vet inte riktigt när det var som värst men någonstans där runt 8-9 års ålder kanske det började för att sedan eskalera fram tills jag kunde börja slå tillbaka och försvara mig.
Jag vet att jag vid tillfällen velat slå ihjäl min egen morsa.
På riktigt.
Det är helt klart så att genom att avstå berusning och alcohol har jag börjat fundera mer. Vet inte om det är så bra. Jag känner och upplever fortsatt en inre tomhet som jag faktiskt klarar av att hantera UTAN att springa 15 km i skogen. (Efter skogsrundor är jag alltid fylld med god energy och fin karma) eller att snabbt svepa ett par 7,2 or i garaget en fredagskväll.
Jag är en sån där rastlös, högpresterande, kravfylld, förväntansfylld gubbe som vill ha saker o ting gjorda, NU! helst så bra som möjligt....men det vet ni ju vid det här laget.

Varför jag fastnat i alkoholmissbruk och varför jag varit "tvungen" att dricka genom åren är nu väldigt klart för mig.
Jag kan bara släppa taget och slappna av riktigt efter god träning eller av att dricka mig berusad.
Först då släpper tomheten och stressen inombords.
Denna brist på harmoni i själen är ju jobbig.
Tryggheten som sällan finns där. En helt enkel vardaglig trygghet att 80% är bra nog. Att jag är bra som jag är.

Den här tomheten som jag tror att många bär på är nog ofta helt enkelt svår att komma ifrån. Vårt samhälle är så väldigt mycket uppbyggt runt självförverkligande och klassresor hit o dit. Att bli någon. Att bli bekräftad precis hela tiden på sociala medier. Dessa bekräftelser betyder ju i verkligheten inte ett skit. Det är nog vår tids största självbedrägerier. Telefonen är idag mångas bästa vän. Det är inte längre hunden som är det, den får inte heller den uppmärksamhet som den förtjänar och behöver. Livet levs allt för ofta genom sociala medier och syntetiska digitala miljöer.
Social kompetens och att tolka sina egna och andra människors känslor är snart bortglömt och mycket svårhanterat.
Telefonen må vara smart men den gör människor fullständigt dumma i huvudet på manga plan.

Nå, nu fick jag vara lite gnällig gubbe också, men det är helt ok det med.
Läste för övrigt om Akvariet och hans funderingar i en "krönika" på forumet i kväll. Mycket bra skrivet och tankar som jag själv delar.
Akvariets fruga drack fortfarande rätt mycket och verkade go med det. Jag hade nog inte stått ut med det själv om min andra hälft skulle överkonsumera.
Jag skulle börja själv igen, lämna henne eller sätta en gräns. Det skulle vara mycket märklig situation för min egen del.

Mina funderingar just nu går mot att göra ett stort äventyr, en utmaning, helst krävande sådan. Det pågår ett sökande i mitt inre efter andra "saker" Viktigare och större än det vanliga man går igenom hela tiden.
Det finns massor att kasta sig ut i. Stort och smått som är något annorlunda än vad som sker just nu.
Man kan springa jorden runt, krypa till Australien, dyka upp o ner djupast i världen eller lära sig virka en mössa. Kanske till och med försöka fånga en ubåt.

Något jag funderat mycket över den sista tiden är skilsmässa. Inte nog med att jag är utomlands i jobbet väldigt mycket. Vi trivs i varandras sällskap men det behövs mer just nu. Gemensamma intressen finns tyvärr inte så manga. Eller inga alls rättare sagt. Väldigt märkligt att vi hållit ihop så länge som vi gjort. Å andra sidan en helt fantastisk kvinna som förstår mig och det jag varit med om. Kärleken är där när vi öppnar ögonen och ser varandra. Svårt det här att vara människa, vi har det rätt bra ihop ändå.
Ambivalens, någon?

Ja, då var jag tillbaka i forumet med alla mina ord och känslor. Det blir rätt långt och segt ibland kan jag tänka. Men det är lite av min terapi att skriva och betrakta här inne. Ibland upplever jag att det är grymt jobbigt att behöva komma in här överhuvudtaget då jag önskar att jag aldrig hamnat i den sits jag själv satt mig.
Men ändå, forumet och ni människor som skapar och driver den framåt med alla inlägg, stora som små, glädjefyllda och sorgliga, är helt enkelt fantastiska.

Tack alla.
Sov gott
Nykter sedan 7 Juni.
LillPer

Jag har inte ens tänkt på nyår ännu. Jaaaa du, det kommer onekligen bli en liten utmaning. Är det någon gång som man kommer bli ifrågasatt är det nog då. Jaha jaha, dags att fundera ut strategier. Låt oss spåna tillsammans ;)

Jag känner igen mig i nästan allt du skriver. Jag har inte heller druckit ensam eller varje dag. Utan det kan gå veckor mellan men när jag väl festat till det har det gått käpprätt åt helvete på alla möjliga och omöjliga sätt. Precis som du hade jag provat att vara utan A under längre perioder, det funkar ju eftersom jag inte har sug emellan fyllorna. Så jag har fått uppleva vad nykterheten gör med psyket. Klarheten som infinner sig och stabiliteten som är så förbannat härlig. Men ändå har jag fallit tillbaka.

För ca fem veckor sedan så hade jag min sista stora dunderfylla. Med konsekvenser som jag inser kommer vara förödande för mig själv både på ett personligt plan och yrkesmässigt om det skulle få fortsätta För någon gång kommer det eskalera och något riktigt allvarligt kommer hända. Därför beslutade jag mig för att ta en vit månad. Efter det skulle jag fatta ett nytt beslut om hur jag skulle göra. Jag har fortfarande inte förlikat mig med att jag aldrig kommer dricka igen. Ett sånt beslut kan inte jag fatta. Men däremot så har jag beslutat mig för att köra ytterligare fem veckor nu eftersom jag ansåg att en månad var på tok för lite för att kunna distansera mig till alkoholen. När de har gått så fattar jag ett nytt beslut. Det jag kan konstatera nu är i alla fall att jag mår mycket bättre såklart. De senaste dagarna har jag märkt konkreta förändringar i att jag är mer utvilad, uthållig och skärpt. Dessutom har jag inte vaknat upp med bakisångest och när man påminns hur det känns så är lättnaden enorm.

Hoppas du hittar ditt sätt att förhålla dig till alkoholen. Fint att du tar tag i det, skriv och läs. Det finns massvis av kloka individer här som man kan lära sig massor av.

Välkommen!