Senaste kommentarerna i forumet

Hade det inte varit så förbannat kallt så hade jag sprungit ner till affären och köpt snask vid det här laget. Är galet sugen. Men inte en chans i helvetet att jag fryser för lite choklad.

Gick på "en grej" idag och det delades ut öl till alla gäster som anlände. Först tackade jag bara nej men så frågade jag om de möjligtvis hade alkoholfri öl. Och visst hade de det. När mitt sällskap som jag var med såg det så utbrast hon "åh hade ni sån, det tar jag hellre, om det går bra!". Jag älskar att vara en person som inte dricker alkohol.

:) LenaNyman, jag vet att det är att utmana ödet. Men jag klarade det! Efter att jag ätit försvann suget och jag blev åter stark i min övertygelse. Jag kan nog vara bestämd när jag väl bestämt mig... Tack och ha en fin kväll!
Kram till dig

Det fixar inte jag. Har jag upptäckt. Överhuvudtaget fixar jag inte att ha NÅT hemma som kan kategoriseras som alkohol eller "något gott". Jag bara äter och dricker upp det. Så stort lycka till i kväll och nu vet du ju hur du reagerar.

Kram på dig, J!

/L

... till lugnet, ron, tystnaden. Var så galet mycket på jobbet i dag och när man har ont i både mage och skalle känns det på extra mycket. Mitt i alltihop kom Den Hjälpbehövande Kollegan. Nu har jag tagit som regel att vara väldigt återhållsam om såväl mitt umgängesliv som arbetsliv här på forumet (tänk, gud förbjude, om nån duktig på att lägga ihop två och två ramlar över min tråd) men såna här Hjälpbehövande Kollegor finns ju på varje arbetsplats. I alla fall så är den här personen i fråga mycket äldre än jag och har dessutom varit anställd mycket längre så från början tyckte jag bara det var smickrande att hen vände sig till mig om det knasade ihop sig. Men nu! Till saken hör att hen alltid frågar om jag har tid men tar sen för givet att det är precis hur mycket tid i världen som helst jag har till förfogande. Döm om min förvåning när jag kläcker ur mig: "Ja, vad är det du behöver hjälp med NU DÅ!" Trodde jag skulle svimma och bita tungan av mig! Samtidigt. Jag brukar inte reagera sådär alls. Och så får jag på en gång dåligt samvete utav bara sjuttsingen och försöker släta över vilket givetvis bara förvärrar situationen... Men alltså, hur är folk funtade egentligen? Finns där ingen insikt alls?

Och nu när Lucas och jag nyss äter middag så ringer en kompis, jag ser det på displayen, så jag svarar med ett "Lena-mitt-i-maten!". Hjälpte det? Nix. Folk, alltså...

I kväll drar Lucas iväg och blir borta till nån gång i helgen. Nervöst. Men jag tror jag fixar det. Får vara mycket här och tända mycket ljus och tänka fridsamma tankar. 34 dagar nykter ska bli fler dagar nykter.

Kram på er alla! Å smällsmackpuss på pannan!
:)

/L

Oj igår var jag stursk minsann, idag har jag fått kämpa för att inte ta en (eller fler) av de iskalla öl som ligger på kylens översta hylla. Min man och ena barnet är på träning, det andra kollar teve. Och jag lagar mat ensam i köket. Efter en hektisk jobbdag. Ett självklart tillfälle att dricka vin, eller öl om vinet är slut. I en timme och 11 min har jag slagit bort tankarna på den där kalla ölen. Suck, det här kommer bli jobbigare än jag trodde.
Har inte heller bestämt mig ang lördagens hockeymatch med väninnan. Ett par glas kanske? Eller flera. Eller inga glas alls. Fattar inte hur jag inte märkt hur mycket tid av mina tankar som alkoholen ätit upp.

Hej PP! Vill bara tacka för ditt insiktsfulla inlägg i min tråd. Det betydde mycket för mig. Jag har en vän som är insiktsfull istället för full. Ja flera vänner faktiskt. Den senaste månaden har varit tuff för mig. Mannen och jag försöker byta/sälja/deala en stor bostad till två små. Det går inte bra. Var ska jag bo? Ja, just nu i katthemmet, men sen då?

Sen jobbet då? Avskyr det lika mycket som i våras när jag sa upp mig. Sen tog de ju tillbaka mig eftersom jag är en stjärna? Men just nu känns det inte som läge att byta jobb. Överklasstanten är beroende av en fast lön. Sluta leva på mannens. Alkohol går bort men jag har börjat få andra morbida tankar. Funderar ofta om vad livet går ut på? Vad jag vill? En gammal båt låter inte helt fel. Segla bort det onda liksom.

ForeverFia

I yngre dagar (när budgeten var mindre och alkoholhalten inte viktig) Drack jag då och då Campari med Tonic Water eller färsk apelsinjuice. Kanske var en fördrink som man såg som något "för tjejer", och om jag ska vara ärlig var det nog mer min dåvarande hustru som tog den. Jag tog kanske exempelvis en GT istället (med dubbel portion G)
Eller en ganska stark anisette (Pernod, Ricard etc.) Då blev man ju lite yr i bollen, vilket var eftersträvansvärt.

Nu har jag återupptäckt "bittern" den då det gäller att hitta lite goda alternativ i livet. Dock med alkoholfri San Bitter från Bolaget, och juice från Coop. Eller lite Tonic Water istället.

Läskande, bittert, prisvärt och gott. Drog i mig två stycken i går kväll :-)

//PP

En gång var 6e-8e vecka brukar jag jobba hemma. Vilket egentligen innebär att jag håller mailen under uppsikt och sen så kanske jag går och käkar lunch på något närliggande café, sover under dagen och tar det riktigt lugnt. Sen är jag fit for figt igen. Idag hade jag en sån dag och jag känner att det var mycket välbehövligt. I morgon är det nya tag och då ska jag kick ass på jobbet igen. Jag insåg för länge sedan är att jag behöver dessa skolkardagar för att ladda batterierna. Eftersom de är oplanerade så är det en helt annat än att ta det lugnt på helgen, de är ju redan inräknade och ofta uppbokade med annat. Aja, med andra ord har det inte hänt ett dyft idag och därmed har jag inte så mycket vettigt att skriva.

Tack för din kommentar, Jeans. Men, tankarna på vin/alkohol är inte särskilt starka nu, kommer mer som dunster... inte som något sug, i stort sett aldrig när det bara är jag och mannen hemma, eller när jag är ensam, men då och då i sällskap med andra. Typ att socialdricka, som Weekend skrev. Men det har varit lite mer tankar nu runt ett-årsdagen än vad det varit under sommaren eller tidigare.
Men tiden går, och jag inser att det tar tid att få det alkoholfria att vara lika självklart som det som innehåller alkohol. Som imorgon t.ex. ska jag på AW. Även om jag inte har några tankar eller sug efter att dricka alkohol så är det trots allt så att de AW jag varit på och druckit alkohol är mångfaldigt fler än de nyktra. Det kommer att ta tid innan normen är att vara nykter i alla lägen. Eller i de lägen jag känner mig tokstressad av jobbet t.ex, det är så många gånger som jag varvat ner med ett glas vin, och det tar tid att programmera om hjärnan till att andra sätt är det mest självklara. När det känns självklart har jag kanske inte något behov av att vara här längre... men än så länge känns det rätt ok att läsa här lite nu och då.
Ha en bra onsdagskväll alla,
/m

Tack för det du skrev i min tråd. Efter att ha snabbläst din tråd tänker jag två saker: så bra du är, starkt jobbat med ett år utan! och shit vad jobbigt, är tankarna på det goda vinet så stark fortfarande efter ett år!
Det får mig ändå stärkt i strategin att inte sätta målet för långt fram i tiden, att angripa utmaningarna vartefter de kommer.
Ha en fin kväll!

Tack Akvariet för mycket goda råd. Jag köper allt du skriver, min utgångspunkt är samma som din var för 3 mån sedan. Starkt jobbat förresten :) Det knasiga är att idag känns det som att jag inte ens vill dricka på lördag. Jag hoppas att den känslan är lika stark då. Tuggummitricket är bra, tuggar i skrivande stund trots att jag egentligen inte behöver för just nu är jag så nöjd med mig själv som tagit tag i mitt drickande. Bara tredje vinfria dagen men det känns som sedan länge och för evigt på något underligt vis.

Hej Jeans, välkommen hit. Jag har en historia av att ha försökt minska mitt drickande vid upprepade tillfällen under många år innan jag, ganska oplanerat, slutade för knappt 3 månader sedan och inte har druckit sedan dess. Liksom m-m har jag ingen plan, ingen sluttid. Det jag visste när jag slutade var att jag inte trivdes med att jag drack för mycket och för ofta. Det jag vet nu är jag mår mycket bättre nu än jag gjorde då. Just nu är det inte värt att dricka överhuvudtaget för att det finns en risk att jag raserar det jag byggt upp. Så skulle en vinälskande kompis idag komma till stan och vilja dricka och umgås så skulle jag umgås men inte dricka. Min erfarenhet är att det inte är lika dramatiskt för släkt och vänner som det är för en själv, speciellt i början, att säga: "Nej tack". Det är många som tänker som vi, men som (ännu) inte gjort något åt saken.Folk omkring förstår hur man resonerar.

Om du ska sabba din mission och smådricka eller inte kan bara du själv avgöra. Du behöver bestämma vad det är att beroendedricka så du vet vilka regler som gäller, och sedan krävs det en rejäl dos med vilja (viktigast) och en trave strategier (förutbestämda handlingsmönster) som du tar fram när det finns risk att du kommer att bryta mot dina egna regler för att lyckas . Min första regel: "vad som än händer, drick inte" (väldigt enkel, ingen förhandling med mig själv). Den gäller tills vidare. Det finns en del andra regler som jag använt och som kan vara användbara. När man känner sug efter alkohol ska man inte ge efter direkt utan avvakta kanske 30 minuter. Finns suget avvakta en stund till och håll på så tills det försvinner. Jag trycker också i mig mycket tuggummi (mintsmak som går dåligt till öl och vin) och dricker en massa NA-öl.
Min erfarenhet är att det är absolut värst de första dagarna och veckorna. Efter ett par veckor när du börjar etablera din nya vana så blir det lättare.

Det här med att toleransnivån ökar så markant har blivit en tydlig signal för mig att jag är illa ute. Senaste tjejfesten drack jag mest av alla men var långt ifrån den som var mest onykter (i sättet, promillehalten var nog högst på mig). Jag har som du Meredith11 haft kunnat få i mig en Box på alldeles för kort tid. Därför slutade jag köpa boxar och gick över till flaskor. Lite dyrare men lite snyggare tänkte jag :)
På lördag kommer en prövning.min vinälskare vän från annan ort är i stan och vi två ska gå på idrottstillställning och sen ut och prata och umgås. Hon är inte lika förtjust i sport som jag så hon har redan förvarnat om att hon har för avsikt att pimpa aktiviteten med vin innan. Det var jag helt med på, när vi bokade detta. Nu tänker jag på hur jag ska säga till henne att jag inte ska dricka eller ens bara dricka lite! Ni som varit med ett tag, hur jättemycket sabbar jag min mission att sluta beroendedricka om jag smådricker på lördag? Jag inbillar mig att jag skulle klara det, men är ganska säker på att jag kommer bli besviken på mig själv och få ågren dagen efter.

Hej LillaAnna,

Tänkte bara kika in och höra hur du mår och hur det går för dig!

Skickar en kram

Lexi - jag är så själaglad för din skull!

Du är så otroligt modig - du måste vara ordentligt stolt över dig själv! Hoppas att du får riktigt bra hjälp och hamnar i goda händer. Du förtjänar att få må bra.

Stor, stor kram till dig

Har också haft de där drömmarna. Jäklar vilken ångest de triggar igång! Men det är väl det man glömmer när man varit nykter ett tag - alltså vilken ångest man faktiskt hade hela tiden...! Hua! Den kan man ju leva utan, om man säger så...

Kram på dig

Grattis till ditt nyktra år! Fantstiskt bra jobbat!

Det känns så skönt att läsa att det går. :-D

Hinner inte skriva nu men vill bara säga tack för alla inlägg! Stärker och värmer oerhört!
Jeans

Tjenis
Nä...innerst inne vet jag också vart det slutar. Även om man är benhård i början. Har ju visat mig att jag kan vara benhård.
Dessvärre så slutar tankarna med alkoholen på ruset, hur skönt det är att sväva iväg. Finns inget socialt i det!
Hjärnan är programmerad med att alkohol är rus och flykt från nuet, inget annat. Njutning av god dryck är ett svepskäl för att svepa.
Är rätt säker på att lördagsvinet kommer att trigga viljan efter mån-fredags ruset! Trigga längtan till den riktiga helgfyllan på fredag och lördag.
Så jävla dåligt som jag mådde för ett år sedan med all ångest och rädsla kan inte vägas upp av socialdrickande?

Ha det - kämpa på!

Välkommen hit Jeans! Bra att du tagit tag i din situation innan det spårar ur. Jag var ungefär i samma läge som du, fast höll på mycket längre innan jag bestämde mig för att det fick vara nog. Har nu hållit uppe drygt ett år. Har fortfarande inte fattat något beslut om aldrig mer, har inget slutdatum. Jag gick under en period hos en psykolog och pratade kring detta, och fick då rådet att fatta ett "tills vidare" beslut, och om/utvärdera det efter, säg 6 månader. Har det hänt något under den här tiden, har jag lärt mig något om mig själv, eller är det något annat som gör att jag kan omvärdera mitt beslut? För mig har det inte hänt något som gör att jag tror att det skulle gå bättre nu, och jag har sett och lärt mig att jag klarar mig alldeles utmärkt utan alkoholen i mitt liv. Jag tänker därför inte ändra mitt beslut. Fördelen med att inte tidsbegränsa uppehållet har för mig varit att jag inte behöver känna att "om 2 månader får jag dricka...." Det har också underlättat att inte behöva tänka på hur jag skule göra vid jul, nyår, midsommar, AW, jobbfester, kick off mm.
Den tiden har jag istället kunnat använda till, som Berra också skrev, att förbereds mig tankemässigt och praktiskt - vill jag dricka Fanta på parmiddagen eller ska jag själv ordna så att det finns något gott och snyggt i mitt glas också? Hur ska jag berätta - vad ska jag berätta? Ska jag alls berätta?

Lycka till med din resa, även om det är motigt ibland är det helt klart värt det.
/m

Vaknade halvt om halvt upp under natten med en brutal ångest över att jag gjort bort mig på fyllan med jobbet. Hur kunde jag dricka, vad fan hände? Jag är ju vit nu?! Inser att det är min första riktiga fylledröm. Dessa har jag upplevt tidigare och brukar komma efter ett tag när kroppen varit fri från alkohol en tid. Alltid samma visa. Jag gör bort mig på fyllan och sen vaknar jag upp i drömmen och funderar på hur fan kunde jag bli så full. Där och då brukar jag vakna till av mig själv och konstatera att det bara var en dröm. Men den känslan jag har i kroppen då är identisk med känslan som kunde infinna sig när man vaknade och "Vad fan hände igår? Nej nej nej nej!!!" Den lättnaden när jag tänker till mig själv, lugn SL, det var bara en dröm. Du är fortfarande på banan. Så obeskrivligt skönt

Jag skriver helt under vad Steglitsan skrev här ovanför. Om man bara försöker dra ned, så fortsätter man att underhålla suget. Skall inte påstå att det är omöjligt att klara av, men svårt är det att hålla på så i längden. En ordentlig paus kan ge kroppen och hjärnan möjlighet att återhämta sig. Och sedan när man varit vit en tid kan man göra ett nyktert beslut om hur man vill fortsätta.

Själv lovade jag mig 5 månader och har snart klarat 3 av dem, hela tiden observerar jag nya förändringar i hur jag är och tänker. Tror nog att jag kommer att pröva på socialt drickande efter pausen, men säkert är det inte. Det största och skönaste med hur jag tänker just nu är att det inte mera känns farligt att kanske bli tvungen att sluta helt, jag trivs helt enkelt som vit. Tro mig, då jag var där du är nu kändes tanken att aldrig mera dricka som en total katastrof.

Det verkligt farliga med vårt "smuttande" är att vi långsamt men säkert bygger upp toleransen, det behövs hela tiden mer och mer för att underhålla vårt behov och så rullar vi långsamt ner i fördärvet. Om vi inte lyckas bryta.

Har följt denna tråd med intresse, jag har också problem med för mycket, framförallt för frekvent vardagsvin. Som snabbast har jag druckit upp en box på en vecka, och när jag en vardagskväll plötsligt hade slurpat i mig en hel flaska blev jag förskräckt och undrade om jag skulle vara bakfull på jobbet nu. Så visst är det även mängderna som varit riskfyllt stora.
Minns ej vem av er som skrev "finns det vin hemma så dricker jag", men så blev det ju på sluttampen. Inte så att jag drack upp det, men det blev alltid minst ett glas oftast två.
Lycka till jeans med att hitta fram till en lagom vinkonsumtion. Jag önskar väl också att jag ska kunna dricka lagom, får se hur det blir.
Efter tre veckor och två dagars vinfritt är det iallafall just nu behagligt tyst i tankarna vad gäller självförebråelser om alkoholen, liksom vila från förhandlingar om vad jag ska tillåta mig idag, liksom om jag ska köpa en halv flaska eller en box. Att köpa en halvflaska innebär en begränsning av kvällens intag, men innebär ett troligt snart och lite pinsamt återbesök på systemet. Har redan valt att gå till olika system i det läget.

Varmt lycka till på din hälsovandring, Jeans, och tack för att du delar dina tankar. Jag tycker att du som alla andra måste ha rätt att bilda dig en egen uppfattning om, och välja hur du ska hantera din individuella konsumtion av alkohol.

Meredith

Kände mig inspirerad efter middagen med mina två klipport till vänner. Så efter pepp och hejjarop har jag reggat ett par domännamn och skissar på att dra igång ett projekt. Så ADHD-igt av mig (har ingen diagnos men helt säkert en kombination) att helt plötsligt köra igång ngt sånt.