Senaste kommentarerna i forumet

Hemkommen från middag. Vän redan i säng. Jag passar på att få värdefull egentid trots att det är tidig uppstigning inför stundande äventyr.

Middagen gick bra. När vi kom till restaurangen fick vi ett glas bubbel i näven från restaurangen medan vi väntade på vårt bord. I och med att jag inte drack så fick vännen mitt glas. Hon näst intill svepte första glaset, som hon hade längtat efter det. Sen drack hon mitt och till middagen så köpte hon ett tredje. Jag nöjde mig med cola. Inser dock hur obehagligt det är med onyktra människor och hur lite tålamod jag har med dem. Då var hon inte ens full utan lite filad i kanterna bara. När vi kom hem så fick hon huvudvärk och konstaterade att hon faktiskt inte hade behövt dricka det tredje glaset. Jag insåg att det där var jag för ett tag sedan. Antagligen så hade det inte stannat bara vid tre om jag hade varit med på noterna ikväll. Hon uttryckte till och med en önskan om att hon borde gjort som ja och druckit cola eller vatten till middagen. Jag ser även denna dag som en seger.

Skönt att bli påhejad och just detta med sorgen att inte vara som alla andra, den känner jag av ibland. Undrar om människor som är allergiska för olika saker, mat eller pälsdjur, också känner sorg över att inte vara som alla andra? Eftersom jag själv har hund, så kan jag ju glädjas över att jag i varje fall inte är allergisk mot pälsdjur. Det finns så mycket att glädjas åt, så en liten sorg får man också stå ut med.

Att dricka a dämpar ångest, men den skapar också ångest. Du dricker pga flykt känns det som. Fly från sig själv är vanligt. Ta hjälp.

jag bara blir så glad och inspirerad av ditt beslut. Det är där jag står nu, säger min sponsor. Jag måste bli tydlig om jag ska lyckas sluta, tydlig med att jag är en missbrukar, har ett stor problem med alkohol och har slutat. Våga säga det först och främst till min fru, alltså hur allvarligt det egentligen är, och sedan till andra. Det jag kan förlora är bakdörren till att dricka igen, och det sitter väldigt hårt inne att stänga den märker jag. Grattis till ditt agerande!

Låter härligt!

Nu har vi varit i det främmande landet i ett dygn. Vi dricker juicer, äter inhemsk street food, ägnar oss åt people watching och går i affärer. Nu tar vi igen oss med datorer, mail, dusch och högläge för fötterna innan det är dags att ta oss an kvällen. Jag är inte orolig för alkoholen. Nu vore det konstigt OM jag valde att ta ett glas.

Vi har trevlig, pratar massor och skrattar (kul utan stickning, Stingo!) även om jag är ovan av att umgås med en och samma människa 24h om dygnet. Märks tydligt när jag blir lågt-blodsocker-grinig. //Charmtrollet

WTF jag läste just din #395 precis efter att jag dragit runt min kompis hela förmiddagen här i det främmande landet för att leta upp en garnaffär. Måste nog ta och kolla in det där programmen.

Hej!
Jag får tacka så mycket för alla tips och era tankar. Har vuxit upp med mycket alkohol i hemmet och har fortfarande än idag en far som dricker istället för att ta tag i sig själv och sina känslor. Hatar känslan jag har fått angående vinet, känner att den börjar ta över lite väl mycket och detta ska jag ta mig ur. Har tidigare i livet varit väldigt depprimerad, gått på antidepresiva och hos psykolog men lyckades bli bättre, nu lider jag bara av min panikångest, vet inte riktigt vad för hjälp man kan få mot de? Ska först och främs kolla om jag som jag tror kan vara ifrån vinet ett tag, om jag kan då ska de få vara så. Om inte, då borde jag nog söka hjälp, vill absolut inte ha samma liv som i de jag har växt upp med. Tack igen.

....glömde, det var ju sorgen jag skulle skriva om! Jag vill bara bekräfta att sorg är en känsla som kan dyka upp, helt normalt vilket flera tidigare påpekat. Alkoholen har ju varit en vän under så lång tid (även om det är en riktigt dålig polare ;-) och samtidigt är ju alkohol "det normala" i vårt samhälle. Det är lätt att känna sig annorlunda och utanför, att sätta på sig offerkoftan - "varför ska inte jag kunna dricka normalt?". Men, det är bara att tugga i sig och gilla läget - jag är en sån där som är allergisk mot alkohol! Vissa kan inte äta nötter, jag kan inte dricka sprit!

Läste inläggen dina på sista sidan och var rädd att det skulle komma ett bakslag längre ned, men det gjorde det ju inte! Grattis, visst är det en härlig frihet! Det är bra att inte tappa garden, det är lätt att man hamnar i något slags eufori och glömmer bort alla verktyg man fått. Glöm aldrig den här glädjen du känner nu. Livet är ju upp och ned och blir inte per automatik toppen bara för att man inte dricker längre - men men växer varje gång man lyckas hantera en motgång som man tidigare drack på, då kan man klappa sig på axeln.

Alltså, det där är en farlig tanke! Du skriver att du vill sluta, och kan sluta om jag vill, men vad ska man göra då? Ja, det du ska göra då är att lära dig att leva livet med alla de toppar och dalar som finns, lära dig hantera de känslor och rädslor som dyker upp. DET ska du göra.

För ett som är säkert är att där alkoholen till en början ger en lindring mot jobbiga känslor, ångest, rädslor och hemska tankar där kommer den också så småningom att bidra just till allt detta jobbiga. Jag dricker för att jag har ångest och får ångest för att jag dricker. Om jag inte dricker får jag ångest för det. Ta dig ur detta ekorrhjul medan du kan!

Själv sökte jag hjälp för att jag "alltid" mått dåligt och saknade initiativförmåga att göra någonting åt saken. Oftast var jag ett offer, det var ju ofta yttre omständigheter som gjorde att jag mådde dåligt. Att hälla vin på allt det dåliga hade tidigare hjälpt tyckte jag. Eller hade det det? Jag mådde ju fortfarande dåligt?! Och nu mådde jag dessutom dåligt för att jag var orolig för att jag drack för mycket. Just DEN oron är svår att döva med alkohol ;-) Så småningom insåg jag att kanske, kanske, kanske var det så att alkoholen kunde bidra till att jag mådde dåligt?

Nu har jag inte druckit alkohol på över ett år och livet är visserligen ingen dans på rosor men idag har jag styrkan att göra egna val och jag mår fasen så mycket bättre!

Synen.

Ja gud ja. Såg och hörde. Och det är ju sant alltihop.

Vilket av dina sinnen skulle du säga att du använder mest?

Välkommen hit.

Det du skriver skriker självmedicinering till mig. Om du vill, kan du titta på vad psykologen Stefan Sandström berättar om PTSD och beroenden här: http://urplay.se/Produkter?q=Beroendedagen%202014 och fundera om du alls känner igen dig i något av vad han säger (om du gör det, så behöver det inte betyda att du har PTSD, men kanske någon liknande problematik). Jag håller helt med Meredith om att du behöver hjälp, men möjligen mera för att behandla orsakerna till att du dricker, än själva drickandet.

Så har du antagligen genetisk högrisk för alkoholproblem, vilket gör det ännu farligare för dig att fortsätta som nu.

Lycka till! Välkommen än en gång, fortsätt gärna att skriva och läsa här också.

har inga fler ord just nu... bara djupaste djupaste medkänsla. Följer dig i tanken och hjärtat i vingelkrokar och trasseltankar. / mt

Så där kan du inte hålla på! Det blir alldeles för stora mängder vin för att din kropp o själ ska palla. Gå till vårdcentralen idag o be att få en samtalskontakt o hjälp med att sluta dricka vin! En samtalskontakt kan avlasta din ångest och du kan lära dig hantera den.
Även om ångesten skingras av vinet just då, så kommer alkoholen att totalt att ge dig mer ångest istället för mindre.
Genom att ta tag i din situation nu istället för senare så blir det lättare istället för svårare att sluta överkonsumera vin.

Släng den pågående boxen å köp inget mer!

Styrkekram

Såg du redan Stefan Sandström (PTSD och...) Där efter 32 min kom det.

... Min kugggfråga är: "vad gör du för att ha roligt?" Om det då inte kommer något svar, eller "jaa, det är nog väldigt roligt att lösa korsord (sticka, någon;)", så är det pang tillbaka till behandlingen. Vi måste kunna ha roligt, annars blir det bara blaj... (mycket fritt citerat).

Steglitsan fick följa med på min resa nu ska den banne mig läsas en gång för alla. Kram

Jag är för drömsk helt enkelt.
På riktigt.
Oftast är det härligt för det räcker med att titta ut genom fönstret så har jag en rolig berättelse i mitt huvud men ibland blir det bara sorgliga berättelser utan färg.

Kärlek är det ena och det andra är allt det andra.

Och vad ska man göra åt det? Man får uthärda, vänta ut skiten och tänka på att det är övergående. Jag är inne i pms och så jävla förbannad att jag skulle göra mänskligheten en tjänst genom att ta mitt pick och pack och bosätta mig på Ur-Aaaanus. That's my problem. Vad är det som gör att du har pissiga dagar, Ebbis, om du pinpointar lite?

Idag var det frestande tankar efter jobbet att åka via systemet. Meh, man kan ju inte dricka på en vardag, blir nog väldigt segt imorrn på jobbet.
Det hjälpte att mina förbindelser kom snabbt, att jag tjatat så mycket på forumet.

Nu är faran över för idag.

Haft en bra jobbdag, trött men nöjd. Haft mycket samtal idag, mestadels givande o vettiga, och inget alls åt det jobbiga hållet.

Läste delar av Carr i helgen. Han kan tjata den grabben!
Jag gillar hans påminnelse om att alkohol egentligen är äckligt från början, något vi lär oss att dricka.
Tveksam till att det är lätt att låta bli kompensatoriskt översättande av godis till exempel.

Om Carr skulle veta vad jag vet om hans bok skulle jag raskt bli ombedd att läsa den igen, utan att skumläsa massa sidor.

Fy fan vad tufft det är vissa dagar,
inte ens kul.

<3

.