Senaste kommentarerna i forumet

Underbar sommarbild och vemodet när den är förbi...
För övrigt är det fint att kramas under täcket, särskilt när man är nykter och vet vad man gör;) / mt

...stugan stängd för säsongen, en tid för sorg faktiskt...
En tid av förlustelse i sommarvärmen har nått sitt slut, det är igenbommat för vintern...
Jo jag känner faktiskt en typ av sorg, det är ledsamt att behöva stänga den tiden ute...
Soliga heta dagar på bryggan, kalla dopp i havet, svala sommarkvällar med myggen surrandes runt huvudet.
Nattens kung heter fladdermusen och flyger ljudlöst i skimret från havets återspegling av månens ljus.
Korparna som kraxar och skräner i eget majestät i den annars så ljudlösa kvällssolen.
Den blå röken ifrån träkolsgrillen med fotogendoften av tändvätskan.
I den höga molnfria luften ses den svaga siluetten av en havsörn mot den ljusblåa bakgrunden, ett genomträngande iiieeek berättar om dess närvaro, kanske söker den sin maka.
Abborrarna kröker rygg en sista gång i den heta stekpannan innan de ska få pryda en smörad knäckebrödsskiva.
Fingerborgsblomman vajar i vinden i antingen vit eller rosa skrud, humlorna surrar i klockorna frenetiskt efter dess nektar.
Kopparormen snirklar sig genom grästuvorna i vår trädgård, aktar sig noga för skogsmyrorna.
En citronfjärils vingar kommer nerdalande ifrån ekens grenar, en trollslända kalasar på dess kropp.
Nere vid stranden går vågornas skvalp i ett hårdare tempo efter en båts bogsvall som passerade för en lång stund sedan.
En mås seglar förbi våra trädtoppar utan ett endaste vingslag sneglar ner på vår tomt efter något ätbart, längre ut i viken håller hans artfränder på att reda ut en dispyt.
En gammal träeka kuttrar ute på farleden med sin pulserande tändkulemotor, skapar ett V i den glittrande havsytan.
I skuggan av vårat parasoll ligger kanelbullarna i en enorm hög på ett fat, väntar på att barnen ska få syn på dem.
Tillbringaren till bredden fylld med ljusröd saft, duralexglasen staplade i varandra, kaffepannan het av starkt kaffe på en skärbräda av slitet trä.
Svettpärlorna samlas i pannan efter en liten stund i den varma solen utan en tillstymmelse av bris.
Någon tar fram en immig grön glasflaska med kapsyl, kondensdropparna bildar blanka rännilar längs dess sidor.
Pffft hörs det och en taggig metallkapsyl hamnar uppochner på den torra spruckna trätrallen...
-Vill du ha?, frågar en en välbekant mansröst, det är min svåger...
Jag vrider på flaskan för att förvissa mig om att den inte innehåller någon alkohol.
-Javisst svarar jag, vem är inte förtjänt av en kall öl en dag som denna, den är ju så fin...
Vad jag inte säger är att jag minsann heller inte förtjänar morgondagens bakrus, men det vet ju alla om redan i min omgivning.
Jag kan sippa på ölen med gott samvete, den skadar inte med sitt gift i efterhand, det vet jag ju...

Allt detta saknar jag, därför har jag en liten sorg i mitt hjärta.
Desto mer att längta efter, det fina med att bo i Sverige är ju att vi har säsonger, så den återkommer om ett tag.
Men den här tiden är lite otröstligt, just nu ligger jag i min säng och frugan tvingade mig att stänga fönstret.
Ett rejält oväder kom över oss mitt i natten med blixtrar och dunder, och hon som är så nedrans åskrädd.
Men det finns ju fördelar med det också, man får många och långa kramar under täcket, med ett och annat ryck förståss när Tor slår med sin hammare....

Nu är det sovdags, även för nattugglor som mig, om bara paparazzi kunde sluta fota genom fönstret...

Natti!

Berra

Så här får det inte gå till. Jag har spärrat kontot och skrivit en notis i det felaktiga meddelandet så att det inte blir fler missförstånd.
/magnus

I helgen hade jag med mig en stickprojekt som snart är en halsduk till min kompis, han som också håller på att dra ner på sitt drickande. Det var så fint, när det var som tuffast så satte jag mig med halsduken. Grät och stickade om vartannat. Kommer kännas fint att just han kommer bära den halsduken som var min trygghet i en av mitt livs sorgligaste stunder.

Jag har nu börjat ett nytt projekt, även detta en halsduk till en annan kär vän. Det roliga är att det är ett nytt mönster. Kabelmönstrat. Den känslan när man ser något växa fram och framför allt något som man precis har lärt sig. Tillfredsställelse, stolthet och glädje.

Har börjat lyssna på en pod av två tjejer som stickar den heter kort och gott Stickpodden. I alla fall så berättar en av tjejerna att hon började sticka och handarbeta för att bearbeta sorgen efter sin pappa och lillebrors bortgång. Det var hennes sätt att kanalisera ångesten. Det har kommit att bli mitt sätt att kanalisera min sorg av att inse att alkoholen inte är en del av mitt liv.

Tack för delning av bla sockeråterfall. Du är mycket duktigare än vad jag är. Jag har sagt stopp till godis och cola. Däremot har jag fikat... Jag fikar i och för sig väldigt sällan. Äter hellre bröd än bullar, om du förstår hur jag menar. Men det kommer jag nog ta bort i nästa steg. Har i vart fall hållit koll på mig själv, så jag inte börjar vräka i mig wienerbröd eller syltkakor istället... suck! Har ju insett hur den där beroendeströmmen funkar...

Just den där känslan som du beskriver - tennis och ett glas vin - känner man ju igen. Ja, inte tennis förstås. Hatar och titta på ALL typ av sport. Men känslan, ja men ETT glas. Men då VET jag att jag är där igen... Lika bra och inse fakta - det är ingen idé!

Kram till dig

Visst minns jag dig PP! Vad kul att du tittar in här hos mig :) I morgon har jag varit nykter i fyra veckor. Vis av erfarenhet är jag väldigt försiktig och ödmjuk i nykterheten. Jag vet hur snabbt och lätt jag kan trilla dit. Fler och fler i min bekantskapskrets vet om mitt problem och det är för att jag är ganska ärlig om det. Jag försöker tänka ut i vilka situationer och med vilka människor som jag kan få "chansen" att dricka. När jag i starka stunder har berättat för dessa och bett dem att inte bjuda mig på vin, har jag stoppat mig själv. Smart va? ;-) Faktiskt så känns det bra. Jättebra just nu! Lugnt och skönt.

Nu är det intellekt-time, Babeldags!

Så det är bara att kasta upp!

KRAM

... beträffande AAAALLT man (egentligen) booorde ta itu med. Vissa dagar är jag up for it och tänker nu jävlar. Andra dagar är jag bara så jävla irriterad och tål inte ens tänka tanken på att flytta fram mina arma positioner i hälsoträsket. Så är det. Just nu är jag uppe i värsta hormonomställningen eftersom jag slutade med p-pillren för ett par månader sen. Tonårsfinnar; hejsanhejsan igen! Bläh, blök & kräk. (Ursäkta att jag kastar upp i din tråd, SL, ska genast torka upp.)

Men kram i alla fall.
;)

/L

Som jag berättade i ett tidigare inlägg så tog jag ett mindre sockeråterfall i helgen. Jag ville inte skriva om det med tanke på att det kunde kännas som ett hån mot alla som kämpar mot alkoholdemonerna. Men Muris, uppmanade mig ändå så here we go.

Det var inte konstigare än att jag och mamma efter begravningen och eftermiddagen skulle sätta oss själva och prata lite om allt som hade hänt. Vi valde att sätta oss på hennes och min mosters favoritcafé. Mamma ville ha en kakbit och undrade om jag ville dela. Jag hade inte hjärta att säga nej. Åt en bit, inte allt, och så var det med det. Historien upprepade sig dagen efter, delade en lite bit med mamma. Har sedan dess känt mig mer sugen på socker men har låtit bli. Ja förutom en croissant till frukost men det är inte godis, det är ju smördeg. Hahahahaha. aja jag var väl medberoende i helgen. Jag kan inte säga att jag ångrar det överdrivet mycket idag. Det fick bli så. Så länge jag håller mig på mattan framöver, vi får väl se hur veckan artar sig.

I eftermiddags blev jag bjuden att hänga på och se finalen av Stockholm Open. Hon som bjöd med mig är en bekant som har klara alkoholbekymmer och det var nästans så jag tackade nej eftersom hon redan såg såååå framemot eftermiddagstennis med ett glas vin. Men jag sa ja, jag gillar ju tennis och jag vill ju inte begränsa mig pga alkoholen. En halvtimme innan kom jag på att jag inte dricker alkohol. Nu har det gått över en månad sedan jag drack så det känns i huvudet som att "vaddå ett glas vin det kan jag ju ta, inget kommer ju hända". Nej inget skulle hända idag, för det hade stannat vid ett glas, men kanske inte på tisdag, onsdag och torsdag som skulle bli en naturlig följd på ett enda glas. Jag började dessutom fundera på VEM som egentligen skulle behöva få veta något. Och då tänkte jag på forumet, hahahaha. Jag kan inte med att ljuga för er. Eller för mig själv för den delen. Så jag tog bubbelvatten, hon tog vin. Inga konstigheter och inga följdfrågor. Jag är glad men rädd över att jag börjar se lite avmätt på nykterheten.

Och tennisen då? Jo det blev en rysare och avgjordes i tredje set. Tyvärr förlorade min favorit men han kommer igen.

KONSTÄREN menar jag!

STÄNG OMEDELBART NED KONTOT FÖR KOSTNÄREN !!!

jag har inte skrivit detta. Fy faan vad gör man.
Konstnären

Din fru får välja om hon vill vara en del av problemet, eller en del av lösningen.

På riktigt. Det är mycket större tröskel att hämta från systemet än att öppna en flaska hemma.

Många bra åsikter och synpunkter det vill jag tacka för.
Och ni har ju egentligen helt rätt, om de inte accepterar mig ändå är de ju inga riktiga kompisar. Sen gäller det bara att jag vågar....

Nä vi har hemma. Min fru dricker fre, lö och ibland ett glas på söndag. Men inga mängder mer än några gånger per år utanför hemmet.

Finns det alkohol hemma hos er? Det verkar viktigt för din fru att du inte dricker. Då kan du nog ställa krav på att det inte skall finnas alkohol hemma hos er, eftersom det gör svårare för dig att inte dricka. Hon kan dricka utanför hemmet, om hon vill.

Eller gick du hem via systemet?

Hej och välkommen hit! Håller med om allt i samtliga föregående inlägg och behöver inte upprepa ;-) Men en annan sak. Det är ofta de som tjatar mest på en att man ska dricka, som också har problem eller begynnande problem med alkoholen. Om någon då slutar, så blir det obekvämt för dem också. Då kanske man behöver reflektera över sin egen konsumtion och det är obehagligt. Så länge "alla andra" dricker eller tom dricker mer, blir ens eget drickande legitimt. Fundera alltså på om du vill hjälpa polarna att slippa ta tag i sina problem, genom att själv hälla i dig för mycket.

Kan också tillägga att antidepp och alkohol INTE är en bra kombo. Been there, done that!

Lycka till och fortsätt gärna och skriv här. Det har hjälpt och hjälper många!

Vilken bra fru du har. Du ska vara glad över henne!

Jag tror att så länge man inte ger upp inför alkoholen, erkänner att man inte klarar av det - utan går omkring och tror att man kan hantera den - finns risk för återfall. Livet blir ju jäkligt jobbigt om man å ena sidan ska låta bli något, men å andra sidan tror att man egentligen inte behöver låta bli. Man håller upp, blir trygg, "glömmer bort" hur det var, tror att det är lugnt och riskfritt, prövar lite, det går bra, det går säker bra ett tag, men sedan sitter man där igen... Det är väl därför det är så svårt att lägga av.

Om man jämför med en nötallergiker. Hen prövar väl inte lite ibland om hen vet att man kan dö. Då skulle alla tro att allergikern var helt korkad som vågade riskera livet på detta sätt, istället för att acceptera att det inte går. Men om vi med a-problem vill pröva lite, så är det väl samma sak? Är vi inte helt galna som tror att det ska gå bra? Vi riskerar också livet.

Jag var själv väldigt nära att ramla dit förra veckan. Men det som Mic skrev i Berras tråd hjälpte mig faktiskt. Har du läst det? Ursprunget till kommentaren finns i LillPers tråd där Mic är så glad över att han känner att han kan dricka normalt igen. Det går någon månad och sedan skriver han i Berras tråd om hur det gick. Hans delning av sina erfarenheter hjälpte i alla fall mig väldigt mycket.

Har du läst din tråd från början på länge? Gör kanske det. Du är så himla motiverad och inspirerande. Kanske något som du kan plocka fram igen när det blir jobbigt?

Kram till dig

Drack 1 öl och 2 glas vin idag efter jakten och innan min fru kom hem, vad var skillnaden denna gången?
Hon kom på mig! Jag ljög och sa att jag inte druckit, hon sa:
- hämta alkomätaren då!
Smart X2 calle, dricka + ljuga om att man druckit... Sjukligt sexigt faktiskt...
Klarat så "länge" nu igen... Men idag blev det slut på det.
Dock grymt bra att jag blev påkommen. E det min innersta vilja detta valet? Ja, det är det. Varför lurar jag mig själv då? - för att jag tror att jag kan dricka normalt.
Varför kan jag inte det då? För att det exkalerar och kommer sluta med ett helvete. Varför blir det ett helvete? Jo för att min innersta vilja är att vara lycklig i en lycklig familj. Skärpning Calle.

Välkommen.

Vet dina kompisar att du medicinerar, eller kan du berätta det för dem? I så fall har du ett bra argument att hålla mot kompisarna, säg bara att din medicin och sprit inte går bra ihop. Enligt det du skrev, så är det helt sant och förhoppningsvis får det kompisarna att tänka efter, före de försöker få dig att supa.

Jag gjorde samma sak som du. Jag fick ultimatum av min fru och jag slutade tvärt. Jag går på as vilket är en bra sak att göra. Skäms inte för det, du träffar människor med samma bekymmer som dig. Lycka till och fundera på det.

Som Villmåbra säger du måste göra det för dig själv. Om nu dina vänner är så elaka och pikar anser jag att det inte är vänskap på så hög nivå. Jag skulle visa min stolthet att inte dricka. Alkoholen är ju ett cancerframkallande nervgift så det borde vara onormalt att dricka och inte tvärt emot. Om du nu gör uppehåll kanske du hittar andra sysselsättningar än att just dricka. Vad väljer du? Att fortsätta dricka, må psykiskt dåligt av det och riskera din sambo och att hamna i ett djupare missbruk! Behålla din sambo, må bättre, ha ett liv du styr över? Valet är lätt men jag vet av egen erfsrenhet att göra det rätta valet är fan så mycket svårare. Lycka till.