Senaste kommentarerna i forumet

Jag återkommer ofta till Per Holknekt som var nykter i nästan 10 år då han bestämde sej för att dricka vin. Trodde att han klarade det och sen söp han ju bort både äktenskap och karriär. Ok, han var otrogen men det var ju efter att han börjat dricka igen och tappat omdömet. Vi kan väl ta lärdom av det, en som dricker på missbrukarens sätt kan inte lära sej dricka moderat. Acceptera att det är så och slipp tankarna på det.

Lykke Li & David Lynch - I'm waiting here.

Känner igen mig i mycket vad du skriver Fylle-Fia. Själv har jag nog i hela mitt liv varit konflikträdd, hållit god min, varit "duktig", näst intill perfektionist, aldrig göra fel, vara trevlig mot allt och alla. För att orka med detta "spel" har allting dövats med A. Därefter kommer ångesten för detta och man är rädd för att "bubblan ska spricka", vilket leder till att man blir ännu snällare och trevligare mot alla.

När man då inte längre dricker finns inte det där ständiga dåliga samvetet och gamla lagrade aggressioner kommer upp till ytan. Det kan ge sig många uttryck. Man retar sig på folks beteenden, tycker att vissa är idioter mm. Jobbigt, jobbigt men kanske inte så konstigt. Tänk om man får uppleva den dagen när man känner en sorts inre ro och kan ta folk och situationer utan att bry sig för mycket. Man kan inte älska alla människor men jag antar att man inte behöver låta sig påverkas negativt av de individer man har svårare för.
Allt gott/Tjalle

Hej på er. Jag känner mig efter omständigheterna helt OK. Jag är så tacksam över att jag reagerade någorlunda i tid den här gången. Vid tidigare återfall har det varit betydligt värre och jag har druckit både på dagar och kvällar tills jag inte orkat längre. Den här gången var det som om jag hade någon "broms" i hjärnan och jag släppte inte taget helt och hållet. Detta har också gjort att jag inte blev lika psykiskt och fysiskt nedbruten som tidigare.

Jag försöker dra lärdom av återfallet och jag "kör på" som jag gjorde under mina drygt tre vita månader. Nej, Lill-Per; jag ska undvika att lukta på vinkorkar i fortsättningen. Ett ganska idiotiskt beteende och det är nästan som att be att återfallet kommer.

Konstnären, jag är oerhört imponerad av dina 14 månader. Har säkert berättat om det tidigare men en gång i mitt liv var jag nykter i nästan 20 månader. Trodde att jag var helt säker men ett återfall kom som blixt från klar himmel och jag föll. Den gången också en kombination av "olyckliga" omständigheter. Influensa på gång (tyckte synd om mig själv), storhelg, långledig, mm. Det visar kanske att även om allt blir lättare ju längre tid man är nykter kan fortfarande faror lurar runt hörnet (åtminstone vad gäller mig). Jag måste säga att jag dock tycker du, konstnären, känns väldigt stabil. Det gläder mig och inger mig själv mod till att gå vidare.

Idag har varit en stabil dag och jag kämpar vidare i min envisa kamp.
Trevlig kväll/Tjalle

och Antabus är ju ändå bara fejk.
Hoppas du förstår hur jag tänker?

Jag tycker att antabus är bra om man ser på alternativet men det vet ju alla att det inte är en hållbar lösning.

Fan, du känns låg och jag gillar ju dig så jag önskar att jag kunde ja, hjälpa dig.

Du har verkligen hjälpt mig.

Jag tycker att jag får biverkningar, magen, hyn, är inte säker dock. Är nog läge att diskutera mitt läge med en läkare snart.

Något i dina texter fastnar hos mig. Du har en insikt som jag önskar att jag hade när jag var i din ålder. För mig tog det många år att inse att det var alkoholen som gjorde att jag mådde dåligt. När jag var yngre var det inte lika lätt eller "oskämmigt" att söka hjälp för depression. Jag var över 35 när jag äntligen sökte hjälp för att jag mådde dåligt och för att jag "kanske drack lite för mycket". Hade turen att komma till en läkare som nog tyckte att jag var deprimerad och behövde medicin men menade på att medicinen inte skulle ha någon positiv inverkan på mig så länge som jag drack som jag gjorde. Tanken hade nog också slagit mig att det kanske, kanske var alkohlen som gjorde mig deprimerad? Alkohol har ju alltid funnits i mitt liv, och jag har mer eller mindre alltid mått dåligt! Kunde det finnas ett samband?

Idag har jag inte druckit på över 1 år och 9 månader. Alltså, livet är ju inte lätt och är verkligen inte kul varje dag. Men jag mår så mycket bättre! Jag kan hantera livet på ett helt annat sätt idag och jag behöver inte alkoholen för att stå ut. Livet skall levas, inte överlevas.

Om du är kvar i Stockholm i eftermiddag så vill jag tipsa om Vasagruppens AA-möte klockan 17.00, karlbergsvägen 32B i Vasastan. De brukar vara bra, fullt med alla möjliga bra människor och man får gärna bara lyssna! Sköt om dig, kram

Va nykter !!!!!
Avstå !!!!
Jag får ont i magen bara att tänka att min särbo som planerar att klara sig nykter till Nyår och sedan börja dricka igen ...........:(
Lägg ner SL !!!

Sitter på tåget mot Stockholm men skakiga händer och skakiga ben. Känner mig tom. Känner mig otillräcklig och ledsen. Känner kärlek till alla runt omkring mig, och sorg för att det känns som att jag vill ge mer. Vill älska någon, trots det var det vara några veckor sedan jag och min pojkvän sedan ett år tillbaka separerade.

Jag skrev till ett annat ex igår och han frågade varför. Jag vet inte. Vi pratade och allt kändes bra, men nu känns det bara som att mitt liv gått in i en loop. Som att jag erkänner mig besegrad att accepterar att jag är på botten igen. Går till honom för att jag vet att han har varit där, och för att vi gjort det här förr. Om vi följer samma mönster så väntar en tid av längtan, kärlek och krossade hjärtan. I den ordningen. Vi är inte bra för varandra. Känns som att jag är i ett limbo och en stadig väg utför i alla fall är en riktning. Även om den är i fel håll.

Tar ett djupt antag och till och med andningen är skakig. Lyssnar på Asha Ali. Fryser. Slår hårt på tangenterna. Pulsen smattrar i halsen.

När tåget kommer fram måste jag prestera. Och jag måste göra det utan att dricka alkohol. Jag ett litet torrt höstlöv som darrar på ett naket novemberträd. Snart måste jag släppa och det känns inte som att jag kommer att klara av det.

Jag är en helt vanlig tjej. jag är varken rockstjärna eller nåt annat kreddigt. Jag är väl i en ålder och i en bransch (media) där det är mycket utgång, mycket nätverkande och mycket alkohol. Jag vet inte hur jag har råd, men jag har inte så mycket utgifter, och det enda jag gör när jag inte jobbar (vilket jag gör ganska mycket) är att jag går ut. Det är det jag lägger pengar på.

Jag tror att första steget måste bli att berätta för de närmsta. Jag har inget problem med stolthet och jag är rätt säker på att de har jag omkring mig kommer att tycka att det är bra, utan att döma mig. Men om jag berättar finns ingen väg tillbaka, då kommer de att hålla koll på mig.

Aeromagnus, jag förstår ju att alkoholen är en väldigt kortsiktig lösning, men det är likväl en lösning, för stunden. Och jag vet inte om jag pallar att deala med allt. Men det är ingen ursäkt, jag vet.

Sedan jag blev medlem här har jag tänkt varje dag att nu, nu räcker det, men jag har uppenbarligen svårt att stå emot när det kommer till kritan.

Tack för era svar.

Två månader har passerat och jag är nu inne på sista veckan innan jag återigen ska fatta ett beslut om hur jag går vidare i min nykterhet.Andra månaden har gått mycket snabbare än första, och det känns som att det var precis nyligen som jag fattade beslut om att avstå helt. Jag vet ju vad som är rätt, vad jag borde göra. Är det nu jag säger att jag ska hålla mig nykter till årsskiftet? Det är ju inte mer än en och en halv månad dit. Men det låter så stort. Vara nykter till årsskiftet. Ja så får det bli. Läskigt som fan.

Fast vad är det som är läskigt?! Att jag inte får dricka champs på nyår? Lägg ner SL!

Min första tanke var, hur har du råd???? Skit i pengar egentligen men du har ju ett beroende det kan vi nog slå fast. Det finns en enda positiv biverkning med alkohol och det är en flykt från nuet och det är vad du skriver om avslappning, inte tänka på bekymmer. Detta är en kortvarig positiv del med alkoholen. Kan du ge några långsiktiga positiva saker med att dricka???................................................................................................................................................................................................................... Ser och känner hur du tänker. Kommit fram till något?????????????????????????????????????????????????????????? Nej tänkte väl det :) det finns inga långsiktiga fördelar, bara nackdelar. Taskig häls, taskig ekonomi, dina kompisar överger dig till slut, förlora jobbet, ångest, depression, skuld, skam, din partner drar tja jag kan hålla på ett tag till. Du är inte ensam min vän, många av oss resonerar precis som du gör. En hel del som dricker kan sluta med anti-depp medicin pga alkohol ger ångest, den skjuter bara upp ångesten tills man slutar sedan blir ångesten värre. Du har en klar abstinens också eftersom du känner att du måste dricka varje dag nästan. Om jag vore i dina kläder så skulle jag försöka att hålla upp en vecka och inte dricka alls. De första dagarna är värst men sedan blir det lättare. När det gått en vecka och du lyckats håll upp en vecka till, ta sedan två veckor. Du kommer ganska snabbt att inse alla fördelar med nykterhet. Skulle det inte gå bra så finns det hjälp. AA är en suverän mötesplats där ,man kan prata om sitt problem utan att få moralpredikningar. Det är helt vanliga människor som du och jag men som fallit offer för sjukdomen. Du har ju faktiskt klarat av det svåraste, att inse att du har problem och det är den svåraste nöten att knäcka. Ojdå mitt inlägg blev lite långt och kanske innehåller lite pekpinnar, men jag är ju lärare i mitt yrke.

Jag tror inte du har något att förlora (mer än lite stolthet kanske) på att berätta för familj och vänner om din situation. Vad som ibland kan ske då är att de försöker släta över och vips är man där igen. Varför det sker tror jag beror mycket på att de upplever att man överdriver eller vill vara "snäll". Samtidigt kan ingen annan utomstående förstå eller veta hela bilden så som du gör.
Det verkar som du lever i sus o dus med folk som vill bjuda på alkohol dagligen. Är du rockstjärna, månne?
Om man berättar gör man det samtidigt svårare för sig själv att dricka och det är ju oftast bra.
Kan du på något vis komma ifrån drinkmiljöerna? Ingår det i jobbet?
Ta hand om dig.
LP

Tror att jag ska berätta för min familj och mina vänner hur det ligger till, så att jag inte utsätts för det här vardagsdrickandet i samma utsträckning. Blir på riktigt bjuden på alkohol nästan dagligen som det är just nu.

Hej där. Nej, det där var vad jag drog i mig själv. Förutom vinflaskan som vi delade. Det känns..... som att det är sån jag är. Jag är för svag för att motstå och har fruktansvärt dålig självdiciplin. Jag vill vända men jag tänker typ "jag har ju tagit tag i det, jag har reflekterat över det, jag slutar i morgon" och så blir det varje gång. har bokat en tid hos en läkare i slutet av månaden. I kväll har jag lovat att gå på ett mingel som min kompis håller i, massa folk man inte känner och massa prestationskrav och bubbel till det - vet ju hur det kommer att sluta. Men det lär väl finnas ett alkoholfritt alternativ, ska försöka hålla mig till det för just nu känns allt skit.

Skönt att höra av dig Fia.
Jag är också väldigt arg och frustrerad emellanåt. Jag går just nu med känslan av att vara verkligt vilsen. Jag vet inte vad jag ska förvänta mig av livet. Varje dag blir förutsägbar och den ena lik den andra.
Kanske man vaknat upp och finner att detta är livet? Ibland hur jävla trist o konstigt som helst.
Rentav Meningslöst.
Men så glimtar det till och allt är skönt igen.
Jag känner ett stort behov av att säga sanningar men är ofta för feg för att göra det och då går den kraften liksom inåt och skadar mig själv istället. Jag vill säga mina sanningar!
Tror du folk runt omkring dig upplever dig som en bitter bitch?
Det är lätt att kränka människor i Sverige.
Kram till dig.
LP

Tack PP. Tack för att du ser den lilla människan bakom bitchen. För jag har blivit en bitch på något konstigt vänster. Höger? När jag väl nyktrade till tycks sanningarna bara trilla ut. Jag säger saker till mannen och på jobbet. Saker som FylleFia aldrig hade nämnt eftersom hon var orolig att bli genomskådad själv. Nu tycks allt legalt och andras känslor inför mina sanningar egalt. Fast riktigt så är det ju inte. Jag vill inte såra men ändå sårar jag eftersom jag själv har ont. Någon som känner igen sig? Någon annan som blivit mer arg när alkoholen försvann? Missförstå inte. Jag vill aldrig tillbaka till FylleFia men kanske en smula tillbaka till leva-och-låta-leva. Det var skönt att inte bry sig. Nu ger jag de rumänska tiggarna pengar. Varför känner jag mig så skyldig? Någon annan? Så arg?

FiestyFia

Mmm.
Varför slutade du med Antabus?
Jag kan inte så mycket om just Antabus men vet många som tagit det i perioder.

Hoppas du mår ok nu. Jag tror att vid ett återfall har hjärnan och planeringen funnits där ett tag innan man agerar. Som du vet provade jag nog ett tiotal gånger och alla gångerna slutade på samma vis. Det ska erkännas att det gick ett par gånger med ett par glas vin. Men sen gled jag in i missbruket igen och kunde inte få nog. Nu äntligen vet jag efter 14 månader att jag inte kan och att jag aldrig kommer att kunna. Visst är det en sorg men den är oxså en sanning som jag nu tar på fullaste allvar. Måste lära mig att äta långa middagar och njuta, nu blir det snabbt och hafsigt, ska bara bli någon slags bukfyllnad.
En dag i taget Tjalle och det kommer att gå bra
Fin onsdag till dig
Konstnären

Jag ska försöka regruppera, tala förstånd med mig själv, söka motivation,
.......

Lexi!

vad kul att höra av dig! Ja, skiter sig allt får jag åka till Birmingham för att sluta dricka! Vet inget om kurserna i Sverige när det gäller rökning, det är förstås skitviktigt att det är riktigt duktiga kursledare om det ska funka.
En vecka rökfri ska räcka för att du klarat över dig gränsen! Move on, verkligen. Nu finns inget lyckligt rökande att återvända till.Blev så glad när en killar jag peppar med Carrs böcker nu har slutat i mer än en månad, han är ca 65 år och så glad över att han äntligen lyckats.
Kram

listor, borde börja sätta upp dem överallt!

Hur mår du?
Vi ska inte lukta på vinkorkar du o jag för det kan bli lite jobbigt då.
Har du haft en bra dag?
LP

En kort hälsning till alla som lyckats, kämpar, faller, tvekar, önskar, hoppas, gråter.
Ta hand om er.
Vi klarar det tillsammans.
Sov gott.
LP