Senaste kommentarerna i forumet

Roligt att läsa att det går bra på resan. Låter lite häftigt att åka iväg sådär. Och lite jobbigt. Komma varandra nära på både gott och ont, hinna prata, komma så långt i samtalen att de där lite svåra sakerna, som gör lite ont att peta i, hinner komma fram och avslutas. Låter som ett bra tillfälle att hinna reflektera över både det ena och det andra, och att ha lite roligt på köpet :) Ha en bra resa och det finns inga futtiga nyktra dagar.
/m

Även jag vill önska dig välkommen. Din situation låter (som ovanstående skrivit) besvärlig, låter som att det finns mycket att jobba med. Jag tror att det är superviktigt att du fortsätter med de professionella kontakter du har och att du verkligen tar en dag i taget. Och när får man motivation? Ja, säg det... Vissa dagar håller vi uppe med hjälp av motivation, och vissa med bara vilja, eller genom att gräva ner oss i soffan och vänta på att dagen tar slut. Åtminstone till en början.
Lycka till på din resa.
/m

Ja, intressanta funderingar. Räcker hjälpen vi tagit av varandra här? Jag vet inte heller ibland. Jag gick ju några månader hos en terapeut och fick bra verktyg med mig därifrån, men den stora hjälpen har jag fått härifrån (och från mannen såklart). Vet inte om det varit annorlunda om jag tagit hjälp från AA. Men den stora poängen är ju ändå - hela tiden, att man måste själv vilja. Vill man inte gå på AA-möten så är ju inte den hjälpen heller bra. Vill man inte gå in på forumet och läsa är inte den hjälpen heller särskilt effektiv. Det är väl därför vi fortfarande hänger här - vi vill ha hjälpen och stöttningen vi får av varandra. Forumet är ju ett bra exempel på när summan av helheten blir större än från varje del, om du fattar...
Det viktiga är väl att inse vad som krävs för att minnas, och att fatta ett nytt beslut varje dag om det behövs.
Ha en bra kväll
Kram m

Testade att lyssna på Stil men det var nåt med buffringen som tog för lång tid... Hur som helst är det underbart med nya intryck och ska ge Lucas i uppgift att lösa "bufféproblemet". Kram på dig!

Jag har alltid mina tentakler ute. Känselspröten vajar. Sonderar hela tiden terrängen. Det slår mig att medan jag gör detta så jämför jag mig också hela tiden med andra. Har "andra" bara antydan till en kvalitet jag själv saknar eller eftertraktar så dras cirkusen i mitt inre igång. Vilken otjänst jag gör mig när jag håller på så! Rätt vad det är slår jag på mig själv för att mina solbrillor inte ligger prydligt i en låda avsedd för solglasögon. Jag får dåligt samvete för att jag inte springer Lidingöloppet och avgår med segern. Den här observationsförmågan jag har, i kombination med känselspröten och tentaklerna, gud alltså...

Det är svårt att lägga fokus på sig själv när man är en ständig nattvandrare.

Men jag är något på spåren. Det lönar sig ibland att ligga hemma i höstinfluensa.

~

... så är det den här inre stressen, konflikten, frustrationen, hela den här KONKARONGEN av otillfredsställelse som gör att jag tar till allt jag tar till för att få en stunds vila. Herregud. Jag skulle lika gärna kunna dansa i kulregnet från Wild Bill Hickoks Colt.

Ja, jävlar, en sån röra. Tycker du är fantastisk. Du redogör så klokt och insiktsfullt och du verkar också vara en person man fastnar för. Annars hade du väl aldrig haft det stöd du haft runt dig?

Hur får man viljan? För min del tror jag det bara "hände". Plötsligt var det bara så att nej, Lena, dags att testa non-drinking. Men inga högtflygande planer! Usch nej. Bara en dag, om ens det, i taget. Myrsteg. Och sen tror jag att man måste ha nån slags självbevarelsedrift nånstans inom sig. Nånting som säger en att man är värd bättre. En liten aning av det bara tror jag kan räcka för att ta det här klivet.

Och sen, när det här klivet tagits, så tror jag att ... ja, i alla fall var det så för min del - jag upptäckte att jag kan påverka och förändra min tillvaro. Jag märkte att det faktiskt är jag själv som sitter där i regissörsstolen, med taktpinnen, med manus och allt. För jag har också tagit hjälp tidigare. Men då var det som att jag ännu inte var redo för att göra jobbet själv. På nåt sätt ville jag att nån annan skulle göra det, för jag hade ju i alla fall sagt att jag behövde hjälp, minsann. Det kan kännas så jävla tungt och tråkigt och övermäktigt - men på nåt sätt, plötsligt var jag bara där.

Hoppas du skriver mer här. Välkommen, riktigt riktigt varmt välkommen hit! Jag gillar dig redan.

/Lena

Har legat ända till nu, med huvudet insvept i grönsnorsörjig bomull. Tänk om tankarna kunde kollapsa också, det hade varit välgörande.

Att aldrig vara nöjd. Att alltid måsta vidare. Att slå på sig själv om man gör det. Att slå på sig själv om man inte gör det. Fan, det är ju nåt fel nånstans.

Jag önskar att jag vore en gammal farbror med pipa och vedkamin och gungstol och Que Sera-inställning.

Kanske är det så att vi jobbar med alla medel på vår egen nykterhet och att engagemanget i den (och även andras problem här på forumet) gör att vi riskerar att bli lite utmattade? Känner igen det du skriver att det nästan varit som ett heltidsjobb, och visst hade även jag trott att allt nu skulle vara som att sväva på rosa moln ;-)

Kanske tycker du det är svårt att berätta hur du tänker kring ditt medberoende till Gagarin och vad det gör med dig/er? Du skriver "nog om det", och att du hoppas på att tron på hans nykterhet ska komma tillbaka. Det är verkligen näst intill omöjligt för mig att försöka rikta några råd när det kommer till hur du bör hantera det. Skulle vara intressant att läsa om hur du ser på framtiden och vad vilka saker du tror att du nu behöver förändra?

När jag funderar på min egen resa så har jag vid flera tillfällen läst att man bara lyckas om vi tar hjälp. Nu har åtminstone inte jag tagit någon större hjälp utan klarat mig i snart ett år på ren och skär "envishet". Naturligtvis kommer då tankarna upp till och från om det är någon pusselbit som fattas? Hade det kunnat vara ännu bättre om jag gjort annorlunda? Har jag missat något för att detta ska bli riktigt riktigt bra?

Kanske är det lite så med dig med och vad ditt medberoende innebär? Är det så att du behöver träffa och prata om detta med någon som kan medberoende?

Styrka till dig din gamla kämpe! ;-)

//PP

Jag har nog tappat både gnistan och mig själv i all turbulens som varit. Det har ju varit ett heltidsjobb att jobba med sig själv för att hålla sig ifrån A. Sedan på det åka berg och dalbana med mannen. Begriper nu att detta är kroppens reaktion på detta. Har väl inte precis varit rädd om mig själv utan fokuserat på att mannen ska bli nykter. Har tappat tron men jag hoppas den kommer tillbaka. Borde ju vara lite nöjd nu utan A i hemmet, men det är jag inte. Tror att jag får förändra en del saker igen, om jag bara vetat vad A skulle förstöra i mitt liv hade jag aldrig tagit första glaset någonsin. Har ju inte druckigt på 13 månade nu, jag borde ju sväva på små rosa moln nu, men icke. Det värsta av allt är att Gagarin klarar detta själv. Nog om honom. Visst är kampen ojämn, men vi har ju övetaget om så bara idag. Vad som än händer idag ska det inte dövas med A.
Fin måndag pp
Konstnären

Klokt? Vete tusan. Du ska veta att det är mycket ofta det flyger minst sagt okloka tankar genom huvudet. Så sent som ikväll när jag satt i bilen på väg hem. Tanken kom helt utan förvarning. Kände plötsligt en lust att känna av berusningen igen. Kanske berodde det på att jag lämnat mitt barn och var lite sorgsen på grund av det. Den typen av tankar lyckas jag idag mota bort ganska lätt, men uj vad jag avundas de som aldrig tänker så! Många inlägg i dagarna som berör och gett mig mycket att fundera på. Själv fick jag en riktig dipp efter cirka 3 - 4 månader. Från att ha levt med att vara fantastiskt nöjd med mig själv rasade allt ganska snabbt i botten. Tappade helt plötsligt gnistan och förståelsen för vad jag höll på med. Då återgick jag till att ta beslutet från dag till dag. Att läsa att andra gör på samma sätt underlättar faktiskt.

Det är det som jag tycker är så fint med forumet. Det finns alltid någon som befinner sig i en fas som vi kan spegla oss i. På det sättet finns hjälp att få. När vi är svagare eller till och med faller, så kan det hjälpa andra. Så även de inläggen är värdefulla. Jag har själv varit där med. Läst i månader utan att skriva för jag har inte klarat att vara nykter. Kände då att jag inte "förtjänade" att skriva och göra försök efter försök. Men så är det inte, det ser jag annorlunda idag. Det är en stark motståndare och det är ingen skam att kampen är ojämn. Läste att det är det en kamp vi kanske inte kan vinna. Men kanske kan vi acceptera att vi förlorade kampen, och ändå gå vidare? Kanske kan hålet i oss på sikt fyllas med något nytt?

Tiden gör nog sitt. Imorgon tycker jag vi noterar ännu en alkoholfri dag i protokollet.

//PP

Inser att jag blir så ivrig när jag skriver om dessa saker att jag ibland stannar upp skräckslagen direkt efter att jag tryckt på "Spara". Tänk om jag i all hast råkat skriva mitt namn eller annat utlämnande- Ho ho ja ja.

Nu vet jag inte var du bor eller om du gillar konst. Men på Moderna Museet pågår just nu en utställning som jag har för mig öppnade i lördags. Där bland annat den amerikanska konstnären Jeff Koons ställer ut, jag tror till och med att han var i stan till vernissagen. Hade jag inte haft den där jobbjippot så hade jag sett till med armbågar och vässat munläder sett till att ta mig in på den. Men nu ser jag istället mycket fram emot att gå och se utställningen. Det har jag längtat efter sen ett par månader då jag fick nys om detta. Jeff Koons beskrivs ofta som nutidens motsvarighet till Andy Warhol så det kommer ha varit stort att ha sett hans verk inte bara i Sverige men under hans livstid.

Det får vara Steglitsans kulturtips för idag :)

Sen tycker jag att du ska titta på senaste Babel, allt är inte bra och jag tittar inte alltid på programmet. Men de tar upp årets nobelpristagare och Sartre då. Resten verkade mina öron stängt av på för jag minns det inte.. :)

Det gör jag så gärna LN. Du kommer säkert att hinna med Steglitsan innan jag hunnit öppna första sidan. Det skulle ju blivit mitt stora höstprojekt men så kom virkningen ( och nu stickningen!! ) i vägen.

Men ett tips som jag gärna delar med mig av är radioprogrammet Stil i P1, de lyssnar jag på som podversioner när jag går till/från jobbet och/eller när jag stickar. Jag har lyssnat på långt ifrån alla men av de senaste avsnitten som jag har betat av så gillade jag avsnittet som heter Hotell Rydberg. Det är som ett härligt glossigt magasin med vettiga reportage om saker som man blir sugen på att lära sig mer om. ÄLSKAR! Dessutom handlar avsnitten långt ifrån enbart temat utan de hittar spännande sidospår som de djupdyker i. Det går sällan ett avsnitt utan att jag googlar vidare på något som jag blir lite mer nyfiken på och det måste ju vara ett gott tecken, inte sant? Åh hoppas du kommer gilla det, så kan vi diskutera avsnitten här!

Det har varit Whiskygate här i Finland, efter att någon töntig myndighet försökte förbjuda privata bloggare från att använda ordet Whisky i samband med ett evenemang. Under det dök den här upp:

http://www.moominworldshop.fi/WebRoot/GPL/Shops/27082008-94943/4ADE/FE3…

Visst kunde också Muminpappan vakna med ont i huvudet efter en kväll med pannan, eller flaskorna.

Härligt. Hoppas att det flyter på. Alkoholen skafar mer än den gör nytta.

... vad du ser varje gång du ser nåt "intellektuellt", SL. Behöver vidga vyerna. Såg Knausgård-dokumentären du tipsade om och funderar nu på att trycka på Adlibris klicka hem-knapp ett antal gånger. Steglitsan funderar jag också på, samt nån bok den här Donna skrev innan, minns inte titeln men det var också en tegelsten.

<3

Sitter och tittar på ett fantastiskt avsnitt av Babel som får mig att vilja läsa allt om (inte av) Jean-Paul Sartre. Han tackade nej till Nobelpriset trots fattigdom (visserligen ville han ha pengarna tio år senare men fick nej) och ihop (i ett öppet förhållande) med en av historiens coolaste feminister Simone de Beauvoir. Sen bodde han i en av de mest fantastiska städer som finns, Paris, där han hängde på underbara Café de Flore med andra intellektuella. Dit drömmer jag mig bort titt som tätt. Nästa gång jag sätter mig där så blir det utan det tidigare obligatoriska vinglaset. Men inget kan ta ifrån mig känslan av att sitta i samma rum som några av vår tids största tänkare.

:)

halvligger jag nu i diva-rummet och håller med er 2 i det här ovan. Det var gott med choklad och hårda smörgåsar. Hade röd tomat på också. Det utspelade sig mycket vackert där i slottets sal, den som ändå hade rik fantasi och kunde hitta på något lika vackert som verkligheten - den vore rik. Jag har släppt ut håret, tagit loss hårnålarna. Idag har jag inte gråtit.

Tack för idag. God natt.
Kram.

Att måsta kämpa ensam är så jädrans ensamt. Men att nån är solidarisk med en och vill och vågar gå bredvid, det är stort. Fantastiskt!

Pratade med en ung kille (ingen aning men 23-24 år kanske??!!) på en middag en gång som berättade för mig att han var mitt uppe i en vit period på ett halvår. Jag har ingen aning om vad beslutet grundar sig i och det har ingen betydelse heller. MEN den här killen har en så jäkla fin kollega (också kille i samma ålder) som ville stötta sin vän så han bestämde sig för att göra utesluta hans största last och beroende, godis under samma period. Detta så att kille 1 inte skulle kämpa med suget själv.

Jag blev så otroligt glad över att höra detta. Oavsett anledningen till att kille 1 väljer att avstå under ett halvår må vara okänd, men kanske kan vi anta att det beror på att han insett att alkohol inte är hälsosamt på ett eller annat sätt. Och att han sen har en vän som stöttar honom i detta och som han uppenbarligen känner så pass mycket förtroende för att kunna berätta det för. Men också att han i sin unga ålder förstår att fundera och ändra ett ohälsosamt beteende. Det gör mig så oerhört glad.