Senaste kommentarerna i forumet

Efter tre dagar börjar det släppa det värsta iaf. Kämpa på. Fundera sedan på mitt råd så slipper du tänka på att kunna dricka

Lena: Idag är det då tredje dagen, har haft en bakfylledag och en nykter dag. Rastlösheten och tomheten känns fysiskt som ett spritt i benet och som en jagad oroskänsla och samtidigt tristess mentalt. Idag har jag inte druckit något utan åkt hem och läst en bok istället.

Magnus: När du säger periodare tänker jag mig en person som i perioder dricker hämningslöst, det har jag aldrig gjort. Men visst, mina allt tätare nyktra försök och allt mer alkoholindränkta perioder där emellan skulle ju så att säga precis sluta där om man extrapolerar. Tack för tipset om att ha något planerat, träning hjälper för det fysiska rastlösheten men inte för känslan av tristess/tomhet.

Och, fånigast av allt, jag sitter och rationaliserar järnet. Skall åka utomlands om några veckor och hälsa på en god vän jag inte träffat på länge. Han kommer bli besviken om jag är nykter det vet jag (så bra känner vi varandra). Jag vet ju rationellt sätt att jag inte skall ta hänsyn till det, men det tar ändå emot.

Hej Bältdjuret!

Du kämpar på och ger inte upp, verkligen stegar framåt med nya tag, starkt. Jag funderar lite över det du skriver om hur du mår, gällande abstinens finns medicinsk hjälp att få för att skydda kropp och hjärna och samtidigt slippa må så dåligt man kan göra. Tveka inte att höra av dig till vården om du mår mycket dåligt.

Rosette
Alkoholhjälpen

Ja, jag vet. Blev lite carried away där ett tag. Får såna här "allt-ramlar-bara-ner-i-huvudet-på-mig-helt-plötsligt"-anfall ibland... Jag önskar så att jag vore en sån här robust atlantångare som bara tuffar på i vågsvallen. Men det är bara att fortsätta, på mitt sätt som du säger, i min takt. Så får det bli. Bastapunkt.

Skål på den saken. Jag dricker tonic-soda.

Tack för ditt välkomnande. Senast så ansåg jag att jag skulle klarade av det ganska lätt och glömde efter ett tag bort alla uppoffringar och hur bra det faktiskt gick. Jag får helt enkelt leva med att veta att det kommer aldrig bli bra om jag inte lägger ner helt. Ska även bli mer aktiv här och försöka dela med mig så mycket jag kan av min process. Absolut, och jag är helt säker på att det kommer gå bra så länge vi båda verkligen vill. Jag måste även lära mig att ta hjälp från andra. så tack för dina ord dom värmer och hjälper.

/Eureka

Hej och tack för era kommentarer, de betyder mkt för mig.

Har haft en dålig/konstig ångestladdad känsla i mig både igår och idag, kanske värst igår men den ligger kvar än. Lite ovanligt för mig då det var drygt en vecka sedan jag drack..

Igår kände jag att jag låg och funderade mkt på min "suparkarriär" och hur mkt den ändå ställt till för mig. Det finns nog så många där ute som bara sett den dyngfulla personen och faktiskt tror att det är den jag är. Kanske är det också den jag är? Vill inte tro det dock..

Tycker också att det är jobbigt att se sin sambo nere, grubblandes om framtiden. Jag vet inte om det vore bättre att bryta och ta kampen själv, kanske vore det enklare!? Samtidigt känns det som ett svek då hon stått vid min sida och verkligen försökt få mig på rätt spår. Eller så gör jag bara en tjänst där hon får börja andas och leva sitt liv på riktigt. Vi är ju inte så gamla än.. Kanske bör jag hitta mig själv innan jag förbinder mig till någon?

Min strategi framöver ska vara att fokusera på saker jag kan göra utan alkohol och INTE fundera på om jag kan eller inte kan dricka. Så less på den där skiten att jag bara vill spola ner den i h-vetet. Men samtidigt finns alltid tanken där att på den resan lr på den helgen, bla bla bla.. Låt mig va.

Ryck upp mig nu och Må bättre. Det är mitt liv och jag bestämmer, ingen annan. Gör något bra av det och sluta svika folk.

Rörigt inlägg från en rörig skalle, sry för det men så fick det bli ikväll.

Kram till er alla!

/MåBättre

Vafan Stingo, kan vi inte låtsas om som att de inte finns bara för idag? :)

Jag tycker också den är fin. Dessutom tror jag att det är precis avhållsamhet som får dig att må bra. Njut av det, tyvärr kommer det också sämre dagar.

Vad är det där för fånerier, Nyman?

Var och en på sitt sätt och i sin takt. Kanske känner du sorg ännu en dag, kanske inte. Men du är verklig och din nykterhet med. Basta.

Snubblade precis in på en blogg vars författare för ett tag sedan valde ett vitt halvår. Hon skriver i ett antal inlägg (scrolla längst ner på sidan så att ni läser dem i rätt ordning) om hur hon fattade beslutet och hennes iakttagelser under resans gång. Så intressant, inspirerande och stor igenkänning. Läs vettja!

http://thebarcelonadiary.wordpress.com/tag/ett-vitt-halvar-2/

Jag har inte varit ett dugg ledsen eller sörjt. Och då tänker jag så här: Jaha, är jag bara nån slags himla låtsasnykterist då? 38 dagar helt i onödan? Eftersom jag inte har tänkt "aldrig mer" utan bara "här och nu". Jag ger upp så väldigt lätt när jag stöter på patrull så *här och nu* är enda chansen för mig att vandra. Skulle jag se framåt så skulle jag tappa sugen, tvärstanna och börja konstra som en vildsint märr.

Ja. Det skulle jag. Punkt. För fan också.

... #318, SL.
<3

Tror ni att det är avhållsamheten från alkoholen som får mig att må bra? Tänk om det är så?! Då finns det inte en cell i min kropp som någonsin vill dricka igen. Inte en cell. Jag.är.en.annan.människa.

Jag är så glad och tacksam över mina nära vänner som jag alltid kan vända mig till när allt är skit. Ett sms eller telefonsamtal för att gråta ut lite. Nu hörde jag av mig till en kompis för att jag mår så bra. Skickade ett sms bara för att säga att livet är fint och tack för att hon är en så god vän. Tänkte att det kunde vara skönt för henne att höra av en även när livet leker. Så att hon förstår att hon är en del i det. <3

Välkommen hit! Vill bara säga att jag förstår din känsla och nog är vi många här som sitter i samma båt. Jag har också den här grejen för mig att jag vill fly och skita i och då kan det verkligen sluta hur som helst. Lösningen på problemet? Ja du... Jag har i alla fall börjat med att hålla mig helt torrlagd. Skulle så gärna vilja ha en quickfix på resten också men får hela tiden påminna mig själv om att skynda långsamt. Vi får väl se vart det landar för oss båda, eller hur?

/Lena

Usch, känner mig så snärjd. Fetnar alltmer, det stramar i kläderna och veckar sig på ryggen. Och i kväll när jag kommer hem och vittjar brevlådan så ligger det ett förbannat brev där från psykmottagningen. En träff med ännu nån läkare jag aldrig mött, vi ska "diskutera min fortsatta medicinering och behandling härifrån". Men kyss mig i arslet!

Ebb, gillar dig med.
SL, svaret på din fråga är: Jag surnar till och fetnar.

SUCK!

Absolut, Och jag vill verkligen sluta. Men det är ju ändå något som gör att jag fortfarande vill må så dåligt, förstår inte varför man vill utsätta sig för det. Får helt enkelt börja om och göra det mer aktivt. var aktiv i början och då gick det bra. sen släppte jag det lite mer för varje dag som gick. Får helt enkelt vara mer aktiv och försöka att aldrig glömma bort att det inte går bort av sig själv.

Har du tänkt på att det egentligen är tvärtom? Du har levt med problemet så här långt, nu kan du börja leva med lösningen.

Jag håller med allt Muränan säger. Det är normalt att sörja, det går över och du ska göra det med gott samvete. Fast man vet att vinet bara ledde till elände så saknar man ändå den goda tiden som det ändå var en gång för länge sen. Det är precis som Muränan säger som ett förhållande som tar slut. Ett dåligt förhållande som ändå var bra i början. När man blir nykter så får också alla tankar och känslor möjlighet att komma fram, sånt man kunnat döva med vin. Det är också smärtsamt. För mej har det varit jobbigt att tänka på att jag slösat bort så mycket tid i alkoholdimma. Att jag inte slutade för många år sen. Men de tankarna blir lättare att leva med ju längre tiden går och jag försöker se det som en del av min personliga utveckling. Mina erfarenheter är värdefulla på sitt sätt, jag får se det från den sidan. Jag får leva med mitt lsneda lillfinger som jag bröt när jag ramlade i fyllan. Det kunde gått värre.

Två och ett halvt år nu och jag har för länge sen slutat sakna vinet. Istället känner jag lycka och stolthet för att jag nått hit. Håll ut, ge inte upp när det blir tungt, och det blir snart bättre!

Va gör'u?

Kan skriva under mig själv på många av de punkter du har listat och kan naturligtvis även lägga till en hel del. Hoppas att du blir kvar här och delar med dig av din väg till ett nyktert liv. Välkommen

.

Känner igen mig i det du skriver Nitram och vill själv ha hjälp inom området. Fortsätt gärna skriva om hur det går för dig och vilket beslut du väljer att ta. Mina vänner och min Sambo är väldigt stöttande och glada att jag faktiskt väljer att sluta dricka alkohol då dom kan se hur mycket jag skadar mig själv och dom runt omkring mig. Men jag vet också hur det känns att inte känna sig riktigt välkommen om man inte dricker. Det är en riktigt snedvriden bild man har om Alkohol.

Välkommen och tack för att du delar med dig

jag kände mig så hopplös