Senaste kommentarerna i forumet

Tack för det du skrev i min tråd. Efter att ha snabbläst din tråd tänker jag två saker: så bra du är, starkt jobbat med ett år utan! och shit vad jobbigt, är tankarna på det goda vinet så stark fortfarande efter ett år!
Det får mig ändå stärkt i strategin att inte sätta målet för långt fram i tiden, att angripa utmaningarna vartefter de kommer.
Ha en fin kväll!

Tack Akvariet för mycket goda råd. Jag köper allt du skriver, min utgångspunkt är samma som din var för 3 mån sedan. Starkt jobbat förresten :) Det knasiga är att idag känns det som att jag inte ens vill dricka på lördag. Jag hoppas att den känslan är lika stark då. Tuggummitricket är bra, tuggar i skrivande stund trots att jag egentligen inte behöver för just nu är jag så nöjd med mig själv som tagit tag i mitt drickande. Bara tredje vinfria dagen men det känns som sedan länge och för evigt på något underligt vis.

Hej Jeans, välkommen hit. Jag har en historia av att ha försökt minska mitt drickande vid upprepade tillfällen under många år innan jag, ganska oplanerat, slutade för knappt 3 månader sedan och inte har druckit sedan dess. Liksom m-m har jag ingen plan, ingen sluttid. Det jag visste när jag slutade var att jag inte trivdes med att jag drack för mycket och för ofta. Det jag vet nu är jag mår mycket bättre nu än jag gjorde då. Just nu är det inte värt att dricka överhuvudtaget för att det finns en risk att jag raserar det jag byggt upp. Så skulle en vinälskande kompis idag komma till stan och vilja dricka och umgås så skulle jag umgås men inte dricka. Min erfarenhet är att det inte är lika dramatiskt för släkt och vänner som det är för en själv, speciellt i början, att säga: "Nej tack". Det är många som tänker som vi, men som (ännu) inte gjort något åt saken.Folk omkring förstår hur man resonerar.

Om du ska sabba din mission och smådricka eller inte kan bara du själv avgöra. Du behöver bestämma vad det är att beroendedricka så du vet vilka regler som gäller, och sedan krävs det en rejäl dos med vilja (viktigast) och en trave strategier (förutbestämda handlingsmönster) som du tar fram när det finns risk att du kommer att bryta mot dina egna regler för att lyckas . Min första regel: "vad som än händer, drick inte" (väldigt enkel, ingen förhandling med mig själv). Den gäller tills vidare. Det finns en del andra regler som jag använt och som kan vara användbara. När man känner sug efter alkohol ska man inte ge efter direkt utan avvakta kanske 30 minuter. Finns suget avvakta en stund till och håll på så tills det försvinner. Jag trycker också i mig mycket tuggummi (mintsmak som går dåligt till öl och vin) och dricker en massa NA-öl.
Min erfarenhet är att det är absolut värst de första dagarna och veckorna. Efter ett par veckor när du börjar etablera din nya vana så blir det lättare.

Det här med att toleransnivån ökar så markant har blivit en tydlig signal för mig att jag är illa ute. Senaste tjejfesten drack jag mest av alla men var långt ifrån den som var mest onykter (i sättet, promillehalten var nog högst på mig). Jag har som du Meredith11 haft kunnat få i mig en Box på alldeles för kort tid. Därför slutade jag köpa boxar och gick över till flaskor. Lite dyrare men lite snyggare tänkte jag :)
På lördag kommer en prövning.min vinälskare vän från annan ort är i stan och vi två ska gå på idrottstillställning och sen ut och prata och umgås. Hon är inte lika förtjust i sport som jag så hon har redan förvarnat om att hon har för avsikt att pimpa aktiviteten med vin innan. Det var jag helt med på, när vi bokade detta. Nu tänker jag på hur jag ska säga till henne att jag inte ska dricka eller ens bara dricka lite! Ni som varit med ett tag, hur jättemycket sabbar jag min mission att sluta beroendedricka om jag smådricker på lördag? Jag inbillar mig att jag skulle klara det, men är ganska säker på att jag kommer bli besviken på mig själv och få ågren dagen efter.

Hej LillaAnna,

Tänkte bara kika in och höra hur du mår och hur det går för dig!

Skickar en kram

Lexi - jag är så själaglad för din skull!

Du är så otroligt modig - du måste vara ordentligt stolt över dig själv! Hoppas att du får riktigt bra hjälp och hamnar i goda händer. Du förtjänar att få må bra.

Stor, stor kram till dig

Har också haft de där drömmarna. Jäklar vilken ångest de triggar igång! Men det är väl det man glömmer när man varit nykter ett tag - alltså vilken ångest man faktiskt hade hela tiden...! Hua! Den kan man ju leva utan, om man säger så...

Kram på dig

Grattis till ditt nyktra år! Fantstiskt bra jobbat!

Det känns så skönt att läsa att det går. :-D

Hinner inte skriva nu men vill bara säga tack för alla inlägg! Stärker och värmer oerhört!
Jeans

Tjenis
Nä...innerst inne vet jag också vart det slutar. Även om man är benhård i början. Har ju visat mig att jag kan vara benhård.
Dessvärre så slutar tankarna med alkoholen på ruset, hur skönt det är att sväva iväg. Finns inget socialt i det!
Hjärnan är programmerad med att alkohol är rus och flykt från nuet, inget annat. Njutning av god dryck är ett svepskäl för att svepa.
Är rätt säker på att lördagsvinet kommer att trigga viljan efter mån-fredags ruset! Trigga längtan till den riktiga helgfyllan på fredag och lördag.
Så jävla dåligt som jag mådde för ett år sedan med all ångest och rädsla kan inte vägas upp av socialdrickande?

Ha det - kämpa på!

Välkommen hit Jeans! Bra att du tagit tag i din situation innan det spårar ur. Jag var ungefär i samma läge som du, fast höll på mycket längre innan jag bestämde mig för att det fick vara nog. Har nu hållit uppe drygt ett år. Har fortfarande inte fattat något beslut om aldrig mer, har inget slutdatum. Jag gick under en period hos en psykolog och pratade kring detta, och fick då rådet att fatta ett "tills vidare" beslut, och om/utvärdera det efter, säg 6 månader. Har det hänt något under den här tiden, har jag lärt mig något om mig själv, eller är det något annat som gör att jag kan omvärdera mitt beslut? För mig har det inte hänt något som gör att jag tror att det skulle gå bättre nu, och jag har sett och lärt mig att jag klarar mig alldeles utmärkt utan alkoholen i mitt liv. Jag tänker därför inte ändra mitt beslut. Fördelen med att inte tidsbegränsa uppehållet har för mig varit att jag inte behöver känna att "om 2 månader får jag dricka...." Det har också underlättat att inte behöva tänka på hur jag skule göra vid jul, nyår, midsommar, AW, jobbfester, kick off mm.
Den tiden har jag istället kunnat använda till, som Berra också skrev, att förbereds mig tankemässigt och praktiskt - vill jag dricka Fanta på parmiddagen eller ska jag själv ordna så att det finns något gott och snyggt i mitt glas också? Hur ska jag berätta - vad ska jag berätta? Ska jag alls berätta?

Lycka till med din resa, även om det är motigt ibland är det helt klart värt det.
/m

Vaknade halvt om halvt upp under natten med en brutal ångest över att jag gjort bort mig på fyllan med jobbet. Hur kunde jag dricka, vad fan hände? Jag är ju vit nu?! Inser att det är min första riktiga fylledröm. Dessa har jag upplevt tidigare och brukar komma efter ett tag när kroppen varit fri från alkohol en tid. Alltid samma visa. Jag gör bort mig på fyllan och sen vaknar jag upp i drömmen och funderar på hur fan kunde jag bli så full. Där och då brukar jag vakna till av mig själv och konstatera att det bara var en dröm. Men den känslan jag har i kroppen då är identisk med känslan som kunde infinna sig när man vaknade och "Vad fan hände igår? Nej nej nej nej!!!" Den lättnaden när jag tänker till mig själv, lugn SL, det var bara en dröm. Du är fortfarande på banan. Så obeskrivligt skönt

Jag skriver helt under vad Steglitsan skrev här ovanför. Om man bara försöker dra ned, så fortsätter man att underhålla suget. Skall inte påstå att det är omöjligt att klara av, men svårt är det att hålla på så i längden. En ordentlig paus kan ge kroppen och hjärnan möjlighet att återhämta sig. Och sedan när man varit vit en tid kan man göra ett nyktert beslut om hur man vill fortsätta.

Själv lovade jag mig 5 månader och har snart klarat 3 av dem, hela tiden observerar jag nya förändringar i hur jag är och tänker. Tror nog att jag kommer att pröva på socialt drickande efter pausen, men säkert är det inte. Det största och skönaste med hur jag tänker just nu är att det inte mera känns farligt att kanske bli tvungen att sluta helt, jag trivs helt enkelt som vit. Tro mig, då jag var där du är nu kändes tanken att aldrig mera dricka som en total katastrof.

Det verkligt farliga med vårt "smuttande" är att vi långsamt men säkert bygger upp toleransen, det behövs hela tiden mer och mer för att underhålla vårt behov och så rullar vi långsamt ner i fördärvet. Om vi inte lyckas bryta.

Har följt denna tråd med intresse, jag har också problem med för mycket, framförallt för frekvent vardagsvin. Som snabbast har jag druckit upp en box på en vecka, och när jag en vardagskväll plötsligt hade slurpat i mig en hel flaska blev jag förskräckt och undrade om jag skulle vara bakfull på jobbet nu. Så visst är det även mängderna som varit riskfyllt stora.
Minns ej vem av er som skrev "finns det vin hemma så dricker jag", men så blev det ju på sluttampen. Inte så att jag drack upp det, men det blev alltid minst ett glas oftast två.
Lycka till jeans med att hitta fram till en lagom vinkonsumtion. Jag önskar väl också att jag ska kunna dricka lagom, får se hur det blir.
Efter tre veckor och två dagars vinfritt är det iallafall just nu behagligt tyst i tankarna vad gäller självförebråelser om alkoholen, liksom vila från förhandlingar om vad jag ska tillåta mig idag, liksom om jag ska köpa en halv flaska eller en box. Att köpa en halvflaska innebär en begränsning av kvällens intag, men innebär ett troligt snart och lite pinsamt återbesök på systemet. Har redan valt att gå till olika system i det läget.

Varmt lycka till på din hälsovandring, Jeans, och tack för att du delar dina tankar. Jag tycker att du som alla andra måste ha rätt att bilda dig en egen uppfattning om, och välja hur du ska hantera din individuella konsumtion av alkohol.

Meredith

Kände mig inspirerad efter middagen med mina två klipport till vänner. Så efter pepp och hejjarop har jag reggat ett par domännamn och skissar på att dra igång ett projekt. Så ADHD-igt av mig (har ingen diagnos men helt säkert en kombination) att helt plötsligt köra igång ngt sånt.

Det är jag helt övertygad om att du kommer kunna göra innan du vet ordet av. Det ska bli så spännande att följa med på din resa.

Tack för ditt inlägg i min tråd. Jag svarar här i ditt rum tänkte jag :)

Det är så märkligt att men helt ofattbart när någon säger att den läst mina inlägg. Jag glömmer lätt att det faktiskt sparas och dokumenteras öppet för andra att läsa. Men det är också just det som gjort det så värt att skriva här. Man får bolla och resonera med sig själv och andra här villket är en sån tillgång i den situation som vi befinner oss i.

Jag känner så igen mig i ditt inlägg om att du inte kan förlika dig med tanken att aldrig mer dricka alkohol. Det kunde inte jag heller. Eller helt ärligt så kan jag det inte nu heller. Vad jag gjorde var att jag sa till mig själv att jag skulle vara vit i en månad. När den månaden var avklarad så skulle jag få fatta ett nytt beslut (det blev ytterligare 5 veckor). Detta för att allt annat blev helt ogreppbart för mig. Jag har idag absolut ingen aning om jag kommer dricka någonsin igen. Men det jag vet är att jag en månad till inte kommer göra det. Sen får jag sätta mig ner och reflektera återigen. För mig har det varit viktigt att rensa ut alkoholen och få distans till den. Det jag däremot kände var att en månad var på tok för kort tid för mig för att få tillräckligt med distans jag hade inte en hunnit komma igång med att kämpa mot alkoholen. Ingenting skulle ha ändrats om jag skulle börja igen nu. Det vet jag. Men ibland kommer hjärnspökena och då kan jag lockas av sociala skäl att ta ett glas.

Jag tycker att det är så bra att du skriver att du inte jämför dig själv med andra. För allas relation till alkohol ser olika ut oavsett om man har problem eller ej. Jag har ibland känt mig som att jag inte har "riktiga problem" för att mina inte ser ut som andras. Men det är ju bara en själv som vet vad som gör en illa och vad som får en att må bra. Så försök hitta din väg. Det kommer bli toppenbra. Visst är det fint när man börjar ta tag i sig själv och sätta sig i främsta rummet?!

LYCKA TiLL :)

Hej steglitsan, jag har läst din början och ditt slut, vad långt du kommit! Är imponerad och blir inspirerad. Jag hoppas jag också kommer att Vilja och Kunna säga nej lika självklart som du en dag :)

Ikväll vankades det middag på stan med två kompisar. På vägen dit blev jag uppringd av en av dem som ville meddela att de skulle beställa in lite mousserande och bara försäkra sig om att jag också skulle ha. "Nej, tack. Jag tar gärna bubbelvatten" blev svaret från mig så här fem veckor utan alkohol. Jag berättade faktiskt under middagen att jag slutat dricka alkohol. Eftersom de känner till att jag går på antideppressiva så förutsatte de att beslutet berodde på det. Men då sa jag faktiskt nej, jag känner mig mer skärpt när jag inte dricker. Jag inser för varje dag att jag älskar att vara en person som inte dricker alkohol.

Tack PP! Och tack Berra för att du tog dig tid att skriva ditt långa inlägg till mig. Mycket tänkvärt förstås. Jag har tänkt på de situationer du beskriver som för mig idag är kopplade till ett självklart alkoholintag. Min ångest idag beror på en önskan att dricka vin i tid och otid. Jag har fortfarande inte kommit till insikten att jag aldrig mer borde dricka, men det kanske inte är så heller? Vad vet jag. I dagsläget nöjer jag mig med att sätta en tydlig gräns vid att dricka ensam eller att dricka utan att det sociala sammanhanget "så kräver". Jag vet att det egentligen inte finns sådana sammanhang men jag har svårt att se mig själv helt sluta för alltid.
Jag jämför mig med ingen. Jag har inte det behovet, om det inte är så att jag är med i en tävling. Jag har kompisar som dricker både mer och mindre och har inte fattar det här beslutet utifrån detta faktum utan utifrån att jag inte gillar mig själv som slav under vinet.
Jag ber om ursäkt om jag formulerat mig som att jag värderar den ena eller andra typen av konsumtion som värre ur ett missbruksprrspektiv. Det var inte min avsikt och jag vet inget om vad som är värst.men jag tror att jag personligen skulle ha en större ångest om mitt missbruk drabbade andra, idag drabbar det än så länge bara mig själv.
Nyktra godnatthälsningar från Jeans

Weekend! En hel era på ett sätt och så kort tid på ett annat. Så känner iaf jag, som också haft min årsdag, för någon vecka sedan. Socialdricka? Tänker du försöka? För min del ska jag inte prova, känner i hela mig att det inte skulle fungera, mer än ett kort tag. Lycka till med vad du än gör.
/m

Djupt imponerad av din målmedvetenhet och resultat. Blir intressant att se vart du nu styr. För nu är det väl du som styr?!

/PP

Hej på er! Du har helt rätt LenaNyman, det verkar vara något som inte funkar i hänvisningen till vilket inlägg man svara på. Jag provade några saker, men det blev ingen skillnad. Jag tar nu bort den texten tills vi kan kolla på det ordentligt. Som du påpekade blir det bara förvirrande att ha en funktion som inte funkar. Tack för hjälpen att upptäcka detta!
/magnus

Kul att se att du är igång och att lyckönskningarna för din resa strömmar in.
Berras inlägg nu senast var en riktig "stänkare" fast i annan form förstås :-)

//PP

..har sett ditt inlägg och har inväntat rätt tillfälle att kunna svara, och det tillfället kom precis nu, och min rätta motivation.
Ditt sätt att dricka alkoholen verkar vara vanemässigt utan att du verkar bli allt för påverkad, men att du måste ha din mängd varje dag för att känna en sorts harmoni inom dig.
I min värld så är det ett farligare sätt att konsumera alkoholen än att dra en repa med en dunderfylla då och då.
På något sätt legaliserar man sitt drickande med att man blir ju aldrig packad, bara lite lullig, och håller på så sätt ångesten stången, kontinentalt eller inte?
Men det svåraste är ju trots allt att våga eller kunna bryta den invanda ovanan, funkar det?

Mitt råd kan kanske låta konstigt, men förbered dig på vad "det kommer att kosta".
Om du köper en pryl så väger du alltid kostnaden emot nyttan, en utegrill för 2000 spänn, är den värd det?
Beror lite granna på hur den använder den, är man ett grillproffs och inne på sin tredje sönderrostade plåtgrill så kanske den är värd detta.

Men att sluta dricka är väl ändå gratis, kostar väl inga pengar???
Nej inte pengar, men en massa uppoffringar, och det kan vara bra att redan innan göra sig mentalt förberedd på dessa "omkostnader".
Att bara dricka reglerat vid vissa tillfällen är ingenting som jag personligen rekommenderar, det är allt för lätt att snabbt återgå till sitt forna drickande.
Har man givit sig "lov" att dricka så brukar hämningarna släppa totalt, bättre att göra ett mer defenitivt avbrott under ett längre tag och sedan testa sig fram.
Då har man hunnit känna på hur det är att vara helt fri ifrån biverkningarna och framförallt hur grubbleriet i ens huvud har kanske givit upp.
Det praktiska är en sak, men vanan och allt twirkande i huvudet är en rejäl prövning.

Så innan du börjar med att sluta (märklig uttryck egentligen) är att redan nu fundera på hur du skall hantera dina kommande situationer.
Hur gör du med...?
After Work, tjejträffar, parmiddagar, kompisträffar, klassträffar, barbesök, hotellfoajen, utlandsresan, förfesten, julmiddag, midsommar, påskmiddagen, firmafesten, mögelosten, röda köttbiten, kaffedrinken, avec'en, sommardrinken i solen, trottoarcafe't, osv osv.
Allt kanske inte kommer så ofta, mer jobbigt bara vad du ska göra en helt vanlig fredags eller lördagskväll istället för att dricka alkoholen, bara åsynen av jordnötter eller chips kan ge vissa stora skälvan, det är ett vanebeteende som du behöver "programmera om", ändra tankebanor, förändra mönstret...
Bäst är om du innan bestämmer dig för flera alternativ, det kanske inte funkar att alltid skylla på att du äter penicillin, det blir snabbt genomskinligt.
Till en början är det jobbigt att våga erkänna det ens för en själv att man faktiskt HAR problem med sitt drickande, låt der få sjunka in, och tillåt dig att få kalla dig själv för en "alkis".
Det hjälper faktiskt att man "ger upp" och inser att man faktiskt är handlingslös inför alkoholen, den fråntar allt ditt egna ansvar, du blir handlingsförlamad av den.
När du har insett att du är helt förlorad inför alkoholen så brukar det faktiskt bli lite lättare, okey jag grejar inte att dricka den så jag får hitta på andra lösningar.
Det är då man tänker framåt istället för att hela tiden drömma sig tillbaka till alkoholen, den vägen som aldrig funkar.
Sluta jämföra dig med andra, det gör ingen nytta, de andra kanske inte har problem med drickat, och skulle de ha det så hjälper dig inte dig med att sluta.
Allt handlar om sin egna insikt, ingen annan kan ta det beslutet åt dig eller från dig, där har du ässet i rockärmen, du tar beslutet, vid varje tillfälle, vid varje morgon.
Viktigt är att inte tävla mot andra, eller tappa modet de få gångerna man förlorar mot alkoholen, man uppdaterar sin nykterhet brukar vi säga här.
Att vara ärlig mot sig själv, och inte låta sig övertalas om att den här drinken förtjänar jag, jag har varit så duktigt, eller det är så synd om mig.
Man förtjänar att vara kvar i verkligheten, det förtjänar du, att klarar du inte det här nykter, hur ska det då gå när man har druckigt?
Brukar tänka att den ena foten är wild&crazy vill utsätta dig för alla livets utmaningar, den andra är den snusförnuftiga och lite torra foten som skapar tryggheten.
En balans mellan dem är det bästa, att bara hoppa fram på en fot är en ganska så vinglig och riskfylld färd.
Den snusförnuftiga foten säger till den vilda foten, gör vad du vill, så länge du inte dricker alkoholen.

Du förtjänar bättre, skapa utrymme för din balans och harmoni inom dig, ge upp drickandet och se framåt, det hjälper....

Berra, som om en månad fyller 7 år i nykterheten, en tid jag trodde aldrig fanns, men var bättre än jag hade hoppats på...