Senaste kommentarerna i forumet

Grattis Tjalle, bra gjort! Jag blir så glad för din skull, du har kommit långt på väg. Snart är nykterheten det naturliga ska du se. Bra att du kämpar på med AAmöten om de hjälper dej. Ta till vad som behövs. Det är så skönt att leva nyktert, man vet vad man gör och gjort och mår man dåligt så är det i alla fall inte baksmälla. Härligt!

Gå inte på festen på lördag ditt och din mans liv, tillvaro och mående är viktigare än en fest.

Det blir så här till slut - verkligheten hinner ikapp. Det är bra att din man reagerar! Ta chansen nu ikväll och kapitulera, gråt och berätta hur svårt du har det med alkoholen. Det är enda lösningen så att du ska kunna må bra igen i livet. Jag förstår om det låter omöjligt men om du inte lägger korten på bordet finns risken att du fortsätter dricka och förstöra dig och ditt liv mer och mer och mer.

Det är inte du som är dålig det är alkohol som är ett problem för dig.

Kram Ebba

Något av det finaste du kan ge dig själv är ju att ta kontakt med det stället, känns som gjort för dig. Vad är man rädd för? Alltid när man tex ringt ett jobbigt samtal är man ju så lättad och glad efteråt. Riddargatan 1 vill ju att man ska våga komma så att man kan få må bättre i sitt liv (min känsla). Jag skulle vilja ha tillgång till de som jobbar där just nu i mitt liv men jag hör inte hemma där, tror min kommun har annan och egen alkoholrådgivning... Jag har i alla fall en tidigare behandling med mig, AA, en bra läkare och en socionom som är en samtalskontakt jag har tillgång till. Så helt ensam i det här är jag inte. AA är bäst men de andra fyller även de en viktig funktion trots att de är ganska okunniga gällande alkoholism - inte okunniga men inte utbildade för just det...
Coolt med tennisen!!

Kram E

Så fint att ha funnits i dina tankar, TACK!

Jag har varit inne där och snokat, och jag har fått ett väldigt positivt intryck av dem. På något sätt lyckas de kommunicera ut budskapet om alkohol på ett nytt sätt som jag tror också når fram till människor som inte nödvändigtvis ser sig själv som alkoholister. Om jag också förstått saken rätt så menar de att total avhållsamhet inte alltid är den enda utvägen. Även om jag nog tror att det i slutändan är bäst så kan det vara smart sätt att "lura in" missbrukare (har ingen koll på när och hur man använder begreppen missbrukare/alkoholister) till ett sundare leverne på så sätt.

Jag har velat gå dit men aldrig vågat. För då måste man ju uttala orden till en levande människa och då blir det ju på riktigt...

Sitter här och gråter. Tack för ert stöd.
Just nu är jag djupt olycklig. Min man har insett att jag dricker och vill knappt prata med mig, inte se mig i ögonen. Det är så fruktansvärt! Har mått illa av ångest hela dagen och bara gått och tänkt på hur det ska bli när jag kommer hem. Hoppas att han åtminstone vill prata med mig! Men nej.
Jag har väl insett, fast jag egentligen inte vill, att jag måste avstå helt, för all framtid. Inte ens dricka a på fester som jag gjort i några år.
Men jag är så rädd. Vad ska mina få vänner tänka!? Jag skäms ju så enormt! Jag vet inte om jag klarar av att tala om mitt problem utan att börja gråta och det skulle vara dubbla orsaker att skämmas. Vill inte visa mig liten och svag!!! Och det här måste jag klara av på lördag för då ska vi på fest hos våra vänner. Hur ska jag hitta styrkan redan till dess??? Önskar att jag blir riktigt sjuk och inte kan kliva ur sängen!!!
Och så vill jag att min man ska tycka om mig igen. Jag vet att det låter ynkligt men det är ju det jag vill. Jag måste få honom att prata med mig i kväll när han kommer hem igen. Och berätta att jag sökt hjälp, här hos er. Kanske kan han tycka att åtminstone det är lite bra.

Du, igår kollade jag in Riddargatan1.se
det verkar vara ett bra ställe tycker jag.
Tänkte på dig...

... en glänta med källa i så fall, så vi kan skåla med klart kallt källvatten ur våra kåsor.

Vet inte hur det är för andra, men för mig räcker det inte med ord för att det ska bli en sanning som jag tar till mig. Jag måste känna det, ta in det, för att det ska hända nåt. Det händer inte ofta, men när det händer då händer oftast mycket. Men det kan vara svårt att beskriva. Och då kan det blir självklart, komiskt eller platt. Min smått religiösa upplevelse framför en TV med NA-öl är förstås bara min, och jag har svårt att förmedla den för egentligen är det ju självklart. Det är, som jag skrev någonstans, bara en massa MER som händer med mig nu oavsett vad jag gör.

Bekymmer: jag är rädd för att vi ska växa isär mer permanent, att den klyfta som vidgats av att jag slutat dricka inte är tillfällig utan början på slutet. Men jag vet att jag kan och kommer att agera för att det inte ska bli så, men jag styr inte över allt. Och det är klart att jag är tacksam för tips på hur jag ska agera (som jag ju redan fått en massa, tack forumet :-) )
Så småningom blir det nog aktuellt för mig att fördjupa mig forumdelen "Hjälpa någon som står nära".

Wikipedia:

Shangri-La är den fiktiva, paradisartade plats som förekommer i James Hiltons roman Bortom horisonten (Lost Horizon), som utkom 1933. Platsen anges ligga i en djup dalgång någonstans bland bergen i Tibet och människorna som bor där åldras endast obetydligt. Historien om det mytiska Shangri-La baseras på Shambhala, en buddhistisk mytisk stad. Myten om Shangri-La har varit en förebild till många andra utopiska, fiktiva samhällen, exempelvis "Trala-la" i Kalle Ankas värld.

Sedan 2001 finns en ort vid namn Shangri-la också i verkligheten. Då bytte orten Zhongdian officiellt namn till "Shangri-la". Huvudorten Zhongdian hade då länge varit ett mycket populärt turistmål, och kommunen vann rätten i strid med åtminstone en annan kommun i samma provins.

Du är värdefull!

Jag började nog dricka förhållandevis sent, i gymnasiet i vilket fall. Jag och några kompisar drack när det var ff och hyffsat säkra på att inte bli påkomna. En av tjejerna sa under den perioden (första året som vi började dricka) att jag hade problem. Jag blev irriterad eftersom jag verkligen inte kände mig träffad, vad visste hon om alkohol? Jag drack ju jättesällan. Visst blev jag fullast men inte fan hade jag ett problem. Problem hade bara vuxna som druckit i massor av år.

Jag tänker på det då och då och funderar på om hon ändå inte såg något redan då som det tagit mig 15 år att se själv?

och säger hej! Inte heller jag har riktigt landat i ett beslut att sluta med a för all framtid, det känns alldeles för svindlande just nu. Men jag lovade mig själv en månad, sen får jag fatta ett nytt beslut. Precis som du skriver så såg "fritiden" annorlunda ut förr om åren. Aktiviteter och att bara "va" med kompisar behövde inte innefatta alkohol. Men nu känns det som att vännerna ingår i två läger, ett som har börjat skapa sin nya familj och boar sig. Och ett annat som är singlar och out and about och gärna umgås över vin.

Men vet du vad jag gjorde i somras? Jag skrev in mig på en tenniskurs! Jag har inte spelat sen mellanstadiet men jag minns att jag tyckte det var kul och jag ville lära mig något nytt. Det var FANTASTISKT. Tre gånger i veckan hade jag lektion som jag längtade efter, skötte kosten (och drickan) eftersom jag inte ville pajja min lektion med att vara bakis. Nu är tennisskolan slut och mitt Satskort lockar föga. Så nu har jag dock bestämt mig för att ta privata lektioner i ett par månader nu, för att en gång för alla bli riktigt bra. Men det är fruktansvärt dyrt så jag tvekade ett tag. Det konstiga är att jag aldrig tvekar när det gäller middagar och utekvällar som på fyllan blivit dyra för att jag antingen 1)bjudit och varit generös i baren 2)supit bort saker och ting som måste ersättas (typ min finaste skinnjacka) 3) spårar i allmänhet vilket innebär taxi/mat/god knows what.

Så skaffa en hobby eller aktivitet, det finns men kanske är det inte lika självklart vilken det är.

Ett år var mina nyårslöften.

1. Aldrig kompromissa med mig själv
2. Sätta mig själv i det främsta rummet
3. Alltid ragga på snyggaste killen i rummet

Tills jag kan checka av att jag följt samtliga tre under ett helt år så kommer de vara mina livslöften. Nu blev det väldans mycket svammel här. Sorry för detta!

Har jag inte inte tänkt hur sjutton kan kunde inget värre ha hänt? Och ÄNDÅ välja att göra om samma sak igen. Så ofattbar är styrkan som A besitter.

Sitter på jobbet och kunde komma hit tidigt idag för att jag inte hade varit ute och druckit vin igår. Jag har lovat mig själv att jag inte får dricka så att det påverkar min prestationsförmåga på jobbet. Tyvärr så lyckades jag inte hålla det tidigare även om det inte hände allt för ofta. Tänker också att kollegor märker mer än man vill tro. Att komma sent på morgonen ett par gånger för mycket är ju tydliga tecken på problem. Men idag var jag först på plats och det är jag själaglad över! :)

Haha, Vilket Shangri-La!
Ses där!

Hej på er mina vänner,

Jag "firar" 7 veckors nykterhet imorgon. Det har nu gått så långt att jag inte riktigt har klart för mig exakt hur många dagar jag varit nykter. Måste sätta mig framför en kalender för att räkna. Jag antar att det är något sorts friskhetstecken. Jag gick igenom en riktig prövning i helgen. Jag var på en släktträff där jag inte träffat många av dem på kanske 25-30 år. Vi träffades till lördag lunch och träffen avslutades med gemensam frukost på söndagen. Det var (som befarat) mycket generöst med alkohol. Det började med nystekt strömming med öl, lite eftermiddagsaktiviteter och sedan "förfriskningar". Drink före maten, skärgårdsbuffé med öl och immiga snapsar, kaffe med avec etc, etc. Visst blev folk lite småfulla men jag kunde inte låta bli att notera att hade jag fallit till föga och börjat dricka hade ingen tillnärmelsevis blivit så full som jag.

Det var så skönt att vakna upp på morgonen med gott samvete. Jag hade full kontroll på vad som hänt och vad som sagts och jag kan ärligt säga att helgen var riktigt trevlig. Något jag aldrig kunnat föreställa mig förut. En rejäl fest utan sprit hade varit otänkbart.

Dock var det en annan märklig känsla jag hade när jag vaknade upp på morgonen. Trots att jag inte druckit en droppe vaknade jag upp med en känsla av bakfullhet. Lite småont i huvudet, dålig smak i mun. Så många symptom på vanlig, hederlig bakfylla. Det måste ju vara hjärnan som "lurar" kroppen att tro att man är bakfull. Mycket märklig känsla.

I övrigt går jag på mina AA-möten en gång i veckan. Det är inte alltid roligt ska jag ärligt säga men det känns alltid bra efteråt. Det hjälper att hålla mitt stora A-problem aktuellt och i schack.

Min rygg har blivit bättre men jag dras fortfarande med en väldig stelhet i nacken. Annars mår jag psykiskt bra och jag är förvånad hur jag kan göra detta utan intagandes av A. Det är liksom så att jag inför mig själv inte riktigt vill erkänna att jag mår bra. Tankar kan komma att; ja, ja visst mår du bra just nu men det kommer att komma tillfällen när du behöver en styrketår.........Där tror jag att jag har min främsta utmaning. Att inse att livet kan vara helt OK utan A och att försöka släppa taget och inse att om jag faller för frestelsen igen får jag börja om från allra första början igen och det orkar jag inte längre.....

Sköt om er/Tjalle

Har just slängt iväg DN på golvet, har hög feber och orkar inte riktigt.
Du är smart när du är nykter LenaNyman, som vi alla. Tyvärr kan du ej få lön men snälla fortsätt att skriva här när helst andan nyktert faller på :)

Tack hörru.

/Ebba

Så många tankar i huvudet. Läst i mångas trådar dom senaste dagarna utan att vara inloggad. Som man lurar sig själv! Den här automatiska tanken om "Vad gott det skulle vara med ett glas vin!" går ju i ärlighetens namn, för min del, utmärkt bra att byta ut mot "Vad kul det ska bli att vakna upp efter ett par-tre dagar från och med nu med varje cell i kroppen toppriden av ångest och andra maror!"

Vilken waste of time och vilket skitsätt att "hedra" det liv som ändå blivit en givet.

Och den här handikappande föreställningen om att "alla andra kan, bara inte jag", den är ju farligare än cyanväte. Klart jag också kan! Jag är, även jag, utrustad med förmågan att skapa, omskapa, mejsla ut ett "jag" som bättre överensstämmer med den person jag önskar vara. Det gäller bara att komma på att man kan. Man genomför bara en statskupp och störtar den sittande diktatordespoten. Fullt möjligt.

Och så ska man inte krångla till det så förbannat för sig själv. Det går faktiskt an att låta det enkla vara enkelt. "... och förstånd att inse skillnaden", ni vet.

Ja, här kom lite svammeltankar från min sida. Och jag är spiknykter, helt i enlighet med hur jag lovat mig själv att vara när jag skriver på den här sidan. Höres.

och Stingo bjuder på chili och konstnärens hund värmer oss, vi blir nog rätt många i gläntan.

Men det var väl en bra idé! Då behöver varken du (Ebba) eller jag svälta ihjäl eller leva på granbarr (lite ont om barr sedan Forexrånarna gömt sig hungriga i skogen), för Calle kommer ha en älg i bakfickan! Eller så kommer han inridandes i gläntan på en vit älg (alltså måste vi vara i Värmland, eller hur var det) med en bössa nonchalant slängd över axeln.

Men vad härlig du är! "Man fattar mer av spelet när man dricker na-öl" är en så otroligt rolig och klockren kommentar. Ha ha ha...

Ja, vi fattar väl helt enkelt mer av allt numera. Fattar mer av livet. Får ut mer av livet. Är vi inte fantastiska så säg?! ;-)

Bekymrad är inte bra, men faktiskt mycket bättre än vacklande. Vad är det egentligen som bekymrar dig på hemmafronten? Eller, förlåt, det kanske du inte vill skriva om...?

Ha en fin dag Akvaris!

Det finns hopp att vi en dag kommer stöta ihop med varandra av en slump när vi var och en av oss tror oss ha hittat en lugn glänta i skogen, där vi slår oss ned för att äta matsäck, andas frisk luft med djupa andetag och njuta av tystnaden.

Drack några NA-öl igår, mest för att jag har en ny vana. Känner inget sug. Men öl och fotboll hör liksom ihop och man fattar mer av spelet när man dricker NA-öl. Jag är inget stort fotbollsfan, men mitt intresse har ökat de senaste åren. Otroligt att de orkar springa och vara så fokuserade på att hela tiden stå rätt, springa rätt, behandla boll. Tidigare drack jag alko-öl och somnade lagom till andra halvlek, nu sitter jag där och suger på min Mariestad 0,5% (god, tycker jag) till Ajax-PSG och följer allt som händer, ser mer än kommentatorer och experter. Det känns som jag äger världen, ensam vaken i min nykterhet framför TVn. Jippie!!!

Tack för ditt inlägg, Mu. Det betyder mycket att höra dina erfarenhet som på ett sätt är lika och på ett annat sätt skiljer sig. Kom på att vacklande är fel ord, bekymrad är bättre. Jag har inga planer på att ta något glas vin med hustrun, där är jag inte vacklande. Men jag är bekymrad. Bekymrad var jag också innan jag slutade, men på ett annat sätt.

Tack och kramar

hur det känns Moa.

KRAM <3