skrev PP i Ett år senare...

Så fint att höra av dig! kanske är det du beskriver just det som fick oss att välja den snabba vägen ut ur problem, alkoholen. Nu är det inte längre så med dig att du tar den vägen, och livet kommer ju säkert alltid att innebära perioder då allt känns lite motigare. Skillnaden är ju att du är en vinnare, inte minst när du jämför med dig själv innan ;-) Du ska veta att jag är djupt imponerad av din resa och din klarsynthet och förnuft som bara blivit starkare under tiden. Jag tror verkligen att du själv känner det innerst inne känner det idag?!

De andra saker som kostar energi i våra liv är något som vi kanske inte vill skriva om här? Kanske på grund av att det inte har med drickandet att göra, eller kanske för att det är lite för privat? Men grundförutsättningarna att lösa även de problemen har du ju förbättrat på alla sätt. Du har säkert mycket att glädjas åt i relationen med familjen & på jobbet.

Kanske är det bara så att du fortfarande har ganska stora krav på dig själv ;-)

i övermorgon går jag som du vet in på "första årets sista månad". Du når nästa vecka en milstolpe med ett helt år. Ja, en milstolpe - för en målstolpe är det ju inte. Jag skrev någon gång i min tråd om att det kanske är som ett "nykterhetens Vasalopp". Med skillnad att det inte finns någon målgång. Blir nog bara att skida vidare ut i livets ospårade oändliga terräng? Det värsta av loppets adrenalin har lagt sig - och det finns nästan inga åskådare kvar som hejar på. Men det fina är att vi får åka vidare. Så länge vi gör det så hör vi till vinnarna. Utan att överdramatisera handlar det - åtminstone för mig - om att så länge jag inte återvänder till drickande så har jag chansen att tillhöra överlevarna. En av dom som överlevde ett missbruk. Det kunde faktiskt lika gärna fortsatt, och i sluttampen slutat riktigt riktigt illa.

Lyckas vi gå vidare på samma sätt som nu, kommer vi nog alltid att kunna heja på varandra när vi möts. Resan vi gjort har ju gett oss insikter som jag tror att bara "överlevare" förstår. Lite på samma sätt som vi förstår alla som är på väg till starten i loppet, eller i loppets absoluta start. Dom förtjänar all support, vi vet ju hur det är. Vi börjar kanske nu få den typen av förståelse som bara självupplevd erfarenhet kan ge. Ingen erfarenhet som jag skulle önska fler, men på något konstigt sätt kanske ingen erfarenhet man vill vara utan? Lite tidigt att tänka så, men jag misstänker att det kanske är i den tanken vi landar så småningom?!

Hörs vi inte innan din stora dag, så vill jag redan nu gratta dig! Har ingen som helst oro att du inte får uppleva den :-)

Stor kram

//PP


skrev m-m i Ett år senare...

Tack snälla för era kommentarer.
Ja, det är säkert en kombination av både stress och ett-årsdag. Ska ha gäster på lördag, och jag erbjöd mig att köra hem dem, eftersom jag ändå inte ska dricka. Vi har inte träffats sedan i våras, pratat ja - men inte om alkohol. Hennes reaktion var att, oj, dricker du fortfarande inte, guud vad duktig du är. Och det är jag ju :) och det var inget dumt eller undermening i hennes kommentar, men det väckte tankar. Det plus att jag faktiskt tänkt att jag skulle vilja sätta mig med ett glas vin och softa ner på kvällen, efter galet stressiga dagar och som sagt, relationer som jag helst vill fly bort från. Mycket fight or flight tankar nu.

Muränan: jag har också stressat mig sjuk, för kanske 10-15 år sedan. Stresstoleransen efter det är inte vad den har varit. Är väl en orsak till att jag började självmedicinera med alkohol. Det som är jobbigt när stressen och stressymtomen kommer tillbaka då och då är känslan av misslyckande i det också, att jag borde lärt mig hantera, lärt mig undvika eller sätta stopp. Men ibland bara ramlar saker över och det finns ingen möjlighet att bromsa förrän det nästan är för sent. Bra om jag kunnat stötta dig, det är ju det som är så fint med forumet.
Konstnären: Hoppas verkligen att mannen tar sitt nykterhetsarbete på allvar och tar emot hjälpen som finns. Det är ett arbete som inte gör sig självt, det kräver sin man eller kvinna, och jag tror inte att man gör det själv.

/m


skrev anonyMu i På resa

Bra jobbat av dig på middagen! Skönt när det inte behöver bli mer komplicerat än så. :-D

Nu har jag funderat lite till om smuttarna/periodarna. Har nog varit en smuttare. Behöver inte dricka så mycket, men hellre ofta. Under våren så blev dock ofta, mycket mer ofta. Dessutom krävdes också samtidigt mer alkohol för att jag skulle vara nöjd. Det var då jag insåg att det höll på gå åt h-vete. En smuttare löper nog stor risk att hamna i utförsbacke.

En sak som ställt till problem i min hjärna är just att jag egentligen inte druckit så stora mängder. Klart jag haft karatefyllor och i vissa sällskap/situationer visste jag på förhand att det inte skulle gå bra. Men i vanliga fall var jag helt nöjd med att dela en flaska vin med mannen. Men för min del så spelar det ingen roll hur mycket jag drack egentligen. Det var för mycket för mig, eftersom jag kända att jag MÅSTE dricka. Det ligger en skillnad i att kunna dela en flaska vin och vara nöjd med det, till att känna att man måste dela en flaska vin för att vara nöjd.

Får du åka hem snart eller hur ser det ut?

Ha det gott! Kram


skrev anonyMu i Vill sluta nu!

God morgon PP,

Hoppas du mår fint. Här är det grått och regnigt idag. Funderade lite kring de här med att närma sig 1-års dagen. Det verkar ha skakat om lite hos Konstnären och nu även hos m-m. I och för sig har det kanske absolut inget med det att göra, utan råkar vara omständigheter som sammanfaller. Men du har väl också årsdag snart? Eller har du redan passerat kanske? Hur känner du egentligen?

Kram från GodisGrisen


skrev anonyMu i Tänkte ändra på mitt liv nu- juli 2014

Hej vännen!

Hoppas att du mår fint, inte stressar för mycket, och att du har det bra!

Bamsekram


skrev anonyMu i Ett år senare...

Hej m-m!

Tänkte just att ditt inlägg påminner om Konstnären, sedan fick jag kvitto på det ovan. Kanske handlar det om en faktisk 1-års kris. Nu har ni gått igenom ett helt år, årets alla högtider, årstider, dagar osv. Är det här allt? Är det så här livet nu är som nykter? Var är glamouren och de rosa molen i den grå vardagen? Det är nog lätt att romantisera alkoholen. Förringa riskerna. Tro att det kanske skulle gå bra med ett par glas vin. MEN. Vardagen blir INTE bättre med drickandet. Gud nej! Det vet vi ju alla tre. Det finns inget som blir bättre... Highway to hell.

Känns som om du har alldeles för mycket runt omkring dig. Stress är farligt. Har själv fullkomligt sprungit in i väggen och blev sjuk på riktigt. Det har tagit många år att komma tillbaka igen och helt återställd blir jag nog aldrig. Man lär sig leva med eftersläpande komplikationer som en skadskjuten kråka. Underskatta inte hur mycket ont som stressen faktiskt kan orsaka dig. Försök, försök att rensa i din tillvaro på alla sätt. Sätt ner foten på jobbet alternativt byt jobb, parterapi med mannen och kanske ett rejält j-kla stort lass med prioriterad egen-tid bara, bara för dig själv.

Ta hand om dig kära du. Vill också att du ska veta att du har varit ett jättestort stöd för mig när jag staplade in nynykter här på forumet. Är dig stort tacksam för det. Tack också för att du faktiskt delar med dig av hur du mår idag. Det är så bra för oss som inte kommit så långt att få läsa, det ni som varit nyktra länge, skriver.

Stor kram


skrev konstnären i Ett år senare...

Läste ditt inlägg och mycket påminner om hur jag mår just nu. Vaknar med oro i själen, en rastlöshet. Tankarna på att kunna hantera ett par glas vin har varit många. Sedan slår ångesten till, för jag vet ju hur det blir, kanske inte första gången, men sedan. Tror oxså att mannen går omkring med vita knogar och ska klara detta själv. Jag blir så påverkad för att jag tror att funderar på just det, kan jag dricka normalt om jag testar. Jag vet att han inte kan det, det är direkt en skjuts neråt. Han kan verkligen inte dricka kontrollerat, handlar ju om en 3-liter varje dag när han sätter igång. Nu sista återfallet blev ju fem veckor. Kan inte lita på att det skulle gå bra denna gången utan hjälp. Han är en envis jävul som har svårt att ge upp inför A. Allt snurrar i huvudet på mig, jag ska ju inte bry mig. Förskönat alkoholen i tankarna, men det finns inget som skulle blir bättre. Jag höll ju på att dö i september förra året. Känner mig som en dålig människa som ens kan tänka tanken på A. Jag längtar oxså efter lugn i själen, är det någon slags kris vid 1 år.
Idag känns det tungt med livslångt, idag är idag och ingen alkohol för konstnären.
Många kramar
Konstnären


skrev aeromagnus i Vinberoende ja

Om du är helnykter kommer både du psykiskt och fysiskt må bättre. Alkoholen är ju ett cancerframkallande nervgift. 11 dagar utan så har ju den värsta abstinensen lagt sig även om suget finns kvar. Bra med 11 dagar. Tänkte som du jaja jag skiter i starkspriten och håller mig till öl så går det nog bra. Kan bara säga att det inte gick så lysande. Man triggar alkoholdjävulen oavsett styrka på a. Varför skulle du vilja dricka ett par glas typ 4 är ju en hel pava? Vad får du för vinningar att dricka förutom att alkoholdjävulen får sitt? Kämpa på med din helnykterhet.


skrev Meredith11 i Ett år senare...

Åh, ett helt år inom räckhåll! Du låter så klok när du konstaterar att ett återfall är det sista du behöver. Hoppas du kan hitta små källor av ro och glädje även om annat är jobbigt.utan att känna dig uppskattar jag att du delar med dig och jag önskar dig kraft och ork idag. Kram!


skrev Meredith11 i Vinberoende ja

Idag är det dag 11 utan vin. Funkar hyfsat. Ibland leker jag med tanken att pröva att dricka lite, typ tre glas vardera på fredag o lördag, men det är inte säkert att det är så lätt att hålla. Och sen har jag ju en alternativ fundering som jag är nyfiken på : hur mycket bättre skulle jag kunna må av att vara helnykter ett längre tag, säg fram till jul? Hur skulle det kännas? Förmodligen skulle det vara lättare att komma iväg och jogga på helgen. Även om jag inte blir bakfull av två-tre glas vin, så blir jag segare.
Hänger ganska mycket på forumet, och har tagit intryck av att många fokuserar på att vara nykter idag och kanske imorgon, så får man ta resten sen. Verkar bra att tänka så tycker jag.
Inte klokt heller vad tidningarna är fulla av vinreklam, och vad det ska smuttas på glas vin i tid o otid i serier på tv.
Ha en god, nykter torsdag, alla! Kram!


skrev Meredith11 i På resa

Vad bra det lät med den sociala kvällen, att det räckte med en kort förklaring, och sen var det inget mer med det. Överhuvudtaget tror jag rätt många kan förstå en förklaring att "jag tänkte köra alkoholfritt ett tag" , inte minst för att många fler än vi själva har övervägt det.

Läste för övrigt på länkarnas sida att ca 1 miljon i Sverige tros ha ett riskbruk av alkohol, så vi är många. (Innefattande olika varianter )


skrev Stingo i På resa

Inte sluttande, jävla autokorr.


skrev Stingo i På resa

Om jag förstod rätt har du alltså haft ett sluttande, som övergått till mera vågvis, då missbruket blivit allvarligare?

Jodå, på fredag får jag åka hem igen. Var ute på middag ikväll med vänner, som jag suttit och druckit med många ggr tidigare. De tyckte jag var mycket ofinsk, då jag beställde in nollöl, men gillade min förklaring, att jag bestämt ge mig själv en nykter höst. Verkade faktiskt litet imponerade, men diskussionen flöt fort vidare till annat, vilket var helt som det skulle. En fullt positiv erfarenhet mao och trevlig kväll, där ingen drack mer än två öl.


skrev Autumn i På resa

Ditt inlägg om smuttare/periodare fick mig att fundera till lite.
För egen del i dagsläget skulle smuttande bara vara en plåga. Dvs att vara tvungen att sluta efter två -tre glas. Men då jag tänker efter lite så tror jag faktiskt att det var det jag gjorde för ett antal år sedan dvs ett par tre glas varje kväll för att koppla av. Men ändå hade jag någon sorts kontroll att stoppa där. Speciellt vardagar.
I nuläget har det tyvärr nästan varit så att det behövs en riktigt ordentlig fylla innan jag kan sluta. Då kroppen och och det mentala är kört i botten. Sedan några nyktra dagar igen.
Ja det är mina erfarenheter, eftersom du verkar klura mycket på detta.
Hoppas du har det bra på resan!


skrev m-m i Ett år senare...

Lång tid utan uppdatering, tråden har hamnat på sidan 3. Har oro i själen nu, och är inne och läser ofta, men orkar inte skriva själv. Tänker att jag ska kommentera i andra trådar men hittar inga ord att förmedla... Den själsliga oron har nog flera bottnar. Stress på jobbet (mycket, mycket, mycket) relationen med mannen varit i gungning och andra trassliga familjerelationer som slukar energi. Nästa vecka har jag inte druckit något på ett år (!) och det väcker nog tankar också. Suget har varit i stort sett obefintligt under sommar och sensommar, men nu har det känts igen - lite som de första månaderna - hur länge ska jag orka jobba med det här? Sen försvinner tankarna igen, och egentligen vet jag inte vad jag är sugen på. Smaken av vin? Ja, kanske. Känslan av att vara som alla andra? Vadå alla andra - har nog förlikat mig med att jag vet inte hur alla andra dricker, vad de andra tycker är ok. Känslan av att unna mig, att slappna av och in i bubblan. Ja, det är nog det. För tillfället gör jag som Muränan, ägnar mig åt godis. Eller kex. Snabba kolhydrater på eftermiddagen, före middagen, orkar inte äta ordentligt med middag eftersom jag proppat i mig annat. Ångest över det.... Det enda som är positivt med det är att alla eventuella tankar på att klara att dricka det där enda glaset vin försvinner. Så länge jag dövar stress och dåliga relationer med något att äta har jag fortfarande saker att jobba med. Och det är väl ett livslångt projekt? Förhoppningsvis med lite olika arbetsinsats...
Just nu önskar jag att tiden ska gå, en lugnare jobbperiod väntar runt hörnet hoppas jag. Relationen med mannen är på uppåtgående igen, tror jag. Beror egentligen inte på honom, utan på andra omständigheter som påverkar. Längtar bara efter lugn i själen igen, inte vakna med ett band runt huvudet och en klump i magen.

Ja, inget inlägg som det sprudlar om.... men ingen alkohol i alla fall, och det i sig ger ett lugn. Kan bara föreställa mig känslan av om jag spätt på oron och stressen med ett återfall. Nej, det kommer inte att hända.

/m


skrev aeromagnus i För de som känner igen sig

Jag kan ju bara hålla med om de fledta punkter på din lista. En annan har bluvit lobad två ggr av polusen också innan jag vaknade upp ur alkoholkoman. Det är bea att du vill förändra ditt liv. Jag tycker du gjort en bra och ärlig lista. Det jobbiga är att göra avkall på något och ser det som en bestraffning. Jag tycker du ska ge dig en klapp på axeln och att du gjort ett bra jobb än så länge. Ha a är en jävla skitdrog.


skrev Calleqwerty i Hejdå din lömska djävul.

Tack Muränan, Den eviga stöttepelaren!
Har fått en sån där ajfån 6 idag och detta e det första jag skriver med den. Den e lixom bara lite större än min förra, men oj vad jag är ovan! :-)
Allt käns faktiskt helt OK nu med livet. Som vanligt lite halvkaos på jobb, men det är väl det naturliga tillståndet.
Säger som en vän till mig:
- idioter uppskattar ordning, genier kan behärska kaos.
Inte helt sant förvisso, men man kan ju trösta sig.
Påtal om ordning, köpte denna telen i en applebutik, det var det spejsigaste jag sett! Kändes som man klev in i en science fiction film.. Rätt häftigt faktiskt, men ovant.
Imorgon e det jakt! Ingen A i dag heller. Sköönt!
Ha en fin kväll!
// Carlos


skrev Pion i Håll min hand

Det vore något det,men där är jag jag inte nu. Ni är min medicin. Tack för det!


skrev aeromagnus i Håll min hand

Härligt kämpa på. Man måste alltid försöka. Medicin i inledningsskedet kanske?


skrev Pion i Håll min hand

Det är kärlek, ville jag skriva, men verkar kanske lite teatraliskt. Det har inte gått så bra, men är på gång igen. Vill bli fri från detta helvete. Trappar ner nu och idag hade jag mindre abstinens än på mycket länge. Hade kunnat låta bli ikväll., för det var hanterbart, men åkommor tvångstankarna in, måste bara unna mig. Jag är så tacksam för din uppmärksamhet, Muränan, någon såg mig. Det betyder mer än du kan tro. Någon såg mig, det ta mig fasen kärlek!


skrev anonyMu i Hejdå din lömska djävul.

Vad bra Calle! Låter hur bra som helst. Det handlar väl om att inte utsätta sig för alltför stora prövningar i början. Och om man faller, att orka resa sig igen och komma tillbaka. Du är stark hörru! :-D

Visst följer suget klockan?! Det är väl den inrotade vanan, antar jag. För mig är det värst på sen eftermiddag, inför middagen. När middagen är över, så är suget bortblåst. Det handlar alltså om att fatta att suget bara håller i sig en stund och inte är för alltid. För varje gång man besegrar suget, så inbillar jag mig att det krymper lite, lite till nästa gång.

Ha en bra dag!

PS. Har tre muggar som behöver skuras BTW, så du är välkommen!


skrev anonyMu i På resa

Du är smart du Stingo. Det där har jag inte tänkt på. Smuttare...? Måste fundera lite.