Senaste kommentarerna i forumet

Grattis till 3 veckor, vad fint. Fantastiskt att du varit på fest och druckigt Loka. Mycket modigt gjort. Klapp dig själv på axeln idag.
Konstnären

Hoppas du och hustrun får en underbart rolig fest. Du peppar mig i min nykterhet.
Kram Konstnären

Tack!

Hoppas att det snart är dags för en mysig lördagsfrukost !

/Ebba

Härligt! Vakna upp utan bakfylla. Vakna 20 min innan klockan ringer. Ligga och dra sig. Dag 11 idag. Önskar er alla en nykter dag!

läsning Berra. För mig är du "forumbrorsan Berra" - en av mina första och viktigaste representanter för möjligheten att leva ett liv utan alkohol! Just idag när jag läser slås jag av hur klar jag också känner mig över mitt val av liv och levnadssätt - både annorlunda och lika. Tack för att du fortsätter att dela dina tankar! Kram och ha en riktigt underbar fest! / mt

Fint skrivet och bra tänkt LillePer. Önskar dig en fin lördag. Stor kram

Skickar en kram till dig och önskar dig en fin lördag! :-)

Tack för att du delar med dig av dig själv och skriver, tusen tack.
Fortsätt med det om jag får be.
Det hjälper verkligen mig.
Det gör alla som skriver här.
Inatt när jag var klarvaken läste jag åter igen det du skrev angående forumet här när jag hade blivit väldigt skrämd och nu känner jag "Berra vet vad han snackar om, se till att läsa sånt han skriver och har skrivit".

/ Ebba, nykter dag 14 med sömnproblem något jag aldrig annars brukar ha, men det är nog övergående.

Du klarar det idag. Det kommer gå bra. Jag tror på dig. Kram

Lycka till med festen och tack för att vi får läsa alla dina härliga inlägg!

Vaknade med ett leende :) Mår skitbra. Trodde faktiskt att jag skulle ha någon form av abstinens, men inte ett enda fysiskt symptom. Mysko. Men min mage funkar inte som en vanlig mage då jag är Gastric ByPass-opererad. Innan den operationen kunde jag dricka ett halvt glas vin och vara bakfull i 5 dagar. Nu blir jag inte bakfull om jag inte dricker kopiösa mängder (kanske mer än 2 liter vin på en kväll)... Inte bra alls. Det verkar som om det är endast hjärnspöken jag behöver slåss med, och där känner jag mig väldigt lyckligt lottad när jag nu läser om andras abstinensbesvär.

I alla fall. Idag skall jag iväg på äventyr med en kompis och hennes döttrar, en shoppingtur. Ingen som helst alkohol inblandad. Har en härlig känsla i kroppen! Ha en härlig dag alla!

11 dagar, still counting... Mår bra. Sover dock konstigt.

Ägnade gårdagskvällen åt att studera min fru dricka öl. Hmm, vad skönt att det inte känns speciellt jobbigt att inte dricka med henne, även om det kommer en del rejäla sug. Alkoholfri öl är min räddning en sådan fredagskväll. Eller egentligen inte räddning, det skulle nog gå ändå. Men det känns skönt på något sätt "jag kan minsann också dricka, titta här, och det är ok att göra det, jag tillåter mig själv göra det.". Och det är ju förstås bara jag som bryr mig om det

I morgon, senare idag menar, kommer en utmaning. En dag på stan, med all uteserveringar som jag har en dricka-öl-relation till och inte träffat sedan jag slutade. Att sitta och pimpla på krogen är legitimt, det blir ännu mer legitimt om man äter samtidigt. Girigt suga i sig en öl innan man fått in maten och sedan 2-3 till maten. Sedan är det ju kanske varmt så man måste in på något ställe till och återställa vätskebalansen, minst ett ställe, troligen flera. Beroende på vad som görs krävs så småningom troligen mer förtäring och då krävs ju en pilsner. Och på hemvägen (missade bussen), och när vi väl är hemma behöver man ju ha något att dricka - och så är man sådär apfull en lördag kl 20, när det är dags att lägga barnet - "vissscht hade vi en trevlig dag på stan, gumman" - och sluddra igenom en saga. När barnet väl sover så fortsätter vi till vi slocknar eller förrådet är slut. Visst är det skönt med helger när man är ledig från jobbet och verkligen kan vila ut och ha tid att gå ut på stan och ta del av kulturlivet.

Det kommer nog att bli en jobbig dag, men det kommer inte att bli som det brukade bli... Inget första glas för mig idag.

...och det var verkligen skönt att skriva av sig. Tack för att ni finns, nu kan jag nog somna om

Kramar

Starkt Incognito. Måste vara härligt. Är glad för din skull.

Själv är jag vaken bl a för att jag har svårt att sova i alkoholångorna som är resultatet av min frus ölintag tdigare idag. Det stärker mig i min övertygelse om jag inte ska dricka, precis som för dig vs dina kollegor. Men det är förstås närmare för mig med en hustru som pimplar friskt och svårare att skaka av sig en några fulldumma kollegor.

Annars mår jag bra. Ska också springa i morgon, men inget lopp.

Nu blir det sängen igen

Finns det ett liv med alkoholen?

Det finns två sidor av sitt förhållande till alkoholen, när man är i den, och när man är bredvid den.
När man dricker så har man svårt att tänka sig ett liv utan alkoholen, skulle det funka?
När man är i sitt liv parallellt med alkoholen så vet man, det skulle aldrig funka med ett liv tillbaka i alkoholen.
I ett liv vågar man inte, i det andra vet man att man inte ens behöver ifrågasätta tankevalet, för det är inget val längre, utan mer en självklarhet.
En självklarhet för mig, jag har druckit färdigt, min ranson är uppdrucken, inget att fundera på utan bara fortsätta mitt liv.
Vem ångrar en nykter gårdag?

Guden, jag har absolut ingen erfarenhet av blandmissbruk, utan jag var en vanlig Svensson-alkis med ett till synes yttre fungerande liv,
Men med ett trasigt inre, en själ som inte ens kunde nämnas vid namn själ, bara en spillra av något som en gång fanns.
Så jo, jag förstår hur menar och tänker, men jag hamnade aldrig riktigt så djupt.
Jag hade en gräns för fyllekörning, men det var nog bara en tidsfråga, jag tillät mig dras ner allt djupare i alkoträsket.

Bettan, kul att du gillar mina små romaner, jag har alltid försökt att vara ärlig i mina egna betraktelser, det är varken bättre eller sämre.
Inget glamour ingen finess, utan bara skriver som det är, jag har tidigare skrivit att vi alkisar är känslomänniskor och jag tror att det är en väldigt
Stor anledning till att vi hamnar där vi slut hamnar, vi brottas ständigt med våra känslor, och alkoholen förstärker den och vi måste väl antagligen gilla det.

Just nu ligger jag i sängen, helt slut efter att ha fixat och ordnat inför frugans 50-års fest, varit ledig i två dagar och bara fixat.
Frugan med sin utländska vännina i köket hela dagen, jag, sonen och svärsonen i utomhus, snyggat till trädgården, satt upp partytälten
Ställt fram grillarna, kånkat utemöbler ifrån grannarna, lagt drickat på kylning, marinerat 15 kg kött, skrubbat muggarna, dammsugit och torkat golven.
Folk har kommit båda nätterna vid tolvslaget för att gratta, rätta dagen, dagen efter, frugan har väl aldrig riktigt hunnit varit helt nykter mellan mötena med veuve qliqote.
Konstigt nog så sa hon att hon gillade smaken av äkta champagne, det har hon aldrig uppskattat förut, tror nog på att smaken förändras med åldern.
Vi i familjen har skämt bort henne riktigt ordentligt med många och fina presenter, vågar knappt titta på vad nästa kortfaktura hamnar på.
Försöker väl kompensera för den resan hon bjöd oss på när jag fyllde till fjärran östern.
Huvudsaken är att hon känner att hon har haft det mysigt och blivit uppvaktad, och hela familjen har ställt upp mangrannt.

Imorgon smäller det, och hon har en väldigt sund inställning till festen, det är gästerna som gör festen.
Det är upp till dom att de bjuder på sig själva och har roligt, vi har bara bistått med verktyget, arrangemanget.
Man blir så snusförnuftig med åldern, inte undra på att man tidigare såg upp till åldermännen, det har redan begått alla misstagen.
Men vissa behöver uppleva dem själva och då spelar det ju ingen roll vad alla andra säger åt dem att inte göra, eller göra...

Men det är jobbigt att arrangera så här stora fester, det är allt för sällan man ser andra göra något liknande, men vi tycker om människor.
Och vi tycker om människor i möten med varandra, gammal såväl som ung utan allt för mycket fylla, det ska finnas utrymme för alla.
Det hände en sådan ball grej när vi var i Norrland, de vi var hos anordnade en kusinträff, ingen som vi kände, och mycket gammalt folk.
Jag pladdrade runt med alla och njöt av samvaron, och efteråt så sade de att du Berra som inte kände en enda av dem innan, hade nog fått mest kontakt
Till och med mera än de som var släkt med dem, vad skulle jag säga, jag jobbade ju förutsättningslöst.
Alla människor har en historia, ju äldre de har blivit desto mer livserfarenhet har de att berätta om.
Naturligtvis så finns det gamla surtjurar också, och där kan man välja att bryta is eller ignorera dem, upp till var och en att bestämma hur mycket jobb man vill lägga på dem.
Miljön måste också vara den rätta, och humöret.
Om humöret är nyktert så är det oftast det rätta, man är mer öppenhjärtig med vad man vill och ärlig i sitt intresse, ingen orerande om något som inte har en sanning i sig.

Nähädu, nu hann hon bli ett i alla fall, det är ju sjutton också, jag som hade tänkt att hålla länge i morgon natt, kommer att ha massor av sömn att ta igen i början på nästa vecka, suck!
Ingen bra början på den veckan, ibland bränner man ljuset i båda ändarna, men vad sjutton, vila får man göra i graven tids nog.
Man behöver inte ens alkohol för att röja runt som en stormvind, man har ju fullt upp med att hålla sig nykter...

Jag vet vad alkoholen skulle ha ställt till med, har fått den livserfarenheten, inget att ens lägga någon energi på längre.
Vet att mitt enda alternativ är att fortsätta att vara oalkoholiserad, och gränsen går vid att aldrig ens fundera på ett enda glas.
Det skapar mig frihet att titta på de andra alternativen, ungarna ska inte tro att de får ha läsken ifred i morgon, det ska jag bli man för.

Och man kommer jag att fortsätta vara, inte någon dreglig högljudd sak som springer runt och klappar tjejerna på rumpan,
Jag är för stolt för att bli full och odräglig, vill ha den lilla heder jag har, kvar...
Så jag ser fram emot morgondagens festkväll, och dagen efter det för all del, kommer inte att ha något att ångra.

Det är det fina med att vara nykter, vet vilka marker jag kommer att vandra på, och inte på ångesten kvicksandsmarker.

Berra

Idag har jag mått bra. Det blev inget krig på jobbet. Jag gjorde tvärtom, försökte förstå. Till slut förstod jag min kollegas inställning. Jag bad honom förklara sin hållning, det kom en del dumma grejer. Jag var lugn och lade fram åsikter o synpunkter, jag tror det bet. Hade jag gjort annorlunda och spätt på konflikten med hårda ord och irriterande kommentarer hade vi två mått dåligt helt i onödan.

Idag har jag känt sommarens flyende vindar svepa förbi. Jag har andats in och hållit andan. Jag har andats in livet igen.
Vem kan förstå vad man varit med om, vem kan veta när det började?
Hur ska man själv kunna förklara? Spelar det någon roll? Hade det gått att undvika, kanske.
Men det spelar ingen roll just nu, för just i denna stunden mår jag bra.

Lillper

OBS! "bli tar"=blixtar

Jag är som du mycket imponerad av alla de som varit nyktra länge och fortfarande ofta går in och peppar andra nya här. Också orolig för framtiden, men försöker leva med mottot "en dag i taget". Middag och mys med man och ett annat par. Under uteplatsens tak till hällregn, dundrande åska och bli tar. De lite glada i hatten. Jag njöt Kiviks päroncider från Ica. Nu sömn för mig då jag ska upp tidigt på heldagsaktivitet. Somnar till deras mummel utanför. Önskar ni alla haft en nykter kväll.

Idag firar jag tre veckor utan alkohol. Är precis hemkommen efter en jobbfest. Druckit Loka och studerat mina apfulla kollegor. Tänker såklart att det brukar vara jag som snubblar omkring med en öl i näven och är rolig och trevlig.. Hehe. Så fantastiskt underbart att inte behöva vakna och vara orolig över vad jag sagt och gjort.

Kommer hem nykter, vaknar nykter imorgon och ska ut och springa ett motionslopp med min fru.

Idag känns det bra. Hoppas ni också mår bra!

/ I

Och tack förresten!

Det är så otroligt mycket värt för oss att läsa din story. På många sätt och vis. Dels att du faktiskt en gång lyckades att sluta med alkoholen. Men också att du berättar om ditt återfall, hur allvarlig det är att börja förringa och glömma det som en gång varit. Att det inte går att kliva tillbaka och tro att: -nu går det nog bra. - Nu har jag kontroll. Det har man aldrig. Återfallet ligger alltid där och lurar. Jag skriver att jag känner mig stark. Jag gör det just idag men jag är livrädd för hur jag kommer känna mig imorgon. Nästa vecka, nästa år. Jag är såå rädd för framtiden. Måste ta en dag i taget...
Och du, imorgon ska vi mysa vid frukostbordet och känna så jäkla stolta för att vi gick och la oss nyktra en fredagskväll! :)

Ta en dag i taget. Funderat på aa

Bra jobbat!
Jag tycker också att det ska bli skönt att vakna imorgon och inte vara bakis och skakis och patetisk ;-)

Jag var nykter i cirka två år och det gick hur bra som helst, tillslut blev det en vana och det var liksom bara så det var och jag tänkte sällan på det, att jag var nykter.
Jag var bara en människa som inte drack och det var ingen stor grej, det blev naturligt och normalt.
Sen flyttade jag till en annan stad och jag trodde att jag hade mognat, blivit äldre och att alla mina fyllor och mitt drickande hade berott på att jag tidigare bara varit ung och dum.
Jag tog ett återfall.
En öl på en restaurang och sakta men säkert var jag där igen.
Det smög sig på och det tog tre år innan jag lyckades få stopp på det.
I fredags för två veckor sedan närmare bestämt.

Du känner att du inte bidrar med så mycket här i form av text ?
Vill bara säga att du bidrar enormt bara av att vara här och kämpa med din kamp mot alkohol!!
Det får mig att känna att jag inte är den enda och imorgon när jag äter frukost kommer jag säkert tänka på dig och det du skrev om att vakna utan ångest.

/Ebba

Det är det jag gör. Inte alkohol på många år framöver. Alkoholen är en lömsk jävel.

Det e nog väldigt individuellt beroende på hur motiverad man är samt vilken livssituation man har. Jag ser nästan bara fördelar, om än ett lite mer förutsägbart liv, dvs ett tryggt liv vilket passar småbarn alldeles perfekt :-)