Senaste kommentarerna i forumet

Tack snälla Kennie ❤️!

Och tack Se klart❤️! Jag förstår precis allt det du skriver och att du fattat allt jag skrev och mycket av hur jag är 💕. Jag tar det till mig och förstår nånstans att jag förtjänar att få de här orden. Att jag är värd att tänka så. Jag tror att jag om några dagar kan införliva det du skriver inuti mig mer på riktigt. Nu är jag så arg på mig själv så jag bara tänker: ”Skit ner dig och skyll dig själv Annabell. Det finns inga omständigheter, förklaringar eller viktiga reflektioner som du ska tänka på. Den enda lilla jävla enkla sak du behöver göra är att inte dricka - och det har du gjort ändå.” Och när jag känner så, så ryms inte självmedkänsla och önskan att förstå mig själv bättre och underlätta för mig själv i det som går. Så det var väldigt fint att du kunde förstå mig åt mig ❤️.

Och Ny dag - ge upp kan jag inte ens stava till 😄👍! Förstår precis din rädsla - man har ju ett record som inte talar för en om man säger så… Men det tror jag egentligen inte spelar nån roll, för en gång är den sista - och det kan vara den här! Du är ju redan på dag 7 🌟!

Idag har jag varken lust eller möjlighet att dricka, så sätter in min ✅ redan nu 💪🏼🦆. ❤️

Jag tror att det är väldigt vanligt hos oss här att inte veta någon/tillräckligt om hur man resursfördelar. Även om det kan se så olika ut- våra liv från drönaren- så när man kommer närmre så finns ofta detta mönster med. Och ofta är det just - det finns inga alternativ- det måste göras- jag gör. Pragmatism är iaf jag bra på. Och du, tror jag. Och det finns ingen tid att känna en massa saker kring sig själv och vad en bär på sina axlar, så vi bär.
Jag vet inte alls om det kan vara till nytta med att gå tillbaka (mitt vanliga tjat om detta) och se vad ett sånt massivt skifte i livsuppgift- att bära det som mamma burit- vad det faktiskt innebär.
Det lämnar väldigt få centimeter till de egna behoven. Och tro mig jag vet att den fasen i livet handlar uteslutande om andras behov.
Men vad händer då?
Jag har burit som en åsna, många år. Genom smärtsam skilsmässa och en exman som inte ville- så jag fick betala med pengar/ansvar/det mesta.
Jag är helt säker på att du gör allt det här med bravur, med glädje och att du lyckas med det nästan omöjliga.
Men kanske kan det ha ett värde att just inte hasta förbi detta i förbifarten.
Att sitta ner och plocka isär och verkligen se på det du gör. Oavsett om det måste göras. Så behöver det adresseras.
Detta gör jag på egen hand.
Finns något jag kan göra mindre av för att slippa känna att det enda lilla andningshål jag kan sno åt mig är några glas vin för att landa- och orka lite till.
Jag vet att det låter omöjligt.
Tid finns så lite- i ditt liv.
Men det är lika omöjligt att skarva med vinet som bränsle för det går inte heller ihop sig- i längden.
Jag tror du har ett spännande, svårt men inte alls omöjligt pussel att lägga och där du behöver en plats stor nog att vända dig om i ett livsrum som är ditt.
Där du får lite tid. Att ha bråttom att sluta dricka är egentligen inte det viktiga. Det viktiga är att skapa förutsättningar för hur livet ska orkas- levas- utan det s k raketbränslet som alkohol kan vara.
Jag har ”druckit mig pigg” fler gånger än jag orkar räkna. Då jag hade behövt bara fortsätta få vara trött.
Vet inte om något av detta makes sense men jag önskar att du ska ta hand om dig, på något litet vis, istället för att du lägger ännu ett projekt att lyckas med- på axlarna. Finns något som går att plocka bort för att orka det som det kräver att vara nykter, inte bara ”inte dricka”?
Kram och precis allt jag skriver är chans men i någon intention av att vilja dig det bästa.

Jag läste nånstans (kanske här på forumet) att när man avstått alkoholen en period så kommer obearbetade känslor och händelser som man trängt bort med hjälp av alkohol upp till ytan igen.
Har förstått att jag är där nu. Fram tills för nån vecka sen har jag mått så bra men nu är det plötsligt som ett svart moln omger mig. Det gör ont och jag vill bara glömma och begrava det svåra som varit i livet.
Mitt sunda förnuft säger mig att jag måste lätta på ryggsäcken när jag är vid mina sinnes fulla bruk. Alkoholen konserverar bara innehållet. Nån gång måste det ut men inte just nu...
Förhoppningsvis bara en svacka som går över. Ska absolut inte ta till alkohol. Det är nog det sämsta att göra när jag mår så här. Då är risken att det blir mer än ett måttligt tillfälle.
Jag skriver nog mest för att lätta mina tankar och kunna gå tillbaks och se mönster och hur jag mått under den här perioden.

Tack fina du ! @Kennie är glad för oss båda :) och alla som får uppleva fördelarna med att aldrig mer vara bakis och kämpa mot alkoholen.

Söndag och utvilad vilket är superskönt! Det tar ett dygn för hjärnan att återställa balansen men när det väl skett så känns det underbart! Samma sak varenda gång vilket gör det ännu mer märkligt att jag utsätter mig för det. Det finns så mycket skuld och skam kring alkohol vilket ofta resulterar i att folk dricker ännu mer. Jag tror jag har en sårbarhet som gör att jag behöver vara mer försiktig kring bl.a. alkohol. Sömn och mat och alkoholintag behöver jag hålla koll på kanske mer än andra. Viktigt att komma ihåg såna här dagar då jag känner mig utvilad och nöjd med mig själv. Särskilt viktigt att tänka på när fredagen kommer och AW på puben står för dörren. Ni som läser detta som börjar likna en dag hoppas jag får en bra vecka.

Inte gnälligt överhuvudtaget, utan fint och resonerande kring hur ens yttre omständigheter samspelar med ens agerande. Det är ju många av oss som haft ett oproblematiskt drickande under många år, och så händer något som gör en sårbar för att fastna i beroende. I efterhand ser jag tydligt ett par omständigheter i mitt liv som skapade ett flyktbehov. En av dem var som för dig relaterad till ett av mina barn. Men som du också skriver så blir allt lättare att hantera nykter. Och i det ingår, åtminstone för mig, att tillåta mig att vara svag ibland och släppa fram de reaktioner som är en del av att vara människa.

God middag kära forumvänner:)

Det går upp för mig mer och mer hur fruktansvärt ego jag behöver vara för att börja få till nyktra dagar. Att det kommer vara ett heltidsarbete. Som jag har skrivit flera gånger tidigare så har jag inte de där riktigt nära vännerna som så där utan vidare skickar ett sms till eller ringer mig och frågar hur jag mår. Det är ofta så att i mötet med andra så finns man. Jag tänker att det när nog därför det finns så mycket psykisk ohälsa eftersom det finns många ofrivilligt ensamma människor ute i landet. Jag har aldrig blivit uppfostrad, tränad i att vara riktigt nöjd med mitt egna sällskap. Det är då jag ofta tar kontakt med andra fastän jag kanske inte riktigt vill....och det är även då som jag ofta valt alkoholen som min vän...fast numera min fiende.

Jag är också väldigt nära mina barn..haft svårt att klippa navelsträngen. Det är numera lättare med min son eftersom han är sambo. Vi hörs ca en gång per vecka i telefon om det inte blir så att han kommer hem till oss. Något sms emellanåt. Vår dotter har jag träffat oftare men under de senare veckorna kanske inte lika ofta vilket jag tänker beror på att hon mår bättre och hon har mer sysselsättning. Snart ska hon flytta till ett nytt boende. Så himla skönt! Från att ha bott i ett källarrum med ett ynka litet fönster till en etta i markplan med tre fönster! Hon sa till mig, mamma det verkar som du är gladare än jag för att jag ska flytta. Och jag svarade henne...ja men du kommer ha tre fönster, ljus. Jag tror denna flytt kommer påverka oss alla i positiv riktning.

Och vart vill jag komma med denna inledning....jo att det känns att navelsträngen klipps mer och mer.....och att börja med nykterhetsarbetet är inte endast ett nytt sätt att tänka....att sätta mig själv i första rummet...utan det handlar även om att öva mig på att trivas i mitt egna sällskap. Att fylla på mitt liv med vad jag tycker om. Och, det kommer att bli läsa, pussel, det andliga och odlande i lagom mängd. Min man har nu beställt ett växthus! Så himla kul!

Den dagen som jag hade igår...sådana dagar vill jag inte ha igen. Hade druckit alkohol på fredagskvällen. Kanske något mer än annars. Det kan ofta bli så när jag är ledig dagen efteråt. Kl 9 var det bestämt att jag ska träffa en vän som jag inte har träffat på väldigt länge. Vi skulle äta frukost på Stadshotellet. Jag var SÅ trött, ont i magen och hjärnan kändes alldeles tillskrynklad. Jag cyklade fram på stan och var framme några minuter efter kl 9. Frukosten var god men jag uppskattade den inte alls på samma sätt som jag hade gjort ifall jag inte hade druckit dagen före. Vi satt där ca två timmar därefter tog vi en promenad på stan för att till slut sätta oss på en parkbänk och prata. Vi lever väldigt olika liv. Hon har barn, barnbarn, kontaktbarn och häst. Hade köpt ytterligare en häst plus bubbelpool. Det sista innan vi skiljdes åt så pratade vi om mitt alkoholberoende. Hon har vetat länge att jag har ett beroende. Hennes syster har ätit antabus i sju år. Hon själv säger att hade hon börjat ta ett glas vin en vardag då tror hon att hon skulle fallit dit. Jag vet att hennes pappa drack på kvällarna i garaget. Hade det varit för något/några år sedan hade jag blivit avundsjuk på barnbarn, hästar och bubbelpool. Inte för att jag vill ha någon häst men jag hade lätt hamnat i att mitt liv inte var lika bra/värt. Jag hade i alla fall haft en så mycket bättre ekonomi om jag inte hade druckit det är iaf säkert.

På kvällen kom min bror med fru. Vi träffas kanske knappt en gång per år. Allt förändrades när min syster dog och hennes man bröt kontakt med mig och min familj. När våra föräldrar dog så var vi ett stöd för varandra men inte när min syster dog. Jag var så arg och ledsen då. Min bror har nog aldrig varit så himla bra med att hålla kontakten. Det är hans äldsta dotter som ska gifta sig. Då när inbjudan kom blev jag påmind om trasiga relationer. Och att mina barn inte har någon kontakt med sina kusiner vilket jag i och för sig förstår. Beror på ålder och olikheter men det känns ändå lite sorgligt. Jag har alltid brytt mig om min brors barn väldigt mycket medan han och hans fru inte är särskilt intresserad av våra barn. Jo...när de var små och söta...inte när det blev tuffa tonåringar...eller vuxna personer med bipolaritet. Det var trevligt att träffa min bror igår men efteråt kände jag mig lite ...ledsen är kanske ett lite väl starkt ord...men hade blivit glad om de hade visat lite mer intresse för både mina barn, min man och mitt liv. På bröllopet kommer hela släkten på min svägerskas sida och på min brors sida är det min man och jag samt en systerson till mig och hans fru. Fick först känslan av att känna sig lite utanför eller hur jag nu ska uttrycka mig...ni vet ju...jag sänker ju lätt mig själv....men så tänkte nä nu får det baske mig vara nog med detta!

Kanske lite rörigt inlägg....men vad jag vill säga är att jag jobbar på att stå upp för mig själv, känna att jag duger, att känna att mina barn duger.....och jag har ett tufft arbete framför mig....men en dag i taget, en timma, en minut. Min kurator säger att när jag vill styra bilen mot Systemet ska jag upprepa för mig själv...JAG SKA VARA NYKTER IDAG, ...JAG SKA VARA NYKTER IDAG...eller be SINNESROBÖNEN.!! Jag ska vara nykter nu....och när bröllopet äger rum ska jag må bättre...och jag ska kunna köpa den klänningen jag vill bära på bröllopet....inte bara kunna välja klänning utifrån vad det finns för storlekar.

Ha en fin söndag alla:)

Härligt Odette!
Håller med om att livet är väldigt skönt utan alkohol!

Dag 23
Inledde med yoga 75 min. Känns bra men seg i kropp och knopp. Kanske kvardröjande effekt av atarax innan läggdags flera kvällar denna vecka. Funderar på ett träningsryck nu inför sommaren. Se till att jag kommer iväg på pass under veckan och inte bara jobbar och tar hand om barn. Finns ändå lite hopp för beach 22 😃🕶.

3 veckor helt vit... kan inte ens börja förklara fördelarna... hela jag är annorlunda.. pluffsansiktet har gett vika... sömnen är underbar.. känner mig REN ... och har KONTROLL...går sakta ner i vikt har 10 kilo vin på kroppen...men tar en dag i sänder och gör inga storslagna löften utan lever i nuet och att det faktiskt inte är jobbigt att avstå. Har festat på alkoholfritt bubbel vid två sociala sammanhang och det gick hur bra som helst. Liiiite rastlös vissa kvällar då jag vanligtvis druckit vin.. men lägger mig tidigt istället och vaknar 0600 på morgonen utvilad.. för alla er fina själar som kämpar.. tro mig jag är ett levande exempel på att allt blir såååå mkt bättre :) Det finns ett liv utan alkohol... det gör faktiskt det.. känner inte igen mig själv :).

@Sisyfos Jag instämmer i att det enda som inte finns på kartan är att ge upp. Detta tar jag till mig! Har haft några gupp (grooopar) på vägen men jag kommer aldrig ge upp. Jag är dock livrädd att inte klara just pga av alla gupp som varit...

Ja… Det där i förbifarten att det är väldigt kravfyllt och lite ensamt för mig i vardagen är ju helt sant… Jag har aldrig tänkt att det tjänar något till att hitta saker att ”skylla på” och att det är irrelevant hur relevanta anledningar det finns att jag hamnade/är här och att det är svårt att komma ur detta. Det finns ingen mening för mig med att förstå mig själv i relation till mitt överbruk av alkohol. Jag vill bara ha bort det från mig. Egentligen är det ganska lätt att fatta hur det gick överstyr. Min mamma dog och hon bar alltid allt. Mig, alla fina traditioner, mina syskon och min pappa, hoppet och hållbarheten. Jag var samtidigt i en väldigt svår relation som slutade med att jag sedan några år tillbaka lever själv med mina tre barn och min hund och har en oerhörd press att leverera jobb-mässigt, då vi helt enkelt har ett hem och en tillvaro som jag måste kunna finansiera. Kidsen är helt fantastiska, svinsmarta och oerhört känsliga och uttrycksfulla. De är i åldern
runt tidiga tonår och har sina issues och med två av dem jobbar jag och de tillsammans med BUP för att de ska få rätsida på allt och på sina egna känslor. En stund var jag själv i samtal med kvinnofridsmottagningen, men jag fick inte plats med den processen i allt annat utan avbröt och slutade gå dit. Så jag har länge haft massor att deala med. OCH samtidigt vill jag bära vidare åt mamma. Mig, alla fina traditioner, mina syskon och min pappa, hoppet och hållbarheten. Och mina barn naturligtvis. Och det gör jag också. På nåt hemskt vis blev det enklare att göra det om jag fick trubba av mig själv lite under tiden… Fast det blir det ju inte egentligen. Det har jag vetat alltid. Så det finns inga stråk i min historia eller i min nutid som jag kan ”stryka mig själv medhårs- eller klappa mig på huvudet med” i det här. Jag vill inte förstå varför det blev så här med drickandet. Jag vill bara att det ska försvinna. Att jag ska sluta. Och det måste (och kan) jag göra mitt i livet, precis som det är. För jag kan inte ändra på det. Och jag vet ju ingenting om hur man resursfördelar. Det känns som att sånt inte är för mig, utan att jag bara måste kliva upp och ”ge allt jag har” hela tiden... Usch - förlåt för detta väldigt gnälliga inlägg… 😶‍🌫️😔. Tänk om jag blir en gnällspik nu (”Jag som var så rolig…etc”) 😅?! Jag orkar allt mycket bättre och är nästan alltid glad och tacksam - när jag är nykter… Så att inte låta alkohol sluka mina resurser är ju nummer ett. Massor av kramar 🥰💕!

Ja, det blir nog en slags försvarsmekanism att sabba för sig själv, innan någon annan gör det, för då har man ändå någon typ av kontroll över situationen. Det är bara det att du nu har fattat att du inte har kontroll då heller. Det blir inte bättre av alkohol eller droger. Den insikten gör lite ont tycker jag för det finns ju inget annat som funkar snabbt. Men tiden är din bästa vän i det här Snusen, tiden och nykterheten. Bra att du hittar tillbaka till dina verktyg och din arbetsträning. Det är svårt att kontrollera tankar, men ett sätt är att fokusera på kroppen. Andning etc för att stänga av när det blir för mycket oreda och för djupa grubblerier i huvudet. För mig blir det en enda röra i huvudet när jag dricker.
Jag håller med Tofu om att du är så imponerande och ingen kan ta ifrån dig det du har uppnått och lyckats med den här tiden. Jag tänker att du ska använda det för att bygga upp dig själv inifrån. För jäklar vad mycket du har lyckats med sen du började skriva härinne. Vilket mod du har visat, vilken förändring du har gjort. Du har också haft det tufft med din pappa under tiden och klarat att hålla dig nykter även när det har varit svårt. Jag hoppas du ser det och inte glömmer dina framgångar. Det är så lätt att bara se det som blir fel, men att se det som har varit rätt och klappa sig på axeln för det är helt nödvändigt!

Ja snart är det en månad igen! Ser fram emot fler månader :)
Himla skönt att slippa vara sugen på alkohol och tänka på det hela tiden. Alltså att tänka ”åh nu skulle jag behöva ett glas vin” och så sitter man där och tar ett till och ett till fast att man inte skulle. Nu är det mer att man kanske känner för en quickfix vid jobbiga stunder men så tänker man ”nej ingen ide, jag ska inte” och så släpper jag tanken på det.

Just nu är jag faktiskt mer sugen på onyttig mat och snacks. För jag tillåter bara en onyttig dag i veckan just nu, och den hade jag igår 😋
@Sisyfos

@Tofu på besök Har ochså väldigt svårt se framåt el rättare sagt svårt lita på att de som man uppnår mm kommer finnas kvar. Alltid rädd för något ska sabba för mig och då är de lika bra sabba de själv. Tack :)

Bra jobbat med drygt 11 veckor, är själv bara på dag 6 efter mitt sista återfall. Idag nykter lördag och det känns härligt även om tankar på vin funnits idag och jag var på väg in i butiken för att handla tidigare idag🤦‍♀️. Jag har kommit dithän att jag inte vill dricka mer och tror inte jag kommer ha problem i sociala sammanhang att avstå. Mitt problem har varit smygdrickande för att döva ångest, och för att både gasa och bromsa olika sinnesstämningar. Har heller inte haft problem med att dricka i sociala sammanhang då jag utåt sett är mycket kontrollerad. Det är bara min man som vet min belägenhet och så vill jag det ska förbli. Det som är skrämmande med alkoholen är att intaget har ökat för varje år och till slut drack jag varje dag för att orka. Men nu får det vara slut på detta. Önskar dig en fin nykter lördag. 🌺

@Se klart @Sisyfos @Tofu på besök @Blenda @Natalia
Ett varmt tack från mitt hjärta till er❤️

Det är ingen bra dag idag😔och jag kan för mitt liv inte begripa hur jag lyckades att boka in båda att träffa en vän kl 9 samt bjuda min bror m fru hem t oss på en och samma dag😳

Jag behöver plocka fram ett superego inom mig. Skriver mer imorgon. Då börjar jag nykterhetsarbetet i praktiken. Ska ha fyra nyktra dagar när jag kommer t kuratorn på torsdag. Finns inget wow eller yes utan bara en genomtrött Varafrisk!

Kram💕

@Annja strongt att klara dig så länge utan att ta av vinet! Så då klarar du en helg till💪🏼 Trevlig kväll!

Efter dryga 11 veckor har jag fortfarande 5 flaskor vin som står orörda i hyllan. Kanske jag borde göra mig av med dem för nu har jag mer och mer börjat tänka på att de står där. I torsdag var jag nära att korka upp men efter att förhandlat med mig själv blev det ett lass vaniljglass och godis istället...puh! Särbon är på jobb utomlands och då blir jag ofta lite låg. Han dricker inte och har aldrig gjort vilket är till stor hjälp för mig. Tyvärr jobbar han 2-3 veckor och är sen hemma i 2.
Tänker på vinet även idag men ska hålla ut och stå över även denna helg!!
Ha en fin lördagskväll alla 😊

Hej!

Kikar in och kollar läget.
Hur har du det idag?

Kram 💕

Dag 22 🙏

Lördag och ångest och ledsenhet. Känner alltid samma sak dagen efter. Känner mig ensam och ledsen och det är som en inre motor matar på med negativa tankar. Jag har och har alltid haft nära till mina känslor på både gott och ont. Igår köpte jag nya kläder vilket sannerligen inte händer ofta. Därefter gick jag på puben med en kollega vilket var superkul. Det blev en pubrunda som var verkligen trevlig och jag var onykter men inte utom kontroll. Då borde allt vara frid och fröjd vilket det alltid är till dagen efter, då känns inte livet lika kul längre. Då blir jag låg och känner mig ledsen och gråtmild. Varför kan jag inte vara nöjd med mig själv?? Ger dock aldrig upp................

@Kennie Tack så mycket!

@vår2022 Tack snälla du!

Jag tror det här att be om hjälp är så viktigt. Så bra att du gör det. Det ligger liksom i samma säng som kapitulation (som många värjer sig mot för att människor vill känna sig starka) men vi är inte alltid starka. I relation till alkohol är vi inte det. Jag var väldigt hjälpt av andligt utforskande, av att känna att jag hade hjälp, att livets drivkraft är mot det goda. Om vi bara lägger oss som små korkar i havet- så flyter vi så småningom i land.
Det FINNS en kraft större än jag och det är inte gubbe med skägg- det är skälet att barn kryper och sedan går. Att vi läker efter stökiga skilsmässor. Att vi klarar av att leva när någon vi älskar- dör. Det var hjälpsamt för mig att inte känna mig ensam i att vilja läka-vilja framåt. Vi får traska i olika riktningar i den här murriga skogen, det är slyigt. Men rätt vad det är öppnar sig gläntorna- de som Tranströmer skriver om. Ps. Detta att du har så lite avlastning i vardagen, det skriver du i förbifarten men det är en stor sak, och något att verkligen ta hänsyn till när du ska fördela resurserna i ditt liv. 🌸 Kram.