Senaste kommentarerna i forumet

❤️Vår2022! Tack för att du berättade hur det varit/är för dig! Så stark du är som håller dig ifrån din gamla roll och är noga med dina egna konturer nu 💕. Jag tänker också att det är i nykterheten som fixaren drar sig tillbaka till förmån för MIG:et. Det dåliga samvetet och skammen gör det ju omöjligt att sluta fixa… Jag var mycket mer balanserad i allt det där i dec-feb. Kunde börja träna på att vara min egen gränsvakt… Gränsvakten har jag faktiskt inte sett till sedan dess. Ser fram emot att han kommer tillbaka snart 💂‍♀️.

Jag var så ledsen så ledsen igår… Ont överallt idag, men lite starkare.

Varafrisk, om du läser, nu har vi igår i ryggen 💪🏼🌟. ”Tänka bär inget vatten” som man (Ronja Rövardotter bla tror jag 😄) brukar säga, så oavsett om tankarna snurrar igång (som du skrev om igår) så stannar vi stilla idag, eller hur? ❤️🍀💪🏼! (Det där ”tänka bär inget vatten” har ju egentligen en slags motsatt innebörd, men idag använder vi det så här 😅!) Heja oss idag Varafrisk!

Och kram till alla 🥰! (Extra kram till Rehacer om du läser. Snälla kom in och skriv igen - oavsett vad. 💕). 🦆

Tänker när du skriver om både jämförelser och om din längtan efter att andra ska intressera sig för dig att det är nåt du kan påverka själv, hur du tänker om det. Förra året ungefär den här tiden hade jag stora grubblerier. Vi skulle ha en släktträff och jag tyckte inte att jag dög. Jämförde mig, jämförde barnen, jämförde och önskade att saker varit annorlunda. Att vi varit fler, att vi varit mer lyckade, rikare etc etc… ja herregud vad man kan komma igång när det väl börjar. Projicerade det här lite även på min syster och blev sur på att hon ”hade åsikter” (som hon inte hade, som jag la på henne). Det här pågick nån vecka tills jag insåg att jag var helt ute och cyklade. Jag tvingade mig själv att ändra tankemönster. Se allt positivt som fanns. Mina och mina barns framgångar. Sluta att ha förväntningar på andra. Jag tänker att andra gör så gott de kan. Om man vill att andra ska göra på ett visst sätt kan man bara föregå med gott exempel. Utan att ha förväntningar att få nåt i gengäld. Jag tror att det är viktigt att stoppa de där gnagande känslorna. De som talar om för en själv att det är för att man inte är tillräckligt bra som andra inte hör av sig, det är för att man inte är tillräckligt fin, tillräckligt glad, dricker för mycket etc etc. Andra har det inte heller så bra alla gånger. De flesta har sina demoner, Tjatterfjantar, avgrunder att kämpa med. I det att tycka att andra har det bättre finns också en förväntan att de ska vara lyckliga och glada. Inte ha några bekymmer, men det finns nästan alltid nåt under ytan. Och om man har ett väldigt behov av att visa upp hur fint och bra man har det så finns det också ofta saker bakom. Det är så lätt att hamna i negativa tankespiraler, särskilt om man dricker. Så stå emot idag, VaraFrisk! Se allt fint som du är och gör. Nykter igår! Stora kramar!

31 dagar ✅ men…
Nu har jag uppnått en milstolpe och då tyvärr börjat förhandla med mig själv och det är nära att det går åt fel håll. Känner precis som förra gången att det gått lättare än jag trodde och att det nog inte ”skulle vara så farligt… Men jag är ju nykter och har därför en viss impulskontroll kvar trots allt och kommer att förbli nykter åtminstone idag. Det går tungt nu och alla anledningar till att skaffa hem en flaska eller tre söks med automatik, känner mig som en svamp till all negativitet och en del av mig söker som sagt anledningar men den här gången ska den sidan som söker anledningar till nykterhet vinna, jag hoppas det och skriver för att få ut det ur systemet. God natt

Tack @Se klart och tack för dina rader💕

Det är precis så det är…och det var skönt att träffas. Vi var ju fyra syskon från början och det är bara min bror och jag kvar. Han är nio år äldre än mig, 68 år. När jag var barn spelade vi hockey när det blev is på dammen och vi spelade fotboll på gårdsplanen. Jag hoppas att vi får finnas kvar länge i varandras liv.

Önskar även dig @ Se klart, och alla andra, en fin start på veckan🌷kram

1 månad idag 💪 det firas med té och en bit mörk choklad 🍫 hejja mej och alla er andra!

Godkväll @varafrisk
Det är hoppfullt att läsa dina inlägg. Jag tänkte på en sak. Som du skrev om - dina känslor för vad din bror/brorsfru- inte är. Jag tänker att när man så småningom blir nykter så försvinner så mycket av det där- alltså tankar kring vad som inte är.
Man/ jag vet så himla lite kring människors drivkrafter eller avsaknad av desamma.
Vad det är som gör att människor orkar hålla i eller släpper taget. Ofta handlar det ju om deras egna rädslor. Och att det är just ingenting som går att göra något åt.
Tyckte det lät som att det var fint att träffas- och kanske kan det räcka- för din egen skull.
Önskar dig en fin start på veckan. Kram 🌸

Ja, vi får kämpa på @Natalia 💪🏻

Har pusslat i omgångar och det är väldigt avkopplande. Fått lite flyt i pusslandet. Åkte även ut en liten sväng, plockade ramslök som jag ska laga soppa på imorgon kväll.

Tankar har börjat surra i min hjärna om att kanske du kan köpa alkohol imorgon. Behöver ju inte säga något till kuratorn. Tankarna har även börjat säga t hjärnan att visst är det lite trist att aldrig kunna dricka alkohol igen. Men tankarna ska inte vinna imorgon för jag vet att vad de säger är inte sant. De försöker bara luta mig. För jag vill få lugn och ro i min hjärna…jag vill slippa stress. Imorgon är jag ledig. Ska vara hemma förutom åka t en gårdsbutik som säljer färska svenska tomater🍅

Nu ska jag lägga mig och läsa. Skönt att vara nykter. Vakna nykter på en ledig dag.

Kram och Godnatt🤗😴

Ursäkta alla mina konstiga skrivfel 😅

Godkväll @Varafrisk!

Jag trasslar också med avhållsamheten. Dricker inte varje dag men ändå fortfarande för ofta för att det ska vara ok för mig. Har haft för mål att förändras mitt drickande men känner att jag kommer allt närmre ett beslut om ett längre uppehåll. Jag tenderar att ge efter för lätt när suget är som starkast vissa dagar och då blir det också stora mängder.

Själv upplever jag att det är svårt att ta ett fast beslut om att vara helt avhållsam men att tillåta mig själv att dricka vissa dagar tar faktiskt ännu mer energi från mig. EnwegJag ger efter lite för lätt. Är väldigt energirik, glad och fri från ångest när jag inte dricker men så snart jag druckit vin ett par kvällar kommer ångesten som ett brev på posten och tröttheten man upplever pga just bakfylla. Fina, soliga dagar går till spillo och saker som är viktiga för mig prioriteras bort pga trötthet. Helt värdelöst rent ut sagt.

Tror att vi alla här kommit olika långt i våra processer och beslut men förstår allt mer det så många här beskriver, att det nog är lättare att kapa helt än att trassla runt med tillåtna dagar för alkohol. För det tar verkligen hemskt mycket energi att tillåta sig till viss del. Och det går så lätt överstyr när det sker. Då jag tillåter mig ett par kvällar per vecka hinner jag ju inte heller komma till den punkt då de jobbigaste suget avtar. För det ska det bevisligen göra om man helt låter bli. Man får nog låta det ta sin tid.

Jadu...
Jag hoppas att du kan få en fin kväll.
Vi får kämpa på.

Kram på dig ❤

@Annabell Börjar med massor av kramar från mig❤️. Jag har min mamma kvar men jag kan förstå sorgen och saknaden du känner efter din mamma. Det jag kan känna igen är att vara den som ”bär” massor av ansvar inom storfamiljen, fråga hur alla mår, fixa så att alla har det bra, organisera och ordna sammankomster, medla vid konflikter, bära min mamma och hela familjen. Skilsmässa, bråkiga relationer med ex, barn och bonusbarn som där det finns psykisk ohälsa och som måste tas hand om. Huh! Känner hur pulsen höjs när jag skriver detta! Min mamma satt på pedistal hos mig länge och jag var starkt bunden till henne. Hon kommer själv från tuffa förhållanden som påverkat även mig, till att ta hand om henne emellanåt. En lång historia kort, så har jag under senaste åren lyckats tänka mer på mig själv och mina behov. De har alltid kommit i skymundan och börjat bli en riktigt tung börda för mig, som jag bland annat löst med att dricka och fly bort och som dragit ned mig i alkoholträsket. Jag har avsagt mig rollen som ”fixaren” i storfamiljen, låtit syskon och andra få ta mer ansvar, satt upp gränser mot min mamma som envist försökt få mig tillbaka i min gamla roll. Så mycket ångest, så mycket sorg, så mycket ilska, sådan psykisk kamp det har inneburit. Jag har tagit hjälp av psykolog för att hålla mig på rätt kurs, när jag flera gånger nästan fallit till föga och tänkt att gå tillbaka till min gamla roll för ”husfridens” skull. Jag insåg att jag måste hålla mig nykter för att hålla rätt kurs i detta, men även för att hålla rätt kurs i mitt eget liv. Nykterheten har gjort mig stark, gjort mig och mina känslor och behov synliga för mig själv. Jag ser helt plötsligt mig själv, inte fixaren. Även andra ser MIG nu, mina barn, min man, storfamiljen, vänner och även min mamma, de ser inte fixaren längre, för hon finns inte. Jag behöver inte vara fixaren längre, det var något jag själv trodde att jag måste vara och tog på mig den rollen galant.

Oj, vad jag babblar på! Vad jag menar är att du måste räcka till även till dig själv, inte bara till andra. Kanske har du tagit på dig den rollen, som jag gjorde. Och kanske förväntades det av andra, men de vet inte vad den rollen innebär. Om de visste det skulle de aldrig vilja att man bär den rollen, men måste först själv kliva ur den.

Ta hand om dig, du är så värdefull för så många och de vill att du ska må bra❤️

@Rehacer Jag tänker också på dig och hoppas att du mår bra❤️

Tack igen Se klart ❤️. Å vad det är svårt 😭💔. Jag skrev om/till mamma inför hennes begravning och på slutet skrev jag ”Jag ska bevara elden mamma”. Men precis som du skriver så hade hon ju aldrig önskat att jag skulle bevara den på det sätt jag gör… Då eldar jag ju upp allt snart. Elden bygger ju på att jag är trygg, lugn och stark i mig. Då måste jag ju ta hand om MIG. Jag var så himla rädd innan mamma dog (hon var sjuk ett år) för hur ”långt bort” hon skulle kännas den dagen hon inte fanns här mer. När den dagen väl kom, så sökte jag runt inuti mig själv och hittade henne överallt och minns att jag sa till mig själv ”okej, nu vet du att hon aldrig kommer längre bort än så här”. Så precis som du skriver - allt hon var finns kvar i mig. Men jag är ju jag. Jag behövde påminnas om att det är så det är… och att det är fint och bra. Tack ❤️

@Rehacer Vill bara säga hej, hoppas allt är väl💕

Du behöver tänka så om du ska leva och inte överleva med nån egen förbannad piska över sig själv. Jag tror det är minst lika viktigt som att beväpna sig med ilska och sånt för det kan ge en kraft att backa från stup och kliva över men att se sig själv med stor ömhet för allt man/vi kämpar med. Det kommer att vara så viktigt för alla nu som kommer och som blir framtiden.
Så inte för att det går att beordra något varken här eller nån annanstans. Men din mamma hade aldrig aldrig velat att du skulle ansvara för eller bära allt det goda hon var. Det kan ingen. Det finns kvar i dig. Men du kan aldrig hålla henne levande på ett så svårt vis, annabell. Det mäktar vi inte med. Du behöver ta hand om dig och du ska sluta vara arg på dig själv- det finns inget i det du gör som förtjänat det.
Det går att vara väldigt ömsint och tålmodig med sig själv och just där hitta nycklar till hur en vill leva livet. Kram.

Tack snälla Kennie ❤️!

Och tack Se klart❤️! Jag förstår precis allt det du skriver och att du fattat allt jag skrev och mycket av hur jag är 💕. Jag tar det till mig och förstår nånstans att jag förtjänar att få de här orden. Att jag är värd att tänka så. Jag tror att jag om några dagar kan införliva det du skriver inuti mig mer på riktigt. Nu är jag så arg på mig själv så jag bara tänker: ”Skit ner dig och skyll dig själv Annabell. Det finns inga omständigheter, förklaringar eller viktiga reflektioner som du ska tänka på. Den enda lilla jävla enkla sak du behöver göra är att inte dricka - och det har du gjort ändå.” Och när jag känner så, så ryms inte självmedkänsla och önskan att förstå mig själv bättre och underlätta för mig själv i det som går. Så det var väldigt fint att du kunde förstå mig åt mig ❤️.

Och Ny dag - ge upp kan jag inte ens stava till 😄👍! Förstår precis din rädsla - man har ju ett record som inte talar för en om man säger så… Men det tror jag egentligen inte spelar nån roll, för en gång är den sista - och det kan vara den här! Du är ju redan på dag 7 🌟!

Idag har jag varken lust eller möjlighet att dricka, så sätter in min ✅ redan nu 💪🏼🦆. ❤️

Jag tror att det är väldigt vanligt hos oss här att inte veta någon/tillräckligt om hur man resursfördelar. Även om det kan se så olika ut- våra liv från drönaren- så när man kommer närmre så finns ofta detta mönster med. Och ofta är det just - det finns inga alternativ- det måste göras- jag gör. Pragmatism är iaf jag bra på. Och du, tror jag. Och det finns ingen tid att känna en massa saker kring sig själv och vad en bär på sina axlar, så vi bär.
Jag vet inte alls om det kan vara till nytta med att gå tillbaka (mitt vanliga tjat om detta) och se vad ett sånt massivt skifte i livsuppgift- att bära det som mamma burit- vad det faktiskt innebär.
Det lämnar väldigt få centimeter till de egna behoven. Och tro mig jag vet att den fasen i livet handlar uteslutande om andras behov.
Men vad händer då?
Jag har burit som en åsna, många år. Genom smärtsam skilsmässa och en exman som inte ville- så jag fick betala med pengar/ansvar/det mesta.
Jag är helt säker på att du gör allt det här med bravur, med glädje och att du lyckas med det nästan omöjliga.
Men kanske kan det ha ett värde att just inte hasta förbi detta i förbifarten.
Att sitta ner och plocka isär och verkligen se på det du gör. Oavsett om det måste göras. Så behöver det adresseras.
Detta gör jag på egen hand.
Finns något jag kan göra mindre av för att slippa känna att det enda lilla andningshål jag kan sno åt mig är några glas vin för att landa- och orka lite till.
Jag vet att det låter omöjligt.
Tid finns så lite- i ditt liv.
Men det är lika omöjligt att skarva med vinet som bränsle för det går inte heller ihop sig- i längden.
Jag tror du har ett spännande, svårt men inte alls omöjligt pussel att lägga och där du behöver en plats stor nog att vända dig om i ett livsrum som är ditt.
Där du får lite tid. Att ha bråttom att sluta dricka är egentligen inte det viktiga. Det viktiga är att skapa förutsättningar för hur livet ska orkas- levas- utan det s k raketbränslet som alkohol kan vara.
Jag har ”druckit mig pigg” fler gånger än jag orkar räkna. Då jag hade behövt bara fortsätta få vara trött.
Vet inte om något av detta makes sense men jag önskar att du ska ta hand om dig, på något litet vis, istället för att du lägger ännu ett projekt att lyckas med- på axlarna. Finns något som går att plocka bort för att orka det som det kräver att vara nykter, inte bara ”inte dricka”?
Kram och precis allt jag skriver är chans men i någon intention av att vilja dig det bästa.

Jag läste nånstans (kanske här på forumet) att när man avstått alkoholen en period så kommer obearbetade känslor och händelser som man trängt bort med hjälp av alkohol upp till ytan igen.
Har förstått att jag är där nu. Fram tills för nån vecka sen har jag mått så bra men nu är det plötsligt som ett svart moln omger mig. Det gör ont och jag vill bara glömma och begrava det svåra som varit i livet.
Mitt sunda förnuft säger mig att jag måste lätta på ryggsäcken när jag är vid mina sinnes fulla bruk. Alkoholen konserverar bara innehållet. Nån gång måste det ut men inte just nu...
Förhoppningsvis bara en svacka som går över. Ska absolut inte ta till alkohol. Det är nog det sämsta att göra när jag mår så här. Då är risken att det blir mer än ett måttligt tillfälle.
Jag skriver nog mest för att lätta mina tankar och kunna gå tillbaks och se mönster och hur jag mått under den här perioden.

Tack fina du ! @Kennie är glad för oss båda :) och alla som får uppleva fördelarna med att aldrig mer vara bakis och kämpa mot alkoholen.

Söndag och utvilad vilket är superskönt! Det tar ett dygn för hjärnan att återställa balansen men när det väl skett så känns det underbart! Samma sak varenda gång vilket gör det ännu mer märkligt att jag utsätter mig för det. Det finns så mycket skuld och skam kring alkohol vilket ofta resulterar i att folk dricker ännu mer. Jag tror jag har en sårbarhet som gör att jag behöver vara mer försiktig kring bl.a. alkohol. Sömn och mat och alkoholintag behöver jag hålla koll på kanske mer än andra. Viktigt att komma ihåg såna här dagar då jag känner mig utvilad och nöjd med mig själv. Särskilt viktigt att tänka på när fredagen kommer och AW på puben står för dörren. Ni som läser detta som börjar likna en dag hoppas jag får en bra vecka.

Inte gnälligt överhuvudtaget, utan fint och resonerande kring hur ens yttre omständigheter samspelar med ens agerande. Det är ju många av oss som haft ett oproblematiskt drickande under många år, och så händer något som gör en sårbar för att fastna i beroende. I efterhand ser jag tydligt ett par omständigheter i mitt liv som skapade ett flyktbehov. En av dem var som för dig relaterad till ett av mina barn. Men som du också skriver så blir allt lättare att hantera nykter. Och i det ingår, åtminstone för mig, att tillåta mig att vara svag ibland och släppa fram de reaktioner som är en del av att vara människa.

God middag kära forumvänner:)

Det går upp för mig mer och mer hur fruktansvärt ego jag behöver vara för att börja få till nyktra dagar. Att det kommer vara ett heltidsarbete. Som jag har skrivit flera gånger tidigare så har jag inte de där riktigt nära vännerna som så där utan vidare skickar ett sms till eller ringer mig och frågar hur jag mår. Det är ofta så att i mötet med andra så finns man. Jag tänker att det när nog därför det finns så mycket psykisk ohälsa eftersom det finns många ofrivilligt ensamma människor ute i landet. Jag har aldrig blivit uppfostrad, tränad i att vara riktigt nöjd med mitt egna sällskap. Det är då jag ofta tar kontakt med andra fastän jag kanske inte riktigt vill....och det är även då som jag ofta valt alkoholen som min vän...fast numera min fiende.

Jag är också väldigt nära mina barn..haft svårt att klippa navelsträngen. Det är numera lättare med min son eftersom han är sambo. Vi hörs ca en gång per vecka i telefon om det inte blir så att han kommer hem till oss. Något sms emellanåt. Vår dotter har jag träffat oftare men under de senare veckorna kanske inte lika ofta vilket jag tänker beror på att hon mår bättre och hon har mer sysselsättning. Snart ska hon flytta till ett nytt boende. Så himla skönt! Från att ha bott i ett källarrum med ett ynka litet fönster till en etta i markplan med tre fönster! Hon sa till mig, mamma det verkar som du är gladare än jag för att jag ska flytta. Och jag svarade henne...ja men du kommer ha tre fönster, ljus. Jag tror denna flytt kommer påverka oss alla i positiv riktning.

Och vart vill jag komma med denna inledning....jo att det känns att navelsträngen klipps mer och mer.....och att börja med nykterhetsarbetet är inte endast ett nytt sätt att tänka....att sätta mig själv i första rummet...utan det handlar även om att öva mig på att trivas i mitt egna sällskap. Att fylla på mitt liv med vad jag tycker om. Och, det kommer att bli läsa, pussel, det andliga och odlande i lagom mängd. Min man har nu beställt ett växthus! Så himla kul!

Den dagen som jag hade igår...sådana dagar vill jag inte ha igen. Hade druckit alkohol på fredagskvällen. Kanske något mer än annars. Det kan ofta bli så när jag är ledig dagen efteråt. Kl 9 var det bestämt att jag ska träffa en vän som jag inte har träffat på väldigt länge. Vi skulle äta frukost på Stadshotellet. Jag var SÅ trött, ont i magen och hjärnan kändes alldeles tillskrynklad. Jag cyklade fram på stan och var framme några minuter efter kl 9. Frukosten var god men jag uppskattade den inte alls på samma sätt som jag hade gjort ifall jag inte hade druckit dagen före. Vi satt där ca två timmar därefter tog vi en promenad på stan för att till slut sätta oss på en parkbänk och prata. Vi lever väldigt olika liv. Hon har barn, barnbarn, kontaktbarn och häst. Hade köpt ytterligare en häst plus bubbelpool. Det sista innan vi skiljdes åt så pratade vi om mitt alkoholberoende. Hon har vetat länge att jag har ett beroende. Hennes syster har ätit antabus i sju år. Hon själv säger att hade hon börjat ta ett glas vin en vardag då tror hon att hon skulle fallit dit. Jag vet att hennes pappa drack på kvällarna i garaget. Hade det varit för något/några år sedan hade jag blivit avundsjuk på barnbarn, hästar och bubbelpool. Inte för att jag vill ha någon häst men jag hade lätt hamnat i att mitt liv inte var lika bra/värt. Jag hade i alla fall haft en så mycket bättre ekonomi om jag inte hade druckit det är iaf säkert.

På kvällen kom min bror med fru. Vi träffas kanske knappt en gång per år. Allt förändrades när min syster dog och hennes man bröt kontakt med mig och min familj. När våra föräldrar dog så var vi ett stöd för varandra men inte när min syster dog. Jag var så arg och ledsen då. Min bror har nog aldrig varit så himla bra med att hålla kontakten. Det är hans äldsta dotter som ska gifta sig. Då när inbjudan kom blev jag påmind om trasiga relationer. Och att mina barn inte har någon kontakt med sina kusiner vilket jag i och för sig förstår. Beror på ålder och olikheter men det känns ändå lite sorgligt. Jag har alltid brytt mig om min brors barn väldigt mycket medan han och hans fru inte är särskilt intresserad av våra barn. Jo...när de var små och söta...inte när det blev tuffa tonåringar...eller vuxna personer med bipolaritet. Det var trevligt att träffa min bror igår men efteråt kände jag mig lite ...ledsen är kanske ett lite väl starkt ord...men hade blivit glad om de hade visat lite mer intresse för både mina barn, min man och mitt liv. På bröllopet kommer hela släkten på min svägerskas sida och på min brors sida är det min man och jag samt en systerson till mig och hans fru. Fick först känslan av att känna sig lite utanför eller hur jag nu ska uttrycka mig...ni vet ju...jag sänker ju lätt mig själv....men så tänkte nä nu får det baske mig vara nog med detta!

Kanske lite rörigt inlägg....men vad jag vill säga är att jag jobbar på att stå upp för mig själv, känna att jag duger, att känna att mina barn duger.....och jag har ett tufft arbete framför mig....men en dag i taget, en timma, en minut. Min kurator säger att när jag vill styra bilen mot Systemet ska jag upprepa för mig själv...JAG SKA VARA NYKTER IDAG, ...JAG SKA VARA NYKTER IDAG...eller be SINNESROBÖNEN.!! Jag ska vara nykter nu....och när bröllopet äger rum ska jag må bättre...och jag ska kunna köpa den klänningen jag vill bära på bröllopet....inte bara kunna välja klänning utifrån vad det finns för storlekar.

Ha en fin söndag alla:)

Härligt Odette!
Håller med om att livet är väldigt skönt utan alkohol!

Dag 23
Inledde med yoga 75 min. Känns bra men seg i kropp och knopp. Kanske kvardröjande effekt av atarax innan läggdags flera kvällar denna vecka. Funderar på ett träningsryck nu inför sommaren. Se till att jag kommer iväg på pass under veckan och inte bara jobbar och tar hand om barn. Finns ändå lite hopp för beach 22 😃🕶.

3 veckor helt vit... kan inte ens börja förklara fördelarna... hela jag är annorlunda.. pluffsansiktet har gett vika... sömnen är underbar.. känner mig REN ... och har KONTROLL...går sakta ner i vikt har 10 kilo vin på kroppen...men tar en dag i sänder och gör inga storslagna löften utan lever i nuet och att det faktiskt inte är jobbigt att avstå. Har festat på alkoholfritt bubbel vid två sociala sammanhang och det gick hur bra som helst. Liiiite rastlös vissa kvällar då jag vanligtvis druckit vin.. men lägger mig tidigt istället och vaknar 0600 på morgonen utvilad.. för alla er fina själar som kämpar.. tro mig jag är ett levande exempel på att allt blir såååå mkt bättre :) Det finns ett liv utan alkohol... det gör faktiskt det.. känner inte igen mig själv :).

@Sisyfos Jag instämmer i att det enda som inte finns på kartan är att ge upp. Detta tar jag till mig! Har haft några gupp (grooopar) på vägen men jag kommer aldrig ge upp. Jag är dock livrädd att inte klara just pga av alla gupp som varit...