Senaste kommentarerna i forumet

så fint att du hittat hit! Ett litet tips: flytta din tråd till siten "Förändra sitt drickande" så får du mer respons! Där skriver många i samma situation som du. Allt det bästa till dig och kram / mt

hit och häng på ! Det hjälper så mycket att skriva av sig så det inte lagras i skallen !

Kan en lösning vara att du skaffar ett annat boende själv? eller var det som du menade? Tror inte du kan "tvinga" din sambo att inte köpa öl osv. Kan du se det som en extra träning att bara för att det finns runt omkring dig så tackar du nej ändå? Vet att det är svårt, men du kan se det som en utmaning istället för något dåligt.

Ja kan iaf läsa detta

Hej
Jag är också ny på det här forumet. Jag har lyckats att dricka måttligt i perioder, bara att par glas och sen gå hem. Däremot när man väl kommit till den punkt att man inte vill sluta tror jag att det är farligt - och det är där jag kommit flera gånger i vår. Du verkar också vara där och jag tror inte det är bra att försöka dricka måttligt då, iaf inte själv om det ofta leder till att man inte kan sluta. Vill så klart inte moralisera, men jag tror för min del är det bättre att fråga mig "Varför känner jag att jag vill dricka nu?" "är jag ensam?" "är jag arg?" "vill jag fira?" och sen försöka hitta en annan strategi än att dricka. Jag tror inte längre att det är bra för mig att dricka måttfullt. För min erfarenhet är att denna måttlighet hela tiden tänjs på. T.ex. "det är väl ok att ta ett par öl en torsdag", "nu är det ju fredag, det är väl inte så farligt med 3-4 öl" eller om det blir fler "jag är så bakis har ångest, men det är ju helg", eller "det är ju semester då får man unna sig lite mer", sen fortsätter det till andra dagar, typ en onsdag, en tisdag - "nämen jag drack iaf inte igår". Det jag själv lovat mig är att inte dricka ensam de närmsta 4 veckorna, men det är väl bäst att ta en dag i taget. Men helst vill jag inte dricka alls, för det känns som det bara leder till mer i längden.

Hej, jag tänker när jag läser din grej att dricka efter 12.
Jag brukade gilla att börja dricka tidigt. Fick den tanken idag
- nu är hon 16, man kanske bara skulle gå och dricka resten av dagen.
Och så gjorde jag inte det - istället läste jag i min bok om Buddhismen och om att lidande är en del av våra liv som vi inte kan fly ifrån utan att man får lära sig att acceptera den när det dyker upp (typ mindfulness).

Jag kommer också ihåg hur jag de sista 2 åren druckit öl när jag var på semester - för att jag var trött och "behövde" en öl för att må bra.

Så sjukt.

...ångrar jag det?
Nähejdu inte det minsta, det var ett alkoholfritt rödvin, och jag förtjänade det, och jag förtjänar inte berusningen.

Det är skillnaden, att fortfarande "få dricka" men inte få ta hand om berusningen, få fördelarna men inte nackdelarna.
Allt runt omkring det finns med, vackra vinglas, tjusig grön vinflaska, sällskapet runt middagsbordet, den lugna harmoniska känslan.
Tända ljus och frugan hade lagt sin touch med dukningen, jag verkligen njöt att att få vara en av de sittande.
Vi hann prata igenom en del, fick fin gemenskap med tonårskillen, allt kändes så där....bra.

Inte behövde jag alkoholen i vinet, den hade ju bara slagit ut mig för resten av kvällen, och jag hade mer jobb kvar att göra.
Ett par timmar till med hög koncentration och en genomskitig overall som jag burit hela dagen, grannarna måste tro att detta är min glesbygdsdräkt,
Tillsammans med ett par uttjänta tofflor så blir nog intrycket helt optimalt, haha!

Så vad känner jag inombords då, total tillfredställelse, inget annat faktiskt, en rejäl dusch och hänget i soffan kan bara gå åt ett håll,
På väg mot medvetslösheten, samma sak som om jag hade druckit, men på ett mycket mer behagligt sätt.

Luktar gott av deodoranten, rakvatten, nyrakad, nytvättat hår, fräscha myskläder och lördagskvällen känns bara så där perfekt.
Varför skulle jag ha ett behov av att dricka i det här läget?, jag har ju allting förutom fyllan.

Övertygelsen är fulländad, behovet av att dricka alkoholen är underlägsen, jag har kontrollen och mår fantastiskt bra, ändå.

Fortsatt trevlig lördagskväll på er andra, finn alternativa lösningar som väger större än berusningen, det har ni igen, alla gånger.

Berra

Jag har fortfarande problem med alkohol. Häromdagen festade jag drack alkohol o i fyllan blev jag även bjuden på några linor kokain!
Sen tappa jag kontrollen gjorde något som jag alltid kommer bära med mig! Inget som skada någon annan men något som jag aldrig skulle gjort i nyktert tillstånd!
Jag är så sjukt jävla trött på att flacka runt! Fan vad saknaden till stabilitet kan vara stor ibland! En dag så ska jag ha det! Då behöver jag förhoppningsvis inte hålla på så här! Fan va skönt det ska bli!

Vet inte men hade det inte varit bra med läkare? Tror du du fixar det själv? Starkt hur eller hur, klart vi fixar det både du och jag. Nu är vi nyktra alkoholister

Sitter och väntar på att glöden ska bli lite sådär lagom. Premiär med grillmiddag ute i skärgården. Tanke som hastigast på om och hur det skulle vara om "den invanda" drycken hade druckits till det. Ingen större saknad. Men visst, är inte alltid lika självklart. Känns trots allt som ett billigt pris för att få allt det där andra som nykterheten faktiskt för med sig. Nu är två hundra fläckfria dagar i protokollet och det känns fint. Trots detta är tankarna inte fria från tankar om och kring nykterhet och alkohol. Kommer nog att ta sin tid, fast det har ju redan så många berättat att det är så :-)

Hoppas vi alla får en solig kväll. Kraft att stå emot. Kraft att orka stå utanför fyllegemenskapen. Och kraft att få genom vår nyktra gemenskap här.

/PP

Minns att jag ofta var fullt medveten om att det var tid att stänga av alkoholtillflödet. Tidpunkten blev förflyttad dag för dag eftersom jag tänkte snart, imorgon, nu är jag ändå redan bakis, BARA EN SISTA GÅNG!! Och så höll det på. månad in och ut. Kan det vara så Gagarin nu tänker? Jag har ändå sårat min Konstnär så mycket, så ska jag ta återfall är det lika bra att passa på innan jag riktigt hunnit börja? Hon förväntar sig kanske att jag ska ha problem, så då kan jag ju lika gärna passa på...
Du förstår säkert vad jag menar? Tycker det låter så jobbigt, men du är stark i dig själv nu hoppas jag. Det är det viktigaste. Jag har inget råd vad du ska göra. Gör ingenting kanske? Säg bara att du redan sagt vad du förväntar dig kanske, och att han inte är ett barn. Ja, pust, jag vet faktiskt inte. Vi har ju varit där,så att bli förbannad hjälper ju inte det heller.

Hoppas du trots allt får en fin lördagskväll i solen. Jag ska avnjuta min med grillparty på stranden. Kall Veteöl är redan serverad.

//PP

Verkar som om era respektive - du och konstnären - låter er åka emotionell berg och dalbana nu Kastellen. Känner med er! Ni borde få lägga energi på den egna nykterheten istället. Hoppas du hittar ro och att det nu snart sker en förändring. Var samtidigt på din vakt så att du inte går från dina egna problem till att bli fullfjädrad medberoende. Som tidigare skrivits så hoppas jag du värnar om dig själv i detta.

//PP

Mycket mycket tråkig läsning konstnären, jag hoppas självklart att det löser sig men jag förstår din känsla av maktlöshet! Maktlös är ju precis vad vi båda är, det enda vi har makt över är ju våra egna val...
Jag blir också sådär trött. Orkar varken laga mat eller tvätta, än mindre hitta på något. Energin är puts väck och tillvaron blir deprimerande, även tråkig för barnen.
Tack Adde och Santorini för era kommentarer. Jag hade inte sett att AA har en internet variant, intressant läsning!
Jag vet ju egentligen att nykterhet måste vara ens egen men jag tänker att det borde Onykterhet också vara!
Att leva i en oviss tillvaro tillsammans med någon som missbrukar blir alltför osäkert och oberäkneligt! Tillvaron blir otrygg och inombords stress påslag blir ett av resultaten...
Jag hoppas innerligt på att kunna fortsätta vara gift med min make och att vi ska kunna ha det bra tillsammans men än så länge är framtiden mycket oviss, det hänger liksom i luften...

Så sant som det är sagt. I nykterheten måste vi verkligen vara oss själva närmast. Det kan vara ovant eftersom man på nåt sätt uppfostrats att ta hänsyn och hjälpa andra. Särskilt som medberoende kvinna blir det svårt. Men JAG är den viktigaste i mitt liv. Det nya självförtroende som nykterheten ger gör det lättare att stå på sej och ta hand om sej själv, tycker jag. Som Adde säger, nykterheten är skör och det gäller att alltid ta hand om sej.

för att låta snusförnuftig i överkant men.....

http://www.aa12-steg.se/aa12-steg.se/sinnesro.htm

När fokus läggs på andra än mig själv och min egna nykterhet så är jag farligt ute. Att ha närstående som är beroende kan jag mycket väl tänka mig är jobbigt, jag har klarat mig från det, men jag har/har haft nära vänner som valt alkoholen före vänskapen.

Och det tog ett tag innan jag förstod hur viktigt det var för mig att sätta gränser, att sätta princip före person. Min nykterhet är det viktigaste jag har, utan den fungerar inget annat. Ni har gjort ett bra jobb med er nykterhet såhär långt men vårda den väl för mer ömtålig färskvara än den finns nog inte.

Att inse att jag är den viktigaste personen i mitt liv var inte gjort i en handvändning men när jag väl insåg det blev livet en aning lättare att leva. "Lev och låt leva", Det viktigaste först".....

Ta hand om er ! Kramar ♥

Tråkigt för dig. I går skulle ju min man gå på det andra mötet. Kan knappt skriva dessa rader.
Han gick och kom hem full. Gått till systemet istället och satt sig någonstans och druckigt.
Inget konstigt tyckte han. Orkar inte kommentera. Jag ser ju direkt på den är simma blicken efter
bara en öl. Jag åkte oxså ner i det svara hålet. Har ju misstänkt att innerst inne vill han inte.
Alkoholen förstör allt, han har fått sin överman. Det jag inte förstår är varför i h-vete han låter
det bara ske. Jag vet ju vad jag pratar om har ju varit där. Jag blir äcklad av alkohol vill inte ha
det i mitt hem. Är inte frestad alls att dricka. Som vanligt blev det tjafs, och som vanligt kunde
jag inte hålla käft. Kallade honom både det ena och det andra. Svaret blev jag måste gå och vila mig.
Denna brist på energi jag känner nu på morgonen får inte ta över mitt liv. Jag tycker jag har jobbat
så hårt med mina egna alkoholproblem. Det är ju egentligen inte våra män som är vår fiende, det är ju A
som är det värsta giftet. Tar över gräver sig in i både hjärna och kropp, påverkar ditt psyke allt.
Allt detta för att få lyfta ett första glas. Nej tack. Jag tycker han är så svag så jag har inte ord för det.
Själv tänkte jag på alkohol dagligen i början, men jag böjde mig inte för begäret.
Måtte ångesten rida i full galopp idag. Ja, systemet är öppet idag tyvärr. Känner som du en riktig energitjuv.
Har börjat strejka i köket, det brukar vara jag som lagar mat för att jag tycker det är roligt.
Känner inte för det längre.
Styrkekramar till dig kastellen
Konstnären

Tack mt för dina fina ord. Det betyder så mycket att du och andra svarar på mina inlägg!
Jag måste ta tag i det här igen idag, aningens gruvsamt. Igår blev det flykt istället, dvs jag gick och la mig. Ibland orkar jag inte utan måste sova på saken.
Tänk så mycket enklare livet är utan alkoholen! Som veckan vi har bakom oss, livet är vad det är eller vad man gör det till när inte alkoholen är med. Så himla skönt!!! Jävla skit sprit!
Jag vet att jag egentligen inte ska känna skam men insikten om hur lättlurad jag är gör att jag känner mig lite dum. Jag är nog den som lurar mig själv mest när jag skenar iväg i glädje och släpper guarden. Jaja gjort är gjort.
Maken drack inte igår, vilket i sig är ett litet framsteg eftersom han inte brukar ändra på sin inslagna tankebana. Jag får väl försöka se det positiva i det, att han faktiskt avstod.
Men idag är det lördag och bolaget har öppet igen... Jag kommer att känna oro fram till att jag vet hur det blir...
Jag är till och med så naiv att jag hade hunnit se fram emot att vi nog skulle kunna planera semester ihop och att det skulle bli roligt att bara vara tillsammans, tillsammans och vårda Oss!
Nu vänds allt upp och ner igen.
För honom handlar det om att kunna ta några öl/groggar om han känner för det, det handlar om nuet.
För mig handlar det om hela mitt liv, om framtiden och hur jag vill att den ska se ut!
Hans kortsiktiga beslut avgör mina långsiktiga! Önskar jag slapp tänka så, önskar att jag bara kunde få leva och känna trygghet i att ta livet som det kommer...
Kram

jag glömde det viktigaste, det kommer här: Skäms inte! Du har ingenting att skämmas för. Tvärtom, du gör ett jättejobb. Räta på ryggen! Var stolt! Kram! / mt

...en liten flashback jag fick ifrån Tv-serien Faulty Towers där John Cleese sitter bakom receptionsdisken och dunkar huvudet mot lådorna.
Please God, could I have another life?
Nope!

Om sanningen ska fram så har jag drömt den omformulerad i min värld och på svenska då förstås.
Kommer inte ihåg exakt omständigheterna runt omkring den, men jag var väldigt missnöjd med mitt liv.
Till saken hör att jag inte heller tror på någon sorts allsmäktig "Gud", inte ateist men vill i så fall ha bevis för hans existens,
Jag menar tomten slutade man ju tro på när jag var sex år och avslöjade min moster bakom lösskägget.

Minns ur filmen Yrrol när Suzanne Reuter öppnar fönstret från sin lägenhet i en arla morgon och skriker ut till ett folktom gata,
" är du nöjd nu, jävla Gud?"
Hon var inte heller så nöjd med sitt liv efter att ha gjort slut med sin kille Peter Dalle som fick åka ensam till fjällen.

Så....kan man få ett nytt liv då?

Tillbaka till min dröm, jag minns att jag står på ett berg, sträcker ut mina armar åt sidorna och sätter händerna mot himlen.
Mitt liv har inte varit det som jag önskade, fullt av en massa omständigheter som gjort det till en leda av leva.
Uttråkad slutkörd och villrådig går jag emot min egna tro, att vägra tro på någon sorts Gud.
Tittar upp mot molnen skriker ut min önskan om att få börja om från början, men svaret blev nope, njet, niet, big no-no...
Undrade varför, och den där "guden" svarade att det var no refunds, inga reklamationer i vuxen ålder.
Det krävdes att man föddes om från början med att lära sig andas själv, vända synen rätt, prata gå och så vidare...
Inget man kunde starta om som en vuxen person...
Men det fanns ju de som fick lära sig allt detta efter en traumatisk bilolycka, men svaret blev att det var det ingen som ville uppleva frivilligt.

Men om allting i sitt liv hade gått snett, vad skulle man då göra?
Vända det rätt, blev svaret, du har bara ett liv och det är upp till var och en att forma det som det passar en själv.
Så det som är gjort går inte att få ogjort då?
Nej, det skulle inte gå att få det ogjort, men att man skulle se det som en livserfarenhet, och med en negativ påverkan så ville man inte återuppleva det igen.
Ungefär som när man var liten och brände sig på spisplattorna, det var en livsnödvändig erfarenhet som behövdes hörsammas om än väldigt smärtsam.

Så om jag ville börja om mitt liv, så var det ifrån den livspunkt jag själv befann mig i just då, eller?
Jo så var det, jag fick själv bestämma när jag skulle påbörja det och med vilka verktyg som behövdes, jag hade all makt ...själv.
Så vill jag ha en förändring så får jag skaffa mig den själv.

Prutt tänkte jag, inget får man gratis..., måste man verkligen göra allt själv?
Och sedan. vilka verktyg behövde jag?
Hur frigör man sig ifrån det förra livet, antagligen genom att inte släppa fram det i sina tankar, man spärrar det som inte har med det "nya" livet att göra.
Allting sitter i hjärnan, i tankarna.

Och förändringen kom inte huxflux, utan den smög sig på, släpp det gamla, vädra garderoben och släpp liken fria, städa bort vanorna och skaffa nya.

Men jag ville inte sluta dricka, jag ville vara med i gemenskapen, inte sitta och sura i en hörna på festerna som jag gjorde när jag var fyllechaffis.
Jag fortsatte att vara aktiv socialt i surret på festerna, drack mina öl och drinkar, men utan alkoholen, och upptäckte...att det funkade!

Jag var faktiskt starkare än vad jag trodde, och nykterheten fick mig att växa ytterligare, jag visste att jag funkade ändå.

Så vad var problemet då?

I huvudet, gamla inpräntande vanor, en sorts feghet att inte våga och orka härda ut.
De som tog alkoholen i försvar fick sig en knäpp på näsan, visserligen inte mitt problem att de dricker, men de gör inte det till ett problem att jag inte dricker alkoholen.
Då jävlar..!

Att vara motvalls lönade sig, att stå på sig för det jag trodde på gav mig ett gott resultat.

Så...kan jag få ett nytt liv då?, nej jag skapade mig ett nytt liv, med eller utan någon sorts Gud.
Skönt var att jag inte lade ansvaret i någon annans händer, då hade det inte hänt ett skit.
Ska man få någonting gjort här i livet, så får man göra det själv, eller var en väldigt duktig arbetsledare.
När ingen ser så sätter de sig ner och väntar på att någon annan ska få något att hända, och så kommer man ingen vart här i livet.

Att orka ställa krav på sig själv är viktigt, men också att välja det viktigaste först, varför mår jag så himla dåligt?
Kan det vara alkoholen?
Den som snabbt och obetänkt svarar nej, han ljuger, vem är det han vill skydda, sig själv eller alkoholen?

Det bästa sättet att få veta om man är beroende av en sak, är att tvärt sluta med den, har man abstinens så är man beroende av den.
Men det slutar inte där, ska du få fortsätta vara beroende av den då?
Det är då självaste arbetet påbörjas, åtminstone i sina tankar, och det är den viktigaste källan till sitt beroende, tankarna.

Att attackera alkoholen för att se om kroppen reagerar är ett bra sätt, att försvara den är bara att förvärrar den.

Om jag mår bra och inte vet varför, är mycket bättre än att må dåligt och veta varför, det är inaktiviteten som passiverar.

Fråga sig varje dag, varför?

Berra

att ditt (enda) sätt att gå framåt är genom att var mycket tydlig med vad som gäller för dig. Jag läste ju bakåt i min gamla (min första) tråd häromdagen och blev påmind om just den här tiden som du befinner dig i nu. Vid påsktiden, efter att han valt att vara "påtvingat" nykter 3-4 månader och jag hade kommit till att noll-och-inget-annat-än-noll accepterades, fick vi en flaska cava för en tjänst. Jag tog hem den och det blev ganska jobbigt... "För mig är det inte festligt och/eller trevligt längre" blev mitt standardsvar. Stå upp för dig, var tydlig och tala för dig och ur dig, ända ner ifrån magen. Styrkekramar / mt

Först hade jag inte tänkt skriva ner mina tankar pga att jag skäms men jag gör det iallafall. Jag måste ju hantera det som är och inte stoppa huvudet i sanden.
Jag är medveten om hur skör tillvaron är men jag vill så gärna att det inte ska vara så! Tyvärr är jag nog både naiv och blåögd när det kommer till min man och just nu så skäms jag över det. Hur dum får man bli?
Den här veckan har det varit så skönt att vara fri, fri eller befriad från oro och misstänksamhet. Ingen energi tjuv i min omedelbara närhet! Jag har känt mig Glad, spirande och förhoppningsfull!
Idag åkte jag ner i hålet igen, ingen skyddande guard i beredskap, jag hade redan slappnat av lite för mycket...
Maken ringde, -jag känner för några bärs ikväll... Fortfarande var jag så naiv att jag trodde att han menade alkohol fria öl. Men nej, såklart menade han "riktiga" bärs!
Vad är det som inte går in? Vad är det han inte förstår när han ens kommer på tanken att föreslå det till mig!?
Jag sa att det kändes som att gå tillbaka till ruta ett efter våra samtal och han blev irriterad och menade att om det skulle bli tjafs och jag skulle bli sur så skulle han skit i det!
Han har helt missat poängen...
Han menar att det måste vara ett eget val och att man inte kan tvinga någon att bli nykter. Jag håller med men man kan inte heller tvinga någon att leva med en alkoholist!
Jag trodde att jag klargjort att jag inte tänker fortsätta leva med honom om han inte tar tag i sina alkohol problem och söker hjälp!
Idag sa jag igen att han behöver ta ställning och bestämma sig. Han menar att han redan gjort det men jag får inga klara besked om vad det innebär. Han säger att han inser att det inte funkar om han dricker men ändå velar han på om nykter månad nu eller augusti, tre månader till hösten eller nu...
I min värld, eller snarare tillsammans med mig så finns inte dom valmöjligheterna! Jag vet inte hur jag ska nå fram!
Mattheten slog till som ett slag, det kändes som att rycka ur proppen, som att spola i toalett stolen. Bye bye energin... En omedelbar trötthet som gör att jag bara vill sova! Misstänksamheten väcks till liv...
Idag har alltså börjat med spirande hopp, besök av kritiska energi tjuven svärfar samt labila svägerskan och avslutas med att maken vill runda av dagen med några bärs! Dessutom ville han göra det Tillsammans med mig i bastun!
VAD ÄR DET DU INTE FATTAR?
Jag blir helt mållös!
Jag är också trött efter denna dag, jag vill också pusta ut!
Ena stunden säger han att han är alkoholist eftersom han är beroende, nästa stund så känner han ingen abstinens och det är inga problem att vara utan. Samtidigt är han inte beredd att avstå trots att jag och barnen mår dåligt av att han dricker. Inte heller beredd att avstå trots att han riskerar att förlora sin familj!
Hur fasen hanterar jag detta? Hur går jag framåt från det här?
Små steg jag vet men jag undrar om någonting av det jag sagt har gått in...

Ja du Karin. Eftersom ingen annan förmodligen vågar så får jag ta det. Ditt svar till traxxy syns mig ohjälpande och en smula spydigt av en kvinna som arbetar med alkoholproblem. Kanske var det ett stort steg av traxxy att posta sina tankar och kanske lite jobbigt att mötas av "lycka till, låt mig veta hur det går".

traxxy...välkommen hit. Här finns många fina människor och att skriva om skiten kan faktiskt underlätta.

Fia

Tack, vet att du hjälpte mig du med.
Ängel känns väldigt trevligt att bli kallad :) allt bra med dig nu?

Kul att du skriver, spännande test! Skriv gärna igen och berätta hur det utvecklade sig.

Karin
Alkoholhjälpen

Villl tacka alla, m-m, pelle-pennan, kastellen, Minz för uppmuntran. I e.m dags för möte nr 2.
Vet inte riktigt hur jag känner mig. Lite tom. Kan vara att jag vuxit ifrån mannen på något sätt med
mitt försprång. Ska ju vara jätteglad nu för steget han tagit, men känner mig tom. Har nog lagt för
mycket energi på honom och hans perioder. Idag riktigt deppig, men ska jag jobba bort det med en lång-
runda med hunden. Känner att jag kan ju inte visa besvikelse nu när han tagit steget. Men det känns som
kärleken har fått sig en rejäl törn. Ibland går jag och dagdrömmer om ett eget krypin att vara särbo.
Och ibland vill jag inte det. Önskar så att jag hade riktiga vänner i det verkliga livet där huvudingrediensen
inte är alkohol. Skriver inte mer just nu, måste ut på morgonpromenad och sortera känslor.
Glad i alla fall att jag är nykter.
Konstnären