skrev konstnären i Dags för nya tag kanske... Proffsets nya tråd.
Bra beslut att ta bort det första det är ju ett jäkla gift. Mig gav det ingenting
i slutet, höll tvärtom på att ta mitt liv. Det är svårt att ta beslutet, själv gjorde
jag inget åt saken förrän jag fördes till sjukhus akut. Det är ju ett arbete, har varit
svårt många ggr. Men idag kan jag skriva in 5 månader utan att luktat på korken.
Själv kom jag till min botten då. Jag hade försökt och försökt att dricka med måtta,
gick bra 2 ggr men tredje blev en oerhörd smäll. Jag kommer inte att återgå till det
igen jag bara känner det nu. Finns faktiskt annat att ägna sig åt, numera ser jag med
klara ögon, innan var det dimmigt det mesta. Jag sket i vad som drabbade människor, sket
i vår underbara natur, sket i att äta det var viktigare med vin.
Kanske det där med hjärtat var en liten ångestattack ofarligt säger dom lärde, men nog
så otrevligt. Själv röker jag och just nu vill jag inte sluta skulle kännas som allt
togs ifrån mig.
Håll garden uppe
Må bra
Konstnären
skrev Weekend i Dags för nya tag kanske... Proffsets nya tråd.
Tjena
Skillnaden mellan sällandrinkaren och oss andra "proffs" är att 6 starkis räcker för att bli på pickalurven..
Blanda sedan med 2 glas vin och ett par stänkare så "man" i fin festform. Tack vare blandingen.....bakis dagen efter.
Dessvärre för oss, som kan dricka måttligt ;-) , kittlar det bara lite i tarmen.
Snedsteg, återfall eller vad tusan det kallas. Så länge du vet varför! så är det till att sortera ut händelserna och vara stark nästa gång det blir dax.
Ha det - kämpa på!
skrev konstnären i Jag vill, jag kan, jag måste
Tack snälla Du. Skönt att höra att det går bra för dig. Skrattade när jag läste dina
rader om återvinningscentralen, har oxså varit där efter en vindsröjning. Ibland undrar
jag vad jag håller på med. Rensar jag ut mitt gamla liv eller. Vad bra att du hittat tillbaka
till musiken. Ja, du det är mycket som försvinner i alkodimmorna.
Jag har oxså lite vårkänslor. Hm, kan bli livsfarligt för mannen. I kväll ska jag ha bakelse-
fest firar 5 månader. Tror knappt det är sant men jag är både ödmjuk och försiktig, stolt och
glad.
Önskar dig en bra måndag
skrev konstnären i Jag vill, jag kan, jag måste
Tack för dina fina ord till mig. Vet du att idag på dagen är det 5 månader sedan jag drack.
Det känns så himla bra just nu både det lilla och det stora. Tror och hoppas att mannen
i mitt liv väljer samma väg. Han får utrymme av mig och vi hade ett långt samtal i går kväll.
Han inser allt med alkoholen och har beslutat försöka från och med idag. Jag känner nu att
jag varken kan eller vill ha tillbaka det gamla livet. Men garden ligger i fickan.
Lite ljus på himlen idag och jag känner en förhoppning om vår. Det enda ställe jag inte
vill åka till när semestern kommer det är vår stuga. Den är så förknippad med alkohol, det
viktigaste då var inhandling av A, för det är fyra mil till närmsta bolag. Men det kommer
gå bra en dag men inte just nu. Så lite skör är man allt.
Funderar på vad jag ska köpa för bakelse i kväll och fiira lite. Bara jag inte kommer gå omkring
som en vaggande gås, men vikten håller sig.
Önskar dig en riktigt bra dag
Konstnären
skrev Proffset i Dags för nya tag kanske... Proffsets nya tråd.
Vet inte om jag ska kalla det för det. Känns inte som att jag skulle vilja göra det iaf, men jag tillät mig dricka både fredag och lördag med en nära-döden-upplevelse igår söndag.
Av någon outgrundlig anledning så har jag länge fått ett bultande hjärta dagen efter (läs; bakis).
Fredagen blev 6 starköl, ett glas vin samt två fyror av en lagrad rom.
Lördagen blev 6 starköl, två glas vin samt tre fyror av en lagrad rom.
Ganska kontrollerat och sansat, blev inte så jättefull direkt, men tillräckligt tydligen.
Vidare kan jag notera att det inte var speciellt roligt faktiskt, kändes mest tvångsmässigt.
Men... igår förmiddags när jag vaknade, tog en mugg kaffe och gick ut för att ta en cigg. Efter andra blosset så känner jag liksom att hjärtat galloperar iväg... blir livrädd, fimpar och avslutar därmed rökningen i mitt liv.
Till saken hör att jag för 10-11 år sedan "slutade att röka". MEN... det har liksom blivit mer och mer, allt mellan 3 och 10 cigg har åkt i per dag. Detta i kombination med portionssnus...
Kände redan i lördags av hjärtat. Vet inte vad man ska kalla det, men jag tycker att hjärtat liksom slår lite hårdare och petar in nåt extraslag här och där. Inget ovanligt fenomen och det ska tydligen vara ganska ofarligt. Hur som helst så är det jävligt obehagligt och jag fick mig en rejäl tankeställare faktiskt. Började fundera på att skriva ett avskedsbrev liksom...
Alkohol, nikotin och koffein... känns inte som att det är något för mig trots allt.
Jag börjar med att ta bort den förstnämnda på obestämd framtid. Vill INTE uppleva den ångesten igen. Fy fan... ändå var det liksom inga mängder, vilket gör mig rädd.
Ciggen är det färdigt med. Jag behöver inte dem. Frugan röker ju och det finns cigg hemma jämt, men efter gårdagen så är det fan färdigrökt.
Ska ta mig en allvarlig funderare på snuset också. Nikotin har effekter på hjärtat oavsett om det är i snus eller cigg-form och eftersom jag reagerade så starkt på morgonciggen så lär ju det konstanta nikotinintaget i form av snuset inte vara bättre det.
Idag vaknade jag nykter, utan bultande hjärta. Har fortfarande lite ågren för helgen som gått, men tar nya tag.
Att ta ett återfall. Nja, vet inte om jag ska kalla det för återfall då jag kände kontroll hela tiden, men vi kan kalla det för det, även om det inte var så att jag hamnade på min absoluta botten, för dit kommer jag liksom aldrig, men någon slags bottenrekord får jag nog ändå kalla det, åtminstone om man ska se till den psykiska/fysiska effekten som spriten hade på mig denna gång.
Låg i sängen igår och hade enormt svårt att koppla av, låg och tänkte att nu stannar hjärtat, nu stannar det. Fy fan.
"Good morning, Sir! This is your wake up call. Stay awake please..."
Jorå, lätt. Vill aldrig mer känna det där. Fy fan.
En dag i taget. Idag ska jag inte dricka vad som än händer. Inte röka heller.
Over and out. :/
skrev zmirre i nykomlingen, dags att ta sig i kragen
Om man ändå kunde få tiden att gå tillbaka. Min älskade häst fanns alltid där när jag behövde prata ellerbara vara.
Nu har jag två nya men det är såklart inte samma sak.
skrev zmirre i nykomlingen, dags att ta sig i kragen
Om man ändå kunde få tiden att gå tillbaka. Min älskade häst fanns alltid där när jag behövde prata ellerbara vara.
Nu har jag två nya men det är såklart inte samma sak.
skrev zmirre i Jag ska bara fixa en grej i köket..
Vad himla duktig du är!
Hur går det nu?
Hoppas du fixar det!!!
skrev zmirre i Min AA-grupp, för pepp o uppmuntran!
Det va ett tag sen ni skrev. Hur går det för er???
skrev zmirre i nykomlingen, dags att ta sig i kragen
Hej på er...
Jag misslyckades.
Fan, sitter här full, igen. I morgon kommer min man hem igen. Tänker hela tiden att det löser sig nästa vecka. Men innerst inne vet jag att det inte gör det.
Jag själv måste bestämma mig... Ni är ett stort stöd,men jaghar tyvärr haft problem att ta mig in på sidan.
Jag känner att ni är min enda hjälp. Jag är så tacksam för era svar.
Ska läsa allt om och om igen.
Ni har verkligen peppat mig och jag är så glad att vara tillbaka här!
Hur går det för er?
Kram på er!
skrev Nike i Jag vill, jag kan, jag måste
Härligt att höra! Det har börjat bli lite samma här, med städning och sånt och det börjar sakta bli lite ordning härhemma. Fantastiskt att ha ork att faktiskt ta med tomlådor eller en kasse kläder till återvinningen/insamlingen. Småplockar mer på kvällarna, inte så att jag städar men håller undan mer och mer. Bättre koll på tvätt och vad som finns i kylen, inte för att jag är skitnoga men har man småbarn blir ju livet rätt mkt enklare om sånt rullar på.
En annan sak jag märkt är att jag har hittat tillbaka mer till musiken som tidigare haft en jättestor plats i mitt liv, men försvann lite i de allmänna dimmorna senaste åren. Nu har jag alltsom oftast musik på, letar nytt, är intresserad, börjat spela själv så smått igen. Får vårkänslor på nåt sätt såhär mitt i februari.
Önskar dig en god start på veckan.
/N
skrev koggala i Ångesten tar mitt liv...
Mitt första inlägg på forumet. Denna tråd har hjälpt mig mycket sedan jag tog beslutet att skilja mig från flaskan i tisdags. Det har varit ett långt och (för det mesta) olyckligt äktenskap så nu får det vara slut för gott. Jag känner igen mig i mycket av det skrivs. Imorgon har jag mitt första besök på öppenvården med enskilt samtal, både bävar & ser fram emot det.
skrev Teaterapan i FylleFia
tack FylleFia för dina texter! hur gör jag för att kunna starta en egen tråd? alldeles ny här men behöver skriva av mig....
skrev Teaterapan i Trillat dit igen.............
tack Tjalle för dina texter! hur gör jag för att kunna starta en egen tråd? alldeles ny här men behöver skriva av mig....
skrev Teaterapan i Sunday morning comin´ down
Tack Askan för dina texter! hur gör jag för att få tillåtelse att starta en egen tråd? behöver skriva av mig.....
skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...
Har sovit på soffan inatt, sparkade på dottern som sov i andra änden av soffan varje gång jag sträckte på mig.
Öm i kroppen stapplade jag ut i köket efter frugans påmaningar om att fixa frukost, diskbänken full av smutsiga vinglas och geggiga chipskålar...
Ha! Tänkte jag, här hägrar ingen bakfylleångest, tre av de fyra glasen hade inte innehållit något med alkohol, och de fjärde glaset hade väl fyllts kanske tre fyra gånger under hela gårdagen, inget brakkalas hör inte, utan en vanlig lugn lördagskväll med familjen.
Det var inget problem att tömma diskmaskinen, fylla upp den igen och sätta på kaffehurran, hade visserligen en enorm huvudvärk, MEN...
..jag visste i alla fall vad den INTE berodde på, möjligen att jag har gått och hissat snor i ett par dagar, förkyld alltså.
Pratar ofta om min "frihet" att känna att jag har min egna makt i behållning, och vem är det som styr detta?
På jobbet chefen, hemma frugan osv, känner jag att jag har kontrollen där?
Nej kanske inte, men det finns något ännu viktigare, att ha kontrollen inom mig själv, jag bestämmer hur jag mår,
Inte alkoholen som bestämmer hur jag mådde igår, och hur jag mår ännu sämre idag, ingen ångest, ingen inre skuld till mig själv.
Idag mår jag bra, trots snorigheten och huvudvärken, min hjärna känner ingen ånger, inga luckor att behöva fylla igen.
Ute är det pissväder men det bekommer mig inte, trots att det är dunkelt inomhus så känns det ändå mysigt på något sätt.
Det viner till runt vindbrädorna på husknutarna, har absolut ingen längtan till att behöva gå ut, tänker på min granne som verkligen MÅSTE gå ut oavsett väder,
Men så är vi inga hundägare heller, tog hand om syrrans hundar en jul för några år sedan, var ute tidigt på mornarna och sent på kvällarna,
Belöningen blev åtta kallblöta tassar i fotänden av sängen och ett och annat slick mellan tårna.
Söta ja, men inte min cup of tea, jag är defenitivt en kattmänniska, jag proklamerar den egna fria viljan hos ett djur, inte den som lyder minsta lilla vink.
Men oinskränkt kärlek får man av alla djuren, om man behandlar dem rätt och har förståelse för deras instinkter och behov.
Många hundägare kan bevittna om hur deras jyckar förändrar beteende emot dem när matte eller husse är fulla, de har känningar av vibbar som inte vi människor förstår, kanske är det kroppsrörelser eller uttal som de ser och lyssnar på, men märker det gör de alltid, sedan är det bindningarna som styr till flockledaren oavsett hur den bete'r sig.
Det finns saker som vi inte har kontroll över, och saker som vi kan ta kontrollen över...
Vi bör ta kontrollen över det vi behöver ta kontrollen över, allt det andra kan få bero.
Jag tog kontrollen över mitt liv, och fråntog alkoholen härskartekniken, den är lömsk stark och manipulativ, och väldigt dominant.
Det är min frihet en söndagsmorgon, dag kväll och natt, ja förresten hela helgen...
Berra
skrev Mulleman i Jag vill, jag kan, jag måste
Jag läser och tycker det låter så fint det du gör! Jag har också fått erfara hur mycket mera av ork och intresse jag har för praktiska saker varje dag. Kunna och ha lust och ork att ta tag i saker och ting. Jag promenerar mycket mera nu när jag är nykter, mår bra av det. Liksom att jag måste "ta igen" av sånt jag inte orkade eller brydde mig så mycket om under mina "aktiva" år. Det är nog otroligt hur pass mycket alkoholen egentligen påverkat hela livsprocessen när man så här efterhand inser vad som är viktigt idag. Härligt tycker jag att man hann med det också i livet!
Ha en prima söndag du och alla andra också!
Mm.
skrev Mulleman i Min AA-grupp, för pepp o uppmuntran!
INSTÄMMER till fullo!
"föresatsen är den lates njutningsmedel" Joodu, stämmer nog så bra det. Sätt en person på en stol och be den Försöka resa sig och komma till dig.... kommer den personen, nix! Man kan försöka precis hur mycket som helst men så länge det inte sker något mera så är man kvar på stolen. Men det är klart, man hade ju i alla fall föresatsen... Men det är också så, med all respekt, att det finns många som verkligen försöker men inte når fram. Då vet man det, hjälper knappast att göra 100 liknande försök då utan att göra på något annat sätt också.
Jag som själv har ansett mig vara den enda som på riktigt kan hjälpa mig själv har kommit till insikten om hur mycket det finns att få av hjälp, bara jag öppnar dörren för det och inte ser det som mitt misslyckande.
Kämpa på heter det, men vad skall man säga då? Håll ut, tag ett steg i taget, hitta strategier som är möjliga att nå, upprätthålla och göra till sina egna vägar.
Ha det gott och det är många som gör samma grej!
Söndagshälsningar/Mm.
skrev Mulleman i Min AA-grupp, för pepp o uppmuntran!
...är att DU verkligen har en önskan om att bli och fortsätta vara nykter! Resten är hårt arbete.
Visst låter det hur enkelt som helst? När det gäller hur man till sist lyckas med att bli och fortsätta vara nykter, bär varje enskild person sin egen historia. Jag tycker det är fint att du delar med dig av det du gör, känns ärligt och det tror jag är en viktig faktor framöver.
BRA att du sagt till grannen, det är ett stort steg att ta, att börja tala om för andra vilka beslut man gör och kanske ännu mera att som du gjort, säga att de inte längre skall hämta eller bjuda dig på alkohol. Det låter för mig som ett starkt och betydelsefullt steg! Då vet de och du vet att de vet och då kan ni dessutom snacka om det när som helst. Jag skulle dessutom lägga en slant på att du kommer att mötas av respekt för det. Mystiken och hemligheten spricker i ljuset som jag tycker om att tänka på.
Här finns, som du sett, ett helt gäng som hejar på varje försök till en nykter dag till. En dag i taget heter det, det är livsviktigt att inte ta för stor bit på en gång.
Hejar på dig nu!
Önskar dig en lugn söndag också. Mm.
skrev Mulleman i Steget till ett äkta liv, hoppas jag.
God söndagförmiddag! Välkommen in hit i gänget, där det ständigt händer grejer! Välkommen Kicki17, ja det vill säga, jag har inte sett dig tidigare så därför så tänkte jag bara hälsa så där i största allmänhet. Det var också en annan inne tidigare idag men dessvärre så har jag glömt namnet.
Får väl passa på tillfället att hälsa till alla andra kända och okända här också, som en söndagshälsning bara. PP noterade för ett par veckor sen att frekvensen av inloggade och besökare brukar tendera att vara rätt hög vid precis den här tiden på söndagsförmiddagarna!
Santorini, om du råkar läsa detta så vill jag bara säga: Tack själv för din kommentar och det du beskriver. Håller med dig!
Jag går inte heller med ett plakat runt halsen som en straffånge där det står: Jag är alkoholist, Mt har ibland kallat det för "offerkoftan" när man grottar ner sig i självömkan och förminskar sig själv men samtidigt önskar att andra skall tycka synd om en. Bara att konstatera att det sällan eller aldrig funkar. Bättre då att stå upp för sig själv och se sanningen i vitögat. Som du säger, det är så mycket bättre att vara en sanningssägare och för det mesta vet personen i fråga innerst inne i sig själv hur det faktiskt är. Tänker bland annat på det där förhandlandet om att på semestern så.... eller som du själv sa, för att förebygga magsjuka så kan man nog ta lite, bara ett glas, illasmakande dryck som direkt medicin. Måste bara le vid igenkännandet av det förhandlingsläget! Ack ja, uppfinningsrikedomen i sånt är en närmast outsinlig källa. Själv har jag börjat acceptera mer och mer att det kommer påhälsning från "suget" mitt i allt, nästan alltid oanmält dessutom. Då ser jag det som en välbekant "gäst" men inte längre min vän så jag ler bara och säger, Tack jag skall inget ha idag! Det är att skapa mig min kontroll över det, inte förneka eftersom det finns, men hantera utifrån MIN kontroll, det väger tungt! Det jag konstaterat är att detta sker alltmera sällan och det är ingenting som jag gör något aktivt för som så, det är kanske som ett ärr man har på kroppen, det finns och kommer alltid att finna spår men det mildras efterhand som tiden går. Ett ärr är ändå alltid något som alltid finns kvar och som faktiskt tillhör mig! Det är mitt och jag har rätten att hantera det på mitt sätt.
Det är mera så som du säger, jag skall helt enkelt inte dricka alkohol eftersom att det inte är helt okomplicerat för mig och hade ett ökande antal gånger inneburit konsekvenser efteråt som jag verkligen inte har varit nöjd och stolt över. Varken för andra eller mig själv. Det är ju så mystiskt det hela att även om jag länge sett det beträffande alkohol att det håller på bär iväg till något som inte kommer att sluta väl så var det ändå så svårt att erkänna och kapitulera. Det är ett så gott exempel på beroendet, man är i händerna på mycket starka krafter och kan höra sig själv säga saker man inte vill.
Så som sagt, jag säger att jag har druckit klart, är nöjd med det och fortfarande så kan jag trots det ha hur kul som helst. En vän till mig sa ungefär så här: "Om jag inte hade vett att skämmas tidigare när jag var onykter på stan, så varför skulle jag skämmas idag när jag är nykter på stan". Sant tycker jag. Men det är också väldigt viktigt för mig att inte känna mig ensam, fint med stöd och som här att kunna läsa och dela. Det är inte bara det att kunna berätta här hur bra det har gått att bli nykter och hur fint det är nu med mera... Minst lika viktigt tror jag att ha ett ställe där man förbehållslöst sätter ord på hur man har det, hur livet ser ut just nu, med allt skit som är och finns. Bara få ösa ur sig till människor som inte förnekar eller inte skulle kunna tro att det är möjligt. Här möts människor, som på olika sätt, har liknande erfarenheter.
Viktigast av allt är ju att jag har det mycket lugnt, tryggt och gott i min närmaste relation, mitt jobb och för övrigt i livet numera. Det var väl det jag också önskade mig tidigare men istället för att alkoholen var någon sorts förstärkare till det så blev den så småningom istället en stjälpare. Tack till högre makter i mitt fall att jag ändå "i tid" fick upp ögonen för det hela och, med hjälp, kom fram till mitt beslut om att helt sonika sluta med alkohol och istället leva vidare så fritt som möjligt från allt vad det innebar.
Det är nästan som ett ögonblick då när det hände, jag slutar nu och sen lever jag livet så framöver. Låter antagligen enkelt, kan bara intyga att det var det inte! Krävdes bland annat några "försöksåk", för att apellera på OS som pågår nu!
Men idag känner jag mig friare än på väldigt många år, fri och samtidigt lättad över mycket som tidigare tyngde mig. Känner den där lusten att leva och på något sätt starta om på ett annat sätt, inte på nytt för på något sätt är jag ändå i det stora hele så här i efterhand tillfreds med de erfarenheter jag gjort. Det var ju så det var, hjälper inte ett dugg att ångra alltför mycket idag. Men mitt ansvar tycker jag ligger i att göra något av det idag, om jag bara kan. En viktig sak är i varje fall att i mån av möjlighet kunna gottgöra människor jag eventuellt gjort illa tidigare. Det är sånt jag i min tur så gärna vill förmedla till andra som befinner sig på olika ställen i den här livgivande kampen för ett värdigt liv värt att minnas.
Söndagsbetraktelse blev det nu igen då av min enkla korta hälsning!
Men det heter ju "Varav hjärtat är fullt, talar munnen".
En lugn och fin söndag önskar jag alla!
Kram! Mm.
skrev Lexi i Min AA-grupp, för pepp o uppmuntran!
Nu är det dags igen och denna gången ska det fungera hela vägen. Det blir mitt tredje försök på tre månader och första gången gick det 12 dagar, andra gången 3 veckor. Men denna gången kommer det att vara för evigt, det är jag helt säker på. Idag ska jag gå bort med sista dunken till grannen och har redan sagt till dom att nu är det slut för gott med vin för mig och att dom inte får låna ut något till mig. När jag säger så, så kommer jag inte att be att få låna det skulle jag skämmas för mycket för. Lite stolthet har jag kvar ändå.
Idag vaknade jag med en ryggvärk som gjorde att jag knappt kunde ta mig ur sängen. Det kanske var bra, för det stärkte mig ytterligare att sluta med alkohol. Vet ju att jag brukar bli bättre i ryggen när jag inte dricker vin och förhoppningsvis då också går ner i vikt, vilket också är bra för det ryggonda. Eftersom det är bokföring, bokslut och deklarationer som jag jobbar med på min egen byrå, så har jag enormt mycket att göra nu och hela våren. När jag då dricker alkohol, så är jag alldeles för okoncentrerad och klarar inte att riktigt fokusera på mitt jobb. Så nu är det ett måste att hålla mig borta från vinet om jag vill ha kvar mina kunder och göra ett bra jobb.
Vovven börjar ju också bli stor nu, snart fem månader och hon behöver mycket av min tid både träning och motion. Att det dessutom börjar bli ljusare ute, för att jag kan ta promenader på eftermiddan/kvällen då när suget känns lite mer.
Jag läser här på Forumet flera gånger om dan och jag lär mig av andras berättelser och hoppas få vara med och bli stöttad och så småningom också kunna stötta andra, när jag själv kan skryta med lång avhållsamhet.
Ha en fin söndag alla!
skrev konstnären i Jag vill, jag kan, jag måste
alla sömntutar, jag vaknar vid kl. 6 varje morgon har vant mig vid det.
Idag mörkt ute och regn, det blir kul att gå ut med hunden i sånt här väder.
Har en längtan till våren som är enorm. I går hörde jag några fåglar, men
jag är ingen fågelskådare så jag vet inte vilken sort det var. 3 koppar
kaffe har jag druckigt plus gröt. Har börjat sköta hälsan nu, man är ju inte
precis 20 längre, lutar mera åt det andra hållet. I går e.m. hade jag lite sug
men det var ganska svagt så jag satte upp garden och det gick bra. Det är en fri-
het att suget nästan avtagit, men nu ska jag inte undra över det. Lite städing
får det bli idag efter helgen. Har blivit mer ordning och reda sedan jag slutade
dricka. Gillar inte röra, och en massa prylar som ligger överallt. Kanske har
jag blivit lite pedant. Förut kunde jag sitta under fläkten röka och dricka vin
och titta på dammråttorna som växte för varje dag men gjorde inget åt det.
Men sedan när jag tog en nykter period så fejades det till överdrift. Skulle
väl kompensera min ångest och dåliga samvete med något handfast.
Må bra alla
Konstnären
skrev Nike i Kampen om ett nytt liv utan A
Projekt 2, det var tänkvärt. Jag har inte sett det (negativa) sambandet mellan A och kärleken förut, MEN så rätt du har. Hur har jag kunnat missa det? Jag ska försöka mig på mer kärlek - både till mig själv och min härliga familj, och mindre rädsla för att tappa, förlora, skämmas, misslyckas. Hoppas du har en fin lördag, här flödar kaffet vill jag lova. Längtar till en kall nollöl lite senare.
Kram N.
skrev Iris 102 i Vitt 2014 - hålla hand?
Har funderat på min alkoholkonsumtion i flera år men inte gjort något helhjärtat åt det.
Läst mycket på forumet och känner så igen mig i det som berättas här.
Idag är ännu en lördag med ont i skallen värk i kroppen dålig sömn varför jag dricker så mycket osv.
En ledig dag som bara blir förstörd av mitt drickande.
Oron i kroppen över hur min kropp mår egentligen av min konsumtion i många år.. skulle va pinsamt och bli allvarligt sjuk av alkohol och behöva förklara det för andra... Nä min lever e slut pga att jag hinkar i mig vin...
Men ändå slutar jag inte dricka för det.. klankar ner på mig själv vilket inte gör saken bättre.
Jag kan inte dricka ett glas och va nöjd och sluta. Det är bara att inse det och det vet jag ju men ändå så köps det vin varje fredac och så e hela karusellen igång.
Känslan av att inte åka till systemet och lägga onödiga pengar på vin ... att slippa suget och vanan att göra samma grejj varje helg hade vart underbart....
Nu har jag bestämt mig att nu är det slut med vinandet för min del.
Måndag 10/2 är det som gäller!!
Därför blev mitt nickname just Iris 102.
Ha en bra lördag!!
Ett datum jag sett fram emot ett bra tag. Tre månader. När man läst om att bryta ett beroende har jag fått för mig att chanserna då skulle vara större att lyckas, samtidigt som många här inne vittnat om att det kanske är just då man blir svag. Jag har sett det som den tid jag tar mig att läka det värsta, och bryta ett mönster. Och det kanske jag har gjort. Det kanske är den största behållningen dom tre månader som förflutit.
Jag hade iofs. önskat att jag kunde uppleva dagen med stor lycka. På grund av att så mycket annat tyvärr ligger i spillror, känns det inte riktigt så. Om anledningen ligger i drickandet, eller om det helt enkelt är underliggande problem som funnits där, och istället bidraget till drickandet vet jag faktiskt fortfarande inte. Men vad spelar det nu för roll egentligen? Det är härifrån och upp som räknas och det är nu tid att ta farväl till den typen av grubblerier. Livet framöver kommer att innebära stora utmaningar, och kanske ligger det ljusa livet - just runt hörnet? Vägen upp fortsätter, och den ska fortsätta i nykterhet.
Cold turkey kallar man väl metoden att direkt utan nedtrappning eller med hjälp av andra substanser sluta med en drog. Det har även den här gången varit min väg. Om det är bättre eller sämre än något annat vet jag inte. Det jag vet är att jag så gärna hade önskat kunna haft en större öppenhet till omgivningen. Det har tyvärr inte varit möjligt, då jag varit rädd att öppenhet har kunnat få negativa konsekvenser för mig. Så till alla er därute som har nära som ni kan dela resan med, kan jag bara säga: Gör det!
Det är svårt nog att ta dom första veckorna, och att inte kunna dela med någon är klurigt. Som tur är har jag haft er här inne. Jag kan lova er, att utan det stödet och det jag fått läsa här hade jag aldrig klarat den första tiden. Även om det nu gått tre månader, finns det anledning att hämta styrka och läsa här varje dag för mig. Ni finns där, och några av er har jag kunnat ta rygg på. Det är ovärderligt!
Något annat som är ovärderligt är att snabbt hitta fram till sanningen, och vara ärlig mot sig själv. Är man inte det faller man när papegojan kraxar. Till min goja vill jag säga: Du kan hitta någon annan att kraxa på hädanefter! Envisas du med mig, riskerar du att bli nackad...
Igår var för mig en mycket tung dag. när jag på kvällen i vanlig ordning läste runt lite, kändes det bättre. Det kan vara rader som skickas iväg, och som råkar passa exakt på en sinnesstämning eller situation. Igår skrev Berra exempelvis:
Det finns saker som vi inte har kontroll över, och saker som vi kan ta kontrollen över...
Vi bör ta kontrollen över det vi behöver ta kontrollen över, allt det andra kan få bero.
Det är rader som får livet att bli lite lättare, just då.
Jag kan inte lägga kontrollen i någon annans händer, inte ens i Guds ;-)
Så det återstår bara att kavla upp ärmarna, och ge sig f--n på att inte släppa ifrån sig kontrollen.
//PP