Senaste kommentarerna i forumet

Filosofen, det är en sorg i början. Att sluta dricka, låt bara inte sorgen greppa tag i dig, å omvandlas till ett ältande & självömkan.

Jag behövde hjälp utav en sponsor för att komma vidare & se sjukdomsbilden & börja reda ut mitt liv. För att kunna resa på mig igen & städa upp all oreda jag skapat under mitt drickande.

Idag så har jag börjat umgås med mina gamla vänner, från gymnasietiden. Jag lever ett ärligt liv där jag vågar vara ärlig. Mina rädslor är mindre än innan, jag är en friare person. Att leva nyktert handlar inte om att ha mycket pengar, lr så, jag vill bara vara fri, att gå på fester, konserter, resa, ha ett familjeliv utan att konstant tänka på alkohol och räkna mina nyktra dagar,

Jag gjorde så med, i 2 1/2 år, det var värre än att dricka,, för tankarna fortsatte att snurra, det tig aldrig slut. Vidrigt.

Idag så är det tyst, i långa perioder, å jag vet vad jag ska göra med tankarna. En stor skillnad.

Låt mig veta om du, ni där ute behöver hjälp! Jag vet vart den finns att få.

-a

Jamen, Santorini , detta med att du säger att det tog år , med ökande bruk, känner jag såklart igen mig i. Den fysiska allergin, som har symptomen sug efter mer, är progressiv, dvs ökar med tid. Alltså i början när jag drack så kunde jag " kontrollera " mitt drickande, om än få gånger. För att på slutet, inte kunna bestämma när, var, hur. Jag drack mot min egna vilja.

Så stark var den mentala besattheten. Den stundtals korta insikten, sanningen om att jag INTE kunde dricka som andra krympte, jag drack inte längre bara på helgerna utan på daglig basis.

Det är helt otroligt att jag idag fått tillfriskna, från min mentala besatthet. Den fysiska allergin är ju obotlig, men jag behöver inte dricka idag. Jag behöver inte heller kämpa, mot impulsen att dricka. Jag känner min fri idag.

Livet är livet, men jag är fri.

Helt otroligt.

Alla kan få känna såhär.

Jag vet vilken väg jag gick. Det är inget mystiskt, eller så. Jag har jobbat hårt f att komma hit, men allt som är värt något måste man jobba för. Det gick däremot fort att komma hit.

-a

Tack för pepp shiraz och m-m :) Jag ska kolla upp böckerna och Olofs hemsida. Självkänslan behöver en push. Hade jag varit konstnär, så hade jag varit fullt normal :))
I natt så drömde jag att jag var på någon form av musikfestival med syster och en barndomskompis som jag inte träffat på säkert 10 år. Överallt fanns öl. Kompisen tog en mellanöl. Syrran en stark. Jag letade efter den med mest alkohol och som var "störst". Fick då frågan om varför jag alltid ska ta den med mer alkohol och kände mig så orättvist behandlad. - Titta, din mellis innehåller 7% alkohol! Varför får inte jag då ta en starköl? En öl kan jag ju dricka. Kanske kan jag bara dricka under denna fest och sen återgå till det normala livet igen. Puh, vad glad jag var när jag vaknade!! Kanske är det ändå morgondagens Danmarksresa som spökar i det undermedvetna.
Känner dock igen känsla av orättvisa från förr - andra får ju, varför får inte jag? Så arg jag har varit och det har bara lett till att jag druckit ännu mera i smyg. Drick ni! Jag dricker minsann också!
Idag är den känslan borta, för jag har förstått att andra dricker inte på det sättet jag har gjort. Och visst, det kan tyckas orättvist, men så här är det och livet är inte alltid rättvist. Visst har jag lekt med tanken, efter att läst vissa trådar, att jag skulle kunna "unna mig" ett återfall, men det fungerar ju inte så. Unnar man sig ett återfall, så är det inte säkert att man klarar av att ta sig tillbaka och om man gör det, så kanske det blir långt senare och i värre skick än förra gången. Jag har accepterat läget. Nu gäller det att våga leva, vara en del av livet. Det finns en plats här för oss alla, även mig.

Förra veckan var tung, jag isolerade mig hemma, vände på dygnet och var allmänt håglös och nere. Var nära att återfalla i gamla vanor men lyckades ta mig i kragen och vända skutan rätt i tid (efter 2 glas vin 2 kvällar i rad) - vilket jag är mycket stolt över nu. Styrde även upp dyngsrytm och lite bättre rutiner för vardagen med bestämda rutiner för att sova, mat, tvätt, träning och sånt. Inte i termer av ambitiösa program, men mer hur jag på enklast sätt får en bra och skön vardag utan stress. Och det gjorde underverk! Senaste veckan har bara blivit bättre och bättre och alkoholsuget minskar i takt med att rutinerna sätter sig och att jag blir mindre stressad. Och när jag faktiskt tar hand om saker här hemma, jobbar mina 8 timmar och sover 7 tim per natt etc så finns det inte riktigt lika mkt tid att sitta och tjura över att livet är tomt och händelselöst. För inte hjälpte dedär 2x2 glasen förra veckan mot den känslan - det blev uppenbart att A inte var svaret utan bara gav ångest och dålig sömn. Och jag ska försöka komma ihåg det.

kram på er

/N

Kan bara hålla med dig. Mina tillbakablickar får upphöra. Det gör bara ont
när man påminns om allt man gjort på fyllan. Många människor har jag sårat.
Hoppas dom ser en ny konstnär i mi nu. Nej framåt ska jag blicka, ibland undrar
jag var suget och längtan tog vägen. Jag får allmer sällan besök av den lilla
rösten. Varför ska jag undra det egentligen det är ju bara toppen.
Ibland ser jag mig som en grävling som har grävt och grävt för att komma över
jordkanten, blickar mig omkring lite yrvaket, jaså tänker jag är det här livet.
Just nu älskar jag livet.
Kram
Konstnären

God morgon. Hoppas allt väl. Här är lugnt. Fick svar på leverprovet i går,
och det var utmärkt, Jiiiipi. Jag giller när levern mår bra och det ska den
få fortsätta med. Idag regn vilken jävla vinter eller vad man ska kalla den.
Som sagt var ordningen behåller vi som den är, skulle definitivt inte gilla
om du spurtade om mig.
Ha det underbar och kram
Konstnären

Du klarar det pelle. Så kan jag oxså känna att just få stänga igen. Men farligt, farligt
för mig. Jag har grunnat och grunnat, har heller ingen längtan eller sug numera, men när
det uppstår en stor grej som jag måste ta itu med nykter skulle jag önska att jag kunde
stänga av med A. Men jag tror och hoppas att dit är steget långt för mig just nu.
Men garden finns alltid med mig i fickan, har blivit min vän med tiden.
Fick brev från min läkare i går ang. mina levervärden. Så här skrev hon, du har nu ut-
märkta levervärden så fortsätt på den inslagna vägen. Bara det är en broms för mig.
Känns bra att bara betala 100 kr i månaden för min livförsäkring, kommer att fortgå
till september ett år alltså. En sak har jag märkt mot innan, jag måste vara igång nästan
hela tiden. Det var någon som skrev ETT SYSSLOLÖST SINNE ÄR JÄVULENS REDSKAP, och det
stämmer nog.
Tycker om att ha dig och m-m i hasorna. 5 månader på tisdag.
Konstnären

Det gör du, en dag i taget och månad efter månad.

Sen några dagar påtagligt ökat behov av beredskap mot A. Inte på grund av längtan efter berusning. Mer på grund av stor känslomässig ansträngning och en önskan att temporärt kunna få stänga av. Upp med nävarna, typ DEFCON 3. Fördelen, om man nu kan se det så, är att jag är mycket medveten i situationen. Visste det skulle kunna komma, och kan nog vänta mig att det hänger kvar. Kan säkert även bli betydligt värre en tid framöver. Vilken jävla soppa kan man tycka, när jag tänkt fira mina tre månader nästa vecka, och hade hoppats att det skulle kännas som en ljus triumf.

Vaknar i alla fall nykter imorgon, det känns bra.

/PP

Tack för din support och dina ord santorini. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag en dag når fram där du befinner dig./Tjalle

att se att du är på gång! Jag har tänkt på dej. Även jag har trillat i fyllan och slagit sönder ögonbrynet, fått blåtira och glasögonen trasiga. Minns skammen och känslan än. Du får tänka på det när det suger. Jag har också ett krokigt lillfinger som jag bröt under en annan fylla så jag behöver bara hålla upp handen framför mej för en påminnelse. Kanske därför det faktiskt går så lätt för mej nu. Förstår att du är avundsjuk på oss längre hunna men dag för dag och du kommer också hit. Fyra veckor är jättebra! Suget och tanken på att ta ett glas är signalen från vårt missbruk, hjärnans inkörda spår som är tomma. Lyssna inte, du vet att det är lögner alltihop. Stressen, sömnen allt kommer att bli bättre undan för undan, normaliseras. Suget kommer mera sällan. Ge inte upp när det är tungt, det blir lättare. Jag lovar!

Hej på er. Jag har nu varit nykter i fyra veckor. Klarade vår solsemester utan större problem. Jag trodde kanske att klarade jag det skulle det vara mycket enklare när jag kom hem. Jag fick dock någon form av reaktion när jag kom hem. Omedvetet så var jag inte riktigt lika mycket på min vakt, kände mig spänd, rastlös och nedstämd. Jag hade dessutom en hel del att ta tag i när jag kom hem vilket ökade på stressen. Som jag tidigare sagt så har stresströskeln väsentligt reducerats genom åren. Inte minst pga mångårigt drickande.

Jag har inte direkt varit nära att ta det första glaset men oerhört irriterande tankar har poppat upp i mitt huvud såsom; om jag bara dricker ett glas när jag är hemma kan ingenting katastrofalt hända...... Fullständig idiotisk tanke men svårt att ibland värja sig ifrån. Det som slår mig att så många av oss är så fullständigt fokuserade på att få en ändring till stånd i våra liv men att vår "sjukdom" gör att man kan vackla i sitt beslut från en dag till en annan. Det är under sådana dagar jag måste tvinga mig till att kika in på detta forum, kanske läsa i min egen tråd (eller andras för den delen) för att försöka ta in hur det går nio gånger av tio om jag faller till föga och börjar dricka igen.

Jag har nu, som sagt, varit nykter i fyra veckor. Det känns ibland som en evighet. Jag längtar till den dagen då det ska kännas helt naturligt att inte dricka och vara fullt nöjd med detta. Slippa att varje dag räkna hur många dagar det var sedan jag drack senast. Jag antar att det bara är att "härda ut" och att det kommer med tiden. Jag kan från tid till annan bli lite avundsjuk på många av er som lyckats vara nykter månader och kanske år. Fyra veckor känns futtigt jämfört med många av er. Jag måste lära mig att detta inte är någon tävling utan var och en måste jobba efter sina egna förutsättningar. Ta en dag i taget låter trivialt, lite som carpe diem men icke desto mindre är det väldigt tänkvärt. Om jag istället intalar mig själv varje morgon att jag ska vara nykter för återstående delen av mitt liv vet jag inte om jag orkar riktigt. Det känns för stort.

Nåväl, det finns också en massa positiva saker ju längre tid jag är nykter. Jag blir lugnare som person, jag brottas inte hela tiden med mitt dåliga samvete. Mitt dåliga självförtroende blir bättre. Visst kan jag ha viss ångest ibland men det är som en mild västanfläkt mot när jag dricker.

Jag har fortfarande lite problem med min sömn. Jag har under många år tagit en insomningstablett till kvällen. From igår har jag dock reducerat detta till en halv och hoppas sluta med dessa tabletter inom kort. Långa promenader och lite annan träning är inte heller helt fel.

Kämpa på alla ni där ute
Tjalle

Dubbel

Och därför blir jag så oerhört glad när du tar dig tid att påminna mig om allt Berra!
Att du fortsätter att dela detta med oss här, visar på din generositet. Du kunde ju lika gärna
packa allt i en kommande "bestseller" och njuta av ålderns höst ;-)

tack Berra!

//PP

Grymt bra inlägg, Berra!

*applåderar*

Håller med både dig och Nike, här har jag lite grejer
Slut på värk i leder det var en plåga.
Slut på doktorn i magen som inte alls mådde bra.
Slut på daglig huvudvärk
Slut på gångproblem, det var väl det fysiska
Här kommer det psykiska
Den hemska ångest som alkoholen skapade
Isoleringen från människor
Dålig sömn, i slutet på mitt drickande var jag uppe på nätterna och drack
Mådde fruktansvärt när jag skulle till Bolaget för att fylla på, tänkte
om det var samma kassörska.
Rädslan som kom för allt och alla.
Inbillade mig en massa saker
Hamnade på psyk en gång
Fick till slut kramper
Usch ja, idag mår jag bra efter 5 månader.
Är glad över livet.
Konstnären

Bra tråd! Jag märker skillnad i:

- psykiska måendet, är mycket stabilare utan alkohol och slipper "gnaget" och oron i magen.
- inga "spaghetti-ben" när jag reser mig efter att ha suttit ner en längre stund, tidigare kunde det hända att benen då bara vek sig.
- Sömnen är oroligare men skönare.
- Den intensiva halsbrännan är borta, det var verkligen en plåga tidigare
- blivit av med kronisk svampinfektion och klåda (vilket för mig är den enskilda faktor som gjort störst skillnad i livskvalitet, det är ju schysst att faktiskt kunna ha sex ibland!)

Däremot upplever jag motsatt effekt vad gäller:
- ryggvärk, har mer ont i rygg och nacke nu, vilket försvinner (antagligen bara dövas dock) efter 1-2 glas vin
- magen funkade som en liten klocka tidigare, nu är det mest ...stopp och jag får käka en massa linfrö och sånt.

Säkert mer men det är vad jag kommer på nu på rak arm. Inte så illa pinkat efter bara tre månader av lågkonsumtion! /N

Ryser lite när jag läser ditt inlägg. Jag varken kan, vill, eller får återgå
till min ständige följeslagare, ångesten på grund av alkoholen. Idag kan jag
tycka det är tur att jag hamnade där jag gjorde, svarta, svarta hålet.
Jag kan nästan nudda vid den ångest jag hade då dygnet runt sista tiden. Bara
hällde i mig sista tiden, men det vet jag nu att i slutet hjälpte inget mot
ångesten hur mycket jag än drack. Så det var min botten. Jag går väl inte precis
och sjunger av lycka, men jag tycker livet är o.k. med med och motgångar. I början
var det jobbigt att lösa problem när man inte fick ta ett glas innan, men sakta
men säkert börjar det funka. jag ska inte lura mig själv flera ggr.
Undrar vad jag ska hitta på när det blir 5 månader nästa vecka något kul i alla fall.
Ha det gott
Konstnären

Berra för att du får mig att minnas. Idag ska jag vara nykter oavsett vad som än händer för till den ångesten vill jag inte tillbaka.

..att hjärnan inte hinner med att registrera allting, allt man säger, allt man gör, och de intrycken man får under kvällen.

Ibland så "fyller hjärnan" i de händelser det finns luckor i, och det blir inte direkt sammanhängande.
Till vissa saker finns det logiska förklaringar, till andra verkar det vara en rent nonsens.
Ens inre tankar som bara var en tanke, kan ha varit en verklighet, eller?

Och sådant som den inte registrerade, bara en sådan sak som att reflektera på minspel, om någon t.ex visar ett förakt med hela sitt ansikte,
så är det inte säkert att man har reagarat på den alls, utan bara kör på som vanligt...
Eller tvärsom, man överreagerar och frågar varför du ser så j-vla sur ut då?
Ja, vilket gjorde jag nu då..?
Kommer jag ihåg, eller är det bara ett hjärnspöke?
Vad är sanningen, hände det något eller inte, borde jag ha reagerat?, hur uppfattade min omgivning mig?

Såg någon när jag halkade på dansgolvet, eller välte ur någon annans öl på bardisken, eller när jag drack ur någon annans glas?
Om de såg, visste de att jag gjorde det med flit, eller inte, gjorde jag det med flit???
Kom svaret från mig att jag gjorde det medvetet bara för att skojsa till det, var det roligt, uppfattades det som roligt?
Var det någon som skrattade, åt mig?

Det gick väldigt mycket pengar den här kvällen, hur mycket drack jag, vad kostade ölen, vad drack jag innan vi gick ut, hur mycket blev det?
Det låg en kontokortsslip i min byxficka på 500 spänn som jag har signerat, men inte med mitt kontokortsnummer?, vems var den?
Och hur mycket blev då min slip på...
Hur kom jag hem, samåkte jag med någon?

Vem var det som blev så sur, och på vem, var det mig hon/han blev sur på?

Ja ni märker hur hjärnan får totalspel dagen efter en brakfylla, det blir mest frågor, och väldigt få svar...
Och kommer det mot förmodan upp någon minnesflash, så brukar den inte lösa något, utan tvärs om förvärra saken...
Det brukar sluta med att man sitter där och stånkar och undrar varför gjorde jag eller sade jag så för..

Man försöker byta ämne i hjärnan, och tänka på något trevligare, men svosch så kommer det över en i stora vågor igen.
Det verkar som om hjärnan försöker knyta ihop alla lösa ändar till en hel story, men det funkar ju inte när det finns stora luckor i minnet.
..och så försöker man byta tankar till något trevligare istället, pa-dam så brakar det in någon ny grej som hände under gårdagen, stön!

Det är helt sjuka tankar, och man kommer inte ifrån dem tills tiden och färskheten får dem att hamna i ett sorts bakre arkiv,
och det kan ta många dagar, och stressen över att måste möta de övriga festdeltagarnas blickar vid nästa tillfälle håller på att få en att krypa ur skinnet.

Man mår inte bra under den här perioden, eller rättare sagt man mår helt enkelt skit,
inte för att bakfyllan i sig får mig att må illa, utan det är ångesten som får mig att bli illamående.
Man har svårt att kunna koncentrera sig när tankarna flackar fram och tillbaka med ångetsattackerna, man vill helst isolera sig eller möjligen
göra fysiska saker som går per automatik, t.ex städa, klipp gräset eller måla huset, staketet etc., men det får inte kräva någon som helst motgång eller koncentration för då tappar man tålamodet på en gång.
Pratar gör man inte med sin omgivning, utan man möjligen ältar gårdagens händelser med ett muttrande för sig själv, f-n, skit också osv...
Man kan plötsligt fastna i ett pillrande med någonting helt oviktigt men som just för tillfället ger en tankeomgång som kan kännas något lindrande.

Detta kan fortgå i dagar, och isolering mot alla de andra kan vara ganska så brutal, man vill vara ifred och skämmas klart på något sätt.
Bestraffningen är total och man har oftast ingen som helst matlust, utan bara äter för att alla andra gör det.
Utmattningen kommer efter ett par dagar när man har haft det svårt för att somna, eller vaknar mitt i natten med ett ..NEJ!
Kroppen har snärjt in sig i de svettiga sängkläderna och man håller på att kvävas på både ett yttre och inre sätt.

Till slut så lovar man sig själv, jag ska absolut på inga som helst sätt någonsin i hela mitt liv mer dricka en endaste droppe med ett alkoholhaltigt innehåll, aldrig någonsin mer, inte ens titta på en flaska längre...
Jag ska gå i kyrkan, vara snäll mot barnen, och klappa gamla tanters små knähundar, och bli vegeterian, flytta utomlands, springa Marathon baklänges i för trånga träskor, åka vasaloppet på bakhala skidor, skänka pengar till röda korset, donera en njure, limma fast vartenda granbarr på fjolårets julgran osv osv ...om jag bara slipper dessa hemska ångestattacker, jag lovar!

Det går en vecka, och attackerna avtar långsamt, det börjar kännas lugnare i kroppen, och jag duckar inte varje gång jag går utanför dörren längre.
Det blev ingen som ringde och avsade sig min bekantskap, ingen som krävde mig på pengar osv osv...

Jag klarade det, tänker jag, den här gången också, tj..ooooo...heeej, leverpastej, jag är fri i sinnet, eller?

Det går några dagar till, det börjar närma sig helgen och det planeras för fullt runtomkring mig, fest??
Njae, svarar jag, det blev lite tungt förra helgen, har inte riktigt hunnit återhämtat mig ännu, butterkalle, jag?
Självklart inte, men jag tänkte nog att....., nejdå jag har inget speciellt bokat, men tänkte i alla fall att...
Äh, ska funta på det, men räkna inte med att jag ko...., nja kanske...få se..., äh men vad fan...

..och sedan är ekorrhjulet igång igen, rock'n roll se upp här kommer Berra igen, och nu jävlar ska här partas!
Black Sunday, here we go again...och allt börjar om från början igen, åååångest!

Så här såg det ut i många år för mig, i stort sett vartenda helg, och mycket värre under storhelger, semesterar etc...
Av veckans 168 timmar, var det kanske 4 timmar lajbans, 120 timmar med svår ångest, 24 timmar med lättare ångest, 20 timmar med en övergång från ångest till förväntan..
Det är 2,3% av min tid som jag tillät förstöra de andra 97,7% av mitt liv, är det en bra ekvation det?
En kul del sabbade 43 gånger mer än det smakade, jag måste ha varit hjärndöd vid det laget,
att jag inte förstod att jag körde hela min livsstil ända ner i avgrunden, gång efter annan..

Att alkoholen har den kraften att totalt förvrida ens omdöme så pass mycket, det är en av de grundläggande delar som jag funderar mest på idag.

Idag en tillnyktrande alkoholist på nya spår, som aldrig får glömma min egna historia, den är livsviktig för mina framtida val,
Aldrig, aldrig glömma att jag är en beroendepersonlighet som lätt kan falla för vilken sorts beroende som helst, bara jag får öva tillräckligt länge.

En livserfarenhet som jag har upplevt i praktiken, jag som trodde att så länge jag bara håller mig till öl, så blir jag ingen alkis..

Alkoholen är listig, lömsk och stark, undervärdera den aldrig oavsett dess koncentrationer eller i vilken miljö den drickes under.
Mängder och tillfällen är det som gör den oss alla jämlika inför, fattig såväl som rik.
Vissa åker dit tidigare, en del andra kanske aldrig....

Men jag tror ändå att det viktigaste för oss alla, är att våga ifrågasätta om mitt drickande har fått konsekvenser för mig.
Inte jämföra mig med alla andra, utan bara förhålla sig till mig själv, påverkas mitt liv av mitt drickande, gör jag små ändringar som jag egentligen inte skulle ha gjort om jag inte drack..?
Förändrar jag mitt levnadssätt så att det anpassas till mitt drickande, att jag t.ex. inte kan hämta barnen en lördagskväll med bilen?
Även om det känns som små ting, är det ändå inte bara toppen av ett isberg som gömmer sig under ytan?

Om man bortser ifrån allt det där "positiva" som man upplever med alkoholen, finns det ändå inga avkall eller negativa saker som vi har glömt bort?

Jag har inte glömt bort ångesten, den finns där och förföljer mig hela tiden, enda sättet att hålla den stången, är att fortsätta vara o-full.

Det är inte tråkigt, det var ju det här livet jag hade innan jag blev alkis, och vem sade att livet sög då?

Många tankar, och så lite tid, go'natt mina forumvänner, mina o-svettiga sängkläder kallar på mig, en annan sak jag uppskattar i nykterheten.

/Berra

Kuylenstierna gillar jag verkligen, hennes bok är kanonbra.
Här kommer en länk om det funkar till dagens inslag i TV4.
http://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon?video_id=2540837&utm_medium=…
Fenix

En bra bok om medberoende är "how it works" som är Alanons huvudlitteratur. Den finns på svenska också men jag tycker att budskapet på engelska är mera rakt på. Det är bara att söka på Google på boktiteln så kommer du att hitta flera sidor som säljer den.

Såg på nyheterna ikväll där ett bidrag handlade om en studie som just publicerats. Kom att tänka på dig, Raketforskaren.
Den handlade om en långtidsstudie, där man sedan 90-talet följt personer som hade blivit långtidsarbetslösa i krisen.
Man har nu kommit fram till att fler av dom hade fått alkoholproblem, än den grupp som fick behålla jobben.

Där ser man vilka häpnadsväckande resultat lite forskning kan ge!

Hoppas för övrigt att jycken inte boat in sig hos dig. Har han det så öppna fönstret och släng ut den!

(skrev han om jycken, men det måste väl vara så eller?)

//PP

Ja, det har blivit värdefullt och väl värt att vårda.
Känner just nu själv ingen oro för det, men jag
tror det är viktigt att komma igen direkt, om det
skulle inträffa. Det som hände sist för mig var att
jag tänkte: Om jag nu kan sluta, kan jag lika gärna
hålla på ett litet tag, när jag ändå är igång.
ett litet tag kan lätt bli ett långt tag...
Kanske är det som med hästar. trillar du av och
slår dig, så upp fort som f__n igen?!

PP

Och dessutom mycket bra läsning på hemsidan. Tack för tipset!

/m